Jag tycker mig höra titt som tätt om män som berättar vitt och brett hur jämställda dem är. Eller att de ska rösta på FI etc. Mer som en fjäder i hatten på dem än handlingen i sig. De vinner mark på att berätta hur öppna och jämställda de är. De är bästisar med starka kvinnor och de älskar kvinnor i chefsposition. De kan allt om genus och normativa frågor som de diskuterar det gärna vitt och brett. Sen ser man hemmasituationen. De är män som jobbar jämt. De är beroende av sina kvinnor för att sköta hemmets logistik, barn och beslut.
Vill kvinnan göra karriär. Självklart kan hon göra det men inte inom hans område som den påfågel han är. Skulle hon tjäna mer än honom skulle det börja gnissla. Skulle hon bli mer framgångsrik då skulle det också börja gnissla. Så de så kallat jämställda männen är alltså jämställda på sina egna villkor. Du har som kvinna rätt att vara lite framgångsrik absolut, men inte lika mycket som han… Älskling.
Självklart så är det så. Men det handlar överlag om dem mest privilegierade människorna i vårat samhälle idag som är den VITA mannen. En sådan person har väldigt svårt att rannsaka sig självt och sina egna privilegium i diskussioner om förtryck.
Dem måste kunna rannsaka sig själva backa, lyssna och förstå att man inte har talföreträde i denna typen av frågor.
Heja!
Fan, jag håller helt med! Är singel sen ett år tillbaka och varit ute i dejtingdjungeln sen ett halvår tillbaka och DEN typen av man du beskriver är seriöst värre än dom som säger att de inte är feminister för ”det känns inte som jag, feminister är håriga och hatar män”. Har haft fler givande diskussioner med dejter av det manliga könet som inte ansett sig varit feminister men när jag förklarat vad jag anser feminism är (obs, grundar det i högskolepoäng i genusvetenskap) så har de sagt något i stil med ”jaha, jo de klart”. Än de som varit så jävla jämställda och ÄLSKAR KVINNOR. Dessa kvinnoälskande män har bara bekräftat mitt utseende dessutom (trevligt men jag är mer än bara mitt utseende). Snark. Hade jag inte varit så jävla styrd av de patriarkala strukturerna hade jag varit lesbisk, garanterat.
Bra Anitha! Det är väl klart att många män vill att det ska vara jämställt, dom pratar vitt och brett om det, men att göra det i praktiken är något helt annat. Dom lever inte som dom lär. Tror inte att de flesta män vill gå ner i lön för att kvinnor ska få samma. Jag tror inte heller att männen vill dela med sig av hälften av styrelseplatserna eller hälften av VD-positionerna. Och varför skulle dom vilja? Dom har det ju skitsmutt,tjänar massor med pengar och har makt och grejer, och detta utan att bli ifrågasatta om dom är kompetenta nog utifrån sitt kön. FÖr män är ju automatiskt kompetenta för att dom är män.
Dock tycker jag att det största problemet med jämställdhet i Sverige inte är männen utan kvinnorna, speciellt kvinnorna i detta kommentarsfält som så snabbt som möjlig måste försvara de jämställda männen som är så duktiga! Eller kvinnorna som inte kräver kvoteringar och lika föräldraledighet eller samma lön för samma jobb osv. osv. Det är ju som att säga att männen har rätt; det finns inga kompetenta kvinnor för ledande positioner, kvinnorna är de som är bäst lämpade att ta hand om barn, kvinnor ska tjäna mindre för dom jobbar mindre dvs. är hemma och har det skönt med barnen.
Jag säger inte att tvång är den bästa lösningen men det finns ju inget annat kvar? Jämställdheten i Sverige går för långsamt och det är INTE OKEJ att kvinnor inte ska finnas representerade på höga positioner eller i styrelserummen.
Herregud, var lite jävla könssolidariska någon jävla gång.
Men nä, kvinnor hugger varandra i ryggen så gärna så dom får se bra ut i männens ögon, för just det, det är ju bara männens respekt som räknas.
Heja Anitha!
