Jag har förstått att det upprört en del med att jag vill köpa ett smink och smyckesskrin till Pennys rum så jag förstår att jag måste utveckla mitt resonemang.
Självklart uppmuntrar jag inte Penny till ”skönhetsansträngningar”. Jag sminkar mig väldigt diskret till vardags och Penny märker ingen skillnad på mitt utseende. Däremot tycker hon att det är jätteroligt de gånger jag har läppstift och vill då pussas för att själv få det. Hon har även fått eget smink som finns i leksaksbutiken. Men för henne fyller smink snarare ett clownigt behov än skönhet. Vilket hon inte riktigt vet vad det är. Hon tycker om vissa saker mer än andra absolut, men hon vet inte vad vacker innebär. Däremot har hon har en stark vilja och tydlig målmedvetenhet. I sin nära omvärld har hon bl.a en del äldre tjejkompisar och i hennes iPad finns film och teveappar med allt från My Little Pony till Dora, Toystory och Frost samt Youtube med access till det mesta från Pippi, Ylvis och Nicki Minaj.
Penny är precis som jag var när jag var liten. En riktig teaterapa och älskar att klä ut sig och förställa sig på olika sätt för att sedan ha små märkliga men roliga föreställningar för oss. Just nu är det mycket med flätor och långa klänningar som Anna och Elsa från Frost som huserar. Men hennes stora husgud är Michael Jackson.
Själv älskade jag att sminka mig till olika skapelser – allt ifrån fjäril till monster. Jag kunde i tonåren sitta i timtal och göra skräckfilmssminkningar på mig och sedan fota av. Min stora dröm som tonåring var att jobba som specialeffekts makeupartist och jag kom till och med in på en skola för detta när jag var 18 år i L.A. men vågade aldrig åka över. Jag älskar fortfarande maskeradfester och går alltid ”all in”.
Det som det aldrig tas hänsyn till i den här genusdebatten är att det finns en kreativ vinkel av smink också som är uppfinningsrik. Jag tror på riktigt att jag utvecklades enormt av de där timmarna av pill. Framför allt som barn när jag fick leka ut saker jag hade i mig och lära mig att uttrycka mig i olika sammanhang, just med hjälp av smink och kläder.
Jag tror att leken stimulerar och jag tror inte på strikta förbud gällande något egentligen. De Gröna Vågen barn jag känner har alla levt ut i någon ”materiell och rosa revolution” lite väl sent i livet allihopa.
Vill Penny ha bikini med två delar som mamma har så får hon väl ha det. HON lägger ingen värdering i det utan vill bara se ut som mig och de större tjejerna på stranden. Jag tror vi är självreglerande så länge våra liv är fyllda med mångfald på alla de olika sätt. Bara det finns föräldrar där och sonderar terrängen bland alla intryck och avtryck.
Jag tycker det är så trist så fort det kommer till flickor och smink att det är det mest provokativa man kan prata om i dagens Mammasverige. Att det per definition är kopplat med något dåligt, normativt och negativt. Men hade det varit en liten pojke som ville sminka sig så hade det ansetts som ”bejakande”, ”gulligt” och ”kul”. Därför är debatten så sned och återigen hämmande för flickor. Då har vi ju inte lärt oss någonting utan bara slagit knut på ett från början utvecklat resonemang.
Då är det ju ”objektifierande” att vara tjej, vi hämmas och får inte leva ut kreativt. För anses det skadligt att sminka sig som flicka ur något genusperspektiv. Så måste det ju finnas en brasklapp om vad som är syftet.
För då är väl minst lika ”skadligt” för en ung pojke att bli bekräftad i hur fin och duktig han är när han gör det. Om syftet för att bli vackrare per definition, (kan ju vara att se ut som en fågel eller tranny) är väl egentligen inte så farligt. Men om avsikten med det är att bli mer omtyckt och bekräftad för sin skönhet, då får man ju dra i handbromsen oavsett kön.
Men OM det primärt är för att leka, hur kan det då vara skadligt?
Herregud! Mina små tvillingar på 1.5 år är så typisk flickig och typisk pojkig. Hon äääälskar att vara fin. Armband, sjalar, tar jag lypsyl vill hon ha. Hon pillar gärna i min sminkväskan och låtsas sminka sig. Medan grabben älskar bilar och allt som låter häftigt! Vi har ALDRIG haft mer eller mindre ”flick eller pojk leksaker” utan deras ”intressen” är medfött!
