Blev så brydd för några år sen då jag läste att kreativa och estetiska utbildningar las ner till förmån för friskolor med nischade utbildningar. Typ pingisgymnasium, entreprenörsgymnasium och frisörutbildningar. Det jag säger är inte att jag tycker något av nämnda utbildningar är ”fel”. Men jag menar, har man ett driv för något så ”blir” man det oavsett gymnasial utbildning. Antingen läser man vidare efter gymnasiet eller så gör man det på sin fritid. För att låta gammal och bitter, så tror jag inte det finns fler entreprenörer eller pingisproffs idag – bara för att man kan välja det på gymnasiet och se nu vad som händer!
Klart att friskolorna bara är big business för smarta företagare. I slutändan är den enda som förlorar på en ”pingisutbildning med frisbeekompetens” är eleven. De skär ju ner på utbildningarna i grundämnen och söker personal efter utbildningens nisch. Vilket sänker kraven på lärarkompetensen. För företagen som startat utbildningar får typ statligt stöd på 60 000 kr per elev och termin. Klart det kostar att bedriva en verksamhet oavsett vad. Men klart att en moneyman har räknat på det som en vinstaffär annars vore det ju helt omotiverat att skapa sådana skolor.
Exempelvis Jensen som har ett tjugotal skolor. Varannan vecka går du 8.00-12.00 och sen 12.00-16.00 och får lunchpengar att själv köpa mat för. Förlåt mig men det känns som att det är en ganska haltande utbildningsupplägg. Dessutom moraliskt. Vad får man för idé om arbetsmoral efter en sånt skolupplägg? Hur ska de här människorna kunna ta sig fram i arbetslivet, finns liksom inget ansvarstänk där?
Universiteten har ju stora problem idag då kunskapskvoten är så sänkt i svenska bland annat att folk inte ens förstår tentafrågorna. Att många har fått lägga om studieupplägget och jag har förstått att betygssystemet inte heller är helt ”genomtänkt”. I slutändan får man säga vad man vill med det finns bara en förlorare i det här och det är eleven själv. Fy skäms Sverige.
Vad är det som är så svårt? Gympa, matte, svenska, bibliotek och en skolmatsal. Är trots allt inte den klassiska skolan den bästa skolan? Något måste få vara konstant i dessa ”prövande tider”.
Det här kommer ju verka som att jag trollar, men jag och den första Ebba som skrev en kommentar är inte samma person – även om jag nästan trodde att det var så när jag började läsa hennes kommentar.
Jag bodde också i en liten sketen stad där jag inte alls kände att jag trivdes, med tanke på antalet invånare i staden så skulle i princip ALLA även hamna i samma gymnasieskola en stad bort (finns inga skolor i staden jag växte upp i). Det fanns två att välja mellan, en kommunal som hade jättedåligt rykte och ganska tråkiga linjer att välja mellan och en privat där alla överpresterande kids hamnade som grät om de fick ett MVG-. Inget av dessa passade mig. Eftersom jag ju dessutom med hög sannolikhet skulle hamna i samma skola, om inte i samma klass, som typ 80% av mina gamla klass/skolkamrater.
Jag gick också på Jensen i Vasastan, gick halvdagar (vilket passade mig fantastiskt eftersom jag pendlade 7 mil enväg, varje dag, till skolan för att kunna gå där). Att inte sitta och äta lunch i en gigantisk matsal som tidigare var bara skönt, att slippa en jättehög ljudnivå och den klassiska (och tyvärr ganska äckliga) skolmaten (som iofs var jättegod på min högstadieskola!) var bara en befrielse. Blev jag sen med ett tåg kunde jag köpa mat och äta på vägen till skolan och ändå bli mätt. Hade det varit en matsal jag kommit sent till hade jag fått gå hungrig resten av eftermiddagen i skolan, antar jag.
Jag började plugga på universitetet samma år jag tog studenten och har alltid haft ett extrajobb vid sidan av och sommarjobbat sen jag var 14. När jag var klar med mina studier fixade jag jobb och 1 år senare jobbade jag heltid med det jag vill jobba med. Jobbade där i 3 år, skrev en bok, reste landet runt och föreläste för barn och unga. Idag har jag ett nytt jobb som jag trivs med.
Så att tro att folk som går på en friskola, eller mer specifikt Jensen, inte skulle få en ansvarskänsla är ju det totalt mosatta än vad man får. Du går halvdag (precis som vilket universitet som helst) och får sen ta ansvar över att plugga resterande timmar på dagen (precis som på universitetet).
