Lekmer.se vill ge er möjlighet att vinna en 2ME sulky, värde 1199 kr! Perfekt för semesterresan.
Hela fem stycken lottas ut och jag är tävlingsledare, tjohoo! Alla ni, som har en blogg på MAMA.nu får vara med och tävla. Berätta om er värsta pressade mamma-bebis/barn situation. Glöm inte att lämna er korrekta e-mailadress samt mamablogg adress i kommentarsfältet.
Exempel på säg ja till livet-situationer. Jag blev superdålig i magen och var tvungen på att springa in på ett café för att låna deras toalett. Väl där inser jag att toaletten är för liten för att ta med barnvagn in, men nöden har ju som sagt ingen lag. Penny som ligger i vagnen är sjuk och gallskriker under hela mitt toalettbesök. Jag är oförmögen att avbryta det som sker inne på toaletten och när jag kommer ut efter fem minuter är hela caféets gäster ganska uppretade. En annan gång bajsade Penny ner sig så gravt att det sipprade ut genom kläderna. Då hade bilens dörr gått i baklås och jag kom inte ut tills Calle kom tillbaka 20 minuter senare. Ja jag tror ni förstår. Det är då man måste peppa sig att säga ”säg ja till livet”. Var tacksam trots allt.
Ge mig era värsta historier! SHOOT!
Vinterkräksjuka på X-2000
Här ska du höra på en pressad situation.
Jag och mina två fina pojkar 1 och 3 år skulle med x-2000 till Göteborg. Jag märker att lillkillen är låg när vi sätter oss på tåget men tänker att han säkert är bara lite trött. 20 minuter senare börjar lillkillen att kräkas (kaskadkräkningar) i min famn och slutar inte kräkas förran jag är helt och hållit dränkt i kräk. Jag blir smått paralyserad och ber storakillen att hämta papper från toaletten som ligger nära och han springer stolt iväg och kommer tillbaka med en liten bit papper som knappt får plats mellan hans små fingrar. Lillkillen fortsätter att kräkas under hela tågresan och det var starten på vinterkräksjukan som slutade med en liten kille som behövde slang i 3 dagar på sjukhus. Hemsk resa!
jag är både mamma och mormor och saknar småbarnstiden…så jag blir idiotförklarad av mina vänner 🙂
Platsar nog inte här men kul att läsa andras bloggar 🙂
Kanske borde det finnas en mormor -blogg 🙂
Eller hur 🙂
Plats: Reykjavik flygplats
Barn: Noah 3 1/2 år och Samuel nästan 2
Vi går ombord på flyget till Köpenhamn och planet är fullt med business män i kostymer. Jag är den ENDA mamman på flyget med barn. Noah ville ha choklad mjölk på flygplatsen och en ost macka. Väl på plats i våra flygplansstolar så börjar han se lite grön ut, vi sitter precis där de tankade planet och det luktar BENSIN så inihelvete! Planet hinner knappt lyfta och han kräker som en vilde över sin lillebror och mig! Kräk över allt! Samuel gråter för att han har spyor över hela sig, Noah gråter för att han skäms och mår så dåligt. Vi kan inte lämna våra stolar eftersom planet fortfarande lyfter. Så fort vi kunde hoppa ur stolen så kommer en flygvärdinna och nästan skäller ut mig eftersom det är kräk över allt, luktar som fan och jag behöver hjälp. Försöker tvätta av en unge i taget på den lilla toaletten, Samuel gråter på sin plats, flygvärdinnan ser så sur ut och slänger två filtar till oss. Jag hade bara packat ned ett par extra byxor och de fick Samuel. Noah fick snurra en filt om sig. En an affärs gubbarna hjälpte till att hålla koll på pojkarna medans jag tvättade av mig i det lilla toalett utrymmet, grät en liten skvätt. Vi landade på Kastrup och Noah var så rädd att folk skulle se hans Woody och Buzz lightyear kalsonger! Vilken pärs!
Hjärtat dunkar hårt när jag tänker tillbaka till den episoden i mitt liv som mamma!
