Idag var en sån där dag med ketchup. Allt på en gång. Har inväntat några stora beslut och våndats ett par veckor och idag fick jag relativt skarpa besked för hösten. Ska berätta så fort jag får såklart. Men det är märkligt det där nu drar allt igång med full kraft.
Jag gått och haft dåligt samvete för att jag gjort alldeles för lite vettigheter på min ledighet i augusti. Har nu plötsligt förvandlats till ett dåligt samvete för att jag inte omfamnade men ledighet och vårdade den bättre och njöt mer. Näe aldrig får man vara nöjd… Det är läskigt att börja jobba heltid igen efter nästan 1,5 år. Nu har man ju en familj att ansvara för inte ”bara” ett förhållande och karriär att tänka på. Antar att man kommer få känna av det där med livspusslet lite innan det sätter sig och rutinerna kommer. Dessutom självförtroende och allt det där. Jag känner mig tryggare i mig själv, mer än någonsin faktiskt men yrkessjälvförtroende är ju baserat på kunskap och rutiner. Det ena har jag men alla jobbar ju olika och rutinerna känns ringrostiga. Dessutom ska man ju hämta på dagis så man måste gå tidigare några dagar i veckan. Herregud bara en sån sak.
Kan jag inte få höra era tankar om när ni började jobba. Vad ni upplevde som svårt och lätt etc. Vore intressant läsning.
Anitha jag tänkte på en sak här om dagen. Det kanske bara är jag, för att jag själv är precis i startgropen av min ”riktiga” karriär. Har raskat undan lite ströjobb, flummat ur, gått tillbaka till att plugga och nu hittat vad jag ska göra. Men jag hade tyckt att det vore så jääääävla roligt att läsa lite om din syn på karriär. På tuffa, grymma tjejer som gjorde karriär den mer eller mindre traditionella vägen (inget ont om Gynning, älskar henne men alla har inte chansen att ta Sverige med storm i BB). Du verkar ha fått jobba dig upp den hårda vägen med vassa armbågar bland slipsnissar och översittare, och så som jag förstår det lyckats ganska bra. Jag beundrar det och jag hade velat veta mer, dina tips och råd och erfarenheter!
”Livspusslet” och ”kvalitetstid”. Vi tar allting så för givet. Som om vi måste skynda mellan våra karriärer och designade hem och möten med intressanta människor, såna som betyder nåt och som kan vara bra att synas tillsammans med, mellan pittoreska resemål och viktiga middagar. Allt helst på en gång. Fasaden får aldrig rämna!!!! Vi betraktar aldrig någonting som gåvor längre. Vi ska bara ha och ha och ha!!! Nu är du frisk, du har fått ett ljuvligt barn, du har en man ( som drar in cash och som verkar trevlig dessutom!).
Hade innan min dotter kom ett jobb som innebar mycket resor. Därför sökte jag annat under min föräldraledighet. Fick ett kontorsbaserat jobb som passar utmärkt för min familjesituation och började jobba heltid från dag ett efter ledigheten. Min tjej var då ett år och tre månader och min sambo tog över föräldraledigheten. Jag måste berätta för dig att det kändes som att jag gick till jobbet och hade semester! Självklart jobbade jag hårt men oh my! Jag hade plötsligt raster med kaffe och vuxna människor och kunde gå på toaletten alldeles ensam utan att någon antingen gjorde mig sällskap eller knackade på dörren. Att jag dessutom visste att hon var i trygga händer hemma och att min sambo succesivt tog hand om inskolningen så hon sen blev trygg på förskolan, gjorde också att jag kunde ta tag i mitt jobb och vara hemifrån utan dåligt samvete. (som man annars lätt får men inte borde ha när man är borta…) All lycka till med jobb och barnhösten för din del Anitha!
Efter 4:e barnet kände jag att jag trivdes hemma och funderade på hur jag skulle kunna fortsätta vara när hemmet. Lösningen blev att vi startade eget företag, webbshop för att kunna arbeta när barnen sover och på så sätt få mer tid med dem och kunna vara nära samt anpassa arbetet efter familjen. Blev inte så lätt att anpassa efter ett par år, men till viss del. Lycka till
Mvh anna 6 barn under 7 år