Jag har nog aldrig vad jag vet mobbat uttryckligen. Men jag har absolut skrattat med när andra mobbat och viskat bakom ryggen. Det kan nästan vara värre. Medlöparen. Men jag har också stått upp för dom svaga och själv varit utsatt. Barn är så hårda mot varandra det ÄR hemskt. Jag önskar innerligt att jag aldrig skrattat med och aldrig viskat. Men jag har gjort det. Flera gånger. Även i vuxen ålder. Även om allt är subtilare. Ett spetsigt skämt som inte landar så bra. Ibland skrattar man ju med för att kompensera för den som är mottagare av skämtet, men även den som levererade. Så skadan inte ska bli så stor och landa så hårt. Ibland är man själv otajmad och saker blir fel. Man kanske inte kan allas historia och kan läsa av alla situationer. Vad som är okej för mig kanske inte är det för dig etc. Jag tror vi alla har felat. Men det är lättare att minnas andras misstag än sina egna. Dessutom kanske man aldrig får reda på dem man gjort?
Jag minns en gång på mitt gamla jobb. Jag var relativt nyanställd och jobbade såklart arslet av mig för att göra bra ifrån mig. Vi hade ett stort projekt och jobbade sent in på kvällarna under två intensiva veckor. Jag mailade med en utländsk avdelning och när de kom över för att se resultatet av det vi jobbat med, öppnade min utländska chef mötet jag var så laddad inför genom att läsa upp ett mail jag skrivit till henne. Inför alla svenska chefer och kollegor. Det var så mycket stavfel och syftningsfel så jag vet inte vad. Hon skrattade högt och sa Anitha it sounds almost like poetry, what is this..?!
Min dyslexi eskalerar när jag är trött och stressad så är det bara. Kan inte göra så mycket åt det. Men ville inte heller berätta att jag hade det. Jag ska inte ha någon specialanpassning, man får gilla läget och anpassa sig. Så är det bara. Vad jag kände mig dum, men skrattade med. Efteråt gav de beröm för mitt goda arbete, men det enda som stannade kvar var det där brevet som hon läste upp. Jag blev i den minuten åtta år igen. Vuxna är inte så mycket smidigare än barn, skolgården har flyttat in i oss. Fast hon visste nog inte hur mycket hon sänkte mig. För jag sa ju aldrig något. Jag löpte ju bara med.
Väldigt bra inlägg!! Det berörde mig djupt.
Fint inlägg Anitha! Tycker också du beskriver medlöparens roll väldigt bra.
..Det här berörde mig djupt!
Jag tycker du beskriver ”medlöparens” roll väldigt bra.För vi är väl alla det någon gång i livet.För att rädda oss själv eller komma ur en jobbig situation eller vinna sociala poäng.
Hur som helst var detta ett himla bra inlägg och jag tackar för att du delar med dig.
Ha en skön semester och Trevlig Sommar ! 🙂
mia.
Hej! Jag tycker du är stark, vacker och begåvad! Jag är otroligt imponerad av dig och tycker du gör ett kanon jobb med din dotter, blogg, familj, jobb och liv. Ibland vill man att en person ska se sig själv från ens egna ögon och det försöker jag få dig att göra nu. Du har otroligt tjock vackert hår, stora fina ögon, en kvinnlig vacker kropp och det finaste av allt är din mysiga dotter. Glöm inte detta! Det finns idioter där ute som ska trycka ner andra ständigt, låt inte dessa ta över och låt dig inte påverkas, vi är så många som faktiskt diggar dig, för att du är just du, så glöm inte bort oss:) hoppas ni får en kanon resa! Kram
Så rätt,då ska du se bland oss vuxna människor som jobbar bara tjejer på en förskola,jösses vad langen går,pinsamt!