Sist jag gjorde gå-ut-och-äta-middag-debuten-efter-barn var det tvåårsfirandet som stod på agendan. Det var första gången vi var ute efter Penny kom. Det tog oss åtta veckor och jag grät i taxin då det kändes så hemskt att lämna henne i två timmar. Nu var man lite coolare. Smsade hem en gång och kollade läget. Inte fem gånger.
Vi tog en taxi vid halv sju och jag gick in på Zara i en outfit och kom ut i en ny. Så härlig femårspresent. Kände mig som Pretty Woman.
Sen gick vi till Sturehof åt en trerätters och firade in fem år som par. Vi var hemma kvart i nio och då hade T.A precis fått pumpad mjölk och ersättning. Hann ju i princip ut och hem mellan två matningar. Däremellan sov han.
Jag drack ett glas vin och några munnar bubbel, det genererar ca 0,05 promille, (dvs det är ur kroppen inom en timme från och med intaget).
Ni får lyssna på min kommande pod Fyllepodden – om svenskars relationer till alkohol. Där ska prata mycket mer om sådant här frågor.
Jag hoppas verkligen inte vi behöver diskutera om det är okej eller inte med amning och alkohol, då Livsmedelsverket och Socialstyrelsen redan har gjort det. (Upp till två enheter vin i samband med amning två ggr i veckan). Det finns alltså inga medicinska risker för barnet.
Det finns ett jättebra verktyg här för att räkna ut hur mycket promille, alkoholenheter genererar och hur många timmar det tar att bli ”avtoxikerad”. Om man är intresserad dvs. ALLT handlar ju om omdömet. Det är klart man inte är full med barn. Inga konstigheter. Men för det behöver man inte leva ett liv som absolutist när man avsagt sig möjligheten att ta ett glas vin i nästan 10 månader. Eller?
Det är en del med det fina att kunna variera lite med ersättning och inte vara tutte-på-jour. Glöm inte att ju senare på kvällen det blir desto tunnare blir bröstmjölken och ju hungrigare blir babyn. Att ge ersättning inför natten får alla att sova lite bättre.
Mitt tips! Utvilad mamma, mätt bebis, gladare familj – Alla orkar lite mer.
Ni som reagerar negativt på ”att vi gick ut så tidigt”. Vad är skillnaden med att göra ett ärende utan bebis med barnvakt två timmar på dagen, eller ta ett glas vin hemma på balkongen?
Är det sammanhanget det har att göra med? Jag bara undrar varför vissa reagerar så i affekt.
Är pappor som tar en öl lika provocerande som mammor som gör det? Dom är väl lika ansvariga för barnet som mammor? Eller handlar det om att vi gjorde något på tumanhand efter ”för kort tid”. Måste man vänta x antal månader innan det är normativt okej att gå ut första gången?
För mig är den här frågan en jämställdhetsfråga där kvinnor ofta tar första bästa chansen att slå ner på varandra och lämna papporna utanför. Fast de har lika mycket ansvar som mammor. Snälla berätta hur ni ställer er till det här och formulera vad som upprör. Då vissa blir provocerade?
HAHAHA…..herregud vad folk är gnälliga & negativa! Anitha – you go girl! Gör va f—-n du vill & skit i alla dessa näthatare & neggo människor! Jag tycker att du är störtskön och gillar folk inte dina inlägg så låt bli att läsa dina blogg! Punkt slut! lycka till allt! Du har en underbar familj & otroligt söta barn! trevlig sommar önskar jag dig!
Hur kan man inte älska dig och det du skriver!!
Grattis!
Lyssna inte på alla tokar,
Du har helt rätt!
/Malin
När jag fick mitt första barn så drabbades jag av en rejäl sk ammningsdepression. Min lilla flicka var nog bara tre veckor när hon för första gången sov över hos mina föräldrar. Hon sov över så gott som varje helg i två års tid. Var så himla orolig över att hon skulle ta skada, men det var helt enkelt nödvändigt. När lillebror kom ett par år senare så blev jag deprimerad igen, och behövde återigen avlastning. Så mina barn har alltså varit ifrån sina föräldrar regelbundet sen de var ca tre veckor. Och vet ni vad! Idag är de unga vuxna, som mår jättebra och inte har blivit skadade för livet bara för att deras mor inte mäktade med. Jag är uppvuxen i en trygg kärnfamilj, men jag har aldrig varit så social och levnadsglad som mina fina barn är! Heja er!!
