Alla pratar alltid om allt som har med graviditeten att göra och senare förlossningen. Men sen blir det liksom lite obekvämt tyst. Nu är allt fokus på barnet. Absolut helt ok men inte med ALL rätt.
Innan jag fick Penny visste jag inte ens vad efterbörd innebar. Trodde i princip att det betydde missbildad eller liknande. Nu känner jag mig ju ganska ”fullärd” då det gäller förlossningar då jag både förlöst med snitt och vaginalt.
Ska försöka lista mina hit och shitlists.
Kejsarsnitt:
Bra:
Går fort: Från att du rullas in på operation är du ute knappt 30 minuter senare. Levererar både enligt tidsgaranti och babygaranti.
Smärtfritt: Du får ett stick i armen och där kopplar man på det mesta. Sen kan du få en ryggmärgsbedövning (som förbedövas, så du känner inte den heller), då känner du i princip ingenting från bålen och ner. Thats it!
Praktiskt: Sinnessjukt praktiskt, för forlossningsrädda kontrollfreaks rena drömmen. Chipchop liksom.
Kliniskt: Ser du något blod överhuvudtaget så är det inte mer än ett par matskedar.
Rehab bra: Man är ju intakt därnere och har ju inga smärtor i bäcken etc.
Dåligt:
High on drugs: När bebisen väl kommit så är du så punchig på smärtstillande så du är liksom inte riktigt närvarande första timmen/timmarna.
Värk i snittet: Efter snittet när bedövningen börjar släppa så kan det göra sjukt ont.
Förlossningsblues: Är nästan garanterat med Kejsarsnitt har jag läst på och själv erfarit. Sen kanske det är annorlunda beroende på vilket barn i ordningen vi pratar om. Allt är ju lite skörare med första barnet. Dels för att man typ inte har en aning om hur man gör med något förutom teoretiskt. Sen påverkar det garanterat att du inte fått vara med och ”värka” ut det. Helt plötsligt har du ett barn liksom. Jag var nog lite halvblå i två-tre veckor innan jag verkligen kände mig trygg i rollen. Men svårt att veta vad som är vad. Hönan eller ägget liksom…
Rehab dålig: Det här är väldigt individuellt har jag hört. Men jag satt nog still i sängen med kortare små promenader runt i lägenheten i nästan två veckor. Hade väldigt ont. Bålen var ju kapad och jag hade liksom inget stöd i magmusklerna utan bara i armarna. Vilket gjorde mig lite rädd i början när jag skulle amma och bära etc.
Tog längre tid att gå ner: Jag gick ju upp mer med första också men på något sett kunde jag också uppleva att min kropp inte slutade känna sig gravid trots att bebisen var ute. Den blev lite förvirrad. Min linea nigra – pigmentsrand. Satt kvar i nästan 9 månader. Redan nu är en tredjedel borta. Jag upplevde det som att kroppen hade svårare att svara på mina ansträngningar till att gå ner.
Ärr på magen: Glöm inte att ha det tejpat i kirurgtejp ett år för att undvika ett fult ärr (gjorde inte jag). Dessutom har jag inte 100% känsel i magen runt snittet, kanske 97% för att förklara någon slags grad.
Vaginal Födsel:
Bra:
Närvaro: Att vara vid medvetande och få tillsammans med ett team värka ut en bebis var coolt.
Känslan: Alltså när han kom ut, det var ju helt enormt vilken grej. Den vill man ju inte missa hur klyschigt det än kan låta.
No blues: Ingen blues denna gång kände mig instinktivt moderligare men det har ju att göra med att man vet hur det funkar denna gång. Men kan också ha med att göra att jag fick vara närvarande. Samma här kan inte avgöra. Drömscenariot (om jag fått göra om det). Fött vanligt första gången och snittat andra (utan barn att ta hand om hemma haha).
Rehab bra: Alltså jag gick ju efter en dryg timme efter allt var klart. Dag två gick jag en tvåkilometerspromenad. Dag sex efter förlossning, gick jag lilla Djurgårdsvarvet (5 km). Generellt piggare och starkare.
Kroppen: Den svarar ju mycket bättre på vaginal förlossning. Allt går fortare ihop av någon anledning.