Håller med Sofia, detta är ju bara hittepå. Eller är det helt enkelt så att du känner en/flera man som är på detta sätt, och sedan förutsätter att alla andra som också pratar om jämställdhet/ska rösta på FI är likadana?
Jag känner flera män som pratar om jämställdhet, som hejar på dessa frågor och som kan tänka sig att rösta på Fi. De hämtar barn från förskola lika ofta som sina partners, och delar lika på föräldraledigheten. Dvs precis tvärtemot vad du just skrev.
Du skriver ofta om saker som om de vore självklara och du satt på fakta, men det här saknar ju helt grunder.
Men hur kan du påstå att din expertis på området är bättre än min. Då det är upp till var och en vad man tycker är jämställt. Är män verkligen heja heja Gud vad bra för att de hämtar och lämnar på Föris?! Är inte det en självklarhet. Jag tycker att många män som basunerar ut hur jämställda de är och debatterar de frågorna. Har en kvinna som måste ratta hemmet för att de ska hinna med att prata om de frågorna. Lever alla verkligen som de lär undrar jag.
Det handlade inte om att min ”expertis” skulle vara bättre än din. Det handlade om att visa att jag hade en helt annan erfarenhet, och att det alltså inte går att dra alla över en kam som du gjorde redan i ditt inläggs rubrik.
Och ja, jag håller absolut med dig om att det är en självklarhet att pappor också ska hämta och lämna på förskola. Tycker det är så urbota dumt att hylla män när de gör saker som är så självklara att de inte ens borde nämnas.
Jag förstår helt vad du menar och tycker inte alls att det skulle vara ”orelaterbart”.
Shit, hos vem vill du plocka poäng med denna ogenomtänkta personliga analys?! Var hittar du inspiration till dessa teser?!
Jag håller verkligen med om att dina texter ofta känns helt tagna ur luften. Var finns dessa män? Jag har aldrig upplevt det du beskriver. Ibland får man känslan av att du beskriver något som du vill ska existera för att bekräfta ett tidigare uttalande du gjort.
Hm….är inte insatt i vilken typ av män du menar men antar att du menar de mediamän som berättar att de röstar på FI och som du kanske känner och ser hur deras familjeliv ser ut. Jag tänker att för mig personligen spelar det ingen roll. Om en vän till mig berättar att han/hon (hen ja!) röstar på FI tänker jag ( som gillar FI) att det är bra. Om personens hemliv inte är 100% jämställt spelar mig ingen roll. Förändringen måste ju börja i tanken. Alla som bryr sig om miljön har kanske inte kommit så långt så att de kemikalierensat sitt hem men det betyder ju inte att dom inte pantar burkar, sopsorterar, försöker konsumera miljövänliga varor etc och att dom bryr sig om miljöfrågorna. Förändringar tar tid och måste börja någonstans. Ibland tänker jag att det är svårast just i hemmet och familjen för det är så mycket som påverkar där.
Måste man vara 100% för att få stå bakom ett budskap? Jag menar….kan man inte hålla med och sträva efter total jämlikhet även om man inte har det exakt så hemma? Är det inte upp till var och en att lösa just hemfrågan och familjesituationen som man vill? Klagar dessa mäns fruar? Vill fruarna göra mer karriär än dom enligt dig ”får”? Jag vet inte. Känner sig dessa kvinnor förtryckta i hemmet. I sådana fall är det illa men vi vet ju inte. Alla vill ju inte jobba massor och vara borta mycket. Andra har inget emot att ta mycket ansvar hemma i perioder.
Blev spretigt det här och nu ska jag hämta storebror på föris!
/J
Alltså, jag undrar verkligen varifrån du får allt? Det är ofta dina texter känns helt tagna ur det blå, som att du hittar på ett ämne/prolem som inte ens existerar? Du är nog den person jag vet som skriver flest texter som är helt orelaterbara. Vad vet du om dessa män du skriver om? Hur vet du att det skulle bli gnissel om deras fru gjorde karriär inom deras område? Om det inte är mannen du själv lever med som du använder som exempel så undrar jag varifrån du fått detta? Eller är det bara dina fördomar?