Jag skulle ha firat ”familjen”…
Grattis till 5 år som par. Få se om ni har 4 barn om ytterligare 5 år 🙂
KUL att ni var ute och GRATTIS till 5 år och två barn. Ja, allt blir lite enklare med det andra barnet och precis som du skrivit så kan man i bland skratta ihjäl sig åt hur överbeskyddande man var med det första barnet. Med andra är det ungefär som om att: ok, jag har klarat ett så jag fixar detta med 🙂
Ang. relationen till alkohol, jag är inte nykterist men har ta mej tusan bra mycke roligare utan alkohol och känner att jag BEHÖVER ingen relation till den. Kan garantera att ingen märker att det är alkoholfria drinkar jag dricker men så är jag rätt vardagsknäpp oxå. Men många behöver nog lära sig att ha en sund relation med alkohol, det är nackdelen att se det då man själv inte har någon. Kram och längtar till podden. Tack för en blogg som tar upp mycke bra saker ”gott o blandat”!!
Jag slutade dricka alkohol helt när jag fick mitt andra barn. Bästa beslut jag tagit! Jag är alltid fräsch, kan alltid köra, grubblar aldrig över mängder, vad man kan/ inte kan dricka och – har precis lika trevligt, roligt, kul, och maten smakar precis lika gott utan alkohol! Jag som kunde fundera över om det skulle bli ”tråkigt” på middagar hade så fel. Det är lika kul, jag är lika spirituell (i den mån jag är spirituell) eller mer till och med, eftersom den där segheten inte infinner sig under måltidens gång, som den kan göra medan man dricker.
Och mina barn är 110 procent trygg med mig, vem jag är och att jag inte kommer att personlighetsförändras.
Bästa beslutet – prova!
Jag brukar vanligtvis aldrig komma med pekpinnar eller lägga mig i hur andra föräldrar gör, men här frågar du rakt ut vad läsarna tycker. Jag tycker det är intressant. Jag är gravid just nu med mitt andra barn. Har ett barn på 2.5 år. Jag har aldrig haft några problem att lämna honom med hans pappa, eller andra människor för den delen. Jag är inte BARA mamma utan jag vill göra saker utan mitt barn också. Både med och utan barnets pappa. För mig är det viktigt.
Men när jag läser att ni väljer att lämna bort honom när han är en vecka gammal undrar jag bara varför. Första tiden med bebisen är för mig magisk och otroligt känslosam. Det är upp och ner, lycka och ångest, tårar och skratt. Och glädje. Och känslan av att världen utanför finns inte längre. För en gång skull så stannar världen och ingenting annat är viktigt. Den tiden kommer aldrig tillbaka och är kort, bara några veckor. Att befinna sig på en restaurang utan sitt barn just precis då är för mig ett jättekonstigt val. Ni kanske inte alls känner igen beskrivningen. Då vill jag skriva att jag tycker lite synd om er för det, men det blir ju också fel. Som att skuldbelägga er för hur ni känner. Men som sagt så frågade du vad vi tyckte. Jag tycker det känns lite… sorgligt. Som att ni kastar bort en så speciell tid i livet. Även om det bara är för några timmar. Så tänker jag kring detta.
Jag håller med i vad du skriver ( skrev ett inlägg här ovanför men det var väl mer allmänt om barnvakterio och inte relaterat till bebis ålder)…har också en 3 åring och en 11 månaders och har inga problem att lämna över dem till pappa eller annan anknuten person men när lillan var nyfödd skulle jag aldrig kommit på tanken. Jag menar inte heller att det är fel men att jag inte alls kan relatera till att vilja gå ut på restaurang utan bebis när den är så liten.Dels var jag själv så upp och ner i alla känslor att det aldrig skulle funka…jag ville liksom finnas nära henne ( och honom innan) hela tiden. Jag tror också att det kanske är det som många reagerar på. Att bebisen är så ny i världen och få kan känna igen behovet av att vilja lämna den då. Jag tror knappt jag lämnade min lilla med pappan mer än 30 min första veckorna vilket kanske är lite stört på sitt vis!
Nu när hon är 11 månader är det dock inga problem för mig att sova borta en natt eller hitta på egna saker med eller utan min man. Som sagt..tiden går fort och jag hade nog valt att fira hemma de första veckorna.
