Jag älskar upplägget: napp, ersättning och amning. Den heliga treenigheten enligt mig när det kommer till bebisar.
Tycker så synd om alla stackare som följer rådet att vänta med nappen tills man ser att barnet tar bröstet ordentligt (vad det nu är)?! Väntar man en eller två veckor då kan ”nappfönstret” vara över. Då måste du hålla på att tokamma eller ha lillfingret till hands hela tiden. Eller hålla på att nappträna, vilket jag förstått kan vara lika djävligt som att potträna.
Det är verkligen SÅ upp till föräldrarna och inte ett barnmorskebeslut och jag är så glad att vi förra gången fick en sådan bra barnmorska på BB som var av modellen äldre som verkligen sa. Tar barnet bröstet och inte har några problem med att hitta dit. In med nappen! Sagt och gjort.
Likadant var det denna gång. Han hade inga problem att hitta till bröstet, så vi kontrollerade fort att han fixade napp också och kände skillnad på de två. Vilket han gjorde. Sen ska man verkligen inte överdriva nappgrejen i början. Utan mest testa att de känner kan hantera båda komponenterna och att de inser att de fyller olika syften.
Det som också är fördelen med att testa nappen fort är då att bebisen inte har problem med att ta flaskan. För oavsett om man bestämmer sig för att helamma så kanske man vill pumpa ut ibland och inte alltid vara ”en tutte på jour” som liksom helt släppt marktjänsten utan ha möjlighet att kunna hjälpa till i hemmet. Speciellt nu när man har två barn går det ju inte att låta en ta hand om ALLT som inte heter bebis. Jag älskar upplägget att kunna varva med ersättning. Halvammade sist i fem månader och fasade ut med ersättning resten av tiden.
För det kan ju lätt bli en hel del ammande så här i början. Jag vill ge Calle möjligheten att mata honom men även en barnvakt. Så det gäller att få allt att flyta ASAP för det har man igen senare. Även om man är stark nu och kroppen är full av mammahormoner som håller dig vaken i veckor om det krävs som kommer kraschen förr eller senare. Så be prepared.
Vad har ni för inställning till, napp, ersättning och amning?
Så skönt att någon mer delar med sig om sina erfarenheter om amning, ersättning, napp. Jag håller helt med dig Anitha att det pratas alldeles för lite om de… Jag var helt positiv till att amma mitt barn men det tog bara några dagar efter vi kom hem från BB så börja brösten ömma och blev röda…fick feber och frossa. Vad är detta?? Mjölkstockning! Alla som har haft de vet att det gör sååå ont! Hade det från och till i en månad och provade alla möjliga tips men det bara kom tillbaka, slutade med att jag fick en ordentlig bröstinfektion och fick äta dubbelkur av antibiotika. ..ska tillägga att vi varvade att ge vår dotter ersättning så att jag hade en chans att återhämta mig..Så många som tycker i en sånn här situation ”du måste fortsätta amma för ditt barns skull” ja absolut men är det värt att sitta och gråta sig genom amningen för att det gör ont :/ Såhär i efterhand så känner jag att jag skulle ha lyssnat mer på mig och strunta i vad alla andra tycker…Hon har alltid varit väldigt snuttig och hon har vägrat nappen… Idag är hon ett halvår och tog nappen för 2v sen då jag också sluta amma. Lugnare nätter och gladare bebis fick vi:) Man behöver mer information som förstföderskor om just de här du tar upp:)
Helammade fyra barn (ett i taget, dock) i ungefär ett halvår var, sen delamning, mat och välling (i mugg) till ca 18 mån. Hade några omgångar med mjölkstockning med varje unge, men i stort sett flöt det på. Jag tycker att det är superbekvämt att ha maten med sig överallt och är glad att det funkade så bra. Fjärde barnet ammade jag ofta ståendes/gåendes eftersom det var full rulle på resten av gänget. Napp och flaska har vi aldrig tänkt på att använda, vi gick på mugg direkt när det skulle drickas annat än bröstmjölk. Jag minns inte att det var så mycket tjatande från barnmorskor – eller så lyssnade jag inte, kanske? Det var mycket som var nytt och osäkert med att bli förälder första gången men just maten har alltid varit odramatisk. Eftersom både barn och föräldrar är så olika så finns det naturligtvis flera sätt som funkar. Den modellen man kört med ett barn passar inte nödvändigtvis för nästa.
