Den första vinylskiva som jag köpte var Kiss, Asylum. Osminkade och en ganska dålig skiva men trots allt så var det Kiss. Efter det kom Europe, Samantha Fox, Lili & Sussie, Tityo och Neneh Cherry. Någonstans därefter kom CD-skivan men i tonåren gick jag tillbaka till vinyl. Det var väl coolare. Eller framför allt hade man ett hantverk på ett annat sätt. Hade en ”vinylväska” från Nitty Gritty köpt på postorder som det just stod ”Save the Vinyl” på, råtöntigt men så pretto ska man ju va i tonåren.
Som man satt och vände de där skivorna läste alla texter och dubbelskivor var det bästa. Älskade Beatles , White Album. Den var så bjussig. Poster och texter och ett dolt extraspår. Postern i min skiva var i perfekt skick. Jag var galet anal med mina skivor. Dylan, McCartney, Bowie för att inte tala om Lies, Appetite for destruction och Use your Illusion 1 & 2. Åkte till Hamburg och köpte ryskpressade Sonic Youth skivor och en Sebadoh från London. Alla i perfekt skick. Sen blev jag vuxen och efter det kom MP3. Så blev jag sambo med en annan vinylnörd. Mitt intresse avtog, han tog över för hans intresse var större. Sen skildes vi med buller och bong och han tog alla skivorna i separationen.
Jag har knappt kunnat prata om det här hur banalt och ytligt det än kan låta. Med han stal fan en stor del av min uppväxt. En gåva jag skulle ge till mitt då kommande barn tillsammans med en vinylspelare. Den bilden hade jag haft i huvudet så många år. Hur vi två skulle sitta på ett golv och prata om skivorna och mina minnen var jag var när jag lyssnade på skivorna. Hur jag kände och vad jag tänkte. Vilket golv satt jag på och lyssnade då i realtid. Om texterna om artisten. Allt det där försvann. Visst kan jag köpa nya, gamla vinyler. Men dom har inga klistermärken med beställningsdatum från Rejmes Skivor skivor i Strömstad dom har inte mina gamla anteckningar och dom luktar inte mig.
Har ni någon sådan grej. Förstår ni vad jag menar eller är jag bara dumnostalgisk?
Herregud vad klok och smart du är! Go girl!
Hej!
Jag har varit med om detsamma; min lagom stora skivsamling sögs upp i dåvarande sambons stora. Sedan separation med ett halvhjärtat löfte om att vi ”tar det sen”. Jag flyttade till Sthlm, han norrut och vi har verkligen inte setts nu på 11 år. Visst skulle jag kunna kontakta och be om att få mina skivor men det känns som att bokstavligen riva upp ärr av djupa gamla sår. Är jag redo? Är det värt det? Ingen aning…
Förstår dig, skulle ALDRIG sälja ge bort mina vinyl skivor! Kräv dem tillbaka!!
Hej, är sugen på att veta om du började på 5:2 dieten? Har oxå kört den några veckor, funkar tycker jag, framförallt för att man äta relativt normalt fem dagar. Är oxå spännande med hälsoeffekterna! Vad tycker du?