Anitha Schulman

För några år sedan jobbade jag på ett företag som omstrukturerades och jag hamnade i en ny arbetsgrupp men med samma arbetsuppgifter. Alla mina gamla kollegor fick sparken eller sa självmant upp sig. Jag och den nya gruppchefen drog inte riktigt jämt i början. Men det är ju barnsjukdomar som det kan vara när en äldre struktur möter en ny. Men tillslut så hittade vi ett bra sätt att samarbeta.

Efter ett halvår in i mitt nygamla jobb så landade en skilsmässa på hallmattan och jag var tvungen att lösa en jäkla massa problem som kom med den. Jag var ganska knäckt och under isen men min nya chef var verkligen jätteschysst och lät mig ta ett extrajobb jag behövde för att få allt att gå ihop ekonomiskt. Jag har aldrig varit så fokuserad och splittrad samtidigt. Supertrasig och jättehel om vartannat.

Min chef var snäll och skickade en del peppande sms att han tänkte på mig och förstod hur jag mådde. En gång skrev han. Att när han vaknade på morgonen så tänkte han saker som gjorde honom glad och en av de sakerna var jag. Jag minns att jag blev rörd av hans omtanke och svarade att jag var otroligt tacksam för hans fina stöd i mitt kaos. Någon helg senare var jag ute och helt plötsligt stod min chef i baren på mitt stamställe. Jag blev såklart förvånad men också glad att se honom. Mitt stamställe var så långt ifrån vad han gillade. Jag var där med lite kollegor från jobbet. Jag tror min chef kände sig lite dum kanske för att han hade varit sjukanmäld på dan och sen var ute på kvällen. När jag frågade om han ville hänga på oss vidare så ville han inte det och vårt sällskap drog.

Det var juni och kärleken slog mig som en jävla smocka i ansiktet och jag var omtumlad och tonårsförälskad på ett sätt som jag aldrig trodde var möjligt bara tre månader tidigare. Nu förändrades plötsligt min chefs attityd. Han tog möten med mig och ville veta vem fan killen jag knullar med var på grund av att vi var i samma bransch och jag hade tipsat om min kille till en annan chef. Jag fick veta att min chef var tvungen att känna till det här eftersom vårt bolag inte jobbade med nepotism.

Senare samma vecka var jag och en kollega oense om hur en uppgift skulle lösas. Jag, kollegan och min chef hade en sittning och vi löste problemet. Min chef ringde mig efter mötet och avslutade samtalet med att nu tar du helg och går hem och knullar med din kille. Det var jäkligt svårt att avgöra om det var peppande eller kränkande i sammanhanget. Men något i magen sa att det inte stod helt rätt till. Semestern kom som ett brev på posten och vilken härlig nykär sommar jag hade.

En kollega i vår lilla arbetsgrupp blev varslad efter sommaren på ganska oklara grunder men utav någon anledning skulle denne inte få jobba kvar. Det fick vi reda på under ett avdelningsmöte under första veckan efter semestern. Vi var alla ganska chockade och hade bli ett ganska tajt gäng och det var hemskt att kollegan skulle få sluta. Som vän och kollega stöttade man och ältade vad som skett för att få ett grepp eller hitta en orsak eftersom det var lite oklart. Men efter tidigare omstruktureringar kändes det inte som något nytt på det här bolaget. Vi jobbade vidare som om inget hade hänt. Jag hade annat och tänka på jag var nämligen gravid! Jag berättade det i vecka åtta för min chef, då jag var tvungen att ta ledigt från jobbet för att gå till MCV.

Nästan en månad hann passera innan ett sms dök upp i min telefon på en fredaglunch att jag skulle befinna mig hon personalchefen klockan 13 där även min chef var. Vi satte oss i det minsta mötesrummet nere hos personalchefen. Säkert inte mer än tre kvadrat och alla var liksom innanför varandras närgräns hur mycket man än försökte böja sig bakåt. Jag fick reda på att jag hade svurit på att vittna till min kollega som sas upp’s fördel mot mitt bolag och jag skulle under helgen gå hem och fundera på min uppsägning då mitt agerande var totalt illojalt bolaget och de inte fann någon rimlig grund för mig att jobba kvar eller avancera i min position efter detta.

Jag trodde på fullaste allvar att jag blivit knäpp. Till och börja med så visste jag inte ens att min gamla kollega processade mot bolaget och att jag tydligen var ett vittne för att jag hade tröstat henne när denne var ledsen eller vadå?! Jag hade aldrig blivit kontaktad av någon advokat. Allt kändes som en dålig film helt plötsligt. Jag ringde min gamla kollega och frågade om det här stämde. Denne blev lika chockad som jag kan man säga. Jag ringde en vän som är jurist och berättade om det som hänt och denne sa att mitt bolag var ute på djupt vatten. Jag ringde mina gamla kollegor och en högt uppsatt kollega i bolagsorganisationen som jag litade på och berättade exakt vad som hade hänt sen mars månad. Kollegan skulle dra i lite trådar och att jag skulle ringa min personalchefs, chef som jag kände lite grann och berätta exakt vad som hänt. Vilket jag gjorde. Jag hörde inget mer från någon efter det. Men det där mötet jag skulle ha på måndagen om min uppsägning var plötsligen flyttat till onsdagen. Måndagen och tisdagen var en riktig pina att sitta bredvid min chef. Vad fan var det som hände egentligen? Vi pratade inte speciellt mycket med varandra de där två dagarna vill jag lova. Efter tidigare ganska egensinniga utspel av min chef i mötessituationer så tog jag med en bandspelare och hade i fickan under hela vårt krismöte.

Han förklarade att det som gjorde mig speciell som kollega var att jag kanske inte alltid jobbade efter traditionella mönster utan löste problem på oväntade sätt. Han tyckte vi skulle prata i metaforen att vi hade ett förhållande han och jag hade varit otrogen. Nu satt vi i situationen där vi skulle besluta om vi skulle gå vidare och satsa på vår relation och dra ett streck över det som hänt. Eller om vi skulle göra slut. Han föreslog det förstnämnda. Jag kunde inte annat än instämma även om jag kände mig ganska mör i skallen och inte ville något annat än att dra. Vafan hade hänt egentligen och vad hade jag gjort för att hamna här?

Jag ringde min högt uppsatta kollega och tackade för de där trådarna som dragits i. Denne hade efterforskat lite och det visade sig att min chef hade jobbat inom en annan del av organisationen och tydligen fått slutat där, eftersom en kollega under honom hade känt obehag av honom och hans agerande. Han hade tydligen blivit lite besatt av henne. Det hade gått så långt så han hade blivit omplacerad. Det var bl.a. därför han hade fått jobbet som chef i vår grupp. Två veckor senare i vecka 12 fick jag missfall. Jag sa upp mig fyra månader senare. Man kan väl säga att efter allt som hänt så var jag inte så sugen på att jobba kvar.

Härom dagen hörde jag att min gamla chef fått sparken. Kan inte annat är säga att bitchen Karma gör sitt jobb förr eller senare det känns ju alltid tryggt att veta.