Anitha Schulman

Alltså vad är det för släkte? Deras förmåga att göra någonting av ingenting är häpnadsväckande. Eller hur de för sig i ett telefonsamtal. De frågar i princip aldrig hur det är utan går direkt in i samtalet det de vill älta och älgar på. Man kan per definition lägga ifrån sig telefonen och sen gå och göra något helt annat. De skulle inte märka att man inte var där.
Eller teknikguidning är ju ett annat exempel.
Jag bara undrar när denna transaktion trädde ikraft från jobbig till hopplös? Alltså jag älskar dem men shit vad de är påfrestande och analoga de är. Det kanske är så att vi som rusat fram och de står kvar på perrongen. On top of it så har de blivit gamla och universum har krympt avsevärt. Härom veckan tappade jag det på mamma totalt. Dumheten slog liksom knut på sig själv.

Lyssna på det här:

Min mamma ringer mig för hon vill ha Calles nya nummer. Jag frågar om hon inte fick hans sms där han skickade det nya numret. Men hur som helst så är det gamla numret vidarekopplat till hans telefon så om hon ringer dit kommer hon till det nya.

Då berättar hon att hon gått in på Hitta.se för att just kolla upp det gamla numret och ser att det är registrerat i hans firma. (I och med att det är hans jobbtelefon så är det ju inte så konstigt).
Jag undrar då varför hon gjort detta. Det kan hon inte riktigt svara på ”men hon kan inte hålla på att ringa hans jobb” är svaret hon ger.
Jag försöker förklara att det är samma sak som att ringa honom, i och med att ”han är sitt jobb”. Men förstår snart att redan där blev det för komplicerat för henne då hon liksom fastnat lite i sitt resonemang, så jag lägger ner.

Vi lägger på  och jag smsar Calles nya nummer till henne.
Det tar cirka två minuter sen ringer hon igen. Hon förklarar då att det numret på hitta inte finns registrerat på Hitta.se.

Återigen förstår jag inte syftet med denna hopplösa undersökning. Istället för att – som man kanske själv hade gjort. Ringt. Så tar hon numret jag skickat till datorn och knappar manuellt in det på Hitta.se för att få reda på att det är ”anonymt” eller oregisterat på deras plattform. För att sedan ringa och delge mig denna hopplösa info.

Tror hon att jag inte skickar min mans nummer och varför misstänker hon att det inte är hans?

Jag tappar bigtime. Jag lägger på. Men jag förstår någonstans att det inte är slut där. Vilket det borde varit, då det här är långt förbi ett någonting av ett ingenting.

Sedan upptäcker jag under dagen att  jag har två missade samtal från min pappa. Men orkar inte ens svara den tredje gången för jag vet att något skit är i görningen. Jag ger luren direkt till Calle. .

Mycket riktigt. Jag hade rätt. (Hopplöst att de är så förutsägbara)…

Pappa ringer och ber Calle om hans nummer. För de litar inte på att det jag skickar stämmer. Och nej. De hade fortfarande inte ringt det.

Slut på meddelandet.