Jag fattar inte vad som hände. Från att aldrig ha några diskussioner om kläder till att alltid ha det. Från att motvilligt bära klänning, inte vilja ha något annat och dessutom helt enligt personlig smak. Jag och mamma köpte urfina klänningar från Lively och Lindex i julklapp till Penny de tittar hon knappt åt. Däremot en ”cinderellaklänning” från H&M älskar hon och vill bara ha den i ur och skur. Vår morgonharmoni har utbytts mot en gråt och skrikfest över detta hiskeliga plagg. Det funkar inte ens att påstå att ”klänningen är smutsig och är i tvättkorgen” den ska på ändå. Trailor trash princess.
Dessutom efter att ha varit en liten mönsterunge när det kommit till att fastna för pedagogiska utbildningsprogram och appar är hon helt besatt av Sofia den Första och Barbie.
B A R B I E alltså jag blir helt galen av att höra hur de pratar om hur de ska överlista något badass (i Barbievärlden) för att vinna skönhetstävlingen, hur de ska gå och shoppa och bli vackra etc. Sofia den Första vars enda mål i livet är att bli en perfekt tronarving men hon är en ”lite busig prinsessa” som hänger med tjänstefolket och ställer till hyss här och där. Men replikerna handlar mest om hur hon bryter en norm som inte går att leva efter. Som gemål till en blivande kung.
Okej med risk för att låta som en riktig moraltant – jag tycker att det är dum-i-huvudet-program. Men jag vet också att de kanske inte tar in allt för mycket utav de små kontexterna utan mest är förälskade i idén att vara väldigt flickig. För det är ju en fas. Min uppgift är väl att låta henne få vara i den men se till att det inte går överstyr och blir ett självförverkligande. Att enbart yttre regler och normer kan göra henne lycklig. Självklart kommer hon upptäcka det själv också men jag kan åtminstone vara vaksam på ”intrycksreferenserna”.
Hur gör ni med ”prinsessfasen” ni som har lite äldre barn och några till?
Spontant tycker jag att i treårs ålder är man alldeles för liten för Barbies sjuka ideal. Nä bojkotta så länge det går! Och ge ditt barn andra möjligheter, om möjligheten finns att leka med superhjältar och bilar kanske princess-fasen försvinner.
Jag jobbar inte inom vården. Men kan fortfarande tycka att vi ( jag är inget undantag) ser problem i det som inte är problem. Och att det är tidstypiskt, kanske för vår generation, att föra så många märkliga och oviktiga krig, då det finns VERKLIGA krig framför oss, som vi helt blundar för. Kanske gör det mig bitter. Och det är minsann ingen smickrande egenskap. Bitter vill ju ingen vara. Så jag får väl joina er. Alltså . Var var vi nu? Skulle de små flickorna få ha på sig rosa klänningar nu eller hur var det?
Ja, jag tycker du har fel när du skriver att detta är ”trams”. Du låter väldigt bitter och det du svamlar om är faktiskt en ganska tramsig jämförelse. Tycker du att Anithas inlägg förminskar din insats inom vården? Det gör det inte.
Har jag fel? Jag försöker bara slänga in lite perspektiv.
Oj oj ”Evinnerliga”! Bitter much?
Skaffa dej ett riktigt jobb. Treskifte på akuten. Och de där funderingarna på huruvida ditt barn ska få bära rosa klänningar eller inte kommer liksom att vittra sönder och barmhärtigt nog rinna ut i sanden när verkligheten kommer mot. Ni som ”jobbar” inom media har alldeles för mycket tid över för trams.
Känns igen. Har 3 döttrar mellan 18 o 21 och de har alla varit i prinsess stadiet. Det går över och jag tycker inte det är något att bråka om tar bara energi och ingen dör ju om H M klänningen används hela tiden. Hon kommer själv vilja byta sen…när hon märker att du/ni inte tänker bråka längre. Hon försöker bara hävda sin självständighet. Trotsåldern är härlig och under tiden så växer det fram en underbart stark och empatisk människa. Lycka till
Nu missade jag visst lite text, vad det skulle stå var; det gäller säkert de flesta små tjejer som växer upp med en mamma som tycker att sitt yttre är viktigt! Dvs klär upp sig, fixar hår och naglar osv.
Jag tycker det här är så svårt, det var lättare innan jag själv hade barn för nu blir allt så viktigt och på riktigt. Jag tror tyvärr inte att intrycksreferenserna spelar ngn roll utan hon ser på Barbie hur ”fin” hon är och hon ser dig hur fint du klär dig, sminkar dig har snygga skor etc. Hon ser att du tycker att det är viktigt att vara snygg/fin och i hennes huvud kanske det inte är någon skillnad på dig och Barbie (missförstå mig rätt:) även fast vi vuxna såklart ser det. Och det gäller säkert de flesta små tjejer som bryr sig om hur det ser ut! Åh det är så svårt. Jag tycker ju min bebis är det gulligaste som finns och jag kommer antagligen inte sluta säga det till henne fast jag vet att det kommer att leda till att hon tror att det är en viktig egenskap att behaga andra med sitt utseende!
Känns igen!Min dotter hade en period när hon berättade för folk att hennes riktiga mamma var sjöjungfruprinsessa…hon bodde bara hos oss!Nu är det Katniss i hungerspelen som gäller(hon är 9år nu)Hon går omkring med pilbåge på ryggen hela tiden,suck.Men jag bryr mig inte,det finns alltid viktigare strider att vinna.
Kram!
Vår äldsta dotter är precis två mån yngre än Penny så jag suger oxå åt mig ev tips! Kul att läsa om de utmaningar ni har med henne. Känner igen mycket. Jag försöker att hejda mig och inte kommentera kläder så mkt. Vår dotter är sjukt söt (vem tycker inte det om sitt barn) men jag försöker på att inte tjata så mkt om ”fint” och ”sött” utan mer ”vilken smart klänning” eller så. Men svårt. ”Fin” och ”duktig” ligger liksom alltid och vill sägas. Kram till er!
Jag lät den bara vara sedan började hon spela fotboll redan som liten och fick andra intressen. Det roliga är att hon har en bror som bara är ett år yngre. Han fick också en prinsessperiod. Verkar som om småpojkar som har tillgång till detta också drabbas. Han har alltid varit väldigt killig så vi tyckte detta var konstigt men lät honom göra som han ville. Tror det är viktigt att få ut sina behov som små så kan de försvinna bort sedan och inte behöva ligga kvar i ngt gömt minne som fortfarande vill ut. Då menar jag inte att ngt är fel utan att man bara får vara som människa hur man vill. Att vuxenvärlden ska låta en vara, barn har inga värderingar och prinsessa och rosa är i barnens värld bara laddat med vackert det är vuxenvärlden som gör om det. Som när vi går på fest och vill vara fina.