Jag är lite dubbel i frågan. Det finns en anledning till varför barnmorskorna är emot flaska och napp. Själv började jag med napp efter 4 dagar. Efter min barnmorskans ”godkännande”. Min dotter började gå upp i vikt, så då är det ok att ge napp. Jag ser tiden med amningen som väldigt positiv, helammade 6 månader och slutade när tjejen var 2 år. Fördelar: billigt, smidigt att alltid ha med sig maten, dottern är sällan sjuk (10 vab på ett år, då har hon haft 2 sjuktillfällen vattenkoppor och urinvägsinflammation). Nackdelar: dottern tog aldrig flaska, svårt att sluta, men när jag bestämde mig att sluta så funkade det på 2 dagar så det var nog jag som var mest beroende av att amma 🙂 Är det en myt att ammande barn är mer friska?
Nej, det är ingen myt. Framförallt är de friskare längre fram i livet, och mer skyddade från bl a allergier.
Nej, det där stämmer faktiskt inte. Det har blivit en slags populärvetenskaplig sanning men större studier stöder inte detta. En viss indikation på detta är ju att Sverige ligger nästan i världstopp på amning och nästan i världstopp på allergier. Läs Agnes Wold i denna fråga: http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.1845580-skrammande-och-osakligt-om-amning
Man kan amma av massa skäl (bekvämt, mysigt, anknytning, enklast) men ingen skall tro att det är nån fara för barnets hälsa om man av någon orsak inte kan eller vill göra det. Sluta sprida allergimyten!
Själv fick jag tvillingar, lite tidigt födda. På neonatalen var det ingen tvekan: in med napp direkt för att utveckla sugförmågan! Därefter ammade jag omlott; barnen fick bröstet ungefär varannan gång och antingen utpumpat eller ersättning (beroende på tillgång) varannan gång. Ingen förvirring inträffade. Alla sätt är bra utom de dåliga!
Napp har båda våra kids haft förresten och bara älskat dem. Napparna har inte förvirrat alls. Med första väntade vi en månad (för att BB/BVC sa så, suck) och hon sög på allt, våra axlar, händer, mest mina tuttar. Alla drog en djup lättnadens suck när hon äntligen fick ta napp. Tvåan tjoffade vi in en napp på direkt. Funkade klockrent. Dock står vi inför att vänja av tvåan med napparna, och med tanke på hur JÄVLIGT det var med ettan så är vi bra nervösa. Vår etta sörjde länge och nätterna var helt upp o ner i tre veckor. I många månader ville hon inte ens prata om nappöverlämningen till katterna på Skansen. Hur gick det för P med detta?
Jag har långsam utdrivningsreflex (tog en EVIGHET innan pirret/sticket började i bröstet och mjölken rann till när min tvåa ville amma) och hon fick tuppjuck på det. Från flaskan kom det ju direkt. Så att mixa flaska och amning funkade skit för mig, det var jag jätteledsen för, jag hade tänkt amma min andra unge minst ett år. BVC tyckte att hon gick upp lite för långsamt i vikt och ordinerade komplettering av flaska, därför började vi med det. Men hennes viktkurva ökade inte ändå så hon käkade inte mer pga flarran. Men det resulterade typ direkt i att jag blev utan ammande unge.
Hej!
Ååå barnmorskor vill så mycket men ibland blir det fel. Kör på vad som känns bäst. Jag körde napp, delamning och ersättning på första. Inga problem med nått. Med andra tror jag att det tog några timmar innan min goding fick napp och han helammade som en häst. Mao inga problem alls. Alla barn är olika så det finns inget rätt eller fel. Barnmoskorna på BB såg på mig med manande blickar när jag gick runt på bb med nyfödd med napp, men jag bara strålade av lycka och stålthet som tvåbarnsmamma så ingen i världen kunde få mig att ändra min inställning. Om jag vill ha napp på min nyfödda så är det mitt beslut. Kram
Åh vad bra resonerat! Sådär klok och ”modig” var jag inte med mitt första barn men kommer definitivt inte låta mig skrämmas lika mycket om det blir en till. Napp är toppen, och likaså ersättning. Grattis till en jättefin pojke, kram!