Hmm, den senast jobbiga situationen jag har varit med om var i höstas. Jag var höggravid och skulle skjutsa mina tvillingar (då 7 år) till skolan. Det började som vanligt med att man fick tjata på dottern som tyvärr är väldigt lik mig med att vara sen och seg när man ska iväg. Men till slut när vi står påklädda och klara för att åka upptäcker jag att sonen har stoppat ner en leksaksbil i sin ryggsäck. Och då vi nyligen har fått tillsägelse av deras fröken att INTE ta med några leksaker till skolan pga stöld så sa jag till honom att lämna bilen hemma. Detta var en jobbig period i min sons liv så detta resulterade så klart i ett utbrott. Han blev helt vansinnig och grät och skällde på mig och vägrade att åka till skolan. Bilen stog på tomgång, min dotter satt i bilen och väntade och jag stog och drog i min son som höll fast sig i dörren. Som du säkert vet så är man ju ganska känslig när man är gravid så det slutade med att jag också bölade som en stucken gris stressad över att vi var sena och för dottern som tog sån tid på sig och sedan sonen som fick ett vredesutbrott. Det slutade med att barnen kom försent till skolan. Det kändes inte direkt som att man ville säga ja till livet just då..
Sedan dess har vi inte bråkat på morgnarna. Barnen blev nog lite paff över att mamma grinade. Nu har de fått en lillasyster som de älskar över allt annat. Och de skulle tycka det var jättekul att skjutsa henne i denna fina sulky.
Kram Madde
Hmm oj, det finns så många att berätta om.
Min son hade kolik som bebis och ibland på nätterna stod man ju där halvnaken men en bebis i famnen som inte villa sluta skrika, en kastrull med ersättning som kokade över och föräldrar som var alldeles för trötta.
Eller då man ammade under första tiden och brösten såg ut som två jättemeloner och mjölken rent av sprutade ut över både mig, bebisen och alla som var i närheten.
Eller alla de där gångerna när bebisen bajsat på sig så det rinner ut och man just insåg att man använde sista våtservetten till att torka upp en spya.
Livet är bra stressande med en liten bebis men kan också vara alldeles underbart.
Ja, du Anitha… ”säg ja till livet” ROLIGT ämnesval! 🙂
Min historia är dock allt annat än rolig…
Magsjuka, mannen på tjänsteresa och barnets favoritbil i toaletten(!)
Det var kväll, mannen min var borta på tjänsteresa och barnet hade precis lagt sig i sin säng och när jag kom ut efter läggningen kände jag ett akut plötsligt illamående… Jag fick lov att kasta mig in på toaletten och det tröck på åt alla håll… (Ja, den otroligt ovälkomna magsjukan hade hittat hem till oss! Faaaan!) När jag sitter där på toaletten och mår som en liten räka som i det läget absolut inte vill säga ja till livet (eller rättare sagt ber om att få överleva!) ja, då kommer sonen min in på toaletten… nej men han hade ju tyvärr inte somnat, Sebastian, 2. In kommer han med sin favoritbil (som han för övrigt också sov med vid den tiden). Mamman orkade inte ens fokusera på honom, jag hade ju liksom fullt upp med att ta hand om mig själv i det läget(!) Det gick liksom ingen nöd på honom inte…. han lekte snällt med sin bil inne på toaletten för att sen stå bredvid mig och plötsligt hör jag bara PLUPP! Då har ungen lyckats pilla in bilen unden toalettssitsen så att den ramlade rätt ner i skiten (bokstavligen talat!) Men fy faaaan va äckligt! Med tanke på vad denna förbannade bil betydde för honom så visste jag att det var jag, den magsjuka mamman som skulle få lov att rädda den ut toalettstolen… Ja, och så blev det(!) ¨Så fruktansvärt äckligt!! (Den fick gå genom x antal spritbad den där bilen efteråt och så även mammans hand!) Och fantastiskt sur var jag hela tiden över att det var just då som den då inte så frekvent tjänsteresande mannen var borta(!)
Dagen efter (det är ju ändå fördelen med magsjuka, kort och intensivt förlopp) ja, då kunde jga iallafall säga ja till livet igen!! 🙂
Detta var faktiskt tidigare denna vecka då vi var på Apoteket för att hämta ut penicillin.
Vi dvs jag och tre av våra kids(1 år, 4år och 6år) går in på Apoteket och jag har förvarnat barnen om att det kan bli lång väntetid (och mutat med en glass efteråt om de håller sig lugna medan vi väntar). De var superduktiga under de 7-10 min som vi fick vänta tills vårt nummer plingade till på tavlan ovanför kassan.
