Anitha Schulman

För fem år sedan var jag på ett seminarium om trender, ur ett kommunikationsperspektiv. På seminariet gav man ett exempel om mobiltelefoner och hur fort en mobiltelefon tappade sitt nyhetsbehag och kändes omodern. Då tog det 7 månader. Idag har väl just mobiltelefonmarknaden nått sitt crescendo efter smartphonens genombrott.

Kontentan av seminariet var iallafall att trenderna i framtiden skulle gå allt fortare och livslängden skulle bli allt kortare. De hade ju delvis rätt. Kolla exempelvis på apptrenden. Först spelade ALLA Angrybirds, sen Wordfeud efter det Rumble . Mellanrummet mellan Angrybirds och Wordfeud var längre än det mellan Wordfeud och Rumble. Färre saker överlever flera säsonger. Men när hjulen snurrar så fort som de gör nu för tiden – vad får dem att spåra ur?

När vårt intressespann är så kort, vad blir kvar då? Att vi nu befinner oss i det där spelrummet där bara proffsen var förr i tiden. Att vi nu förstår att det korta och fejkade skärpedjupet som får mat att se så gott ut är filter i form av en droppe i Instagram. Inte en manuell handvridning eller ett retuschjobb i Photoshop. Nu när vi sitter på verktygen att kunna bli hur stora som helst om vi vill. Är det då möjligheterna känns som minst. Vi har tio filter att välja på och väljer i nio fall av tio bort det verkliga. Är inte det en intressant tanke. Är vi  SÅ trötta på verkligheten?

Men vad är då den stora ”grejen” eller längtan efter i en tid av ”access all areas”?  Nu när alla kan vara VIP. Men även den digitala verkligheten har ju en grid. Någon har ju bestämt  HUR mycket verklighet vi har att välja på. Vad gör vi då för att bryta oss ut? Kan vi verkligen bli friare eller kommer vi bara gå tillbaka till gamla uttryck i en ny form av frihet?

Jag tror vi längtar efter det analoga för att längta efter att längta. Det långsamma är det åtråvärda. Hur det kommer att  uttryckas, det vet jag inte. Men en av de bästa grejerna jag vet det är att få ett handskrivet vykort från Ullis. Frimärksslickat, betalt och snigelpostat. Det är så otroligt rörande, all tid som har lagts ner för att få hem det där till mig. Det är nog bland det finaste. Även att det som står på det skrevs i presens innan det postades. Får det att kännas så oerhört verkligt och aktuellt för mig.