Läser på Amandas blogg om den här sk. skönhetshetsen kring ”gör om mig”-konceptet. Personligen älskar jag gör om mig. Alla älskar väl att känna sig fina och vad det är är väl individuellt. Men att man inte längre ens ska få ge varandra komplimanger utan att riskera att ge någon stackare dålig självkänsla det talar ju lite mot sig själv. Jag blir fan galen över att de sk. genusvetarna liksom är de som dömer allra hårdast hela tiden. Berättar hela tiden vad man får och inte får göra. Detta skapar ju ännu mera ängslan än något annat. Nej säg inte fin säg något annat. Något som inte objektifierar. Något som inte skapar dålig självkänsla.
Jag vill veta om den människa finns som inte gillar att kännas sig fin och inte få bekräftelse på det? Vad fin är är individuellt men vem vill inte uppskattas för det? O M G jag blir fan tokig. Det här überpersonerna vi håller på att skapa måste vara de mest hämmade, pk och ängsliga människor som finns. Vem vill vara det, vad blir ventilen för dem?
Ang det där Gör om mig var jag nyligen ínbjuden som publik till en sådat program. Alla blev fina men efter programmet var jag med i en buss hem där även en några av dom som blivit omgjorda var med och jag kunde konstatera att redan på resan hem hade en del börjat flagna ordentligt och inte mkt av gör om mig -utseendet var kvar, alltså redan på bussen hem.
Kommenterade Amandas blog med ett jätteinlägg. Kort sagt gick det ut på att var och en får göra som man vill – och ni som inte gillar konceptet, det måste ju finnas massa andra bloggar ni kan läsa om ni nu är så emot vad svägerskorna Schulman står för. Jag gillar idén, jag ser det som inspiration, inte ett tvång. Vissa dagar vill jag styla, vissa dagar går jag runt i mysbyxor men jag mår ju varken bättre eller sämre i den ena eller den andra outfiten! Jag förstår inte varför man lägger ner sin tid på att läsa saker som man blir irriterad av. Ni pratar om att bloggerskorna har makt och är förebilder, etc… Herregud, de har ju tagit sig dit på egen hand. De har valt och börja blogga om sina intressen, uppenbarligen drar det läsare därför har de fått denna ”makt”. Jag tycker de ska fortsätta att skriva om vad de vill. Hade jag velat läsa en matblogg hade jag gått nån annanstans. Vill jag ha nåt mer ”intellektuellt” så läser jag väl en sån blogg. Och bara för att jag läser deras blogg så betyder det ju inte att jag måste anamma allt de gör (skriver). Det är väl upp till ens sunda förnuft att sålla själv. Vissa idéer är skitbra, andra passar inte alls mig. Sluta klanka ner på gör om mig-reportage, ni behöver inte läsa dom, än mindre bli stylade. Men låt dom som vill det få njuta av det!
Äh Sara, vill man vara sitt ”fula jag” som du skriver bryr man sig nog inte om att vara med i ”gör om mig”. Vill man så vill man och vill man inte så är det bara att fortsätta se ut som man gör.
Jag tycker ”gör om mig” är jättekul! Man vet inte alltid vilket potential man har med sin kropp o sitt utseende, är ju skitkul att få hjälp av experter att framhäva allt bra.
Tycker inte Anitha el Amanda har ansvar för hur media framställer fixering vid utseende.
Alla bryr ju sig om utseende. Antingen försöker man framhäva sig till det bättre, eller så struntar man i hur man ser ut, men även det är ju ett medvetet val. Låt alla syssla med vad de själva vill!!!!
Fatta att ni har makt att påverka människor och deras uppfattning om sig själva. Att inneha en sån makt medför ett ansvar. Ett ansvar att fundera över hur reportage som
” gör om mig” kan få människor att känna. Visst för stunden, underbart men i längden. När man inte längre orkar föna håret och går tillbaka till sitt gamla ”fula” jag. Kanske kommer det aldrig bara ett problem men dessa ” onda” genusvetare vill få såna som ni, såna med makt att fundera ett steg till. Det handlar om en sund granskning av makten, inget annat. Kanske förstår varken du eller Amanda vilken makt ni har över människor, det verkar nästan så, det verkar nästan så eftersom ni båda verkar så oerhört förvånade över när människor reagerar så starkt på det ni skriver. Om ni inte påverkade människor skulle ingen bry sig, ta det som en slags komplimang att människor reagerar.
Jag skrev precis en kommentar i Amandas senaste inlägg om att det är intressant att många här är upprörda över att samhället ”tvingar” kvinnor att bry sig om utseende samtidigt som de själva ”tvingar” kvinnor att strunta i sitt utseende. Men hur är det med kvinnorna själva? Är inte hela idén med frigörelsen av kvinnan att hon ska ha besluten i sin egen hand?
Jag är trött på att samhället ska säga till mig vad jag får och inte får göra och tänka. Samtidigt som jag är oerhört trött på att från genusvetar/feminist hållet få höra vad jag får och inte får göra och tänka. Kan inte jag få vara super utseendefixerad en dag och sen jobba stenhårt på min doktorsavhandling en annan dag. Det ena måste absolut inte utesluta det andra.
Grattis i efterskott Anitha!
Bra skrivet, helt spot on! Och grattiskram i efterskott!
Jag har inga problem med att känna mig fin eller kalla andra fina osv, däremot har jag ett problem med hur mycket PLATS frågan kring utseendet tar i massmedia, det offentliga rummet osv. Tror många lessnat på att alltid koncentrera sig på ytan. Personligen upplever jag en enorm brist av något mer intellektuellt stimulerande.
Det är väl ingen som berättar för dig vad du får och inte får göra utan mer att om man vill fortsätta göra saker enligt gamla mossiga könsroller i mediala sammanhang så får du finna dig att bli ifrågasatt. Men vi lever ju fortfarande i ett fritt land så om du vill piffa, piffa på! Skulle bara vara så fint om det presenterades lite andra alternativ i tidningar och bloggar som vänder sig till kvinnor. Jag läser till exmepel din blogg för jag är nyfiken på dina kreativa projekt i stuga och lägenhet och ditt pysslande, vill gärna lära mig mer om hur man klär om lampor och bygger sängar, tycker det är synd att du inte skriver mer om detta utan mest kör dagens outfit nu.
Grattis i efterskott!! Kram
”Jag vill veta om den människa finns som inte gillar att kännas sig fin och inte få bekräftelse på det?” Så, jo, jag finns, exempelvis. Jag får ofta komplimanger för mitt utseende men det betyder ingenting för mig, det är snällt av folk absolut, men det betyder tusen gånger mer för mig att bli uppskattad för något som man har presterat, inte hur man ser ut. Totalt oviktigt, enligt min åsikt. Och som ”trött mamma”, som Amanda skrev, så hade en ’gör om mig-dag’ varit bland det sista som jag hade velat gå på, hellre då en natt med ostörd sömn.
Jag reagerade också på att du skriver att du tycker att ”genusvetare” är de som dömer härdast, medan du är själv väldigt fördömande och nedlåtande i texten ovan.
Jag håller med du!
Förra veckan var en rejäl gör om mig-vecka för min del. Ny tatuering, färgade håret, klippte mig, vaxades. Vilken skillnad! Jag tycker inte jag var ful innan, jag behövde bara lite nytt för att höja energin.
Oavsett vad andra säger så kommer jag fortsätta att säga om någon är fin eller snygg. Jag gillar komplimanger, och jag tycker om att ge dem också!