Hemma: Så glad att kunna vara delaktig och hjälpa till i hemmet och inte ett omobilt vårdpaket i två veckor, dessutom undrar jag om det hade funkat med en treåring hemma som klättrar på en?
Dåligt:
Smärtan: Men det är ju sjukt. Det går ju knappt att säga vad det påminner om. För det påminner inte om något jag upplevt tidigare. Men det är förmodligen som att ligga i sträckbänken och sakta dras isär kota för kota. Smärtan är så märklig speciellt när det är en skelettsmärta på insidan av kroppen. Samtidigt så fattar man att det är anpassat för det här och att det ska vara så på något konstigt sätt. Smärtan gör också allt lite verkligare. Skulle i och för sig säga att jag hellre föder ett barn till än att tatuerar ryggen igen för det var fan värre. På riktigt!
Eftervärkar: Här är en typisk sådan sak som man inte pratar om. Eftervärkarna, när livmodern drar ihop sig. Så himla osköna.
Bäckenet: Jag tänkte ju inte ens tanken på att det skulle göra ont i bäckenet efter. Så klart när ett barn pressas ut så följer ju hela bäcken-kobrakäken med. Så trycket mot anus och andra öppningar första dygnet var ju som ett skämt. Vågade verkligen inte gå på toa och att kolla sig mellan benen var ju inte på kartan. Var oerhört rädd för obehagliga överraskningar. Haha. Sen ska allt tillbaka till befintlig höjd och normal storlek. Känns lite då och då. Men inte så farligt.
Därnere: Ja knip på säger jag bara. Känner mig ganska intakt men fattade att jag inte var det då jag hade svårare att klippa urinstrålen. Men träning ger färdighet…
Gemensamma åkommor:
Mjölkstockning: igen. Alltså det är fördjävligt gör så satans ont och mina bröstvårtor har djupa sår i sig. När han suger vill jag nästan kräkas av smärta. Har ångest inför varje amning. Fan ska det vara så här igen? Dessutom hinner de ju aldrig läka.Vad fan ska jag göra?
Vallningar: med blodsockerfall av guds nåde, hade oftare och längre efter snittet. De avtog efter en vecka ca, denna gång.
Avslagen: Är detsamma som på kejsarsnitt.
Urinvägsinfektion: Kom som ett brev på posten denna gång också (efter katetern).
Du är grym Anitha! Ramlade precis in på din blogg och kommer definitivt fortsätta. Du skriver jättebra och för att inte tala om rolig! Grattis till pojken!
Hej! Tack för en härlig blogg:) Purelan är kanon till onda bröstvårtor
Kram Malin
Intressant- det skiljer ju sig otroligt mkt ser jag! MEN jag måste fråga vad var det för medicin/smärtstillande/droger du fick med snittet?!? 😮
Jag fick inget- forutom bedövningen som varade ca 1 h fr magen och neråt..? Så man var ju helt med- sedan fick jag alvedon..?
Men du kanske hade ngn typ av akutsnitt- jag hade planerad.
Eftervärkarna var hemska 🙁
Jag hade ont när jag hostade, nös gick, böjde mig ner, la mig i sängen, gick upp från sänge,skrattade osv då jag gjorde kejsarsnitt. Hde ont i flera månader. Har inte hellerr 100 peocent känsel.
Ok. Då kan vi ju även ta upp det här med förstoppning också. Har du inte genomlidit det (i kombination med hemorrojder) så har du kommit hyfsat lindrigt undan. Ber om ursäkt, inte min mening att bäsa över ovanstående, känner igen och har ”testat” allt då jag också genomgått både kejsarsnitt och vaginal förlossning och inget av det som sker efter är skönt. Men att inte kunna bajsa kan vara det vidrigaste, vidrigaste av allt tillsammans. Jag missbrukade laxermedel och inte ens det funkade. Till slut var jag tvungen…. (sluta läs nu om du är känslig) att GRÄVA ut skiten rent bokstavligt talat alltså. Jag grät och googlade tips på hur det skulle lossna samtidigt som jag satt på toan. Jag hade ju tiden, oftast tog ett toabesök ca 40 min och upp till en timme. Sen, en dag, hände det. Kan inte beskriva den lättnaden. Först då kunde jag bete mig normalt igen.
Och INGEN hade berättat för mig att detta kunde vara en konsekvens av att föda barn.
