Jag funderar ibland på vad det är som får en att bli som man blir. Det är ju nästan omöjligt att säga. Det finns ju flera ben att stå på här.
1. Ursprung (var är man född).
2. Hemförhållanden (gifta föräldrar, separerade föräldrar, lycklig relation eller inte etc.)
3. Placering i syskonskaran/ensambarn (ansvarstagande, mitt-i-mellan-kläm, sladdis, pseudotvilling etc.)
4. Demografi (var man växt upp, på flera platser eller en. Klass).
5. Personlighet (man föds med en personlighet, ses redan hos små, små barn).
Jag menar att det är ju omöjligt för mig att säga att ditten och datten beror på att jag är uppväxt i en småstad, eller bytt skola massa gånger då vi flyttat kors och tvärs på grund av mina föräldrars företag. Dessutom så är mina föräldrar gifta, har det påverkat mig i mina kärleksval? Samhällsklass? Men jag föds ju med en personlighet. Samma personlighet som jag både kan glädjas och ibland fasas över att den gått i arv till Penny. Man kan ju omöjligen objektivt säga ”att det är bara för jag är adopterad” eller för det ”är bara för att jag flyttat mycket” eller det är ”bara för att jag är ensambarn”. Det blir FÖR generaliserande.
Jag och en annan adopterad svensk behöver inte ha mer gemensamt än jag och en annan född i Sverige – svensk. Det har med andra grejer att göra. Ska jag se någon typ av mönster i mitt liv så får jag kolla på mina vänner. Vilken typ av vänner umgås jag med? Oftast storasyskon eller lillasyskon med äldre syskon. En del är ensambarn. Många är egna företagare eller chefer i höga positioner. Ålderspannet är från 30-45 år. Så ålder är inte ett faktor märker jag. De flesta lever i parrelationer och de flesta har ett barn eller fler.
Därför kan jag bli galen på människor som hela tiden söker anledningar till att saker och ting blir som de blivit. Det är en hopplös jakt på svar som egentligen inte finns. Man måste försöka se saker här och nu. För att göra någon sorts samtidsanalys på sig själv så kolla på vilka du umgås med här och nu. Det säger en massa mer saker om dig själv än du kanske trodde. Fick ett tips av en vän och läste den här fina texten som lite verifierar det jag tänker. Blev så upplyft! Dagens inspiration. Berätta om er ”tribe”.
Jag satt i en diskussion om detta nyligen med två adopterade personer (från Latinamerika). Jag är själv född i Venezuela, min familj sökte politisk asyl i Sverige och flydde hit när jag var väldigt liten. Jag identifierar mig otroligt mycket med den latinamerikanska kulturen eftersom jag växte upp med hela min familj här. Jag älskar allt, maten, hur man umgås, språket, kultur osv och umgås för det mesta med andra latinas. Till skillnad från dom adopterade benämner jag mig mer som latina men ser mig tydligt som svensk medan dom kände sig mer som svenska fast ändå med en känsla att dom inte riktigt passade in i svensk modell och kände utanförskap både som svenska och som latinamerikaner.
Är mitt emellan tribes kan man säga. Känner att de vänner jag har inte längre ger lika mycket i umgänget ( antar att det är ömsesidigt) men har samtidigt inte hittat mina nya vänner. Varför det blir så? Har under några år utvecklats i en rikting och många av mina vänner i en annan. När jag känner att jag inte längre vill ha så mycket saker/pengar/ status utan istället i mitt inre känner att jag vill sträva efter annat ….mer tid , vara mer nöjd med de saker jag har (materiella alltså) osv. Mina vänner är alla inne i jobba mer, tjäna mer , bo större osv och det är inget fel i det men det är svårt att mötas där ibland, man har inte lika mycket att prata OM det blir mer att man lyssnar på varandra men jag känner ingen direkt inspiration efter våra möten och skulle tro att dom känner likadant.
Antar att vissa gamla vänner har man dock hela livet oavsett hur lika/olika man tänker och det berikar också.
Vi får väl se hur det ser ut om några år…..vänskapskretsen förändras som sagt i takt med att man själv förändras. Jag tycker alltid det är lite läskigt med folk som har exakt samma gäng som under gymnasiet…..det känns som att tiden stått stilla då.
Generellt sett har du bra grammatik MEN
Generellt sett har du bra grammatik MEN du och många med dig kan inte skilja på
VAR och VART. En enkel regel: VAR = befintlighet, VART = riktning.
OBS! Inget mästrande – enbart upplysning.
Tack 🙂