Sen att endel föräldrar är helt jävla hysteriska och inte ska klä sina barn i typiska kön färger är ju helt absurt!! NEJ tack. Jag har en prinsessa klädd i rosa och en prins klädd i blått. Och båda mår prima ballerina!
Hej! Tycker du uttrycker och förklarar dig jättebra här! Snyggt!
När jag var liten var det absolut bästa jag visste att få låsa in mig på badrummet. Där gick jag loss med mammas smink, parfymer och blandade hennes olika krämer och diverse tvålar och schampon. Jag hade en uppsjö uppsättningar med plastiga skor med klack och överdrivna klänningar.
Idag: är en fullt medveten überfeminist, hatar att raka benen och tar inte skit från nån.
Dvs, min mamma skadade mig inte det minsta genom att låta mig göra sådant som barn.
Det hade väl inte gjort något om Penny fått låtsassmink el riktig? Alltid kul få leka och spexa 🙂 Barn lägger som du skriver, ingen egen värdering i sminket. De är det ju vi vuxna som gör. Jag har en son på 3,5 år som ”sminkar” sig samtidigt som mig. När jag har eyeliner och mascara (vuxensmink) får han ljus puder, en vit glittrig penna, ögonskugga och läppstift (lypsyl) Han vet inte varför vi sminkar oss mer än att man kan göra sig lite fin om man vill (jag frågar om han blir fin, men han tittar knappt) När han blir stor ska han också ha ”vuxensmink”. Jag är glad han vill sminka sig samtidigt som mig då vi får en mysig stund tillsammans. Återstår se hur länge han vill sminka sig med mig 😉
Jag tycker/tror att många väntar alldeles för länge med att skaffa barn. Gamla mammor och pappor som har blivit så låsta i olika åsikter, värderingar och konstiga tänk, använder sina barn som små experiment. Märkte själv när jag var med i mammagrupp och på öppna förskolan att de äldre mammorna var mycket mer trötta, oflexibla, överanalyserade allt, virriga och mer otrygga i sin mammaroll, då den kom sent i livet. Det var som om dem trodde att det kunde allt redan, och nu fick börja om från noll. Tack för ordet;)
Förstår inte riktigt hur du menar om syftet är att vara på anithas sida med tanke på att hon är en äldre mamma?
Jag är inte på någons sida, skriver vad jag tycker själv efter mina egna tankar. Kommentaren var mer allmän, inte så beroende av inlägget.
Tycker också att det kan vara kreativt med både smink och kläder och har själv pysslat med teatersmink. Dock ser jag på min egen fyraåriga dotter att för henne är utseende och kläder en stor del av att vara tjej. Hon har själv sagt att tjejer inte kan vara starka eller vara poliser. Det är något hon har uppfattat på något sätt genom att se omvärlden eller kolla in äldre kompisar på dagis. Vet inte exakt varifrån. För mig är det viktigt att hon ser alla sina möjligheter och att hon får veta att tjejer får tycka om otjejiga saker och att hon ska uppskattas för den hon är och inte hur hon ser ut. Jag vill att hon ska vara nöjd med sig själv som hon är och tror att det är bra att förmedla den värderingen till henne redan nu även om hon mest vill sminka sig för att hon ser att jag och andra vuxna kvinnor gör det. Hade jag haft en son som jag märkte begränsade sig på samma sätt till killiga attribut och egenskaper hade jag försökt vara en motvikt på samma sätt.
Hon kanske märker spänningarna hos dig i ämnet, att det är väldigt laddat, något man måste prata mycket om.. Du kanske ska börja lita på på ditt barn att hon själv vet vad hon tycker är roligt att leka med, så länge det inte utsätter henne för fara. Jag tror att det där blir motsatt effekt, t,ex att din dotter inte bara ska uppfattas av hur hon se ut, nej varför skulle hon det.. självklart inte. Du skriver att din dotter tycker om kläder och utseende och för henne är det en stor del att vara ”tjej” det är ju din bedömning, medans någon annan skulle tycka att det ingår i hennes personlighet, och inte blanda in kön! Om du vill att hon ska vara nöjd med sig själv precis som hon är så acceptera henna precis som hon är. och vad hon väljer att göra.