Men kom igen, tre timmar handlade det om! Dom har inte åkt på två veckors charter…
Men va? Det handlar inget om kvinnor, män, mammor, pappor, egentid på balkongen eller på Sturehof. Det handlar om BARNETS behov. Och barnets behov 1 vecka ung är INTE att vara ifrån sin förälder/föräldrar. Snälla läs på om anknytning! Trams att alla fokuserar på något annat såsom att mammor inte få gå ut o roa sig?! Va? Ni har helt missat poängen – barnets behov går först. Bada gärna i diamanter, drick skumpa på restaurang, uppskatta din partner, men. Lämna inte barnet med en främling första veckan. Jo, personen ni litar på är en främling för barnet – för så många kan Tom Allan inte ha hunnit knyta an till på en levnadsvecka.
Dessutom, kan man inte göra det ni gjorde hemma? Tända ljus, beställa fin-mat, uppvakta varandra, dricka skumpa? Bjuda hem någon vän om man vill dela upplevelsen med någon? Eller om Anitha vill gå ut och dansa loss kan väl Calle vara hemma? Men poängen är, att Tom Allan har INTE behov av att vakna upp med främlingar. Om det går att undvika!
Skulle aldrig dricka som ammande med litet spädbarn, oavsett vad myndigheterna säger. Helt enkelt då jag vill vara närvarande till 100%. Men every man or woman for himself/herself!
Men snälla ”Mary”, mamman Är oumbärlig i detta skede av livet om hon finns, det var väl inte det detta handlade om? Klart ett spädbarn i västvärlden överlever utan en mamma (och en pappa så klart) men nu provocerade ju Anita med att gå ut och dricka 1 1/2 glas vin. Klart man ska ta hand om sitt förhållande och göra vuxensaker precis som man vill. Men JAG tycker att det livet kan vänta, finns en tid för allt. Bara min enkla åsikt, var och en gör såklart hur hen vill. Jag är äldre, 50+, å lovar att Din tid kommer, småbarnsåren går så fort, så fort. Känns såklart inte så för den som är mitt i det, men lovar, Du komer sakna det! Bästa tiden i livet, enligt mig.
Jag är också 50 + vad det nu har med detta att görs och mamman är inte oumbärlig i detta skede. Så länge det finns en person att knyta an till. Är så fed up på att kvinnor tror de är de enda som kan finnas för ett spädbarn. Och härligt att hon drack ett glas vin el två. Hon pumpade även ur.
Jag blir inte provocerad över att ni lämnar ert nyafödda barn till en barnvakt några timmar. Jag tror inte heller att han tar skada av det hela då ni var borta under så pass kort tid. Däremot har jag väldigt svårt att relatera till behovet av egentid när man precis har fått/fött ett barn. Minns själv att jag var inne i den klassiska bubblan i åtminstone en-två veckor och vankade då mest runt i min lägenhet med läckande bröst, eftervärkar och enorma bindor mellan benen. Jag minns också att symbiosen mellan mig och min bebis var väldigt stark och jag hade aldrig rent känslomässig fixat ett restaurangbesök med barnvakt i det skedet. Som medelinkomsttagare med föräldrapenning hade jag förövrigt blivit ekonomiskt ruinerad av taxiresor, nya outfits och middagar på lyxrestauranger, så det var nog tur för min del att behovet inte fanns;)
Måste ju faktiskt inte vara varken taxiresor, ny outfit eller lyxrestaurang, tar för givet att du faktiskt förstår det Linda. Det handlar nog mer om att vårda sitt förhållande några timmar. Är ganska säker på att man vinner på det, och bebisen hinner ju knappast märka att man är borta.
Som du kanske ser ”P” skrev jag den sista meningen om lyxmiddagar osv med glimten i ögat (använde mig av symbolen ;)). Jag är fullt medveten om att människor har olika ekonomiska förutsättningar, vilket jag accepterar. Jag dömer heller inte föräldrar som väljer att skaffa barnvakt åt sitt nyfödda barn för att (enligt dig) vårda sitt förhållande genom exempelvis ett restaurangbesök. Poängen med mitt inlägg var bara att jag (och jag tror många med mig) har svårt att förstå och relatera till att man rent känslomässigt VILL och fixar att lämna bort sitt just nyfödda barn. Jag är normalt ingen blödig eller särskilt känslomässig person och idag när barnen är äldre ordnar jag och min man såklart barnvakt då och då. Som hormonpåverkad och nyförlöst mamma upplevde jag dock inget behov av att ”vårda” några relationer förutom den till min nyfödda bebis. Men, som sagt, alla mammor och pappor kanske helt enkelt inte infinner sig i ”bubblan” den första tiden, vilket jag i så fall också accepterar.
