Jag har funderat en hel del angående det här med anonymitet på webben. Varför egentligen. Vi har ju IRL ingen chans att legitimera oss som doktor ifall vi inte är det. Eller hota folk utan att riskera att bli dömda för ett brott.
Visst så blir allt hårdare i text än i livet där kan man urskilja nyanserna. Där det finns så många andra attribut att väga in. Tänkte på ”Laserturken” som ansågs som ett ”komiskt inslag” då det var sådana surrealistiska påståenden han vräkte ur sig om den då icke gripne Peter Mangs.
Jag ska göra kaos med han, klippa hans tunga, ge honom till polisen utan huvudet etc. När du såg och hörde honom förstod du att han var en ensam vettvilling som gjorde mer skada för en eventuell polisutredning än för invånarna i Malmö.
När jag kollade på inslaget från Uppdrag Granskning och fick kommentarerna upplästa på Julias Facebooktråd låter det helt fruktansvärt. Nästan lika fruktansvärt som att läsa vad ”Laserturkens” faktiska citat var. Taget ur sitt sammanhang är det helt vedervärdigt. När de intervjuade de här männen som skrivit kommentarerna så föll ju deras argument på FB ganska platt. De använde alla ett mycket grövre språk än vad syftet var. Kanske egentligen på grund av brist på argument och språkkunskap? Fråga vem som helst med härkomst exempelvis från Persien om hur en svordom låter direktöversatt. Det är inte vackert. Mycket grövre än vad syftet är. Jag tror ingen vill knulla någons mamma egentligen bara för att att maten är slut etc. Som sagt det finns många filter att ta sig igenom här bl.a. den språkliga barriären.
Du ska inte hota någon på nätet. Eller uttrycka dig så det kan för mottagaren upplevas hotfullt.
Är du upprörd? Argumentera med samma ton eller lämna diskussionen om du inte kan sansa dig.
Det borde vara budorden. Men det hjälper ju inte. Nätet är ett laglöst land. När jag var tonåring drog vi till Koster en ö utanför Strömstad för där var det lite laglöst land. De hade ingen polis och jag åkte motorcykel utan hjälm och sköt med luftgevär som 14 åring. Lite så känns det ibland att vara på nätet. Att dra till Koster Här kan alla göra vad som faller en in. Ibland går det bra ibland går det sämre. Koster var som Vilda Västern och nätet är en fri plattform. Anarki i sin prakt. Funkar det?
Jag måste säga att vi kvinnor kom ganska lätt undan i den här ”Uppdrag Granskning kampanjen”. Det handlar inte bara om män mot kvinnor. Jag skulle säga att det är en könsneutral fråga. Jag har som sagt inga problem att sticka ut hakan. Men i paritet med så mycket skit och personangrepp jag utsätts för genom att bara uttrycka en åsikt är nästan bisarrt ibland. Folk har önskat livet av mig, hoppas att mitt barn ska fara illa för att jag måste bestraffas för sättet jag far fram. ”Mobbar” folk gör jag ifall jag argumenterar för min sak. Jag har inte rätt till min åsikt trots att folk kommenterar på MIN blogg. Rimligen så borde det ju vara enklare för folk att lämna min blogg snarare än att få mig att förändra uppfattning genom hot.
Vill också att man reder ut begreppet mobbing en gång för alla. Kränkande särbehandling eller systematiska trakasserier. Det är inte att mobbas ifall man inte hålla med någon i en fråga. Om jag eller du hotade varandra eller upprepade gånger kränker varandra med syfte av att göra den andre osäker alternativt rädd. Ja absolut. Men att inte hålla med varandra, det är INTE nätmobbning.
Dessutom så finns det ytterligare en motor i leden. De redaktörer på olika bloggsiter etc. som fungerar som en sorts åsiktsreseledare på åsiktschartern. Bloggkommentarer etc. De som tycker om det som tycks. Tolkar innehållet utifrån sina perspektiv och sedan reagerar folk på deras nerkokning av innehållet istället för innehållet i sig.
