Jag älskar jämställdheten och tycker att den är fantastisk på alla sätt och vis. Men även solen har sina fläckar. Med jämställdhetens neutralisering av könen är bieffekten att vett och etikett försvinner.
Vet inte om det är av ren rädsla, okunskap eller ängslan för att vad som är okej eller inte. Men hjälp vad vi kommer sakna gentlemens när generationen födda 1960 och äldre har gått ur tiden. Detta kanske man inte tänker på så ofta när man inte traskar runt med barnvagn. Men oj vad det blir påtagligt när man gör det.
Jag kan räkna på min ena hand hur många män födda efter 1985 som hållit upp dörren åt mig när jag kommer med vagnen. Detta också, är ju primärt för att spara tid åt oss båda ur deras perspektiv som jag upplever det. Inte utav respekt och artighet. Det är sekundert, eller en positiv sidoeffekt snarare. Det verkar det ju som att, desto äldre männen är desto artigare blir de. Fint tycker jag. Men samtidigt lite sorgligt.
Inga unga män reser sig på bussen om de inte absolut måste och ingen skulle heller erbjuda sig att hjälpa till att dra upp barnvagnen för en lång stentrappa. Unga män logiska inre agerar i tideffektivitet. ”Sparar JAG tid på det här?”. De äldre männen däremot har en helt annan synapsbank i hjärnan. De offrar mer än gärna sin tid, till och med sig själva verkar det som. De som redan är skröpliga och såklart behöver det där bussätet själva och deras rygg klarar sig nog utan påfrestningen att dra upp en vagn för trappan. Men det instinktiva hos dem tar beslutet.
Så fint att vara fostrad med artighet, att det sitter i ryggmärgen och kanske inte alltid är det mest rationella.. Självklart tackar jag ju nej till deras hjälp om jag ser att det är är en dålig idé. Men jag är ändå ytterst tacksam att de agerar. För det händer så sällan.
Jag skulle kunna önska mig en fråga åtminstone från yngre män. Som en slags navigator på om detta är okej eller inte så behöver ingen bli känna oro för att jag skulle bli förminskad som kvinna etc. ifall de skulle fråga. ”Vill du ha hjälp..”. För då får jag en fråga av en medmänniska som inte är förnedrande på något vis. Det ger mig också valet eller möjligheten att att ta emot hjälpen eller tacka nej till den.
Vore inte det som en passande jämställdhetsuppfostran åt båda håll? Fråga om folk vill ha hjälp lite oftare. Det tycker jag vore fint. Sen skulle jag gärna återinföra ett goddag och god afton etc. mest för att det är så himla trevligt att få möjligheten att konversera lite längre än en ”hejsekund”. Risken finns ju att ett ”goddag” skulle kunna öppna upp för en mikrosamtal…
Jag har inte alls samma erfarenheter som du. Jag har aldrig blvivit hjälpt av gubbar (eller tanter för den delen) utan det är alltid folk i min egen ålder (nu 35, fick barnen vid 26 och 29)eller yngre som har hjälpt mig. Detta gällde både när jag var gravid och när jag körde barnvagn och nu när den tiden är förbi så får jag hjälp om jag bär tunga kassar etc. Vanligaste hjälparna är män mellan 18-25 år med utseende som tyder på bakgrund utanför Norden. De som mest sällan hjälper till är män och kvinnor födda på 1940- och -50-talen som ser ut att ha nordisk bakgrund.
Dom törs väl inte. Feministerna skrämmer dom!
Jag har inte samma erfarenhet, oavsett kön och ålder blir jag erbjuden hjälp med lyft av vagn, dörrar upphållande på samma sätt jag håller upp dörren om jag ser att jag någon kommer straxt efter eller om jag möter någon. Jag tycker mänisskor hjälper varandra i det lilla utan att ens fundera på varför, det sitter i ryggraden på de allra flesta, undantag finns alltid men det gäller ju inom allt. -80 och 90 talister får oförtjänt dålig kritik.
Jag tycker att världen blir finare om alla lär sig att vara artiga, inte bara hälften av befolkningen. Jag håller alltid upp dörren för den person som råkar gå bakom mig. Jag tycker att det är en självklarhet att hjälpa till om jag ser att någon försöker baxa på en tung barnvagn. Det behöver jag sannerligen inte vara man för att göra. 🙂
Menar du att tjejer födda efter 1985 är bättre på att hålla upp dörrar och erbjuda plats på bussar osv? Eller anser du att tjejer inte har till uppgift att erbjuda den typen av hjälp? Själv blir förbannad över att få en dörr slängd i ansiktet oavsett om det är en kille, tjej,man eller kvinna som gör på det viset. Det hela handlar nonchalans och dålig uppfostran och har inget med jämställdhet att göra!
Jag håller med Celine och har funderat på samma sak som dig Anitha!
Förutom att det kan vara en generationsfråga kan det även vara en fråga om uppfostran. Jag har ett exempel som jag tycker är intressant och som kan addera något till diskussionen:
Idag var bussen jag väntade på försenad. Jag och två män, en svensk och en utländsk, hade stått och väntat nästan 10 minuter längre än den tid bussen var beräknad att vara där. Jag stod väl och suckade lite, sparkade på någon liten sten och gjorde sånt där megatråkigt som man gör när man blir otålig. Den utländske mannen reste sig upp och erbjöd mig sin plats på den lilla bänken. Jag sa ”nej då ingen fara, tack snälla.” Men han insisterade och jag var glad att jag kunde sitta lite tills bussen kom. Den svenska killen var totalt uppslukad av sin mobil.