När vi kommer fram så vill barnen sitta på den lilla bänken som är inbyggd i kassadisken och eftersom de sitter snällt utan att bråka så får de göra det. Vi sitter ned alla tre och jag sitter längst ut, minstingen sitter i vagnen precis bredvid så det är lite trångt med det går bra. Receptarien pratar glatt med barnen och de svarar snällt och artigt på hennes frågor ända tills hon vänder huvudet mot mig och säger att hon ska gå iväg och blanda penicillinet. Då frågar vår 6 åring mig helt ogenerat ”mamma, är det en stor finne flickan har på pannan?”. Jag försöker sansa mig trots att jag är oerhört generad och svarar ”jag vet inte älskling, jag tror att det är ett födelsemärke precis som du har på magen”. Då svarar sonen ”men det är ju en stor bula med skinn på, då är det väl en finne”, sedan hittade han en nummerlapp att läsa på istället och glömde helt bort vår konversation medan jag bet ihop och log generat mot receptarien. När hon sedan reser sig upp och går mot medicinhyllan för att hämta penicillinet så frågar 4 åringen ”mamma, varför syns hennes snippa genom byxorna”, ja ni fattar – HUR pinsamt kan det bli?! Receptarien som förvisso hade riktigt tajta jeans uppdragna till armhålorna log sammanbitet när hon passerade kassadisken påväg in bakom hyllorna för att blanda penicillinet till oss. När hon sedan kom tillbaka var jag om möjligt ännu mer generad men vi höll båda god min, vi betalade snabbt och gick sedan ut därifrån med svansen mellan benen.
Jag är ensam hemma. Sambon är på jobbresa. Natten hade väl varit så där så jag såg verkligen fram emot lilla A’s förmiddagslur. Efter mycket om och men somnade hon i korgen vi hade hängandes i vardagsrummet.
Precis när hon somnat till kommer katten infarandes genom kattluckan i vardagsrummet med en fågel i munnen. Fågeln är lite omtöcknad så när katten släpper greppet börjar fågeln flyga runt i vardagsrummet och katten jagar efter.
Jag far runt och öppnar fönstren i vardagsrummet för att fågeln med lite tur ska hitta ut själv. Självklart kraschar den mot det enda fönster jag inte hunnit få upp och ramlar ner bakom soffan.
Jag springer iväg och för att hämta en handduk att fånga in fågel i. Under tiden fortsätter katten jakten i vardagsrummet där lilla A ligger och sover. Fågeln skriker för sitt liv och jag är i upplösningstillstånd pga för lite sömn, den stackars fågeln och mitt lilla barn som vad som än händer inte får vakna…
När jag kommer tillbaka har katten fått tag i fågeln och burit ner den i badrummet. Fågeln tar sig loss igen och flyger runt i badrummet så att det stänker blod överallt.
Tillslut lyckas jag få ut katten ur badrummet och fånga in fågeln som trots all tortyr flyger iväg när jag släpper ut den.
Jag samlar in allt i vardagsrummet och badrummet som måste tvättas och bär ut det i tvättstugan. Då ser jag att tvätten jag satt på tidigare på morgonen stannat halvvägs in i programmet. ”Det kanske fastnat något i nålfällan” tänker jag och skruvar av locket till den. Följden blir att det forsar ut vatten över hela tvättstugegolvet. Jag vet inte hur ni har det hemma hos er men hemma hos oss ligger det oftast fullt med saker på tvättstugegolvet…
I panik börjar jag sparka undan allt som helst inte ska bli blött samtidigt som jag försöker få tillbaka locket till nålfällan.
Då vaknar A. Och hon var inte på sitt mest strålande humör om man säger så.
Det hela slutade med att farfar kom över och hjälpte mig att röja upp.
Hej Anitha, vilken kul tävling..