Jag skev ett inlägg om Blondinbella som helt förvanskades av någon slags hobbyredaktör. Knappt någon som reagerade på inlägget hade läst det JAG skrivit utan vad redaktören i det här fallet skrev. Sedan dess har jag hatat Blondinbella medialt fast jag aldrig skrivit ett elakt inlägg om henne som person. För på nätet finns ingen källkritik. ALLT blir sanningar. Säger du att du har tre huvuden. Ja då har du det för det sa du, eller var det någon annan?! Spelar i.o.f ingen roll, för står det så är det sant. Livet på nätet är livsfarligt. En hotfull plats. Människor kan inte bete sig och ALLT är sant.
Sen finns det ytterligare en barriär, lingvistiska misstolkningar. Exempel: Svartsjuk och avundsjuk är två heeelt olika begrepp men de märker jag blandas ihop hela tiden. Man måste kunna skilja på dem för att kunna förstå och tolka innehållet i en text. Annars kan en text få en helt annan innebörd vill jag lova.
Måste också tillägga. Att nästan all kommunikation på nätet är åt ett håll. I alla fall i bloggosfären. Alltså bloggare skriver, ni tycker. Det kan ha uppstått en förvirring bland vissa läsare, då man upplever att avsändaren är ”så nära”. Att man kan kommunicera direkt med den på något sett. Absolut så väljer man ju sina kompisar utefter sina egna referenser precis som man väljer bloggplattform etc. Men vänner In Fake Life är just vänner på låtsas. IRL känner ni inte varandra. Det spelar ingen roll om du håller på en bloggare mot en annan i en diskussion etc. Du är inte ”mer” bundis med den personen i verkliga livet för det. Sad But True.
Ja listan kan göras lång på ett ”korrekt” surfbeteende. Men hur som helst kvarstår någon typ av ansvar att legitimera sig på nätet. Varför ska jag legitimerad ta emot skit för mina åsikter från folk som inte är beredda att legitimera sig? Jag är ju öppen med vad jag tycker. Tycker du inte som jag stå för det eller lämna diskussionen. Vad tycker ni och vågar ni stå för det?
Anitha, jag har läst alla kommentarer nu och jag måste säga att jag håller med om att du har en väldigt negativ ton och en kaxig attityd när du svarar på kommentarer. Kan inte du för en sekund bara försöka förstå vad många av oss menar. Ingen av oss som har skrivit det här känner varandra eller ingår i någon konspiration, utan var och en har oberoende av varandra kommit fram till den åsikten.
Jag tycker om din blogg och går in här flera gånger om dagen, men det gör rent sagt ont att se dig kommenterar på det sätt som du gjorde mot exempelvis Markus.
Jag måste säga att jag blir väldigt förvånad, nästintill chockad när jag läser vissa av dina kommentarer, riktade till dina läsare. Ditt inlägg handlar, om jag har förstått det hela rätt, om näthat av den typen som bl.a. togs upp på ug. Den här typen av hot, hat och trakasserier, tror jag de flesta av oss tycker är avskyvärd och förkastlig! Och visst kan man tycka det är fegt av dessa hatiska människor att gömma sig
bakom en anonym identitet. Samtidigt, tycker jag, är det viktigt att värna om rätten till anonymitet, både på nätet och i andra sammanhang. Du har, bl.a. genom din blogg, valt att vara en offentlig person, men det betyder inte att vi läsare behöver vara det! Jag tycker att du på ett ganska hånfullt sätt slår ner på identiteten ”Markus”, som skriver i ditt kommentarsfält. Du försöker ”spåra” vem hen är, utan att hen på något sätt
har varit aggressiv eller hotfull mot dig. Varför då?!
vad hände med min långdragna kommentar. fick jag inte vara med och leka?
Jag känner mig ganska säker på att man har de bloggläsare – och kommentarer – man förtjänar (precis som man har de barn man förtjänar:) En spegel av sig själv helt enkelt.
Skrämmande att tycka att ngn ”förtjänar” att bli hotad till livet, eller att hens barn skadas…….
su du menar att vissa bloggare förtjänar att få kommentarer som kränker deras utseende, barn och får meddelande om hur de ska våldta dem och steka deras bröst och äta upp dem? skärp dig qvinna.
