Aldrig i mitt liv trodde jag väl att jag skulle bli så tossig så att jag skulle ringa ett medium. Men jo. Den senaste veckan har varit sjuk. Penny har konsekvent vägrat att sova i sitt rum. Dessutom har hon sjuka mardrömmar. Stegrar i brygga och går sömnen. Eller så vaknar hon i skräck av en mardröm. Två kvällar så har lampor tänds och vi vaknat av ljuset. Det har dessutom varit en kraftigt obehaglig känsla i hemmet. Vid det här laget vet man ju inte vad som varit inbilskt och ”på riktigt”. Men någon har verkligen övertygat oss om att vara närvarande och det är inte många nätter man sovit ostört. Jag fick numret till mediet av en vän som haft en hel del spökerier i sin sommarstuga och denne är allt annat än flumflum. Så jag tror på henne till 100%. Innan jag hann berätta mitt ärende helt och fullt fick mediet upp en vision. Jag ser en liten flicka hon är drygt tre år gammal. Hon är platsbunden med lägenheten. Min lilla aning om att det var ett barnspöke stämde alltså och att denne bodde i lägenheten. Vi hade inte fått med oss något spöke av misstag. Typ.
Vi sågs hemma hos henne igår och förberedde seansen. Eller den sk. utdrivningen. Hon hade fått tydliga bilder för sitt inre på en liten blond flicka från ”förr i tiden” som hette Astrid. Hon undrade om vår lägenhet hade suttit ihop med den bredvid förr i tiden och ja definitivt. Ett stengolv i en del av hallen fortsätter rakt under väggen. Man förstår att det är en liten del av något större. Hon undrade om vi kunde känna av en kall fläck på trägolvet i hallen. Vilket vi alltid kunnat. Men jag har trott att haft med drag eller stengolvet att göra. Men det drar ingen annanstans just där. Flickan hade blivit dödad av sin äldre bror. Kvävd av en kudde. Hon var född med försvagade lungor och brodern utnyttjade situationen. Han var alltid väldigt elak mot henne. Astrid hade blivit bragd om livet i lägenheten bredvid men hade upptäckt Penny och älskade sin nya lekkamrat. Hon gillade även mig då hennes mamma kanske inte var så närvarande som önskat.
Sen åkte vi hem till lägenheten och efter en liten rundvandring där mediet i princip prickade alla platser i lägenheten där det varit lite spökigt. Samlar vi oss och mediet kallade på Astrid. Dimmerlampan i vardagsrummet började flimra och mediet sa att hon var här. Vi ställde oss i en triangel vid den kalla fläcken som är framför hallspegeln. Ärligt talat jag kände inte så mycket alls. Det var mest märkligt inte speciellt läskigt. Men mediet var om vartannat iskall och jättevarm om handen. Astrid plockades upp av det där ljuset och lägenheten var fredad. Det var nu det märkliga började. Lampan hade slutat flimra och den kalla fläcken, sjukt nog var varm. Jag bakade ett pepparkakshus för ett tag sen som står i serveringsgången. En av platserna hon pekade ut. Brodern hade låst in henne i städskåpet där när hon var i livet och det var en läskig plats för henne. Pepparkakshuset var smashat. Båda sidorna var i flera stycken. Jag har nycklarna precis vid det så jag vet att det var helt när jag lämnade lägenheten efter mediet gick.
Något som slog mig apropå nycklar är båda nycklarna till serveringsgångs skåpet och städskåpet har varit spårlöst försvunna sen ett halvår tillbaka. Jag har letat efter dem överallt. Men de finns inte! På natten sov Penny för första gången på ganska länge ganska problemfritt och en hel natt. Hon vägrar fortfarande sova i sitt rum. Men en hel natt bättre än inget. Jag var själv hemma igår natt. Trots allt ganska orädd men inte helt obehagad. Fast det känns bättre här nu än på länge.