Du skriver att vagnen är perfekt för semesterresan. Det fick mig att tänka tillbaka på vår första resa utomlands med Carolina som då var 4 månader gammal. Oj vad nervösa vi var. Som vi nojjade, hade vi köpt allt? skulle hon klara av värmen? hur skulle det gå på flyget? tänk om hon skriker non-stop?! vad f-n gör vi då? Nästan ALLT gick bra..det enda som gick liiite fel var en mindre bajsolycka vid poolen inför sisådär 100 åskådare…
Det var vid lunchtid, sambon stod vid baren och beställde lunch och jag skulle precis bada Carolina i hennes egna lilla uppblåsbara pool. Hotellets poolområde var ganska litet och alla sneglade extra på oss eftersom vi var det enda paret med barn och dessutom ett spädbarn. Jag sätter ner Carolina i poolen och hon skriker av glädje, folk runtomkring skrattar och naaawar. Tittar och pekar. Plask plask plask och plötsligt ser jag att vattnet börjar få en ny misstänkt färg. Jag drar upp Carolina och då kommer det…SPRUTET..över magen, bikinitrosorna och benen. Ner på marken och i poolen (Carolinas pool, tack o lov!) . Senapsgult spädbarnsbajs all over..ALLA stirrar och jag vill bara kasta mig själv i poolen och försvinna. Sambon missar hela grejjen och jag får lösa situationen själv. Ner med Carolina på marken, vira in i en handduk och torka mig själv med våtservetter och bomullsdukar. Det blev lunch på rummet den dagen..
Mitt första barn har alltid haft det lite trassligt med magen så när han började äta passerad mat så behövde vi skjuta till lite katrinplommons puré för allas bästa. Som säkert fler med mig märk så är semper katrinplommonsburkar rackarns lika de med blåbär i som ger motsatt effekt på magen och en dag råkade jag förväxla burkarna till min sons stora förtjusning och senare förstoppning. Detta kompenserade jag med att hiva i min plutt en hel burk katrinplommon (Hur tänkte jag då??). Rusade runt som en besatt på kvällen för att hinna med en inbokad lägenhetsvisning med svägerkan samtidigt som sonen rullade runt så glatt i sin gåstol. 15 minuter innan vi skulle står redo la sig en söt varm unken doft i hela lägenheten och jag kunde inte fatta vad det var. Efter en stund ser jag att sonen har något i nacken och i håret där bak. Jag tittar, luktar, undrar…… Proppen var löst och gåstolsjäkeln hade fungerat som en bajsslunga och skickat upp den söta sörjan längs med bodyn upp till nacken. Bajs överallt!! Gåstolen helt förstörd! Sonen halkade mig nästan ur händerna när jag skulle biltvätta honom i badkaret. Stackars barn.Inte ens bajsmannen skulle ha gjort ett bättre jobb än denna olyckliga combo. 15 minuter senar stod vi på gatan rena, fina, glada och en mycket märklig erfarenhet rikare.
Kram från Mamma bajs
vet inte om min mail o de kom med.. [email protected] och bloggen är blogg.mam.nu/millamedemil
När min son var 10 månader så var vi på babysim och han hade på sig badbyxor som var just för babysim, de hade resår runt benen men problemet var att min son alltid varit en smal kille. De satt inte riktigt åt utan var lite lösa. Men jag trodde i min naivhet att det inte gjorde något. Tji fick jag!
10 min in i lektionen märker jag att min son blir röd i ansiktet men jag tänker inte mer på det. Han hade redan bajsat idag så det borde inte vara det vet jag att jag tänkte innan jag hör och ser att JO han bajsar visst. Jag springer upp ur poolen med sonen och virar in honom i handduken och ska just till att springa till duschen då jag ser en bajskorv flyta omkring i poolen!
Shit hur ska jag lösa detta… Jag la sonen på handduken och bad en pappa som satt och kollade hålla koll på honom. Sen hoppade jag i igen och började simma efter bajskorven för att få tag på den.. Herregud detta är utan tvekan det värsta jag varit med om.. Blir generad bara jag skriver om det. När jag väl får tag i bajskorven så löser den upp sig istället och det slutar med att alla rusar upp ur poolen och resten av lektionen får ställas in eftersom de måste städa poolen.. Fy fan så jag skämdes… Har nog aldrig fixat iordning oss så snabbt efter badet som denna gång. Till råga på allt hade jag glömt ny blöja till sonen så det fick jag be en av de andra mammorna om. Gissa om hon blängde surt 😉
Nu är min son 2-år och skulle verkligen behöva en resevagn till vår första semester i barcelona i april!
Kul tävling!
Min historia handlar om resande, jag åkte tåg hem från Sthlm till Göteborg, x2000 så det gick ändå relativ snabbt, men kändes som en evighet för mig.