Sen kan jag ju villigt erkänna att det var mycket som inte var bra med Jensen också, men så är det ju med alla skolor (oavsett om de drivs av kommunen eller privat). Får jag barn kommer jag antagligen sätta dem i en kommunal skola ändå och jag kommer nog försöka lotsa dem åt samma håll när de ska välja gymnasium för idag har jag lite mer klara åsikter om att jag inte tycker att skolor ska drivas som företag. Men du kan lixom inte generalisera kring att t.ex. Jensen eller andra friskolor skulle göra unga människor till ansvarslösa och omoraliska människor pga halvdagar och att man äter lunch på restuaranger eller caféer, det är ju bara skrattretande.
Hej,
Jag började på en friskola i 6e klass och det är helt klart bland det bästa beslut mina föräldrar tagit under min uppväxt. Den vanliga kommunala skolan funkar jättebra för några, där man utgår från att alla barn lär sig allt i samma takt. Jag tror inte på att människor lär sig på samma sätt i samma takt, varken vuxna eller barn. Det jag lärde mig i grundskolan och gymnasiet i en friskola, är kunskaper som jag bär mig genom hela livet. Medan mina vänner som gått i kommunal skola haft större problem med att anpassa sig till högskola/universitet, så har jag haft det i ryggmärgen eftersom jag både arbetat mycket självständigt i grundskolan, samt har en hög kunskap om HUR jag lär mig bäst. Något jag fått lära mig i friskola. Min mamma brukar säga att på föräldrarmöte med mig i kommunala skolan fick hon alltid höra att jag ”aldrig nöjde mig med några svar utan alltid skulle ifrågasätta” de såg mig som ett störande moment. På min friskola sa de istället ”det är så kul, för hon är så full av frågor och nyfikenhet!” Jag har mycket att tacka min friskola idag. Skulle aldrig sätta mina barn i en kommunal skola. Barn är olika, de lär sig inte på samma sätt. Jag vill att mina framtida barn ska få bästa möjligheter i sitt eget lärande, och därför är valet för mig självklart. Jag har även i vuxen ålder fått mycket positiv feedback som jag direkt kan se är ett resultat av min utbildning.
Oavsett ägarform är det viktigt att skolorna granskas noga och har en tydlig styrning, kanske borde vara statlig istället för kommunal. Det är trots allt ungdomars framtid och massor med skattemedel som står på spel. Även staten kan bidra till mångfald, genom ett brett utbud. En vinstdrivande skola kan hända locka fler med datorer och matpeng, men var sparar de? Jo, på extra resurs till de i behov, kurator osv… Dock behöver skolor i regel rycka upp sig, ta sig an ny forskning, satsa pengar på fortbildning och låta både pedsgoger och framförallt elevers drömmar bli verklighet.
Med vänlig hälsning,
Lärare med både provat och kommunal erfarenhet
Valfriheten kommer alltid gynna några medan andra ogillar den. Friskolor kommer alltid vara till fördel för vissa medan andra inte uppskattar den. Likadant med kommunala skolor och så vidare.
Själv anser jag att valfrihet är bra. För de som inte vill eller veta vad de ska välja är det bra att det redan finns en färdig struktur som många kommunala skolor väljer. Men för de som vill gå en annan väg och välja friskolor som kanske har ett annat upplägg är det också ett bra alternativ.
Precis som att det finns bra och dåliga friskolor finns det även bra och dåliga kommunala skolor, vare sig det har med pengar att göra eller inte. Alla har vi olika erfarenheter, kanske från samma skola till och med.
Huruvida vissa skolor fungera behöver ses över. Trots att skolorna är olika bör de vara lika i grunden, det är ju trots allt en viktig utbildning det handlar om. Men slopa inte valfriheten. Även om jag har gått på kommunala skolor känner jag en tacksamhet att det fanns en möjlighet att jag kunde ha möjligheten av välja det som jag kände passade mig. Idag, 6 år efter studenten, hade jag troligtvis valt en friskola för att jag tror jag trivts bättre mer andra möjligheter än där alla ska vara precis likadant för alla gällande ämnen och så vidare.
