Såg att Amanda skrev om sin fobi och det är ju ett strålande ämne. Jag tycker egentligen att fobier är för fåfängt. Vuxna människor ska inte ha fobier för saker och ting. Det borde man vuxit ifrån. Framför allt för sina barns skull. Man vill ju inte överföra fobierna på dem. Jag är lyckligt lottad nog varken drabbad av torg eller hisskräck. De flesta djur går bra även om jag inte alltid gillar dom.
Men en sak får mig att lämna min familj i sticket. Skrika högt i tonen som en liten flicka och lägga benen på ryggen och dra. Spindlar. Nej, inte små spindlar men börjar de komma över en enkrona i storlek, då är det kört. Nu senast hände det i Turkiet. De har s j u k a husspindlar där. Vi satt ute på verandan en mild förkväll och framför oss promenerar en spindel med en kropp som en femkrona förbi. Jag släpper allt, skriker i högan sky, rusar in och LÅSER dörren. Calle tvingas då ta Penny på ena armen och döda spindeln med en kvast. Sen är det ju inte slut där. Jag klarar inte heller av att se det döda djuret utan det måste gömmas och likaså mordredskapet. Ställ en analys på den 😉
Nej inte helt friskt. Jag kör självhjälp genom att klappa spindeln på Skansen då och då men det verkar inte hjälpa i den utsträckning jag hade hoppats. Men alla fobier har ju ett ursprung. Mitt började i Spanien när jag var typ sju år gammal. Vi hade hyrt ett hus en hel sommar som låg högt upp i ett sluttande landskap och några hundra meter ner låg havet. Vi hade en fantastisk swimmingpool där jag spenderade större delen av våra tre veckor. En dag i min vanliga badrutin dök jag under ytan och när jag kom upp hade simglasögonen jag hade på hjässan, rullat av. Jag tittade efter dom runt omkring mig mot botten av bassängen. Till sist såg jag något föremål på vattenytan lite längre bort och gjorde några plaskiga crawlsimtag för att komma dit. När jag är en dryg meter ifrån inser jag att det inte är mina simglasögon utan en stor hårig Tarantellaliknande spindel som ligger och surfar på ytspänningen och kämpar för att parera i vågskvalpet.
I min lilla sinnesnärvaro inser jag att jag måste sluta simma, för vid varje simtag så kommer en ”eftervåg” som förflyttar spindeln närmre mig. Vad skulle hända om den får fäste på mig? Jag befinner mig i poolen på det där sluttande partiet som är så djup att jag bara bottnar med tåspetsarna för att inte ha mun och näsa under vattnet. Jag balanserar på toppen av mina tår och rör mig med mikrosteg från spindeln, men den kommer allt närmare och en meter blir snart en halvmeter. Jag gråter och är stum av förskräckelse. Tillslut sipprar ett gallskrik ut och pappa kommer springande till undsättning. Han fångar upp spindeln med poolrensningshåven och kastar den ut över muren vid poolen. Det är mycket långt till marken så jag tror knappast den överlevde. Men att bada ovaksam hände aldrig igen i Spanien, efter incidenten.
Mina topp tre värsta fobier:
1. Spindlar
2. Skalbaggar (stora)
3. Döda djur, äckligast är fåglar.
Hur har ni det på fobifronten? Spill your beans.
1: Spyor -kräksjuka – eller allra värst, börja kräkas på ett flygplan.
2: Kackerlackor och stora skalbaggar.
3: Nattfjärilar – de små är ok, de stora är INTE ok.
4: Mörkt vatten/stort öppet vatten
Kor och mörkt vatten. Det värsta: en ko som kommer upp ur ett mörkt vatten i skymning 🙁
Jag har så många fobier att jag knappt kan hålla reda på dem. Spindlar är absolut värst. Det jobbiga är att min kille – som ska vara den som tar död på dem åt mig – är minst lika rädd och en gång blev vi överraskade av en spindel i duschen. Båda fick världens panik och vi mer eller mindre tacklades för att komma ut därifrån först och stod sen blöta och darriga av skräck i hallen. Jag kan fortfarande börja gråta över spindlar och ibland kan jag inte gå in i ett rum på flera dagar om det varit en spindel där (trots att den dödats). Vet inte var min extrema spindelfobi kommer ifrån. Myror sen jag plockade en blombukett en sommarkväll när jag var liten och helt plötsligt var det myror överallt på min arm. Höjder.
Och har utvecklat en hemsk flygrädsla sen alla flygplan krånglade på en semester för nåt år sen. Alla insekter på sommaren; humlar, getingar, broms, stora flugor.. Nattfjärilar/malar.