Jag tror faktiskt att ett överdrivet engagemang och starka reaktioner mot bloggare och åsikter talar oehört mycket om personens egna psykiska välstånd. Mycket av den ilska som riktas mot bloggaren är egentligen frustration över den egnas situation. Personen känner sig kanske rädd, misslyckad, maktlös, värdelös etc. Jag är ingen psykiatriker men det tror jag. Med det sagt så kan man självklart ha delade meningar, men man behöver inte vara respektlös och otrevlig för det.
Anitha skriver att man kan hota någon på nätet utan att riskera att bli dömd för ett brott. Det stämmer inte! Olaga hot ÄR ett brott OAVSETT om det kommit i brev, på internet eller muntligen.
Varför inte polisanmäla alla hot du får? Eller se om du kan få reda på identiteten på personen som skrivit hotet och lägga upp det på bloggen. (Då måste du såklart vara 100% säker på att det är rätt person). Detta tror jag skulle ha en avskräckande funktion.
Att läsare får för sig att ni är vänner kan väl inte vara något stort problem? Kan inte röra sig om särskilt många.
Jag tror att anledningen till att du får kritik, oftast konstruktiv, är att du verkar ha lite svårt med att erkänna när du har fel, samt ta kritik på ett bra sätt. Konstruktiv kritik är bara av godo.
Hej Marcus eller Sandra eller vad du kan tänkas heta. Om DU hypotetiskt skulle olagligt hotat mig. Vilket i snitt händer en i månaden måste jag då göra en utredning på din IP-adress. Få beviljat av en högre instans att göra den spårningen sedan identifiera dig kopplat till tillfällena då kommentaren skrevs ifall ni är fler i hushållet. Efter det göra en anmälan och hur många polisanmälningar ens leder till åtal? Nej just det. Så det är inte helt lätt och den tiden har jag inte inte lust och ork att lägga ner. Det dränerar ju ens kraft. Men OM du skulle slå mig på käften på gatan. Då är det inga tveksamheter på att jag ska göra det. Därav är det vettigt med digitala identiteter, för att skapa den orken. Jag menar Sandra Lundberg…oj förlåt Marcus. Eller?! DU vågar ju inte ens STÅ för din åsikt med ditt rätta namn då du trots allt formulerat en, tryckt in säkerhetskoder och grejer och send tryckt på send.
Jag tror inte jag får mer kritik än någon annan bloggare. Däremot är väl jag en av få som faktiskt vågar ”slåss” för rätten till min åsikt i just direktkommunikation istället för att stänga av kommentarer eller skriva allmänna ”lugna ner er” inlägg stup i kvarten. För det hjälper inte. Kan du inte sansa dig så kommer jag blocka dig. Men bara för att jag faktiskt väljer att försvara mig så heter det gärna som du formulerar. ”Att jag inte tål kritik”. En grovt missförstånd. Då ni med era kraftfulla åsikter brukar husera fritt i kommentarsfält med diverse spydigheter och IN Fake Life-mini klubbar för eller mot. Är det nog en ovana för er och då känner ni er ansatta. Så nej det är NI som inte tål kritik. För mig är inte bloggen en en eller tvåvägskommunikation. Det är en plattform för åsikter. Står du för din och jag för min. Inte mer än så. Så ”HAR FEL” för övrigt.Det vore ju lite ogenomtänkt att ha en åsikt och sen säga ”förlåt” för varje gång när man inte får medhåll av alla. Varför då skriva kan man ju undra? För mig är det ju Rätt och jag kan ju tycka att DU har fel. Har du tänkt på det Sandra. Oj, Marcus.
Vänner-handlar om hur jag ser hur folk på instagram-feeder och kommentarsfält blir för-eller-mot agerande för avsändaren. Som att man tror att man är vän eller ovän. Ingen känner avsändaren. Bara så man vet det och inte går runt och tror att man är bundis IRL.
Oj oj oj! Nu tog du dig vatten över huvudet faktiskt. Jag heter Marcus Andersson och skriver på min och min flickvän Kerstins dator. Sandra Lundberg har jag ingen aning om vem det är? Lite konstigt att du är så säker och aggressiv när du är helt ute och cyklar.