Det är skillnad på första barnet och andra barnet. Hon har ju skrivit att de knappt lämnade lägenheten första åtta veckorna med Penny. De flesta är mer avslappnade med barn 2.
Tycker de gör helt rätt och förstår helt att de vill fira sin 5årsdag utan barn.
Jag hyllar er att ni tar hand om ert förhållande, fortsätt så. Varför tror många främst kvinnor att de är så oumbärliga för barnet!? Det om något provocerar mig enormt. Fortsätt vårda ert förhållande och ha vuxentid så klarar ni er förhoppningsvis från skilsmässoträsket.
Det ar ytterst sallan jag kommenterar bloggar, men nu gor jag det. Jag tycker du och Calle skall strunta i de negativa kommentarerna och med gladje ga ut och ata middag OCH ta ett glas vin. Folk tycks tro att ett barn tar skada av en barnvakt i ett par timmar, makalost. Och visst gors det skillnad pa mamma vs pappa. Skriv inlagg om att Calle gar ut med vanner och tar ett par ol och sedan ett dar du gor detsamma. Mamma-maffian kommer halshugga dig for det sistnamnda 🙂
// Louise
Drick vin och var glad, herregud, folk har tappat det. Att Livsmedelsverket säger som de gör om två glas osv är ur en moralisk synvinkel, såhär ligger det till: ”Den mängd alkohol som går ut i bröstmjölken är densamma som mamman har i sitt blod. Om hon har en alkoholhalt på 0,5 promille (cirka två glas vin) betyder det alltså att barnet dricker mjölk med 0,5 promille alkohol. Detta kan jämföras med att alkoholfria drycker har en övre alkoholgräns på 0,5 procent.” Med andra ord, mängden som bebisen får i sig är obefintlig!! Du får dricka sinnessjuka mängder för att det ska påverka bebisen…
Ok, och vid ”sinnesjuka mängder” alkohol blir du toppenbra på att ta hand om din bebis…?
Öh, vakna upp, snälla.
Eva vill bara upplysa dig om att det inte kommer vara någon idé för dig att kommentera. Varken vi eller bä. Du har varit blockad från alla mina bloggar. Så även denna. Kommer inte publicera fler kommentarer från dig. Bara så du vet.
Heja dig!! Bästa inlägget på länge, håller med dig så himla mycket!
Men du gillar väl att provocera oss lite, annars skulle du väl inte skriv om det. Igen.
Jag tycker egentligen inte det är konstigt alls att ni hade barnvakt men jag förstår att folk reagerar. Många VILL ju inte lämna sin bebis så tidigt och har därför svårt att förstå att alla är vi olika och olika behöver inte betyda att det ena är bättre än det andra.
Sedan tänker jag att …ja…hur var det förr tro? Hängde bebis med på allt tillsammans med mamma? Eller var det så att det fanns ett större socialt nät runt mammor och pappor och barn och att lille bebisen lätt kunde tillbringa några timmar med mormor/farmor/moster/kusin/barnflicka osv utan att någon tänkte på det. Antag att bebisar har förmåga att anknyta till fler än 2 personer eftersom människan trots allt är ett flockdjur. I detta fall sov ju den lille hela tiden så egentligen var bebis inte medveten om att mamma och pappa var borta.
Tyvärr hänger vi så stort ok på oss själva för vi är så JÄVLA ensamma om våra barn och vår familj och vi känner att vi måste vill och bör vara a jour och tillgängliga 100% av tiden men det är orimligt i vår tid , med jobb osv och det enda som händer är att vi bränner ut oss totalt. Förhållandet tar stryk och vi går runt och känner oss som usla mammor och pappor för att vi inte alltid tycker att det är superkul att vara pedagogisk förälder hela tiden.
Vi behöver ett större skyddsnät runt oss och kan man ha en återkommande barnvakt så är ju det toppen! Tror knappast någon unge tar skada av att det finns fler än 2 vuxna i dess närhet.
Vi har två barn och inga föräldrar i närheten så barnvakt blir det inte ofta. Har haft betald vakt någon gång men har inte riktigt råd med det just nu. Vi försöker rodda med detta så gott det går och passar på att gå ut när mormor och morfar är i stan.