Eh nej det där är något jag har börjat prata med henne om sedan jag har märkt hur hon har påverkats av omgivningen. Klart som katten att det där med kläder och utseende är en del av hennes identitet som tjej. Hon är (och har varit ett tag nu) i den åldern när hon börjar upptäcka att det finns tjejer och killar och noterar skillnaden mellan dem. Sedan hon började upptäcka det har det blivit allt mer viktigt att bli som en tjej med allt vad hon tror att det innebär. Det har man ju sett tydligt på dagis också. Innan barnen kom i den här åldern spelade det ingen större roll vad de hade på sig och killar och tjejer lekte mer blandat. Nu när de har blivit mer medvetna och kill- resp tjejattribut blivit mer viktigt och de leker också mer uppdelat. Det är ju helt befängt att säga att hon (och de flesta andra barn) är som de ”är” som om de vore helt fria från yttre påverkan. Det är så mycket som påverkar dem och ger dem stereotypa bilder av hur killar och tjejer ska vara, ha på sig och gilla: affärerna, tidningarna, tv, reklam, äldre kompisar osv. Just eftersom samhället ger en ganska stereotyp bild av killar och tjejer tycker jag det är viktigt att visa att det finns alternativ. Det finns inga måsten och inga förbud. Min tjej får såklart gilla rosa och klänningar osv och jag förstår att hon är intresserad av smink eftersom hon ser att det är något som tjejer har. Dock vill jag att hon ska bli en självständig person med förmåga att bilda sig en egen uppfattning och med förmåga att ifrågasätta. Jag vill att hon ska vara den hon verkligen vill vara och inte den hon tror att hon ska vara. Jag vill att hon ska vara nöjd med sig själv oavsett hur hon ser ut. Därför vill jag lägga mer fokus på hur hon är och vad hon gör. Jag vill att hon ska kunna ifrågasätta varför man ska sminka sig, varför man ska höra vissa kläder osv. Ofta frågar jag henne varför i olika situationer. Det är en viktig del av uppfostran. Annars överlåter jag ju den delen helt till alla andra som har intresse av att påverka och forma henne. Kommer göra likadant med den pojke jag nu väntar.
Men jösses. Tror ni på allvar att jämlikhetdebatten ligger på detta plan. Om barn får göra sådant som de är intresserade av utan alltför många riktlinjer (och om det inte är livsfarligt förstås) så blir de till slut de personer de vill vara. När min dotter var liten så kunde hon också ta läppstift och måla. Sonen älskade nagellack – färg på fingrarna tyckte han var toppen. Dottern lekte aldrig med dockor, men älskade Barbie, bilar och lego. Sonen lekte mest med bilar och lego, men gillade att klä ut sig i tyllkjolar och tiaror. Båda har vuxit upp till bra ungdomar som omfattar mångfald.
Det viktiga är väl vilka värderingar de får med sig i livet och inte vad de väljer att leka med. Är säker på att Tom Allan också får använda sminkbordet när han växer upp om han visar intresse. Är det inte bättre att försöka avdramatisera istället för att göra precis allt värdeladdat.
Problemet är att vad mamma gör och har nästan aldrig är det som är bäst för barnet. Är det inte skillnad på en vuxens behov och ett barns behov, tycker du?
Fattar inte din fråga?
Tack för dina inlägg. Äntligen en blogg som inte enbart strävar efter att vara pk, utan vågar förmedla hur det verkligen kan vara. Är så fed up på alla diskussioner kring hur flickor förstörs av att ha rosa kläder. Min dotter hade inte ett enda rosa plagg när hon var riktigt liten. Helt enkelt för att jag själv inte gillar rosa. Efter några år kommer hon själv fram till att det är en favoritfärg, och då får hon naturligtvis några kläder i denna färg. Något fel i det? Nej!
En sminkdocka är en rolig, kreativ leksak. Inte något min 5-åriga dotter använder för att se hur hon får till highlightern på bäst sätt. Varför inte bara låta barn leka och få vara dem de är?
Det är skillnad på flickor och pojkar. Både fysiskt och psykiskt. Låt det få vara det.
Extrema ideal är inte bra på något vis, oavsett om det är pageanttävlingar för små prinsessor i USA eller små flickor som får kallas hen och bara får spela fotboll, men inte leka med dockor.
Använd ert sunda förnuft i barnuppfostran istället för att vara rädda för att inte passa in i genusnormerna.
Fast i ditt förra inlägg var inte beskrivningen att detta smink var teater eller clownsmink direkt. Du beskrev att hon alltmer började all intresserad av smink och smycken och att du därför skulle plocka bort gossedjur och klossar. Det tolkade då jag som att det inte var leksakssmink. Sak samma. Alla föräldrar gör det man tror är bäst för sin unge.
Men hon har inte clownsmink. Hon har smink för barn som leksaksaffären har. Att hon inte Beutysminkar sig var det jag beskrev… Syftet var det som ifrågasattes.