Jag var på Palmefilmen på bio igår. Det tog ett tag att smälta alla intrycken måste jag säga, så stark på så många olika sätt. Framför allt var det som grep tag i en att det var en påminnelse om ett samhälle jag glömt. Hur stor och allmän politiken var. Har skrivit om det här tidigare hur viktig visionen var.
Alla vuxna som barn var aktiva i de politiska besluten. Vid frukosten talade man om det som skedde i världen och Sverige på ett annat sätt än man gör idag. Politiken förenade snarare än bröt isär. Hur rödfärgat och politiskt vårt samhälle var. På dagis sjöng vi Kumbaya och Winnie Mandela, på kvällarna tittade hela familjen på nyheterna och diskuterade världsläget. Det fanns alltid en nerv om att vi var med om något stort. När Tjernobylkatastrofen inträffade pratade vi ständigt om det i skola och i hemmet. När Gorbatjovs Perestroikareform genomfördes eller när Berlinmuren föll. Såklart när Palme blev mördad. Vi pratade om för eller emot kärnkraft. Antimobbingkampanjen Rör Inte Min Kompis var mer än en brosch på bröstet och man gick på Mulleskola och lärde sig att ta hand om miljön och panta burkar. Vi visste hur man såg om en sjö var ”sur” alltså förorenad och vi var rädda att Reagans kärnvapenarsenal genom Genesis musikvideo. Fidel var farlig och Thatcher var av järn. Precis som Ryssen om man skulle tro på all amerikansk actionfilm. Underhållningsprogrammet Helt Apropå drev med alla svenska och internationella politiker och stora politiska frågor. I Barnjournalen fick vi lära oss allt om löntagarfonder och Kalla Krig.
Att vi växte upp med det där hur kan vi då ha glömt allt det viktiga. Solidaritet, Medmänsklighet, Hänsyn och Respekt. Vad hände med oss? Om någon skulle kunna förvalta det politiska arvet så är det väl vi och varför misslyckas vi så brutalt? Jag kan knappt namnet på alla ministrar idag och ärligt talat så vet jag inte så mycket om världsläget och knappt vad några stads eller regeringschefer heter längre.
Idag känns det som sakfrågor driver oss, det känns som att ”vad som händer på twitter” eller i gårdagens Hollywood Fruar berör mer än äldreomsorgen. Vi skänker pengar till hjälporganisationer via sms, köper oss goda samveten och tid för att slippa bry oss mer än vad vi behöver. Allt känns distanserat och avtrubbat. Vad hände med värmen och passionen. När blev vi så kalla?
Tala för dig själv! Vilket du ju också gör 🙂 Jag håller inte med. Men för många av mina vänner är det precis sådär. Inte för mig och en del av minna vänner.
Jag tror det är som några andra påpekat, att det är mycket information nu från alla möjliga håll, på ett sätt som kanske inte fanns förut. Kanske gör det oss lite mer avtrubbade, jag vet inte. Själv kommer jag från en familj som i princip aldrig pratat politik, men jag började själv intressera mig nån gång på gymnasiet, lagom tills det var dags att rösta första gången. och idag när jag pratar med mina föräldrar eller syskon så är det ingen av dom som är ointresserad eller speciellt oinsatt i de frågor de håller närmast hjärtat. Men det är möjligt att det fanns en mer enhetlig politisk ström förut, med Palme och almstriden osv, det kan inte jag svara på. Min personliga erfarenhet av politiskt engagemang är att det gärna pratas politik, men inom exempelvis universitetsvärlden så rynkas det fortfarande ofta på pannan om du är liberal istället för vänster. Angående Palme så är mordet på Palme givetvis väldigt tragiskt, och personligt även för människor utanför hans familj som kanske höll honom som en politisk förebild. Men Palme var människa och långt ifrån perfekt, han hyllade bland annat både Castro och Röda Khmererna vilket kanske i efterhand inte var så jäkla fräscht. Jag tycker det finns en tendens att hylla honom till skyarna när han egentligen bara var en vanlig dödlig som vi andra.
Jag vet inte. Det här inlägget säger mer om dig än om samhället. Du har jobbat med media och yta i hela ditt vuxenliv vilket kanske har avtrubbat. Men hemma hos mig tittar vi på nyheterna varje dag och pratar ofta politik, och så är det hos de flesta jag känner. Däremot så har vi det rätt bra i Sverige, vi behöver inte direkt bege oss ut på barrikaderna för att kämpa för våra rättigheter. Det är kanske det du tänker på.
Jag känner inte igen mig i din beskrivning. Exempel är Estona, Tsunamin, 11/9, Anna Lind, Utöya och nu senast de fängslade journalisterna. Nog var det väl många av oss som berördes av detta och talade om det. Jag tror att ditt livsval (blogg, svamla med Gynning) snarare är en orsak till att du känner som du skriver. Du fokuserar för mycket på dig själv. Mulle finns, anti mobbing är högst aktuellt och nyheterna på TV sänds som i alla tider, iallafall i min värld med mina barn.