Tips! Jag hade silikonskydd på bröstvårtorna i början (fick sår). Tror att det var medela (apoteket). Mot mjölkstockning funkade kapslar med soyaleicitin (eller hur det nu stavas. Köpte mina från top formula) dessa två lindrade och räddade min amning. Skydden för bröstvårtorna kunde jag lätt bli av med när såren jade läkt. Lycka till!
for tuttarna: Naturliga skålsnäckor (Patella Vulgata) anvands av norska kvinnor i urtider. Las mer har:http://www.minimundus.se/artikel.php?kid=100-118&mall=lista.php&id=1490
Testa sådana där plastnappar som man köper på apoteket och sätter på bröstvårtorna. Jag körde varannan amning med dem så hon inte skulle vänja sig att enbart dricka med dem på. Efter ca 2 veckor började smärtan släppa och efter ett tag till hade bröstvårtorna läkt. Lycka till!
Ett tips inför amning om du har såriga bröstvårtor är att ta paracetamol typ alvedon kontinuerligt var 6:e timme för att hålla ner smärtan lite. Det tipset fick jag när jag hade såriga bröstvårtor. Och smörj in med bröstmjölken på vårtorna också. Det hjälper faktiskt också bra.
Jag har en liten 5 månaders hemma nu och hade precis som du väldiga sår på bröstvårtorna i början. Det blev bättre när jag började amma på vartannat bröst så att de fick turas om att vila lite.. Lycka till!
Förutom de uppenbara sakerna med de olika förlossningssätten så upplevde jag mitt snitt nu med andra barnet så mycket lugnare och behagligare på alla sätt än min vaginala förlossning med första. Kanske mycket handlar om att man är förberedd på ett helt annat sätt nu. Hade oxå en emotionell dipp första gången och det tog tid innan jag kunde glädjas åt barnet. För min del återhämtade jag mig även snabbare fysiskt efter snittet jämfört med vaginalt. Allt handlar ju där om hur bra det går och hur mycket skador man får. Snittet är ju oxå en skada men för min del försumbar smärtmässigt jämfört med sist.
Grattis till en bedårande söt liten pojke. Visst är det häftigt att ha två barn! Känner för första gången i livet att allt är komplett.
Ja du. Kul är det inte (det fysiska) hur förlossningen än blir, men det löser/läker sig ju. Tycker det blir värst efter 8 veckor när adrenalinet tar slut. Tvåbarnschocken var vidrig när tvåan var 2-6 mån och ettan samtidigt flirtade med 3 – nä fy faan, aldrig mer. (Men sjukt nöjd nu när de är typ 3 och 5!)
När jag ammade bet jag i en handduk varje gång för det gjorde så ont, läkte aldrig för när de är nya snuttar de ju oavbrutet. Efter 8 veckors lidande (ja man ska ju amma-pressen) ringde jag KS och deras amningsklinik. Bästa jag gjort! Ring redan imorn, inte värt smärtan när du kan få hjälp! Lycka till!
Tack för ett ärligt härligt inlägg! Och grattis till en väldigt söt pojke! Jag följer dig med spänning nu när jag väntar mitt första barn med allt vad det innebär. Älskat sånna här inlägg nu, smaskiga detaljer och filmen var ju to die for. Jag och min kompis såg den typ 10ggr och grät.
Keep up the good work!
Min shitlist efter vaginal förlossning bestod enbart av känslan av att ha en slida stor som en jävla grotta. Största förnedringen någonsin vid första samlaget efter förlossningen. Jag fick tips om knipkulor och vid första träningen kunde jag inte stå upp utan att de trillade ut – förnedring nummer två. Jag har aldrig känt mig så förnedrad och oattraktiv i hela mitt liv. Men NU, 7 månader efter förlossningen och 20 minuters tränande varje dag med knipkulor i 20 veckor, är underlivet som vanligt igen. Jag är 24 år och känner äntligen att min snippa är med mig, rent åldersmässigt. Summa summarum var min vaginala förlossning alltså jättebra, men den känslan har inte infunnit sig förrän nu. Så mitt tips till alla där ute som fött vaginalt – träna nitiskt med knipkulor!
Då måste jag få fråga – vilka knipkulor?? Köpte ett par på apoteket i silikon, med tyngder i, men kändes som att de var så… stora?