Min kommentar var inte menad att vara elak. Jag såg på Malou häromdagen då det handlade om att anmäla hot på nätet. Att du kanske ska börja polisanmäla var bara en tanke för att kanske få de som är så sjuka att de hotar folk, att bli lite oroliga. Därav också förslaget med uthängning. Aschberg ger förresten 10 000 kr till den som har uppgifter som leder fram till att han kan hänga ut en näthatare i radio 1.
För övrigt är en ny lag mot internethot under diskussion, så hoppas den kommer snabbt.
Angående att kunna ta konstruktiv kritik anser jag bara att man kan lära sig mycket av sådan. Att vara ödmjuk och erkänna att man ibland har fel tror jag gör att man växer. Jag kan tycka att många inte vågar säga, ja jag hade fel, för att de kanske tror att de då förlorar prestige eller anseende. Därmed inte sagt att du är sådan, känner dig ju inte utöver bloggen.
Tycker att det är lite obehagligt att du skriver till mig som om jag hotat dig eller ska göra det. Du är säker på att jag inte kan stå för min åsikt, men det gör jag. Kontrollera gärna min ipadress om du fortfarande tror att jag är någon Sandra.
Slog någonsin tanken utifrån det perspektivet att din tjej kanske kommenterat under namnet Sandra Lundberg. Ip:numret tillhör er dator?! Kanske ska fråga först…
Jag tyckte jag gav ett väldigt pedagogiskt svar. Upplever du det hotfullt får du gärna anmäla mig som sagt 🙂
Det här är ju helt sjukt, och nej min tjej har INTE kommenterat, hon vet knappt vem du är och läser inte din blogg säger hon.
Helt absurt att du är så otroligt säker. Jag skulle tycka att det var riktigt pinsamt att anklaga någon så aggresivt utan att vara säker.
Nej, uppfattade inte ditt svar som hotfullt, utan som jag skrev, aggresivt. Och vadå anmäla dig, fattar faktiskt ingenting!
Jag gav dig ju råd för att vara snäll, inte för att verka elak.
Läst dina svar som ett enda stort frågetecken här framför datorn. Inte så skoj det här.
Hej Marcus,
På de sista två kommentarerna du skrivit har du bytt IP-adress. Har mailat dig en skärmdump (om mailadressen du angivit stämmer) på från min kommentarstracker i Word Press. Där är den första kommentaren på inlägget från samma IP:nummer som någon som kallar sig Sandra Lundberg. Tro det eller ej. Mer än så kan inte jag svara på. Som sagt svårt att veta vem som är vem på nätet. Den tesen är ju just nu bevisad.
Peace.
Trevlig kväll.
/Anitha
Anitha,
Chilla.
Jag ser ingenstans att Klara anser sig kränkt. Hon ger exempel på när du varit hånfull. Det ska hon väl kunna göra utan att du ska raljera.
Jag läser din blogg – inte för att jag håller med dig i nästan något avseende – utan för att jag tycker att dina reaktioner mot dina läsares åsikter är så intressanta på något sätt. Du verkar liksom ha en fientlig inställning till alla som tycker något och det framstår som att du ständigt är i försvarsställning. Detta är ingen kritik, det är bara en iakttagelse samt en förklaring till att jag fortsätter att läsa trots all dålig stämning som skapas här inne.
Intressant!
Håller med. Klara svarade ju, faktiskt trevligt tom, bara på en fråga du själv ställde…..??? 🙂
Helena. Fast att Klara går in och navelskådar vart enda inlägg man gjort på Instagram för att bevisa Emmas ”tes” är inte ett dugg chill. Vet som sagt inte hur era Instafeeder ser ut men man skulle nog kunna utläsa en och annan kränkning och påhopp där om man gick till botten. Som sagt gillar man inte så behöver man ju inte följa svårare än så är det ju inte ifall man blir irriterad över hur andra människor lever sina liv. Det är ju som sagt ett fritt val.