Jag vet inte om jag kan hålla med dig om det här. Det är väl upp till var och en att ta ansvar och lära sig saker och vara allmänbildad eller upp till föräldrarna att diskutera vid middagsbordet och/eller se nyhetssändningar med sina barn. Jag tror att det till lika stor del händer idag som ”förr”. Skillnaden är att vi har tillgång till betydligt mer information idag än vad vi hade på den tiden. Det finns inte längre bara en kanal med en nyhetssändning (med rejält vinklade nyheter..). Skolböckerna har inte bara skrivits och publicerats av sossar, så våra barn lär sig betydligt mer än den lilla del verklighet de ville skulle komma fram. Jag anser att vi är betydligt mer pålästa och kunniga idag. Vår arsenal av kunskap är nog större, men vi kan lite mindre om allt, eftersom gemene man inte har tid att sätta sig in i djupet i alla ämnen nu för tiden.
Och gällande mordet på Palme. Det var naturligtvis en stor tragedi för hela hans familj. Men inte för någon annan.
Bästa jag läst på länge! Tack för ditt fina inlägg.
Så bra och insiktsfullt skrivet! Tack!
Det bästa jag läst av dig! Har egentligen slutat läsa din blogg men nu känns det som att jag vill börja igen. Verkligen jättebra!
Att ditt mest lästa inlägg är ett ”dagens outfit är väl svar nog – vi bryr oss inte med hjärtat. Vi är tillbaka på 80-talet igen men mycket värre, för då gick alla på som ångvältar och var ärliga med att man bara brydde sig om sig själv och de pengar man tjänade. Idag låtsas man bry sig, med glammiga insamlingsgalor och påstådd jämlikhetskamp.
Du är en klok människa..kommenterar sällan men älskar din blogg. håller med dig om allt du skriver i detta inlägg..förmodar att du är åt det röda hållet? Nåt annat vore konsitgt i den texten jag läser… jag håller med dig så jäkla mycket. vart är vi påväg?! bara hoppas på att folk runtomkring ( mina närmsta vänner är på samma linje som dig och även mig )men alla som röstat på den galna högern… hur egoistiskt kan det bli? lite svammel här efter att ha varit ute på en aw,hoppas stavningen blev någorlunda rätt orkar inte läsa igenom men jag tycker du verkar så jävla klok,måste bara skriva det och grattis till världens sötaste lilla flicka 🙂 KRAM Sarah
Tack! =)
Fantastiskt bra skrivet!
Det är inte samhällets ansvar att få dig att ta samhällsansvar, det är ditt eget…
Bra skrivet, kan inte annat än att hålla med efter att ha sett filmen.
Börja med att titta på minst en nyhetssändning varje dag, läs SvD eller Dn och se på Dokument inifrån/utifrån, Uppdrag granskning och Agenda så ska du se att ditt intresse för politik kommer att bli starkare igen.
Bra skrivet! Vi är faktiskt en hel del som låter dessa frågor vara med i vardagen. Jag är uppvuxen med studiecirklar och var ofta med på politiska möten, alla pratade politik och det privata var verkligen politiskt. Mina barn är under fem år men jag kommer verkligen försöka uppfostra dem till kritiskt tänkande individer så de lär sig om samhället och att bilda sig egna uppfattningar om saker. Det är viktigt!
Du förvånar mig! Men på ett oerhört positivt sätt…
Vad glad jag blev av ditt inlägg! Jag trodde inte att du kunde skriva så bra och att du verkar ha en sund inställning till (det moderata) samhället som får Sverige att gå utför. Inte bara ”dagens outfit” och veckans nagellack. Fortsätt skriva så.
Tänk efter, vad är den största skillnaden mellan Sverige 1982 och 2012? Just det, det är därför vårt samhälle ser ut som det gör.
Mitt i prick!!! Gillar verkligen dina djupare inlägg, kloka reflektioner.
Ha en bra dag, Kram
Välskrivet är ordet jag söker 😉
Jag tror att om man måste börja tidigt om man ska kunna förändra något. Jag är uppväxt med politiska diskussioner vid matbordet och föräldrar som frågar,förklarar och lyssnar. Det har givit mig ett grundläggande intresse för politik och samhälle. Strunt i vilken politisk övertygelse man har,bara man har ett engagemang.
http://www.youtube.com/watch?v=SveTR8228FE
Barnjournalien, fantastiskt ändå..:)
Vilket bra inlägg! Håller med dig fullständigt! Man blir mörkrädd över hur saker och ting utvecklas……
Det var mycket som dog med Palme, inte bara Palme själv. Några år senare stängde vi av totalt och röstade in Bert Karlsson i riksdagen. Ny Demokratiåren, inte vårt proudest moment precis.
Blev sugen på att se filmen nu, den verkar väcka känslor.
Så sant Själv är jag uppvuxen i en väldigt politisk familj. Blev jätteförvånad när jag var hos kompisar och man inte pratade politik till middagen. Och föräldrarna hade nyheterna på men väntade mest bara på sporten och vädret.
Håller med! Klockrent skrivet.