Köp amningsnapp (silikon) om du har sår. Dock, försök vara väldigt noga med att han tar bra tag! Pilla loss honom om det inte blir bra och börja om. Om han har svårt att få bra tag så underlättar amninsnappen också. Den är meckig o jobbig att fixa med, men kan vara bra hjälp ett tag (sen vill man bli av med den.) Kul inlägg förresten!
Kejsarsnitt medför risk för blodpropp, sårinfektioner eller andra operationskomplikationer hos mamman.För barnet kan det vara svårt att få i gång andningen. Forskning visar att vaginalt förlossning skapar bättre förutsättningar för barnets immunförsvar. Barn som förlöst med kejsarsnitt drabbas oftare av astma, allergi och diabetes.
Och vad vill du säga med detta? Tror du inte att kvinnor får information kring snitt innan om de är planerade? Och sedan gör ett ställningstagande? Och är snittet inte planerat är det ju inte så mycket att ta ställning till. Huvudsaken är att barnet kommer ut och lever. Detaljerna kring hur är rätt oväsentliga.
Är ju tyvärr så att man inte alltid har ett val. Kanske är jag unik som varken fick några av de komplikationer du nämner eller ett barn med astma, allergier eller diabetes och som skrek på sekunden hen kom ut? Vad jag vill säga är att det blir som det blir när man är gravid och föder barn och det finns ju risker med allt här i livet. 🙂
Purelan! Tryck ut lite mjölk och smörj in bröstvårtorna! Annars silikonskydd från Apoteket! Hoppas det går över snart! 🙂
Eftervärkar får man även efter snitt. Livmodern ska ju dra ihop sig även då. Jag snittades andra gången och tyckte att eftervärkarna var värre än smärtan i snittet.
Bra inlägg Anitha. Intressant att läsa om dina upplevelser!
Min shitlist (efter två vaginala förlossningar):
1. Hemorrojder
2. Hemorrojder
3. Hemorrojder
4. Trycket nedåt i underlivet. Trodde fan att allt skulle trilla ner i toaletten.
5. Mjölkstockning
6. Avslaget
Min hitlist:
1. Bebisen !!!
Glömde ju skriva STORT GRATTIS till en underbar pojke!
Haha sjukt roligt! Kan verkligen relatera:)
Alltså brösten :/ tredje gången gilt för mig då gick allt toppen! En och annan stockning bara
;-D Det enda som verkligen verkligen fungerat på mig är Purelan, i mängder, alltid efter amning. Lufta så mycket det går och se till att det alltid alltid är rätt tag, inte minsta lilla fel. Är det de så börja om från början. Stockningarna underlättades väldigt mycket med Boobs amningsinlägg i vetekuddar modell.
Hoppas brösten läker fort!
Gud vilket bra inlägg! Jag akutsnittades nu vid min första förlossning 15 dagar sedan och det är jätteintressant att läsa om hur du upplevt skillnaden som varit med om båda! Jag tycker jag återhämtat mig över förväntan, kan gå relativt obehindrat nu och känner att magmusklerna börjar hitta tillbaka, men första veckan var hemsk! Hade så ont i hela överkroppen och framförallt ryggen, inget stöd alls av magen. Angående bröstvårtorna, smörj in med bröstmjölk efter varje amning och låt lufttorka och sedan Purelan på, om du inte redan gör så! Räddade mina! 🙂
Köp silikonskydd på apoteket. Du sätter dem över vårtgården innan amning. Slet som en dåre i tre veckor. Efter två dagars användning hade de läkt och
jag kör nu helt utan (hon är nu 5 veckor). Kan vara skönt att pumpa ur om de blir alldeles för svullna också.
Köp silikonskydd på apoteket. Du sätter dem över vårtgården innan amning. Slet som en dåre i tre veckor. Efter två dagars användning hade de läkt och jag kör nu helt utan (hon är nu 5 veckor)
Gällande bröstvårtorna kan jag tipsa om den geniala tuben Purelan som finns på apoteket. Det är en superfet liten salva som man smörjer på direkt efter varje amning. Gör inte totala underverk, det värker fortfarande att amma, men mer som att peta på ett blåmärke, inga sår. Plus att det är helt naturligt, så ofarligt för både mamma och barn.