När jag var yngre hade jag otroligt fula tänder. Jag hade sk. ”aplasier”. Två st i främre raden. På ett ställe kom det aldrig någon tand alls och jag blev alltså kvar med en mjölkis i vuxen ålder och på ett annat ställe kom det liksom bara en liten tandstump så där fick jag en jätteful plasttand genom tonåren. Dessutom var mina tänder väldigt skeva och ojämna. När jag fyllde tjugofyra beslöt jag mig för att jag ville få ordning på mitt smil en gång för alla. En resa som sen skulle ta närmare sju år.
Det första året så ryktes mjölkisen och jag satte in min tandställning. Som jag senare kom att bära i närmare tre år. Det var ganska jobbigt att bära tandställning i vuxen ålder. Speciellt när man var kort och såg ganska ung ut. Det var svårt rent jobbmässigt att få förtroende märkte jag jämfört med innan. När tandställningen äntligen var ute så l”lyfte” jag tandköttet här och där. Det var drygt tre månader mellan varje ingrepp. Sen började jag sätta i proteser där det behövdes och ”formge” leendet.
Idag är jag sjukt anal med min mun. Tandtrådar och går regelbundet till tandläkaren, har ibland fortfarande natttandställning. Har nog testat varenda eltandborste som går att prova och den här är den som utan tvekan är bästa Colgate ProClinical . Det känns som man varit hos tandläkaren varje gång. På riktigt, hej då tandsten.
För mig är min den här förändringen av mitt utseende det ”största ingreppet” jag gjort. I och med det så slutade jag tycka att min näsa och käke var sneda, då hela bettet förändrades. Men jag kommer trots allt på mig ibland att le, som att jag fortfarande försöker dölja min tandställning. Speciellt i mediala sammanhang. Som att man har en mental tandställning när man blir nervös. Känner ni igen det?
Jag hade jättefula tänder som liten.
Framtänderna är ganska stora och såg gigantiska ut när jag var barn och ”tvåorna” satt liksom lite innanför tandraden, sicksack typ, vilket inte gjorde saken bättre.
Med hjälp av olika tandställningar under ca fem år rätades tandraden upp ordentligt och jag är idag egentligen ganska nöjd med mina tänder, men när jag blir nervös får jag mentala hartänder.
Men ja, det här vill jag också göra! Hatar mina tänder och då framför allt de fyra främsta i den övre tandraden. Funderar dock på att bara köra 4 tandfasader.
Men jaaa! Fast inte jag då, utan min man! Han har så otroligt fina tänder men hade tandställning som tonåring och kan nu inte le och visa sina tänder. Jag däremot som kanske inte direkt har de vackraste tänderna, jag flinar upp mig som aldrig förr :)) Försöker då och då få honom att le riktigt stort och visa sin fina tänder, men det sitter långt inne…
Fin blogg du har förresten :)Gillar dig skarpt!
Jag tyckte att jag var skitsnygg i min tandställning! Fick när jag var tjugo o hade i två år. Nu har jag superfina tänder (som jag aldrig haft hål i)!