Hårstrån i maten. När jag var liten skrek och grät jag om ett löst hårstrå föll ner på min hand eller om jag såg en dammtuss men riktigt så illa är det inte längre tack och lov. Räcker med alla andra =)
Myggor! Fucking äckliga blodsugare. om jag ska sova och det finns en mygga i rummet så m å s t e jag hitta den (brukar va knäpptyst tills jag hör dess vidriga surrade) och döda den. bodde på landet förut och då kunde jag spendera timmar av myggjakt. Tror det ”började” när jag var 12 år och på semester i Egypten. Min lillebror blev typ uppäten av mygg. 112 st myggbett hade han. i ansiktet. jo jag räknade dom.
Stora fåglar, låter lite märkligt men jag blev halv ihjälskrämd av en stor Orre (hane) när jag var typ 15-16. Jag stod inne i vårt cykelställ med tre väggar och när jag vänder mig om så och ska gå ut så sitter den på häcken, som är ca en meter bort, uppburrad och fräser allt vad den orkar. Ända sättet att komma ut från cykelstället var att lägga benen på ryggen och springa för bi den! Sedan dess så blir jag alldeles skakig och nervös av alla fåglar som är större än en gråsparv….
Tack för en bra blogg och hoppas du har en fortsatt bra sommar!
Kram
Det finns självklart mycket som är äckligt o otäckt. Jag är väldigt mörkrädd (29 år) och fruktansvärt äcklad av offentliga toaletter . Men det är värsta av det värstaste värsta är ändå (har svårt att ens skriva det): fötter. Jag spyr av tanken och det finns inget vidrigare på
Denna jord. Mina nära o kära vet om min akilleshäl och jävlas med mig till Max, värst är min sambo. En dag när jag knäpper på datorn hemma så har han gjort en ny bakgrund : mina ringar (som jag lagt av mig i badrummet) på hans vidriga fötter. Jag sprang till toaletten o spydde som en gris!
Detta är bara ett av alla hittepå! Men ni hör ju nivån!
Fötter är och förblir det äckligaste jag vet!
Ljudet av nagelklipparen ger mig rysningar (inte av behag)
Kackerlackor det ävkligaste som finns får oanik när jag ser dem, skriker gömmer mig tvingar min kille att döda dem och sanera golvet efter han dödat dem. Och jag kan inte heller ta i kvasten/skon eller vad det nu är han dödat dem med blääää…. Vår hund leker med dom samt dödar dem så
Vidrigt!!!
Nattfjärilar! De med stor, hårig kropp… Huu. Så oberäkneliga. Kan flyga och vara överallt på ingen tid…
Spindlar, harkrankar (som spindlar med vingar, flyger helt okontrollerat, fy fan), nattfjärilar, ormar, fladdermöss, fjärilar… och det blir bara värre med åren. Bor i ett hus på landet och har därför en kvällsritual som innebär att jag måste söka av hela sovrummet, skaka alla sängkläder, kolla bakom tavlor och lägga en handduk under den stängda dörren innan jag kan sova. Tar ca tio minuter varje kväll. Sjukt?
Spyor, eller rädslan handlar nog mer om att jag är livrädd för att folk ska spy när jag är i närheten. Speciellt fulla människor. Får panik och söker närmsta flyktväg om jag misstänker att någon är full nog för att börja spy.
Nattfjärilar är nr. 2 på min lista, med deras nästan genomskinliga vidriga vingar som prasslar när de surrar vid en lampa. Usch fyfan!
Jag är så fruktansvärt rädd för apor! Klarar inte inte ens av att se en bild på apor utan att rysa! Så jävla äckliga djur..nästan som en människa. Min fobi blev dock värre efter att ha sett en dokumentär på tv om att en kvinna blev dödad och fick sitt ansikte uppätet av en schimpans. Dör så äckligt!!!
Paddor! Det är fan det värsta jag vet, ormar och spindlar, bring it! Men paddor, jag skriker, får panik, hjärtklappning och gråter som ett barn. Ganska pinsamt, speciellt när andra alltid ska påpeka ”att paddor kan inte skada en”. Nej jag vet det men det är fan ändå det värsta som finns!
Också spindlar och spyfobi här. Bara att se bilden på den i inlägget och att läsa allt om spindlarna här gör att jag ryser. Tror jag ärvt min spindelfobi från pappa så nu när jag själv har barn försöker jag verkligen lägga mig vinn om att inte visa min spindelskräck inför henne så att hon också får fobi. Det värsta jag varit med om är när jag & en kompis backpackade i Thailand. Vi var på trekking i djungeln och skulle sova över hos några infödingar i en by, de hade en s k toalett som var ett hål i marken i ett mörkt, lågt skjul. Vi vågade oss in där, hukade för att göra ”vår business” och när ögonen vant sig vid det skumma ljuset därinne såg jag att det hängde upp o ner i taket flera st jättestora, håriga spindlar. Paniken jag kände då! Fick verkligen lägga band på mig själv för att inte störta ut skrikandes därifrån med shortsen kring vristerna. Sedan blev det inga fler toabesök i den byn och inte kunde jag sova på natten heller eftersom jag trodde det skulle komma jättespindlar kravlandes på mig. ;P
Valar, av ngn outgrundlig anledning, tänk att hoppa i havet från en båt och se en stor skugga under sig- fy fasen, bara tänka på det är läskigt
Nr 1 utan konkurrens är MAGSJUKA, jag hatar när jag hör folk i min närhet (ofta nästans skrytsamt) vräka ur sig: Jo jag spydde/sket hela dan igår men nu känns det lite bättre. Då vill jag hitta nåt långt och slå ihjäl dem med! Typ…
Är paniskt rädd för björnar oxå. Finns ingen vettig förklaring till det, jag bara är det.
