Hej
Går rakt på sak.
Hur får man igång ett sexliv som inte existerar. Det är mera dött än levande. Har du några bra tips.?
För jag har slut på ideér nu.
Du har en grymt bra blogg.
Kram Linnéa
Men vad var det ni gillade med varandra från början? Hur var ert sex då? Vad gick ni igång på etc. Men skit i det nu. Börja ”brukssexa”. Alltså snabbisligg med varandra när ni har tid. Inte nödvändigtvis lust, jag rekommenderar på morgonen eller mitt på dagen. Ger man varandra ett par femminutare i veckan då börjar den där slumrande lusten eggas. Om ni vill gå steget längre välj lite spännande platser och framför allt överraska varandra. Presenter är alltid kul i alla former. 🙂 Lycka till.
Jag träffade mannen i mitt liv för fyra år sedan. Han är helt fantastisk på alla sätt: skitbra jobb, högutbildad, den snyggaste mannen jag någonsin sett (snyggare än alla kändisar), lång, muskulös, liksom verkligen HELA paketet. (Jag kommer till problemet snart,) Själv är jag väldigt osäker. Jag har bra självförtroende men världssämst självkänsla. Jag vet att jag ser bra ut etc med tanke på att jag får mycket uppmärksamhet: men jag tycker inte det själv. Så nu har jag varit tillsammans med min drömkille i fyra år, vi har bott ihop i två år och allt är perfekt. Förutom att jag konstant går omkring med en gnagande oro att han ska vara otrogen mot mig. Denna oro äter liksom upp mig. Och det är inte en befogad oro whatsoever, Jag har aldrig varit svartsjuk förut, för jag har aldrig varit med någon som är så snygg att han skulle kunna få ligga med en tjej bara han blinkade. Jag vet att problemet är hos mig och att jag måste bygga upp min självkänsla, för det kommer aldrig fungera om inte jag litar på honom. Det mest irriterande är att jag aldrig ens har blivit bedragen och ÄNDÅ har jag denna oro. Och tro mig: denna oro blir liksom som ett stort svart monster som äter upp mig inifrån med start från hjärtat. Jag försöker analysera varför (psykologa lite) och självklart så handlar det om min oro att förlora honom, det faktum att jag känner att han är bättre än mig och att jag är livrädd att förlora honom för att jag älskar honom så. Men har du något tips på vad jag kan göra för att bli av med dessa känslor? Alternativt hur jag kan lära mig leva med dem/ K
Hej K, Man kan skapa monster när man själv är en del av dem. Hur blir du när du dricker, söker du bekräftelse? Förutsätter du då att han gör samma sak då? Lägg inte över egna demoner på honom om han är så perfekt som du verkar tycka. Eller söker du bekräftelse av just den anledningen? Eller är den där oron där av en annan anledning, du inte kan sätta fingret på. Visst kan du vara orolig av att förlora honom. Men det blir inte bättre för att du ”sätter fågeln i bur”. Det blir båda olyckligare av. Man kan inte kontrollera någon annan människa men man kan lita på varandra och då luckras demonerna i bröstet upp och försvinner. Förklara för honom hur du känner, men inte genomvem han är utan vad DU känner och vem du är. I brevform om det är jobbigt att prata om. Börjar ni lita och prata om RÄTT saker. Då kan fågeln kan sitta kvar på fingret utan att du kupar handen över den.
Hej, vet att ni fick missfall innan Penny kom. Hade själv ett nu i april och tänker varje dag på det som inte blev. Alla förväntningar man hunnit bygga upp som bara raderades i ett brak. Hur gick du/ni vidare? Några tips på vägen? Hade ni svårt att bli gravida igen? Vi hade försökt i 1,5 år innan och så slutade det i missfall, rädslan är ju att det ska ta lång tid igen.
Hoppas du orkar skriva om detta, det är svårt att hitta andras historier i ämnet.
Tack för din fantastiska blogg, helt klart en av mina favoriter!
/Carina
Hej Carina, det var tråkigt att höra. Nej men det var såklart supertungt med missfallen. Man fattar liksom inte hur man gör utan en bebis i tankarna. Men helt plötsligt så har man ett nästan normalt liv igen. Jag bytte jobb för jag var tvungen att få något annat att tänka på. Det blir inga bebisar om man ligger med stickor. Det blir bara ångest. Jag vet ett par vänner som hade två tunga missfall. Dom gifte sig och sköt upp hela barngrejen ett år. Ut och res, gör något helt annat än tänk på barn. Det är mitt enda råd. Sen när den där bebisen kommer då förstår ni att den var ”värd” att vänta på. Hur osannolikt det än kan låta för dig idag. Håller tummarna! Kram
Senaste kommentarer