Skönt att det verkar utrett nu. Hoppas att den lilla tjejen har fått frid.
Och att Penny slipper jobbiga nätter och vågar sova i sitt rum framöver.
God jul på er Ann
Ja, det kan ju vara ironi, så täkte jag också först. ”Gå upp i brygga” osv.
Men, OM det skulle vara ironiskt så kan det ju vara svårt att bli trovärdig nästa gång eller hur?
Då kan man ju i princip skriva vad man vill och sen i efter hand säga, på skoj eller inte.
Eller hur tänker du?
/Elin P.
Alla som förstår ironi räcker upp en hand!
Jag vill bara ställa frågan: Hur påverkas egentligen Penny när vuxna tror på sånt här? Hon kan ju inte ifrågasätta. Visst, om ett medium lugnar er, så funkar ju det. Men, det finns INGA som helst bevis för att det finns ”väsen” som besöker oss eller vad det kallas.
Jag vill bara förmedla någon slags kritiskt granskande av situationen. T ex byggs inte CITYTUNNELN under er bostad eller i närheten just nu? Borrningar och sprängningar kan förklara ljusen som släcks och skakningar. Ett pepparkakshus går t ex ALLTid sönder, inget konstigt med. det.
Jag vill å andra sidan inte döma, då ni får tro vad ni vill om detta. Tänka bara på att det ni föräldrar/vuxna tror på gör också barnen. Att vara den vuxne innebär stort ansvar när det gäller väderingar och vad man förmedlar.
Hoppas det löser sig, om man är rädd är det ju inte kul.
/Elin P.
Chansen är väl rätt stor att mediet kollat upp Anithas blogg i förväg och läst det tidigare inlägget.
Och fick hon Anithas mobilnummer innan mötet så är det lätt att kolla upp var hon bor och göra eftersökningar på bostaden.
Skönt att det känns bättre och verkar hjälpa er.
Säger du till P att det finns spöken?
Stackars barn.. Dödad av sin bror. Usch och fy! Hoppas hon kan få frid den lilla tjejen..
Vi har samma problem i vår lägenhet.
Alla medium jag sökt på verkar vara bluff och båg. Jag tar gärna kontaktuppgifter till personen som hjälpte er. Jag är trött på att se saker i ögonvrån och knak. Sen att dottern på två år pratar med ”Ebba” är också något jag vill veta mer om.
Hej! Jag har precis som du haft problem med spöke i vårat hus, vi tog hit ett medium som var jättejättebra och hon fick inte veta något om vad som hänt innan, men hon prickade in allt som hänt och sa massa saker som bara jag visste och ingen skulle kunnat ”gissa” sig till. Om du vill kan du få kontaktuppgifter till detta medium, jag upplevde henne som väldigt seriös och allt stämde med 100 % och efter att hon även drivit ut anden så har det inte hänt ngt mer utan blivit jättelungt. Har skrivi ned min historia, vad som hände och lite om hur de gick till, i bloggkommentatorernas blogg under ett inlägg de har med en länk hit till anitahs blogg. Så du kan läsa det där. Och mejla mig på [email protected] så skickar jag gärna kontaktuppgifter till detta medium så du får hjälp!
Ps; bloggkommentatorernas blogg finns på stureplan.se, om du ej visste det 🙂
Vad bra av er att ni tog tag i det för Pennys skull.
Är själv uppväxt med mycket rädsla och obehag av ”spöken” i huset. I efterhand tycker jag att det hade vart bättre om mina föräldrar försökte bli av med dom istället för att vi skulle lära oss leva med dom.
Hoppas det lugnar sig för er nu. Penny kommer tids nog att vilja sova i sitt rum, ge henne tid att ta det i sin egna takt. God Jul på er.
Hyr filmen Lovely Molly! *tipsar*
Ni får gå till stadsarkivet och kolla upp vilka som bott på adressen/dödsboken och Astrid osv…
Hoppas det lugnar sig för lilla Penny