Har ingen fobi för dem men tveskärtar är ena äckliga jävlar tillsammans med älgflugor och fästingar. Ogillar väl kryp överlag just för att de kan smyga sig på en.
Slemmiga djur: sniglar (kraset nar man trampat pa en .. far mig att skrika hogt) och ackliga unpredictible grodor!
Jag har också spindelfobi, otroligt äckliga kryp. Tyvärr lider jag även av socialfobi, vilket sabbar mycket i mitt liv. Men jag försöker jobba på att bli av med den.
Daggmaskar. Fy fan för dom.
När det regnat ute och det är sådär varmt på asfalten så dom ligger där och äcklar sig så måste jag hålla mig inne. Går jag mot all förmodan ut då så hulkar jag eftersom det känns som att jag ska kräkas och jag har nära till gråten och panik.
Ormar är inte heller nåt jag uppskattar. När jag träffade min sambo bodde han i en etta med 7 pytonormar. :/
Men maskar är värre, dom är svårare att undvika.
Har eg aldrig haft fobier tills..
1, Vi bodde på ett hotell i Tyskland 2007 där det var så mycket spindlar att det var sjuk. Vi dödade säkert 15 innan middagen och när vi kom tillbaka till rummet var det minst 15 nya. Varav 2-3 JÄTTEstora. Jag sov inte på hela natten och har sjuk spindel fobi efter det.
2, Åkte Fritt fall på Gröna Lund 2006 och trodde helt ärligt att jag skulle dö, utvecklade kraftig fobi mot höjder efter det och även om det har lugnat sig en aning har jag problem med höjder fortfarande idag.
Fobier är värdelöst – det hindrar en bara. Irriterande men jag vet inte hur jag blir av med dom..
Jisses!!! Var du tvungen? Jag höll på att hoppa ur skinnet när jag såg spindeln. När jag var liten tävlade mina föräldrar om vem som kunde hitta störst spindel och så nålade de fast dem på kryddhyllan ovanför spisen. Det kan tyckas att jag borde vara ganska van vid spindlar men efter att jag en natt (i 7-årsåldern) vaknade, tände lampan och vred huvudet så kom jag öga mot öga med en jättestor (i det perspektivet) spindel och efter det är jag överdrivet spindelfobisk. Att ha spindlar i burk att titta på osv hjälper inte, det är själva överraskningsmomentet som är det obehagliga.
– Småkryp – framförallt maskar och larver. Finns nog inget äckligare.
– cigaretter – framförallt cigarettfinpar, de fåtals gånger jag varit tvungen att tömma ett askfat har jag varit nära till spyattack.
Ormar, ormar, ormar. Blev skrämd av en huggorm som väste åt mig när jag skulle plocka en blomma när jag var i fem-årsåldern, och drömde sen mardrömmar om ormar varje natt hela sommaren. Under min utbildning till biolog och senare ett jobb på Kolmårdens djurpark som zoolärare lärde jag mig dock att reducera ormfobin till ormskräck. Jag numera se bilder på ormar och även ibland rörliga sådana på tv. Men stöter jag på en riktig slingrande skräckorm får jag ont i magen och är darrig resten av dagen.
Jag har fobi för vidriga utslag på huden. Kan inte tänka mig något värre än att behöva skeda med en kille som ”trädmannen” (bildgoogla trädmannen). Fyfan. Stackars sate.
spindlar. hatar dem. bilden du lade ut fick min mage att vända sig ut och in, svett på handflatorna kom och ångest. jag skriker och stampar som ett barn när jag ser dem, hoppar och studsar. min sambo reser mkt i sitt jobb så jag får ofta bo ensam hemma i huset på landet. och då och då kmr dessa otäckingar fram, i alla dess strlk. o jag kan inte somna el koppla av förrän jag vet att de är döda. så jag står och skriker tills jag hittar ngt långt (för jag vill/kan inte stå för nära) att slå sönder dem med. och oftast p g a paniken missar jag så de är ett himla oväsen.
min fobi startade som liten när jag var sjuk och fick en spindel i ansiktet efter att den ramlat på mig från taket!!!!