Anitha Schulman

Är det vettigt?

Okej jag kanske får en virtuell mynning mot min tinning nu när jag går in på det überkänsliga ämnet förlossningsvården. Men när man läser om sådant här blir man så utom sig av frustration. Hur får det gå till på det här sättet?

Hur kan svensk förlossningsvård tillåta en läkare att låta ett värkarbete pågå i 56 timmar utan att bli ifrågasatt? Jag tycker 24 timmar är fyra timmar för mycket. Hur kan man påstå att ”alla kvinnor kan föda barn”. Nej det kan vi inte, när ska vi fatta det? Förr i tiden dog folk som flugor i barnsäng. Det refereras det inte till, inte heller det faktum att vi är betydligt större idag än 1970 precis som våra barn. Dessutom nästan 10 år äldre som förstagångsmammor. Nödvändigtvis behöver inte våra bäcken idag hängt med i samma utveckling. Visst är vi lite längre men inte SÅ mycket längre. Då detta primärt har med vikt att göra. Vi får ju knappt plats i flygplansstolarna idag.

Komplikationerna kring graviditet och förlossning är allt ifrån, diabetes till havandeskapsförgiftning etc. För att inte tala om det risktagandet för mamma och barn att låta ett värkarbete pågå i mer än 30 timmar. Det är inget ”styrketest” det är vansinne och primärt så handlar det om pengar. Det är klart det är ”billigare” för staten att förlösa ”manuellt” än att göra en operation (snitt) planerat eller akut med en stort team med läkare i ”scrubs”.

Att man vågar dessa risktaganden är för mig helt otroligt. Man leker med liv och kvalitet. Visst kan vi slå oss själva på bröstet och säga ”den svenska förlossningsvården är bäst i värden” men hur länge då?!

Varför har inte kvinnor rätten att bestämma över sina egna kroppar om vi nu ska prata jämställdhet? Går inte vården till stor del ut på smärtlindring? Hur kan det då vara vettigt att låta någon få ett söndertrasat underliv, fortfarande tre år senare och 56 timmars smärta?

Hade det varit annorlunda ifall det var män som födde barn? Jag bara undrar.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Anna

    Tror du refererar till händelsen där barnet dog, mamman skadades och förlossningen gick helt åt helvete på grund av en idiotisk läkare? Man måste komma ihåg att det var en EXTREM händelse och tack och lov unik. Läkaren har ju blivit av med jobbet och ska nu även åtalas för vållande till annans död (bebisen) mm.
    Det är oändligt vidrigt & hemskt, men INTE representativt för rlossningsvården i Sverige.
    Jag har fött 2 barn vaginalt och hade rätt långa förlossningar med båda, nr 1 tog ca 36 timmar från första mindre värkarna till födsel. MEN, upplevelsen var bra och jag stannade hemma hela 34 timmar för allt kändes ok. I princip bara krystandet kvar när jag kom till BB. Jag fick bristningar men blev fin fint opererad av en duktig läkare och har aldrig haft men på ngt sätt, varken sexuellt eller på annat sätt. Andra barnet brast jag inget alls och det var så skönt att direkt efter förlossningen kunna gå upp och vara fit for fight. Inget ont, inga ärr.
    Kejsarsnitt är bra att det finns (särskilt för att rädda liv) men personligen har jag alltid varit MYCKET mer rädd för det än en vaginal förlossning. Jag tyckte det var häftigt och magiskt att föda barn och är såå glad och tacksam för att jag kunde göra det. Ett tips är från Mini Anden ”the process of being born”, kolla in den filmen!

Comments are closed.