Det gick jättebra ibörjan men efter ett tag blev Leia trött och jag tänkte att jag skulle försöka somna henne, hade vagnen brevid mitt säte men varje gång jag la ner henne gallskrek hon och slutade absolut inte förräns jag tog upp henne. efter minst 10 försök provade jag att vagga henne i min famn men ingen tur då heller, hon bara skrek, jag blev svettigare och svettigare, hade dessutom köpt en ny ullklänning som jag valt att ha på mig, varför??
jag log mot mina medpassagerare och de log tillbaka, undra vad de tänkte, de fick åka på en resa från helvetet, kul för de lixom..
till slut var vi framme, jag var så svett och helt slut och möts upp av min kille, då somnar det lilla livet i vagnen på väg hem! PUH
Ja, nu har jag ju bara hunnit vara mamma i fyra månader än så länge, så jag har inte varit med om så där väldans mycket.
Men för några veckor sedan hade jag haft en rätt jobbig dag med lillgrabben och när det var ca en timme kvar tills min karl skulle komma hem från jobbet så var det dags för Aston (min son då) att käka.
Jag värmer vattnet i micron och häller sen i pulver i flaskan. När jag ska stänga burken med pulvret glider den på den hala bänken och åker rätt ner på golvet. Pulver över allt.
Jag tittar ner på eländet och tänker att det inte ens är någon idé att bli upprörd. Aston gnäller. Jag kliver bara rätt över det och sätter mej i soffan för att mata honom.
Omgående efter matningens start känner jag att det blir varmt i nacken på honom. Fan också, flaskan läcker. Avbryt matning, gnäll, skrik, jävla skit. Skruva av lock, skruva på lock, fortsätt matning. ÄNNU MER varmt, ännu mer blött, fanihelvetet nappen i flaskan är inte helt genomdragen, så det är där det läcker.
Aston är nu fullständigt dränkt i ersättning. Hela bodyn är alldeles varm och blöt och man kan ju här tycka att jag borde avbryta och byta kläder på honom, men jag pallar liksom inte med gnället, han måste bli mätt. Då är bara frågan om han kommer bli mätt på det lilla som är kvar. Vi testar.
Så där sitter jag, med blöta byxor, blöt bebis och liksom bara ”var tacksam för det du har, var tacksam för det du har, var tacksam för det du har” och det funkar. Han blir väl inte mätt, men han överlever för stunden.
Färdig och in på skötbordet – av med blöta kläderna och pussa söta magen för att gottgöra den meckiga matningen. Och där. Då. Kiss. Snoppen rakt upp och kiss precis överallt. På mej, på honom, på golvet, på byrån.
Där. Då sa jag ja till livet. Vad annars kan man göra?
Många kommentarer handlar om bajs här ser jag och då ska jag väl inte vara sämre jag..
Augusti 2008, vi hade bokat drömsemester ialla fall för 3 -barnsfamiljen, vi skulle tillbringa 1 vecka på Gotland i vad vi trodde var drömhuset. Allting börjar fantastiskt med båtresa där barnen samarbetar perfekt, första natten inget problem, andra natten väcker min make mig och undrar om jag mår dåligt eftersom han precis har kräkts och han kräks ALDRIG. Jag säger att jag mår bra men man lär så länge man lever för ca 10 minuter senare är det min tur och ytterligare 10 minuter är det första barnets tur och sedan nästa barn ja så håller vi på under natten och tidiga morgonen. Det fanns 1 badrum i detta fina kalkstens hus från 1800-kallt och 1 badkar och vi kan säga som så att vi utnyttjade alla tillfällen att komma fram till avloppet och inte kunde man vara ensam i badrummet heller…. barnen har ju en fantastisk förmåga att återhämta sig snabbt, tydligen för dagen efter var de ganska pigga och ville hitta på något medan jag och min man knappt kunde röra oss. Tvättmaskinen som skulle finnas i huset fanns faktiskt men det fungerade inte så bra kan man säga, det var bara att åka in till Visby och handla nytt av typ allt. Tv:n som skulle finnas i huset fanns men det fungerade inte alls så vi tog stärkande promenader i trädgården som nöje under denna vecka. Vi kom ialla fall varandra mycket nära denna resa ja så nära man kan komma faktiskt men vi har nu 3.5 år senare återhämtat oss. Där och då borde jag ha sagt ja till livet..