Detta är något som jag varit med om mååånga gånger. Utländska män som håller upp dörren, erbjuder sin plats till andra exempelvis äldre, hjälper med rullatorer och barnvagnar, låter en stiga av bussen först, gå före i kön om de är precis framför. Gester som jag tolkar som artiga! Vet inte om det någonsin skett med en utländsk.
Så, bortsett från att det är generationsfråga tror jag kultur och uppfostran har en stor del i det du uppmärksammat Anitha:)
Om du är för jämlikhet så undrar jag varför du förutsätter att just män ska hjälpa till och vara artiga. Här är det väl endå ingen skillnad mellan könen utan det handlar om medmänsklighet, att människor ska hjälpa varandra? Sen har jag personligen helt motsatt erfarenhet, har aldrig haft problem med mäns hjälpsamhet oavsett ålder ( bosatt i Stockholm) Medans kvinnor har en mer ignorant framtoning och inte gärna hjälper till, samma sak när man ska över ett övergångställer utan signal, aldrig att en kvinna stannar och släpper över mig, medans män i stort sett alltid gör det. Men detta var inte det frågan handlade om utan om artighet och där anser jag som flera andra att den är faktisk könslös och alla ska uppfostras så, så uppfostrar jag mina döttrar, till människor och medmänniskor.
Sa sant! Jag har bott utomlands i nagra ar och skillnaden mellan svenska man och utlandska ar tyvarr enorm. Sa fruktansvart trakigt att det endast finns enstaka gentlemen kvar i Sverige. Jag ar helt saker pa ett det har med vart jamstalldhet-tank, som har gatt helt overstyr.
Men alltså, att du sätter = mellan ökad jämställdhet och minskad artighet är ju bara helt befängt! Lär dig skillnad på korrelation och kausalitet! En akademisk utbildning kanske vore på sin plats?
Oj ska det krävas en akademisk utbildning i det då förstår jag varför folk födda efter 85 har problem med det. HAHAHAHA
Nej men du förstår ju uppenbarligen inte skillnaden…
Inte helt ovanligt att personer börjar studera direkt efter gymnasiet… och en fil.kand. har du efter tre år. Det jag vill säga är att många 85:or med akademisk utbildning har redan varit ute i arbetslivet i över fem år! Min syster född ’92 har just påbörjat sin Master. Åldersunderskatta inte är du snäll.
Det här har väl inte med jämställdhet och gentlemen att göra. Förväntar du dig inte av kvinnor i varierande åldrar att de hjälper dig om det skulle behövas? Omtänksamhet och artighet skulle jag kalla det och det gäller alla och inför alla.
problemet är ju inte jämställdheten eller att gentlemen är utdöende utan att folk är hänsynslösa och ohyfsade. Fan, uppfostra ungarna (pojkar OCH FLICKOR) att ta hänsyn, vara empatiska och vilja värna om sin omgivning så löser det sig själv. Min mamma präntade in i mig att man håller upp dörrar, står åt sidan, hjälper till där man kan och tar hänsyn till sin omgivning. Det sitter i ryggraden och det är så jag gör i mitt eget föräldraskap. Uppmärksammar mina barn på andras känslor och utsatthet osv osv.
Jag håller helt med. Det har väl med allmänt hyfs att göra. Jag kan tycka folk över lag är jävla ohyfsade! Vet ett flertal tillfällen när jag var höggravid och åkte buss till och från jobbet då ingen nånsin erbjöd mig plats. Vid flera tillfällen reste jag mig själv för äldre, trots min egna 20kg övervikt. Ingen runtomkring oss lyfte på ögonbrynen för det.
Håller med dig Lady Dahmer!
Gäller både pojkar och flickor, att alla ska bli uppfostrade till att vara empatiska och ta hänsyn till de i omgivningen.
Det har inget med könsroller att göra. Min sambo är en riktig gentleman. Snäll och hjälpsam mot alla. Och han är född -85.
Kan nästan tycka att det ligger på både i föräldrars och samhällets ansvar att säga till sådana som inte hjälpsamma och dåligt uppfostrade. Spelar ingen roll om det är pojke, flicka eller ålder.
Håller med. När jag var i NY så hjälpte unga till att dra resväskan upp för trappan i tunnelbanan, höll upp dörrar. Det har inte med jämställdhet eller ålder att göra utan med uppfostran tror jag.
Tycker alla män visar noll hänsyn. Gubbar ska visa att de minsan inte tänker flytta på sig för en höggravid på kryckor! Gäller på såväl sidewalks som på spårvagnen. Och yngre män spänner upp sig och ångar på som ångvältar rakt på mig vid smala passager. Så det där att äldre män skulle vara så artiga – HA! Tvärtom. Kvinnor i alla åldrar (med undantag för 65+ damer i vissa fall) är så hjälpsamma och hänsynsfulla.