Efter att få erfara en tuttförvirrad bebis kommer jag vid nästa barn göra allt jag kan för att undvika både napp och flaska i flera månader. Första barnet fick ersättning och amning redan från början på BB (inte riktigt mitt val utan flaska åkte in i munnen bebisen utan att jag hade så mycket att säga till om, han hade lågt blodsocker och koppen funkade inte så bra) och jag trappade långsamt ner ersättning i takt med att mjölken ökade men efter ca 4 veckor så dög inte bröstet längre. Det tog flera månader av kämpande innan amningen fungerade ok igen.
Eftersom det ändå började fungera och det visade sig att både jag och bebisen älskade att amma efter den jobbiga första tiden och jag ammade i över 1,5 år så är jag väldigt glad att vi tog oss igenom det och fick en så fantastisk fin amningsupplevelse. Jag är helt med på hur många fördelar det finns med flaska och att kunna få sin frihet och dela upp arbetet hemma, det var jätteskönt, men för mig så går inget upp mot att få en fungerande amning. Därför kommer jag inte riskera något alls vid nästa barn utan hålla flaska och napp långt borta.
Jag har många kompisar som varvat ersättning och fått samma erfarenhet av bröstvägrande bebis. Det ligger alltså mycket i att om man vill få amningen att fungera bra är det bäst att låta bli flaskan. Om man är beredd att riskera amningen så visst, kör på med napp och flaska på en gång, men om man som jag verkligen vill amma är det absolut bäst att låta bli.
Innan första barnet kände jag att det var jätteviktigt att kunna ha min frihet och vara borta när jag ville och var därför rätt nöjd att vi ”tvingades” till flaskan. Men i efterhand känner jag att det var så oerhört kort tid det handlade om och känner att jag utan problem kan ”offra” min frihet i några månader och bara satsa på att amma och inte kunna vara borta utan bebis på kvällarna. Det går så jäkla fort ändå. För mig är det helt klart värt det för att vara säker på att amningen kommer funka. Och i mitt fall så tog det över en månad innan problemen började så jag tror verkligen det ligger mycket i att det är minst en månad som krävs för att amningen ska vara riktigt etablerad.
Låter som ett klokt upplägg Anitha! Jag önskar att jag hade fått de råden när jag fick min son för tre veckor sedan (första barnet). Och vad gäller dig Sofia kan jag bara gratulera att amningen gick så bra för dig! I mitt fall handlade det om att min son krävde tutte precis hela tiden (en genomsnittlig amning för mig tog ca 2h) och nappen och ersättningen blev en möjlighet att bryta det beteendet och ge mig (och mina arma bröst) en chans att dels återhämta mig, dels ta hand om mig själv (typ äta och duscha). Närhet får han ändå, men nu genom att sitta/ligga i famnen/på bröstet istället för att hänga fast vid tutten dygnet runt. Jag tror på glad mamma, glad bebis 🙂
Jag kör helamning, funkar bra och är mysigt och smidigt. Jag bor i småstad och de gånger jag känt mig instängd är noll. Varit på tjejmiddagar och en tjejhelg/spa men då fick lillen hänga på. Nu är han fyra mån och jag har pumpat ut till imon, då lämnar jag hemmet själv för en kväll!! Jag resonerar som så att det är så kort tid ändå så fester osv kan jag gå på sen. För mig känns det bara krångligt att delamma, är lite rädd att mjölken sinar om jag inte ammar regelbundet!
Tror inte att nån nappar på ditt troll-försök, Sofia…
Det var väl inget trollförsök. Hon delade ju bara en erfarenhet.
”..napp ser jag som något ont som endast låta föräldrar tar till och på köpet skapar ett beroende hos barnet som den aldrig bett om. Skulle aldrig stoppa en napp i munnen på mina barn..”
Är citatet ovan att ”bara dela en erfarenhet”?
Jag ÄLSKAR napp! Min äldsta (2,5 år) tog napp utan problem men min yngsta (4 mån) vägrar napp och vill anv mig som napp istället. Antar att vi missade ”nappfönstret” denna gång… Har aldrig upplevt ngt negativt med napp. Hon har aldrig vaknat pga att hon tappat nappen osv utan den har fungerat som en snutt och till tröst. Att man skulle vara lat för att man ger sitt barn napp är det sjukaste jag hört! Jag är nog den sista man skulle kalla för en lat mamma… Har bebisen ammat/snuttat i 1,5 timme skulle det vara skönt att kunna ge napp och lägga ner bebisen. Nu när man har två små kan man inte sitta och amma på samma sätt (timtal alltså…) som när man bara hade ett barn. Heja nappen!