Där tror jag du har en poäng. Jag önskar att vi hade större storfamilj.
Verkar mest som Du själv har ”lite” problem med detta att amma o dricka alkohol, annars hade Du väl inte ägnat ett helt inlägg om det? Själv blev jag mamma i slutet av 80-talet o Då ”fanns” detta ”problem” överhuvudtaget inte, vi hade inte den dryckeskultur vi har idag. Man drack inte, punkt slut, o hade verkligen ingen saknad över det. Idag är det ett annat läge, det är ett socialt umgänge med att dricka vin etc. Måste tyvärr vara en moralkärring o dissa vin+ammning. Varför, fattar verkligen inte, behöver man dricka vinet? Smaken? Finns massor, massssssssssssor, med andra drycker att ta i så fall. Nej låt oss vara ärliga, det är den där kittlande, sprudlande, let go känslan man (jag) vill ha. Den där lätta salongsberusningen som är så härlig. Men tycker nog att man kan vänta med det tills man ammat klart, är ju trots allt en så kort period av livet. Varför chansa liksom? Vi är ju idag så upplysta om allt och vi alla vet att alkohol är (tyvärr) inte bra någonstans, vad Du än säger om promillehalter osv. Skulle aldrig, aldrig varit legalt idag om vi haft kunskapen om dess inverkan. Nu är ju jag färgad av att min sambo dog alltför ung pga av alkohol (arytmi) men ingen vet om man har anlag för alkoholism eller inte. Så, tycker helt enkelt illa om romantiseringen kring alkohol, o jämförelsen med Franrike i kommentaren ovan, herregud säger jag bara. Läs på om lite statistik Frankrike/alkoholskador. Annars, stort grattis till Er underbart söta son! Man vill ju bara äta upp honom!
Du skojar? Du påstår alltså att det här ”problemet” inte fanns på 80-talet, att man drack på ett annat sätt? Skitsnack! Är själv född på 80-talet och jag och många med mig kan berätta om uppväxter med alkoholism och alkohol i tid och otid. På samma vis då som idag så skulle de drickas på tillställningar av alla de slag. Jag vet kompisars mammor som drack både under graviditeten och under amning. Det här är inget nytt!
Jag upplever att det lätt blir antingen eller – föräldrar som förespråkar egentid och dom som talar om vikten av anknytning, närhet osv. Men alla sunda föräldrar vill ju sitt barns bästa. Det provokativa i att lämna sitt barn för egentid ligger för egen del snarare i en oförståelse då jag själv inte känner något sådant behov. Men provocerad, nä, då krävs det mer för min del. Däremot kan jag känna att strävan efter att ”livet ska fortsätta som vanligt” med restaurangbesök, spabehandlingar, träning och brunch med vänner (vem som nu lever ett sånt lyxliv) provocerar mig. Att få barn innebär en omställning och förutom att tillåta kroppen långsam läkning och ändra utseende måste barnet få sin tid också – och då bör både mamma och pappa gilla läget och bara vara där. Men så gör väl också dom flesta?!
Jag tycker att ni gjorde helt rätt! Ni har en barnvakt som ni litar på, och kände er trygga med beslutet. Tycker att ni var värda två timmars middagspaus 🙂
Heej, undrar om ersättningen ni ger på kvällen, är det som tillägg till amningen? Ger ni det efteråt och i så fall, hur mycket? Vilken slags ersättning? Och med vad, flaska (vilken?) eller annat? Vi har väldigt svårt med vår 4 veckors son som är missnöjd och otröstlig på kvällarna och tror det är för han inte blir nöjd med mjölken, fast det är tillräckligt på natten och dagen, men inte på kvällen. Tips? Kram
Hej vi kör vanlig Baby Semp 1 (gjorde samma med Penny). Flaska med minsta hålet för nyfödd). Som sista mål (runt 23.00) ger jag bröstet och drygar ut det sista med ersättning. Bröstmjölken är lite mer laxerande än ersättning så det är perfekt att kombinera de två. Då får han nästa dubbla dosen mat vid ett och samma tillfälle och vi sover till fyra. Då är det matpass två på natten istället för tre. Då är tuttarna jättefyllda och han sover bra till sju.
