Anitha Schulman

Sjuka män

[youtubeplay id=”VbmbMSrsZVQ” size=”medium”]

Jag klarar inte av dem. Förkylda.

Calle tycker att jag har för lite respekt för honom när han är sjuk. Det har jag.

Till och börja med så vet jag inte hur jag ska göra för att göra honom ”glad”. För det enda han säger är så där säger du bara, du bryr dig inte på riktigt. Buhubuhu. Vilket gör det relativ svårt att göra något alls, då han redan bestämt sig att det jag gör är bara spelat och då gills det inte.

Sen är han ”quite loud”. Det hostas, snörvlas stönas och suckas framför teven, i sängen och i köket. Man ska märka hur sjuk han är. Sen går han hemma och drar med samma förkylning i flera dagar. FÖR HAN MÅSTE JOBBA. Alltså det där är det mest kontraproduktiv jag vet. Hela kyrkogården är full av oumbärliga människor.

Gå till jobbet betyder: Smitta alla där. Jobba dåligt. Plus att vara ur spel i hemmet längre dvs. tyngre ansvar på mig. Om jag är sjuk är jag hemma från jobbet. En till två dagar ligger jag i sängen och mailar därifrån. Sover och sover. Vill inte bli störd. Som sjuka djur gör, man drar sig undan. Man vill inte springa runt och vara en förkyld Maharadja. Ostörd, ifred. Läka och bli stark. Calle tassar in till mig och frågar ständigt hur jag mår. Som att jag vill älta liksom? Likt en gamling som jämför blodförtunnande mediciner med en annan gamling. Leave me alone, det är därför jag ligger i sovrummet och inte på en lit de parad i tevesoffan.

Nej, men män vill vara socialt sjuka det är tydligt. De är stolta smittobärare. Ett gammalt ex till mig demonstrerade hur sjuk han var en gång när vi var på semester genom att nysa utan att hålla för munnen när han körde bil. Så hela ratten var pepprad av klistrigt snor. Ser du vad sjuk jag är, ser du? Jo tack jag ser. Jag såg, luktade och hörde dig innan också och nu tappar jag bara respekten för dig. Vad är grejen med sjuka män? Tror dom inte vi vet hur det känns och vad gör en mansförkylning så unik? Män och kvinnor kommer aldrig mötas i sjukdom det är en sak som är säker. Tycker att den här sketchen från fantastiska Man Stroke Woman ringar in det.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Ce

    En morgon för något år sedan vaknade min sambo och kände sig lite krasslig, ont i halsen och det vanliga ni vet. Han tittar på mig med tårar i ögonen och säger ”Jag tror att jag kommer dööö”. Så jag fick springa och köpa halstabletter och nässpray. Och nej han dog verkligen inte. Undrar lite om det kan vara att ”kulturen” har uppmanat dem till att bete sig såhär, att det liksom förväntas av dem för man brukar tala om ”man colds”. Men jag bara tappar respekten för honom när han går runt och snorar och hostar, just för att det ska göras så äckligt som möjligt. Den där idén med att ta in på hotell låter helt ok..

  2. Malin

    Ja, det gamla uttrycket ”kyrkogården är full av oumbärliga människor” är väldigt tänkvärt och något jag också använt mig av genom åren.

  3. Caroline

    Och de som är allra värst är de som tror att de är hjältar som går och jobbar sjuka.
    Det är jävligt egoistiskt att jobba när man är sjuk (om man jobbar bland folk då vill säga)
    ”Kyrkogården är full av oumbärliga människor”……den meningen kommer jag att använda.

  4. Em

    Åh jag stör mig jättemycket på när folk går sjuka till jobbet. Det enda som händer är att de gnäller och snorar och smittar ner oss andra som är friska (NEJ TACK!).

  5. Christina

    Ja, då är jag en man i kvinnokropp då antar jag. Visste inte att hur man hanterar en sjukdom eller förkylning kunde kategoriseras som manligt och kvinnligt ha! ha!

  6. Maria

    Nickar instämmande när jag läser detta. Min man haltar när han är förkyld. Oklart om förkylningen verkligen går ned i knäna eller om han vill understryka hur matt han är… Och det där jävla pustandet och stånkandet, jag kämpar för att hålla mitt förakt i schack. Älskar alla egenskaper hos min man men när han är förkyld vill jag ta familjen och flytta in på hotell. Gör nog så nästa gång. Bra blogg du har!

Comments are closed.