Ok, jag kanske är dåligt insatt, jag såg bara att du ställde en fråga och fick ett svar…. :/
Jag håller på dig helt och fullt i detta inlägg nämligen 🙂
Jag såg att du kallade Jimmy Åkesson för ”ett svin” på Twitter. Är inte det näthat?
Nej, det tycker verkligen inte jag. Möjligen en förolämpning, men hat- please! Det blir så dumt om vi ska trivialisera det här med hat. Det finns människor som blir hotade till både livet och våldtäkt på det mest målande sätt- låt oss inte vara så lättkränkta att vi kallar ett enstaka ”svin” för hat.
Stefan. Håller med Emelie i ganska mycket här. Ja min MAN genom en sk. tweetrape (som tydligt adresserades sen.) Kallade honom det. Nej personligen har jag har inget emot att kalla en person med knätofsfascistoida åsikter för svin i sitt sammanhang. Jag är övertygad om att han får höra betydligt värre saker än så baserat på sitt politiska ställningstagare som nazi light. Dessutom är jag inte anonym när jag gör det och han är välkommen att höra av sig om han har frågor på det.
Oj vad tyst det var här då :), ovanligt för här brukar det ju vimla av troll som inte drar sig för att döma och klanka ner. Genialt och ja, jag tycker också att man ska identifiera sig om man ska uttala sig och då tror jag att det här näthatet kommer försvinna och ersättas av sakliga diskussioner utan grova påhopp! Sån är min förhoppning, så kom igen nu era fegisar! 😉
Sen måste man ju som du skriver få ha olika åsikter och säga ifrån om det är något man inte håller med om men inte på ett nedlåtande sätt utom som man hade gjort med en riktig människa irl.
Du gillar faktiskt själv att vara lite hånfull, gärna om andras utseenden. Och du tål inget mothugg, särskilt inte sakligt sådant. Det är därför ingen orkar med din blogg längre. Obildat, ”egna” befängda teorier och otrevlig ton – som man frågar får man svar!
Emma, nämn gärna ETT inlägg där jag är hånfull mot någon annans utseende?! Vet inte vad du läst för blogg men jag rekommenderar verkligen dig inte att stanna kvar här inne om du upplever ett sånt obehag. mvh Anitha
Jag kan tänka på det i Amanda Schulmans blogg. Vissa blev sura för att hon ville träffa sina bloggläsare på nån typ av event, en live poddcast tror jag att det var och vissa av hennes bloggläsare blev sura för att hon tog betalt. Som att dom tyckte att dom minsann va så bundis med Amanda att dom bara skulle dyka upp och umgås sådär tjejigt och mysigt. De förstår inte att Amanda är en offentlig figur och ni känner inte varandra överhuvudtaget. De har tillgång till så mycket information från Amanda från blogg och podcasts mm att de anser att de på nått sätt känner henne privat.
Jag kan ge exempel, särskilt ftån instagram och Twitter. Som när du la upp bilden på flöjt-kvinnan som hade svettringar, den kvinnliga sportreportern som var så blek att du kallade henne spöke eller hon från Rikspolisstyrelsen som du tyckte såg ut som en lapplisa i sällskapsresan och alla kommentarer om Nyhetsmorgon och gästers klädval etc. Tror det är sådant föregående talare menar med att du själv är hånfull.
ÄR du på riktigt mänska?! Att jag tyckte att polisen hade samma frisyr som en av skådespelerskorna i Sällskapsresan. Att en reporter på sporten inte hade fått tevesmink och var blek i rutan och att tvärflöjterskan i Pennys Sound Touch app noterat har en svettring under armarna. Om det är mobbing enligt dig och du tar deras parti. Då har du nog precis vunnit utmärkelsen till Sveriges mest lättkränkta. Att bli kränkt för någon annan DÅ är man känslig och ska nog undvika sociala mediesammanhang för sin egen hälsas skull. Lycka till.
Haha men Anitha jag har inte sagt att du mobbar, skulle bara ge exempel på att du själv har en ganska hånfull ton ibland:D förstod vad personen som skrev kommentaren menade och fyllde i. Menade inte att du mobbar!