Jag har ju skrivit om det här förut. Hur omotiverat snål man kan vara mot sig själv. Här är ytterligare en grej jag måste dryfta. Nu blev ju inte bilden fabulös eftersom min treåring envisades med att klättra på benet. Men i skoglipan mellan byxa och sko har jag på riktigt – i ett års tid parerat med instopp hasa mer strumporna till halva foten etc. krumbuktade ansträngningar, då jag bara ägt två par svarta strumpor Färgglada strumpor i all ära men det funkar inte jämt.
Igår köpte jag ett fempack på H&M. Problemet löst. Ett år. Alltså på riktigt en hel jävla vinter, vår och höst. Innan jag fick tummen ur och löste problemet. har tänkt det flera gånger men inte gjort något. Precis som kartongen som står i hallen som jag inte ens vet vad den innehåller. Eller lastpallen som ska bäras ner till grovsoprummet eller den akuttejpade sladden. De jag vet ska lösas men kan ta omotiverat lång tid. Alltså dessa energitjuvar till björntjänster man skaffar sig. Sjukt. Har ni fler exempel?
Känner igen mig!
Byta glödlampa till taklampan i dotterns rum tog ca två månader. Fixade igår!
typiskt det där haha…var försvinner alla strumpor liksom? dom försvinner spårlöst trots att man har tvättmaskin i hemmet och det borde vara omöjligt att dom bara försvann…men..det gör dom ju …hihi och lika tråkigt är det att köpa nya varje gång man märker att dom börjar ta slut!
annasvarld.vimedbarn.se