Jag hade för ett tag sedan en lunch med en gammal vän och kollega och vi pratade igenom livet. Det visade sig att hennes pojkar som var nio och tolv år när vi jobbade tillsammans nu var 16 och 19 år. Hon var mycket orolig för dem och hade försökt putta den äldsta ur boet länge. Men han är helt fäst vid hemmet. Hon började bli frustrerad över hans hemkärhet och vi diskuterade om det var ett pojk, flick eller generationsfenomen. Är vi curlare utan att veta det?
Själva startade både hon och jag våra första enskilda firmor som 21 åringar och båda flyttade hemifrån första gången som 16 åringar. Hon kunde inte ens fantisera hur hennes 16-åring skulle klara av att flytta hemifrån ens ta hand om ett hem.
Jag menar är curling konsekvensen av att vara driftig. Men samtidigt var ju våra föräldrar superdrivna och så blev vi.
Men har drivet förändrats till någon slags paranoia? Man litar inte på att någon annan klarar något så då gör man allt själv och skapar omedvetet en förslappad generation? Förr i tiden sa man ju att ”pojkar blev män” efter värnplikten. I och med att så många struntar i värkplikten idag kanske man borde starta någon slags sommarkollo för studenter där de får bädda sin egen säng, diska och städa etc.
Vad tror ni är det vårt fel eller är det en ny generation barn?
Det känns som att alla växer upp lite senare i alla fall i västvärlden, tänkte även på det när jag såg tv-serien Girls, folk är liksom fortfarande inte ”vuxna” vid 25-30..
Sen tycker jag att föräldrars hets att få ut barnen ur hemmet också är intressant. Att Sverige (bl.a) är så fokuserat på att skapa egna hem, individualistiskt. Att bo med föräldrar är ofint, medan i andra kulturer bor man tillsammans i stora familjer och har en helt annan gemenskap. OCh de är nog ofta lyckligare också, medan i Sverige är det extremt tabu och konstigt/ nästan obehagligt att ha en för nära relation med sina föräldrar efter tonåren. Men man ser det väl som ett hot om ens barn inte skaffar egna liv, jobb, boende m.m eftersom man vill det bästa för dem.
Lite svammel men nåja.
Värnplikt finns inte ens längre. Bara några få gör motsvarande militärtjänst idag. Jag tror det inte har då mkt med det att göra. Beror nog på olika saker. Jag skulle iofs aldrig drömma om att tvätta, diska och laga mat + skjuts runt mina tonåringar. Låt dom åka kollektivt, se till att dom har beting hemma (städa rummet, tvätta sin egen tvätt, lär dom laga enklare mat). Lär dom hushålla med pengar och se till att de skaffar extrajobb. Ös inte saker över dem, låt dom fixa grejer själv – ring inte alla vikings samtal åt dom etc. Börja successivt redan i typ 7 års åldern el lik . Sen tror jag att tjejer är mer drivna och fixiga, vet ej varför. Kanske en mognadsfråga. En släkting till mig är psykolog och har berättat att det är ett vanligt fenomen idag med 20-25 åriga yngre män som fortfarande bor hemma, isolerar sig och vågar inte ta sig ut i livet. Samhället är tufft och konkurrensutsatt, vissa orkar inte riktigt med det. Men vad lösningen är vet jag inte. Tyvärr gör en tuff arbetsmarknad det inte lättare direkt.