Har inte heller någon blgg på mama.nu men känner också att jag kan bjuda på mitt sämsta mamma/barn-minne. Det här hände när min kompis och jag var på restaurant. Hennes dotter bajsade ner sig och eftersom flickans mamma hade brutit armen så erbjöd jag mig att byta på lillflickan då det inte fanns något skötbord inne på toaletten. Till saken hör även att jag är lite överviktig (typ 25kg) så jag går för att byta blöjan när jag inser att det är världens minsta toalett jag ska in på. Jag lägger barnet på ett skötunderlägg på golvet och inser snabbt att får inte plats härinne om vi har dörren stängt så jag får alltså sitta på knä utanför toaletten och byta blöja på barnet som ligger inne på golvet. Då visar det sig även att hon har bajsat sig själv upp till nacken… ingen höjdare ! Tur att det var lite folk på restauranten den dagen för som det osade 🙂
Jag har ingen blogg på mama.nu men känner ändå att jag måste få dela med mig av vilken minst sagt skitvecka jag haft, och som fortfarande är pågånde, ja man känner ju att man lever. För en vecka sedan fick vår bebis 6 månader hög feber som urartade i en häftig magsjuka i helgen. Att tillägga så var jag ensam med bebisen mestadels och fick åka till akuten och skedmata och allt det där själv vilket var ganska jobbigt. Men det ar inte slut där, igår fick min kille magsjukan, och det börjar med att han bajsar på sig i min bil. Ja det är sant. Och inatt bajsade han på sig i vår säng i sömnen. Inatt fick jag vara vaken först i en timme med min kille och sedan en timme till med vår bebis. Idag har jag varit såååå trött, måste detta vara över snart.
Pling!!!
Lampan med säkerhetsbältet tänds, om tjugo minuter landar vi på Lanzarote. Nu måste vi sitta still.
Prrrrruuuuuuuuuttttt! Iris bajsar, det läcker över hela henne och över mina byxor. Hon har precis börjat äta mer substansrik mat, det luktar inte flingor och strössel direkt fast det är ändå så pass bröstmjölkigt att det kan rinna.
Att vara fastspänd och nerbajsad är..inte så kul. Fast jag gapskrattar. Iris gallskriker dock, och de övriga passagerarna ser inte alltför roade ut. Vadgjorde man innan våtservetten?
På vägen hem hade flygningen kräktema, men det är en annan historia… 🙂
Jag har alltid varit en sån där som tror att jag klarar så mycket mer än jag faktiskt gör. Eller ja, KLARAR gör jag ju men att man halvt håller på att stryka med på kuppen är en annan sak. Som nybliven mamma, sonen var väl runt två månader, fick jag frågan om jag inte kunde passa ett tvillingpar i tvåårsåldern i några timmar. Klart jag kan!
Ja just ja. Ok att jag precis hade börjat bli människa igen efter de tortyrliknande veckorna utan sömn, men jag hade ingen aning om vad jag gav mig in på. Vi skulle ”bara” ta en liten tripp till ett litet närlivs innan vi gick till den lilla lekparken. Det första som händer är såklart att sonen skiter ner sig. Då talar vi bajs överallt och en stank som inte är av denna värld. Tvillingarna hade redan gått in i mataffären så jag kunde inte gärna stanna utanför och byta blöja utan det var bara att knalla efter med en hysterisk bebis som stinker värre än någonsin. Precis ALLA kände lukten. Och såg skiten. Men jag kunde ju knappast lämna två tvååringar ensamma i en mataffär. Alltså zickzackade jag och den skitiga hysteriska bebisen mellan frukt- och matdiskarna, medan hela affären stirrade och gav mig ond ögat, i jakten på de försvunna ungarna. Efter TRE varv och totalt genomsvettig såg jag dom och höll på att dö. Där står dom vid PORRTIDNINGARNA och gapar och kollar menande på varann. Tills dom får syn på mig. Då kommer det; ”-Vaaaaaarför ÄÄÄTER hon hans SNOPP?????”. Ungefär där dog jag. Desperat försökte jag få dom intresserade av nåt annat, samtidigt som bebisen vrålade och hela affären stod och tittade på. KANSKE hade inte ALLA hört?? Men där den ena slutar tar såklart den andra vid och högt och ljudligt kommer; ”-Meeen vaaaaarför ÄÄÄÄÄTER hon hans SNOOOPP????????”. Nu hade garanterat alla hört. Och om inte så hörde dom garanterat att pappa minsann har såna med! Ungefär där blev jag definitivt årets sämsta mamma i hela affärens ögon. Att pappan dom pratade om inte var min kille och att jag var en nybliven mamma till lilla skitiga bebisen var det nog ingen som trodde.