Funkade utmärkt sist så som denna gång och han går stadigt upp i vikt är mätt och nöjd. Detta är tack vare att Penny som var lite tidigt född genererade en superamnings/ersättningskurs på BB. Lycka till!
Anknytning…..3 timmar en kväll……just sayin
Hamnade fel.
Jag blir provocerad att folk blir så provocerade när en mamma inte gör ALLT för sina barn hela tiden. När hon fortfarande är vuxen, kvinna, fru, väninna etc inte bara mamma. Vilken press!
Allt beror på vad man har för förväntningar på mammarollen. Svenskar tror att de gör rätt i allt. Själv bor jag sedan 9 år i Frankrike o ska föda mitt första barn om 1,5 månad. Det finns mest skillnader i synen på barn, amning, förlossning föräldraledighet. 90% tar en epidural, det finns ej tens, lustgas eller andra möjligheter. Man kan absolut insistera på utan smärtlindring men de flesta skulle inte förstå varför. De frågar om man VILL amma, 50% gör det inte. Ingen press. Man har 10 veckor föräldraledighet. 10 veckor! Sen tar man bebis i maxi cosin o lämnar på dagis/dagmamma. Man betalar vad det kostar, ca 500 euro/mån, avdrag om man har låg inkomst. De flesta lämnar 10 timmar/dag då man jobbar 8h plus lunch plus resor. En del mammor bli hemmafruar på heltid ( mer ovanligt nu då min svägerska är hemma sen 15 år men inga av våra vänner)
De flesta jag känner skaffar barnvakt tidigt, åker på weekendresor, dricker vin ( ett halvt glas) under hela graviditeten. Däremot säger man här att man inte kan amma o dricka. Bebis sover i eget rim från start, tror de skulle dö om jag berättade om samsovning. Det finns ingen VAB…..man går o jobbar o hittar en snäll granne, lämnar sjukt barn på dagis, man löser det för att man måste.
Nu säger jag inte att det är bättre här men faktum kvarstår att pressen på mamman är mycket mindre. Som mamma. som kvinna däremot förväntas man vara lika smal o sexig som innan, hahaha!
Jag ska vara hemma i 5 mån, vilket folk här tycker är fantastiskt, min svenska mamma tycker nog att det är barnmisshandel. Hade gärna varit hemma längre men hur länge klarar man sig utan sin lön?
Sett utifrån tycker jag att man hemma är så snabb på att döma mamman. Ingen från Sverige har ifrågasatt att min kille endast har 11 pappadagar och kommer hem 21 varje kväll. Ingen.
Gå på resto, drick ett glas, njut av mammaledighet om det passar en annars jobba. Det blir folk av franska barn med.
Pressen på föräldrarna är måhända mindre där du bor. Kul! Men nu handlade det om barnens behov. Anknytningsteorier.
Anknytning…..3 timmar en kväll …. Just sayin
Haha, ge dig för fan! Har läst utvecklingspsykologi och barnet dööööööör inte av att sova i tre timmar med en annan människa än sina föräldrar. Dör de av att sitta i mormors famn när de hälsar på? Är det hela tiden – fine. Men herregud. Prata anknytning när det gäller tre timmar. OMG.
Det är tyvärr också en klassfråga, de flesta av oss har helt enkelt inte råd att gå in på Zara och köpa en helt nya outfit för att sedan gå ut på ett av Stockholms dyraste krogar, med eller utan barn. Tyvärr. Men lät verkligen jätteunderbart!! 🙂 och du var snygg som alltid Anitha!
Men Lucy, nu tänker du väl lite fånigt?
Om du inte har råd ska inte dom heller???
Det är väl inget måste med en ny outfit, det var ju en 5års present från mannen.
Och vilken restaurang man går till har ju inte heller någon betydelse. Det går väl bra med McDonalds…
Plånboken får väl avgöra. Och man får vara annat än mamma pappa en liten stund.
Grejen är väl att man går iväg utan barn en stund, vilket jag tycker att man absolut kan!
Det behöver väl inte vara en klassfråga? Det kan väl vara en prioriteringsfråga? Man kan väl spara ihop pengar? Oavsett så tycker jag att din kommentar är väldigt onödig. Varför ska man skämmas för att man har pengar? Att det finns klassklyftor i samhället (i världen) visst, det är väldigt orättvist. Men det är en fråga om politik och knappast något som Anita och Calle ska ta något ansvar för, speciellt inte i detta sammanhanget.