Mycket bra skrivet! Jag är lärare i Sveriges friskoletätaste kommun och ser hur illa det kan gå. Friskolorna satsar på datorer, skolmat och tvingar lärare att ge fantasibetyg som sedan dimper i backen när elever väljer att byta skolform. Om man tittar på svt:s sida pejl så ser man att skilnaden mellan betyg på nationella proven och slutbetyg kan skilja oerhört mycket på många friskolor. Visst är inte nationella proven allt men en sådan skillnad höjer man på ögonbrynen rejält åt! Vill vi ha skolor som ägs av riskkapitalbolag och tar skattepengar som vinst.
Alla friskolor är inte dåliga men i vissa kommuner har utvecklingen gått åt fanders. De bästa lärarna söker sig inte heller dit för de vill inte delta i detta oseriösa sätt att driva skola, dessutom tjänar skolorna också på att ha en låg lön för lärarna och en pressad arbetstid. Mina barn ska absolut inte få gå i dessa skojarskolor, hur häftigt de än tycker det låter med allt de lovar!
Självklart har du en poäng i det du säger och jag håller med dig i mycket av det du skriver. Tyvärr har du helt fel i sak ang Jensen som gymnasium. Jag gick på jensen och detta är en skola som självklart inte passar alla. Det handlar mycket om planera sin tid och eget ansvar. Det är inte många som klarar av detta men de som gör det har en stor fördel inför högskola/universitet. Skoltiden du angiver är den faktiska tiden som du har lärarläda lektionen. Sen har du ett eget ansvar att arbeta med uppgifter som redovisas i uppsatsform. Varje ämne koncentrations läser man och därför har man färre ämnen på en kortare tid. Jag kan jämföra med min sambo när han under en termin kunde ha 8-9 ämnen kanske jag hade 4-5 st.
Om du tänker hur det är på högskolan tillexempel där har du ex föreläsningar på morgonen resten av dagen är det eget ansvar. När jag sen började på högkolan hade jag inga problem med detta. Jag hade studerat på detta sätt under 3 år tid. Många av mina kurskamrater fick kämpa och hade svårt att få till ett bra upplägg för dagen. Uppstaser var det även många som aldrig hade gjort i stort sätt. Citera , källförtäcken osv detta är fackspråk som ej hade existerat i deras vardag tidigare. När jag under 3 års tid dagligen fick skriva uppstatser. Så jag är mycket tacksam över min gymnasietid 🙂
Gick på en ”fin” kommunal skola i grundskolan, riktigt dåligt tyckte jag. När väggar gick sönder kunde de inte lagas pga pengabrist, vi fick sitta i dunjackor under lektionstid en hel vinter för att inga fönster var tätade osv. Valde därför att gå på en friskola(Jensen) under gymnasiet. Jag hade haft problem med att äta skolmat under hela grundskolan eftersom det ofta var riktigt äckligt, dom la ca 5 kronor om dagen på varje elev, och därför passade de mig utmärkt att få äta vad JAG ville ute på lunchrestauranger istället. Jag fick riktigt bra kontakt med alla lärare, vilket jag inte fick under grundskolan, och jag fick därför även mycket bra betyg. Idag pluggar jag i Uppsala och märker att jag kan mycket mer än många andra i min klass eftersom friskolan erbjöd mycket bra kurser och var väldigt högskoleförberedande. Jag hoppas verkligen friskolan finns kvar när jag får barn, för jag kommer inte tvinga dem att genomlida sin skolgång i en kommunal skola.
Håller med Anitha om mycket menar jag såklart.
Jag är också lärare på friskola, men till skillnad från Maria håller jag med Maria om mycket. På friskolan jag arbetar är det mycket snack från ledningen att ”alla pengar går tillbaka till eleverna”. Hahahahahaha! Visst… Och jag bor i Sjumilaskogen och är bästis med Nalle Puh…
På skolan där jag arbetar ’får’ alla elever en dator. Som ’tack’ för att de valde just deras (vägrar säga min) skola får de för höga betyg som tack. Vi lärare får ständigt höra att ”alla elever MÅSTE få minst G/E”. Når de inte upp till målen, får vi ’fixa’ det på nåt sätt. Alltså, sätta ett betyg som inte förtjänas…
Det finns uppenbarligen (Maria här) friskolor som fungerar, men den jag arbetar på gör det INTE.
Hej! Har läst och följt dig under en längre tid och tyckt att du verkar vara en sund tjej. Nyanserad och klok. Blev därför lite ledsen av detta inlägg angående friskolor. Jag kam hålla med dig att det i vissa fall blivit tokigt gällande friskolor. Stora företag som köper skolor är kanske inte det bästa men att dra söka över en kam känns orättvist och lite fördomsfullt. Som du förstår så jobbar jag på en friskola vilket hör mig lite partisk så klart. Men, vi är många lärare på friskolor som jobbar hårt där inte alls eleverna är förlorare som du beskriver.