Hur jag kom ut ur affären minns jag faktiskt inte helt och hållet, jag antar att jag var för traumatiserad men jag har starkt för mig att jag mutade dom med både det ena och det andra. Sådär som bara en riktigt bra mamma gör!
Min lilla var 3,5 veckor gammal och pappan var på väg hem från Tyskland (jobb). Hade precis ammat skruttan i soffan och ställde mig upp då jag kände hur det bara rann blod längs benen ( så mycket för den ultra absorberande bindan). Skyndade mig in på toaletten och lade lillan i sin vagn som stod bredvid. Sitter en bra stund och det slutar aldrig att rinna. Samtidigt vaggar jag vagnen. Till slut så förstår jag att jag måste ringa akuten. Lägger en handduk mellan benen och hämtar telefonen innan jag sätter mig på toa igen. Hon i telefonen säger att jag måste komma in med en gång. Ringer min bror som kommer och kör mig de 45 min till sjukhuset. I och med att jag ännu en gång ville amma lillan innan vi åkte och byta blöjan så svimmade jag när vi hade kommit halvvägs. Väl där hjälper dom mig i en säng och av med kläderna ( som inte är direkt fräscha längre). Efter ett par timmar kommer min sambo som kört i ilfart från flygplatsen. Det visar sig att när jag blev snittad vi förlossningen (akutsnitt) så hade dom inte fått med allt utan det var rester kvar som gjorde att livmodern inte kunde läka. Dom rullar in mig på operation och söver och skrapar. Jag, lillan och sambon får sova kvar. Dagen efter kommer alla sköterskor som jobbar på avdelningen och sjunger ja må hon leva och har med sig varsin glassbakelse till mig och sambon. Jag fyllde 25 år! Helt underbara var dom och helt plötsligt var det en riktigt bra helg!
Glömde lämna både adress och bloggsida nedan, så här kommer de: [email protected] och http://blogg.mama.nu/clindwall/
Nybliven tvåbarnsmamma med en spädis och en trotsig 2-åring. De 10 pappadagarna var över och jag skulle klara båda barnen själv, samt komma iväg till förskolan innan klockan nio. Trodde jag hade allt under kontroll på morgonen när mini äntligen somnade och storgrabben satt och ritade med sina tjocka kritor i barnstolen. Passade på att gå på toa. Var borta max 30 sekunder. När jag kommer ut har min store kille bitit sönder alla kritorna. I SMÅ SMULOR! Dessa smulor var överallt. På kläderna. I håret. I ansiktet. På golvet. På mattan. Mellan golvbrädorna. Jag tog fram dammsugaren för att få bort allt från golvet innan barnet skulle ’saneras’, med påföljd att grabben börjar gallskrika. Glömde jag nämna att han är paniskt rädd för dammsugaren!? Att jag dammsög under honom var alltså ingen höjdare. Dammsugarljudet och barnaskriken väckte mini som också började gallskrika. Allt detta skrikande och alla smulor som redan gjorde långa färgglada streck på golvet gav mig nästan panik, men jag lyckades efter många om och men trösta, lugna och städa rent! Puh!
Det skulle bli en härlig dag. Lillan och jag skulle äta lunch hos en kompis som bor på landet utanför stan. Och som alltid när man ska ge sig iväg med en liten är det en del som ska packas ner och förberedas. Sagt och gjort, jag stångade på min tös alla ytterkläder. Svettig som en maratonlöpare var det min tur att klä på mig när någon skum doft nådde min näsa, f*ck hon har bajjat. Gör om gör rätt. Redan där var vi sena. På vägen till kompisen skulle stanna hos en tjej och hämta en pulka som vi skulle inviga dagen efter. Jag stångade loss barnet ur bilbarnstolen, hämtar pulkan och halkar tillbaka till bilen när jag upptäcker att bilbarnstolen har gått sönder och det är fullt med frigolit (nåja..) i bilen. Jag inser att jag måste bege mig till andra sidan stan för att köpa en ny bilbarnstol (för månadens sista pengar). Den snälla tjejen i kassan hjälper till att montera stolen, under tiden passar den lilla på att göra en andra bajs. Mitt i all stress glömdes bajsen bort, vilket ledde till att lillan skrek hela vägen medan jag gjorde mitt yttersta för att inte kana av den vinterhala vägen. Puh, då ville jag bara spola förbi hela dagen tills jag fick gå och lägga mig.