Efter att ha kollat på Pippi Långstrump på Youtube några hundra gånger sisådär sista året så har vi äntligen börjat läsa sagan. Den första aha upplevelsen som jag upplevt så skevt i teveserien är ju att den känns så tidsoregelbunden. Luffare längs vägarna, kappsäckar, strumpebandshållare på småbarn. Häst och vagntransporter var ju något som tillhör några tidigare decennier än tidiga sjuttiotalet. I boken faller den pusselbiten på plats – aha boken är från 40-talet. Nu förstår jag. Sen uppenbarar sig även en annan sak som Calle belyste. Pippi existerar inte någon annanstans än i lydiga små ensamma syskonen Tommy och Annikas fantasi. Det är så uppenbart!
Pippi är föregångaren till Taylor Durden i Fightclub. Ungefär laddade med samma superhjältekrafter i mänsklig form. Läste Chuck Palahinuk Pippi Långstrump innan han skrev den?
Tommy och Annika bor granne med ett ödehus som i ortsmun kallas ”Villa Villekulla”. Deras högsta önskan är att det ska flytta in ett barn de äntligen kan leka med där, de trånar och fantiserar om hur kul det vore. Dagen efter när de går förbi huset har händelsevis nog den konstigaste vildaste filuren vid namn Pippi flyttat in med sin häst och sin apa. Hon gör allt det där väluppfostrade och lydiga Tommy och Annika bara skulle drömma om att göra men aldrig våga själva.
Pippi bjuder på den ena rövarhistorien efter den andra och man vet aldrig riktigt var fantasin avlöser sanningen, eller om allt är påhitt. För livlig fantasi är något hon har allt, Pippi. Andra element är att Pippi alltid är ett unikum alla andra är människor och man får ofta veta vad exempelvis Tommy och Annika tänker i olika situationer eller vad föräldrarna känner inför en situation. Men Pippi är och förblir abstrakt. Allt som händer i Villa Villekulla är en del av Tommy och Annikas fantasi. Som startade med en berättelse som Astrid berättade för sin sjuka dotter som låg hemma och kände sig ensam. För att få henne på bra humör.
Prusiluskan är bara en karaktär som är med i filmen och inte boken Kling och Klangs roller i boken är avsevärt mycket mindre än i filmerna. Ja listan kan göras lång men helt enkelt så är Pippi ett fantasifoster i två ensamma barns hjärnor. Rafflande!
Det är det de flesta missar idag. Man ser bara filmerna och läser inte böckerna Astrid Lindgren skrivit varken själv eller för sina barn. Det är så mycket som gått förlorar i de äldre filmerna, speciellt Pippifilmerna. Mitt råd är: läs om alla Astrids böcker och du kommer få en helt ny syn på hennes författarskap och vad hon egentligen stod för.
Kul idé det där om Pippi som ett fantasifoster. Måste nog läsa boken igen.
Stava med paddan kan jag då sannerligen inte!
Du serverade Penny verkligen Pippi bakifrån. Calles tes är då sanberligen inte ny. Inte sann heller. Tips för den enkla vägen: googa lte!
Neeej men snälla. Jag skäms Anitha.
Du vanhedrar ju Astrid Lindgren genom att skriva så här.
Det visste man ju redan när man var liten att det knappast utspelade sig på 70-talet. 😉
Men ärligt talat jag har inte läst boken Pippi Långstrump sen jag var fem typ. Då tänkte jag och visste knappast vad skillnaden var på 1940 eller 1970. När jag såg teveserien som liten så var den ju redan daterad för mig. Folk såg ju ut att bära kläder enligt 1969/1970 års modell. Kolla på föräldrarna och Anita Lindblom i sminkaffären. Referenserna från det tidiga 70-talet haglar ju i teveserien. Så skäms på du för min skull 🙂
Nä men jösses!! Hela mitt 25åriga liv helt plötsligt föll ihop! Allt förändrades nu.. Haha men nu när det fått landa ser man det så klart!!
Detta är ju värre än upptäckten att tomten inte finns..