Man ska ha åsikter men att döma ut alla är inte rätt väg att gå. (Tycker jag iallafall)
Det var en bra artikel du skrivit och så sann. Alla dessa friskolor som poppar upp, betalda med våra skattepengar. Läste att i en del skolor kan eleven välja bort t.ex. matematik som är så viktigt att kunna. Ishockeygymnasium, fiskegymnasium etc, kan det ge jobb efter studenten? Nej, en lekstuga med läströtta ungar är vad det är. Så är det ju så att där ”köps” bra betyg. Ingen friskola överlever om de inte ger ungarna bra betyg.
Solveig
Mycket MYCKET bra skrivit och ett viktigt ämne att reflektera över.
Valfrihet, Anitha, valfrihet. Det passar DIG att alla ska läsa samma saker och äta samma sak i en matsal tillsammans. Bra. Välj då det. För dig och för ditt barn. Alla gillar inte det upplägget och de som inte gillar det väljer något annat, hur obegripligt det än må vara för dig att någon kan välja något du inte tycker om.
Vi har testa friskolor för våra barn och för våra barn fungerade det inte. Vet du vad vi gjorde? VI BYTTE. Tänk, det gick! 😉 Då fick friskolorna inte skolpeng för våra barn, för vi valde bort dem. De som gillade skolorna gick kvar och alla var glada och nöjda. Det är vad som händer med svenska friskolesystemet.
Den som inte gillar att välja själv kan lätt låta andra göra val åt dem, men begränsa inte de som vill ta makten i sitt eget liv. Totalitära statsmakter, nej tack.
Vi kan inte välja att betala skatt, men låt oss i alla fall till liten del välja hur skattepengarna används när det kommer till oss själva.
”Vad får man för idé om arbetsmoral efter en sånt skolupplägg? Hur ska de här människorna kunna ta sig fram i arbetslivet, finns liksom inget ansvarstänk där?”
Nä, den där kommentaren tar jag åt mig utav och kommer därför att dela med mig utav min lilla berättelse för dig Anitha.
Jag gick nämligen på en utav Jensen skolorna som du pratar om, den som är belägen i Vasastan. Jag sökte dit för att jag var himla trött på allt i hemkommunen. Vännerna kändes som om dom bara hade svikit en, jag var allmänt arg efter tuffa år på den kommunala högstadieskolan och ville helt enkelt bara bort från allt! Så jag sökte som underförstått till Jensen, kom in och jag kommer fortfarande så stark ihåg den lättnaden som infann mig den dagen när jag fick reda på det beskedet.
Idag så läser jag statsvetenskap på Uppsala universitet men är för tillfället på utbyte i England på en utav deras top-10 bästa skolor. Innan jag gick tillbaka till studierna så reste jag ett halvt varv runt jorden, tog varje jobb jag fick på plats för att kunna få råd till att resa vidare men innan jag for iväg på mina äventyr så hade jag arbetat hos allt från McDonalds till en PR-byrå i Stockholm.
Vad jag vill ha sagt är att vi är individer och ingen annan borde göra våra val åt oss. Vi måste ta eget ansvar och låtas få ta egna segrar genom att ta oss dit vi vill om vi sliter tillräckligt mycket för det. Jag är Obeskrivligt tacksam över att jag fick möjligheten att Själv välja vart jag ville studera. Att jag inte blev påtvingad till att gå i min hemkommun med ”Gympa, matte, svenska, bibliotek och en skolmatsal.”. Vi hade gymnastik i brommahallarna, vi åt på kaféer och restauranger i närheten av skolan, låna böcker på statsbiblioteket runt hörnet eller använde internet. Och vad är det för fel på det? Jag valde det(!) och jag tvekar inte en sekund på att jag har blivit till en sämre människa, med sämre framtidsutsikter på grund av det utan snarare tvärtom.
Jag tror på fria valet men att man sedan borde se över regler i form av hur enkelt en skola ska kunna få lägga ner, hur många elever den kan ta etc. är en annan diskussion. Men utgångspunkten ska alltid vara att vi alla är individer, därav olika och vi måste därför även ha rätten att få gå olika vägar här i livet. Men det är bara min åsikt det.