Här ligger vi och pysmyser på kvällskvisten och tycker livet är toppen mellan varven. Han är väldigt kvällspigg den här pöjken. Den här bebistiden är trots allt alldeles underbar. Fy fan vad mysig han är och det är roligt att han inte bara är ett ”mjölkpaket” utan har många vakna timmar. Men gud sicken ångest jag kan få när jag tänker på att den här ska också bli ett, två och tre år. Kan han liksom inte direkt efter den här bubblan bli en liten treåring (efter trotskrisen). Det hade ju varit makalöst. Orkar knappt tänka tanken på att han ska krypa, hasa, gå och springa. Äta som ett fyllo och baja illaluktande bajs. Blir matt av tanken. Jag gillar verkligen bebistiden men småbarnsåren och jag är inte helt kompatibla. Vissa älskar ju sånt där. Det är bara hatten av jag gör det inte. Men alla säger att det ”går fortare” andra gången. Hur det nu ska göra det tre år är tre år och då är jag trettionio. Så det är lite dubbelt det där…
HAHAHA! ”äta som ett fyllo”, gjorde min dag. Kommer från och med nu alltid se mig själv som ett ätande barn, likasom att jag kommer se på ätande barn som fyllon. Bästa liknelsen någonsin!!
Det går fortare för man har inte samma fokus på tvåan. Penny kommer ju att sluta dagis, börja skolan, träffa killar (skräms lite bara ;)… Och då går livet snabbare av bara farten och plötsligt är bebisen fjorton, börjar raka sig och är en och åttiofem samt kan lyfta sin mamma. Förlåt det där sista var ju min bebis och inte din. Men som sagt, fort går det.
🙂
Underbart, ska lyssna igen, lovar, gillar ju Dig. Du är så underbart kreativ!
Bara en liten undran/vädjan. Kan Ni inte försöka fixa ljudet på Loppipodden? Vill ju lyssna men tyvärr är det för dålig ljudkvalitet numera. O som min namne ovan säger, njut, njut, det går så fort. Det tror/känner man såklart inte när man är mitt i det hela, men lovar, det går fort. För fort… Man får släppa på sina egna krav o förväntningar lite. Vuxentiden/livet kommer tillbaka, men vet att sömnbrist kan driva vem som helst till vansinnets gräns…
Jo beklagar ljudstrul. Känns då tråkigt när man har en bra grej sen låter det skit. Vi har bytt tekniker nu så kvarvarande två episoder låter som det ska.
försök att ta en dag i taget,njut av stunden.tids nog har du en tonåring o du tänker,vad härliga o oskyldiga de små liven var när de började prata,lyssnade på sagor,satt i ditt knä o du var universums centrum för dem.Så tänker jag nu som har vuxna barn.Kommer ihåg hur de var som små o tydde sej till en,hur de började utvecklas o hur fort åren har gått,men visst önskade man ibland att de skulle bli stora fortare o bli självständigare o plötsligt en dag VAR de SÅ självständiga o hade egna liv.Visst är småbarnstiden tuff men samtidigt rolig men ingenting varar ju för alltid så fånga dagen Anita med dina fina små kids.
Och DÄR satte du ord på mina tankar just nu, haha 🙂 Har två barn som är nästan exakt lika gamla som dina och just nu känner jag precis sådär!
Åh jag är tvärt om, älskar när de blir 3 och framåt. I o för sig så trotsade aldrig min unge, hon blev bara roligare och roligare ju mer medveten hon blev. Hon är snart fem och jag fattar knappt vart åren tagit vägen. Hoppas du får en lugn period under småbarnsåren, det är då olika från barn till barn så vem vet.
Jag tycker det är superkul ju äldre dom blir FRAM till ca 4-5…. Kul när de börjar prata, peka, gå, springa etc. Min treåring är sååå mysig. Jag tror nyckeln är att bara släppa på alla måsten ibland, låta barnen ta plats och skita i att det är lite segt ibland. Unna sig en paus då och då för att sen komma tillbaka. Vet att det kan vara svårt att förstå att snart är Penny 9 år och lillkillen 6 år och dom vill baaara vara med sina kompisar och du är ”dumma” mamma etc (inte alltid men en hel del, trots att du gjort allt…)