Jag är ett inbitet Springsteenfan sen länge. När jag skulle fylla femton (den sommaren) lyssnade jag jättemycket på Born in the USA plattan och minns under den stora brittpop-eran på 90-talet att jag smyglyssnade på honom. USA var ju sjukt ute så det var inget jag skröt om min Springsteencrush. Men jag hade inte då hittat till de riktigt gamla låtarna. Sen försvann han helt från mitt liv i några år och sen träffade jag mitt exex 2001 så introducerad för de gamla spåren. Nu var jag fast på riktigt. När han var här 2008 var jag i Göteborg. Konserten den fjärde juli var rena väckelsemötet och gick inte ur kroppen på flera veckor. En gammal kollega till mig bodde på samma hotell som honom och på grund av det lyckades jag hamna på efterfesten. Är faktiskt relativt oimponerat lagd av mig men då var jag så impad att inte ett endaste ord kom fram. Bara ett fånigt leende. Vågar man säga att Bruce fick sköta snacket? Haha. Men så var det. Sen dess såg jag spelningarna på Stadion inte så kul, Stockholmarna är mycket mer ängsliga än Göteborgspubliken. Vi vill bli underhållna, vågar inte vara en del av underhållningen. När vi är på Ullevi är vi inte hemma och då vågar vi mer. Förra året var magi. På riktigt, fick två av mina personliga favoriter, Lost in the flood och Jungeland.
Stackars Bruce vad han vad han fick slita i lördags. Men det gick, det var magi. Publiken mötte honom efter ett tag och vi vågade släppa! Bra var det, men inget ”väckelsemöte”. Inser att det måste vara jobbigt att vara Springsteen även när han gör det oväntade så är det väntat och man är typ sur för att man inte fick ”något extra”. Vad ska han göra vända sig ut och in? Han spelade ju trots allt hela Born in the USA-skivan från början till slut. Dessutom var på Grand efteråt. precis som man själv stod och ugglade innan han kom så var många ugglor där. Stackars Bruce det kan inte vara lätt.
Men det ÄR kul att vara ett Springsteenfan. man får så otroligt mycket ”Bruce” och jag förstår att han säljer. men jag kan verkligen förstå för dom som inte alls är intresserade att detta är nonsens. Han är inte superkommersiell och det krävs oerhört mycket eget intresse och engagemang för att ha en nyanserad relation. Så därav kan jag tycka att nyhetsrapporteringen inte främjar alla och kan tycka att den är aningen överdriven då och då. Jag behöver faktiskt inte veta vad som händer i Barcelona och Finland på konserten. Precis lika lite som jag behöver veta om de amerikanska delstatsvalen under amerikanska valkampanjen. Vår USA-imponans kan ibland vara lite onyanserad. Inte bryr vi oss lika mycket vad som händer i England eller Ryssland eller om motsvarande storlek på inhemska stjärnor? Jag minns som sagt en tid då Springsteen och USA var det töntigaste av det töntiga och den tiden kommer komma igen någon gång. Undra om kvällstidningarna kommer leda eller haka på den vågen?
Senaste kommentarer