Anitha Schulman

Den kom ju så fort att vi inte ens hann säga ”hej”. Inte hade jag trott på att framtiden skulle vara ca 11 x 5 cm och innefatta ALLA och ALLT. För framtiden hade målats upp så många gånger för mig på film och teve. Den hade verkat vara superexklusiv och ofantligt dyr. Närmast ovärderlig.

Framtiden den hade innefattat ord så som laser, super, robot, nano, ultra, infra, hyper. Jag såg James Bonds, Golden Eye för inte allt för länge sedan. Den kom när jag gick i gymnasiet och har bara 18 år på nacken. Men den känns som att den skulle vara 40-år gammal för SÅ mycket har hänt. Framtiden gick i en helt annan riktning och det där konstiga nätverket som kallades Internet var mer som ett lyxigt chattrum. Det var inte där framtiden fanns. Framtiden, den skulle vara storartad. Det hade vi fattat. Visst var friheten på nätet kul men vad skulle jag göra med den? Det var abstrakt. Hur skulle jag greppa den? Jag upplevde aldrig storheten när jag satt där första gången för att den var så oerhört okonkret. Närmast irriterande. Jaha, en databas, fylld med information men vad ska jag med den till och vad ska jag söka på? Behöver jag det jag söker? Vänner har jag, böcker har jag och spel med. Visst kul men varför?

Jag tror ingen ens ställer sig de frågorna idag. Nätet är lika självklart som en frukost intagen eller ej. Det är alltid med oss. Filmen eXistenZ från 1997 med Jude Law är framtiden ganska smutsig, många framtidsfilmer från den eran gick ut på att människan var tvungen att lämna jordytan på grund av miljöförstöring och söka sig neråt. I kloakerna, eller ännu längre ner. Detta var innan ens Dubai hade börjat gjuta cement. Nu bygger vi oss allt högre. Tänk att vi som vet så mycket trots allt landar så snett på. Jag minns en ”framtidsfilm” från 1996 om det informationssamhälle vi hade framför oss som vi fick se på datakunskapen i skolan. Om hur vi runt omkring oss hade pekbara datorskärmar. I allt från kylskåp till damsugaren som kommunicerade direkt med affären och ringde vi varandra så var det med bild. Visst stämmer det till en viss del. Men det är ganska långt ifrån mål. Trots allt var det här på datakunskapen och framtiden var i burken framför oss men vi hade ingen aning om det då. Det får mig att tänka på vad framtiden är idag. Nu när vi inser att allt inte är så absolut. Som att vi ”bara” kommer ringa via Skype. Utan att det bara är ytterligare ett sätt att kommunicera. Vad är nästa anhalt i framtiden? Jag får någon outgrundlig känsla av att det nästan är analogt. Efter att vi delat och delat och bjussat och bjussat. Borde det rimligen bli ganska smalt? Ju färre som vet, ju coolare är något. Allt böljar. Vem vet kanske pratar vi om laser och nano-teknik innan vi vet ordet av. Dåtidens framtid kanske är här innan vi anar det?