Jag minns för ett par år sedan då jag och en vännina satt och ojade oss över en familj som ”havererat”. Deras då treåring beställde in läsk på läsk och var ändå missnöjd med allt. Föräldrarna bara stirrade ondskefullt på varandra men orkade inte ta fajten. Jag minns hur jag och väninnan fördömde det. Att där skulle man aldrig hamna som familj.
Men Karma biter en alltid i röven av någon anledning. I förrgår såg jag på Penny under ett av hennes vredesutbrott i sin ljuvliga treårs trotsfas. Under lunchen hade hon en Sprite en Cola och en Fanta på bordet och ylade om att pizzan var äcklig. Samtidigt som vi gav tomma hot om att gå hem undertiden vi stirrade surt på varandra. Självklart så gick vi inte hem.
Vi hade blivit dom vi föraktade. Ju längre in på sommaren man kommer ju längre från sina principer kommer man. Man kapitulerar och en treåring är inte direkt dum. Utan spelar ut hela registret för hen kan alla regler under utmattningsprincipen. Man kommer hem från semestern och börjar på noll i princip.
Kanske förvirrade eller snarare chockerade för vår stackars dotter igår när vi beslöt oss för att nu är det nog en gång för alla med hennes divalater som vi gladeligen curlat fram i brist på ork. Efter att hon kastade milkshaken (hon knappt smakat på) trots att hon tjatat om den i en timme till förmån för en kulglass hon sen ville ha. Där brast fördämningarna hos oss båda. Det räcker nu. Dags att visa att vi är konsekventa. Gnällskriker hon en gång till över glassen eller milkshaken så åker vi hem. Sagt och gjort. Hon var helt i chock. Vad fan hände?
Resten av dagen var hon from som ett litet lamm och det kanske var en ”liten seger” i vår uppfostringsodyssée men den kändes gigantisk. Älskar att det funkar. Idag tog hon in en dricka och var märkligt nog nöjd. Nej man gör det inte alltid lättare för sig även om man kanske tror det. Skam den som ger sig och fan ta oss som fördömde någon annan. Hybris man lätt kan drabbas av när barnen är små och man har ett. Skönt att man blir klokare med åren.
Ni får skylla er själva. Hon är 3 år varför ska hon ens få en hel läsk. Klart hon spelar ut hela registret när ni låter henne styre premisserna, hon kör med er och ni sitter som fån och beställer in en massa olika läskar för att se om någon faller henne på läppen. Ursäkta med det är lite patetiskt!
Om man är fullständigt principfast så sitter man inte där i slutändan och bänder sig själv ut och in för att hitta den där lösningen som kan passa barnet.
Er uppgift är inte att ge henne allt hon tycker är godast i världen vid varje tillfälle oavsett om det är vanlig vardag eller semester. Det fattar till och med ett spån att barnet spelar ut en om man ständigt frågar hur ungen vill ha det och anpassar sig för mycket efter deras önskemål. Ni gör henne bara förvirrad och grinig genom att inte vara tydliga! Om ni är mer bestämda så ska ni se ni slipper en massa gnäll. Det är precis som alla ungar som tjuter om maten som står framför dem inte är favoritmaten, tro f*n att dem tjuter som små ångvisslor när dem vet att gråten innebär att föräldern i panik ställer sig och lagar den där maträtten dem är förtjusta i.
Det kommer bli tufft med Penny med vänner om ni inte ställer krav på henne utan viker er för hennes krav. Dem barnen blir väldigt ensamma för de har inte lärt sig att kompromissa och samarbeta! Nu lär du bli förbannad, men det handlar inte bara om läsk utan det handlar om kravet!
Alltså det är semester. Två veckor på ett år. Klart hon får läsk om hon vill. Glass med, varje dag inga konstigheter. Men aldrig annars.
Vi har i princip ett spädbarn och en uppmärksamhetstörstande trotsig treåring. Som gjorde allt hon kunde för att fylla luftrummet med sig. Det hände två gånger. Tror att vi alla felar då och då. Då får man ju bara hoppa upp på hästen igen. Learning by doing.
Helt rätt. alla kör tomma hot men jag vet att en sak som funkar är att faktiskt vara tuff när man fått nog el det är viktigt. Nej – du får inte godis före maten. Skrik – men sen blir det mat och inte mer med det. Man måste sätta gränser annars blir det djävulsungar i helvetet. Ibland kan man vara svag för det är mänskligt och bästa bra att ungarna får lära sig men i långa loppet måste kan man inte ge vika för låt gå mentaliteten. Man kan vara kärleksfull och rak – och konsekvent – utan att vara taskig. Det är vi som föräldrar som ska visa gränserna och det funkar. Heja er, penny mår bara bra av det! Hälsningar mamma till en 6 & e åring
Ha, ha ja det är inte lätt, men alla gör väl så gott hen kan. O Du det går över, snart är denna tid förbi. Jag som har vuxna barn kan ärligt talat inte ens komma ihåg trotsåldern mer än som ett antal ”tjafs” angående klädval till dagis. Fy för alla superpräktiga föräldrar som ”vet bäst”, varje barns förälder vet så klart bäst!
Hej och hå vad man känner igen sig! Heja er! Kram
Vi har faktiskt till 99% varit helt konsekventa till följd att vår son inte vågar trotsa oss – han vet att det vi hotar med faktiskt kommer hända. Det var inte många dagar av skit förrän man faktiskt är i hamn och man slipper trotset. Det är VÄLDIGT skönt att ha med en unge som inte ropar och skriker när man är bland folk. Självklart måste man ta dusterna när det känns bekvämt för oss som föräldrar och när man gjort det blir livet klart mycket enklare, man har helt plötsligt ett barn som gör som man säger!
Varför beställa läsk till en sån liten? Det är läskigt hur läsk, pizza, glass, godis etc blivit en del av vardagen! Jag säger nej!
Mina barn vet att när det är ett väldigt speciellt tillfälle, det är då det bjuds.
Mina barn är 11,10,7 och nyfödd!