Ni vet när det där fnisset helt plötsligt dansar innanför läpparna så det liksom bubblar i hela kroppen och bara måste bryta ut. Är inte det en väldigt ung känsla? Jag älskar den. Ett sånt fniss kan göra en dag. Det känns som det går allt för lång tid mellan de där unga känslorna ibland.
Men härom dagen hade jag en sån ung dag. Jag och min tjejkompis plankade på bussen och åkte fast. Om det var pinsamt när man var femton ska jag inte ens försöka återge hur pinsamt det var nu. Men då hände det det där fnisset som kan rädda vilken situation som helst. Osäkert men tvärsäkert.
Sen drack vi ett glas vin till lunch och efter det rökte en cigg. Vi fnissade oss igenom lunchen. Det kändes som man var 20-år igen. Även om det bara var för en timme så var den där timmen så nyttig.
Den sa till mig att jag bara inte är mamma utan att jag är en massa saker. Mitt gamla jag är inte försvunnet bara för jag fått ett nytt skal. Dessutom var det så frigörande att veta att sånt här gjorde nog min mamma också.
Jag älskar att tänka på saker man inte vet om sina föräldrar.
Det gör dom tidlösa och det här ska jag berätta för Penny när hon är gammal nog att uppskatta att höra just sånt här. Fnissa oftare.
Kände det fnisset idag. Jag och en viss annan herre gjorde sönder min säng igår. Lite pinsamt. Men roligt 😛 haha
Förstår precis vad du menar! Det är jätteskönt att få vara bara sig själv, göra saker man gjorde innan man blev mamma och vara barnslig, omogen och politisk inkorrekt någon gång då och då! Behöver inte betyda att man har svårt att komma in i mammarollen…. Det värsta som finns är ”perfekta” människor och fasader! Jag är imponerad av dig Antiha, som vågar dela med dig av dina tankar och inperfektioner! Ni andra som kommenterar; Slappna av! Jag tror inte för ett ögonblick att ni inte gör ”förbjudna” saker när era barn inte är med… Och om ni inte gör det, testa någon gång! Ni kanske får vara med om ett fniss!!!! 😉
Efter 10 månader hemma med Ture höll jag på att dö av tristess. Men då delade vi upp det. Så Jeppe var hemma 2 dagar i veckan och jag 3 det var den perfekta kombinationen. Jag längtade efter dom där dagarna. Sen när man väl gick tillbaka till jobbet på heltid var det grejt. Just eftersom Jeppe var hemma och skötte allt praktiskt.
Förstår att du har svårt att finna dig tillrätta i mammarollen. Att bli mamma kan vara en stor kris, även om det är något man har valt själv. Hoppas att du kommer tillrätta i rollen så småningom, det verkar vara ganska jobbigt just nu för dig.
Planka som 30 +are? Patetiskt. Berätta INTE det för Penny. Ledsen att säga det men som förälder är man en förebild, vare sig man vill el inte.
Roligt eller bara väldigt omoget??