Testa wubanubb! Googla! Min dotter tig den vid 4 månaders
Håller med dig till fullo! Vi körde bröst, napp och flaska (med mjölk som jag pumpade ut) från början med båda våra tjejer. Båda låg på Neo i början och där petade dom in en napp på en gång.
Helammade mina barn i ca 6 mån. Därefter delamning fram till 12-14 månader. Hade aldrig något behov av vare sig ersättning eller napp. Ersättning ser jag som ett komplement om amningen inte skulle fungera, napp ser jag som något ont som endast låta föräldrar tar till och på köpet skapar ett beroende hos barnet som den aldrig bett om. Skulle aldrig stoppa en napp i munnen på mina barn! Och så säger ni att det är smidigt när vi utomstående ser hur ni får leta nappar i panik dag som natt. Nej, stå ut med att amma lite mer dom första veckorna och trösta barnet med det den behöver – närhet!
Håller med dig. När min son föddes var det extremt mycket fokus kring amning och napp som stressade en. I efterhand kan jag tycka att det var tur i oturen att han fick gulsot och fick vara på neonatalavdelning ett tag. Förutom att vi fick en toppenutbildning i hur man sköter en bebis, så avdramatiserade de gamla barnmorskorna allt. En napp petade de i honom efter 10 minuter och skämtade om att de skulle kunna göra en förmögenhet genom att sälja nappar i smyg på vanliga BB.
Har exakt samma uppfattning som du, älskar napp och älskar delamning. Första gången var kag tvungen att delamma pga. För lite mjölk men andra gången insåg jag snabbt att det fanns oerhört många fördelar med att även kunna ge flaskan. Om man sitter i bilen tex. Plus att mannen kan vara delaktig i detta stora och fina. Finns absolut inga studier som visar att delamning skulle vara sämre än helamning.
Asså väntar mitt andra barn nu och är så glad att du skriver det du gör A. Med första var alla barnmorskor hysteriska över att jag inte under några omständigheter fick ge varken flaska eller napp för då kommer bebisen vägra bröstet. Jag, oerfaren, lyssnade på allt och min son använde mitt bröst som napp. Dvs var 45 minut. Jag höll på att bli gaken. När jag väl förstod att detta inte skulle ta slut fick jag nappträna i flera veckor och flaska tog han aldrig. Väntar mitt andra barn vilken dag som helst och kommer och jag kommer göra som du och inte lyssna på alla som hetsar. Glad mamma. Glad bebis. Jag har aldrig kommenterat men vill bara säga att jag älskar din blog. Du verkar vara superhärlig. Ska komma förbi din butik när nummer två.kommit och det lugnat ner sig….
Jag tycker inte att napp är ett måste. Min större tjej började med napp vid 9 månaders ålder, då för att hon hade eksem som blev värre om hon sög på fingrarna. Sov hela nätter tidigt. Min pojke har aldrig tagit napp, han ammade regelbundet på dagarna och sov hela nätter efter 5-6 månader. Ingen ersättning. Båda har sovit bredvid mig. Så jag tror inte det måste vara antingen eller – beror nog mer på hur stort snuttbehov det individuella barnet har.
Huvudsaken måste ju primärt ändå vara att den lilla älsklingen blir mätt och nöjd, inte hur? Sekundärt även att mamman också är nöjd 😉
Min mamma var ”nappbarn”, även jag och bägge mina söner. Underlättar SÅ när de är små, när de är klara slutar de med den, med lite hjälp och mutor.
Men napp är ingen garanti för att de tar flaska, min yngste genomskådade det tricket redan 6 veckor gammal… Jag hade provat vid flera tillfällen utan framgång, men testade en morgon när han sovit hela natten. La honom i mitt knä, pumpade ut lite som jag direkt hällde på flaskan för att ge honom. Han sög in hela munnen full, tittade mig rakt in i ögonen och spottade ut allt! ”Mig lurar du inte mamma!” Envis är han fortfarande, min ”minsting”, som tar studenten på onsdag!
Tack för din fina blogg Anita!