Anitha Schulman

Så säger min kompis Anna när saker inte riktigt faller ut som det ska.

Som exempelvis härom dagen när Penny välte ut toaborste-behållarens innehåll på badrumsgolvet och kröp om kring i det innan jag fick tag i henne!! Eller när hon rev ner all mat och porslin från bordet.

Anna då med hennes fyra barn, 7-åringen spelar ishockey. Hon är där med den näst äldsta och den yngsta. Den näst äldsta slår sig och börjar blöda parallellt med detta bajsar den yngsta ner sig så hårt att det börjar rinna bajs ur overallens ena byxben. Hon ska gå och byta men våtservetterna är slut och det är toapappret på toan också. När hon precis spolat rent rumpan i det lilla handfatet inne på ishallstoan som förvandlats till ett mindre senapsgult inferno fått på blöjan och overallen igen. Parallellt baddat pannan på sin näst älsta blödande som gråter för full hals. Så bajsar den lille igen. Ja ni förstår. Det är i dom stunderna man behöver säga ”ja till livet”. Vara glad trots allt att man har hälsan och mår bra.

Ni som varit med ett tag vet ju att vi glömde vår sulky i en taxi USA, det var ju lite ”säga ja till livet” moment minst sagt att armbära en jävligt trött bebis flerakilometer innan vi hittade en taxi. En av mina läsare jobbar på Lekmer.se och förbarmade sig lite över oss och är så otroligt snäll och har skickat en ny sulky inför vår Spanienresa i övermorgon. Så otroligt gulligt.

Idag var Malin och jag glada att vi sagt ja till livet så många gånger hittills så vi vågade vara lite våghalsiga på vår Hagaparks promenad. Det var vi väldigt ljuvligt och kände oss så där Friluftsdag friska efteråt. Solen brände verkligen i ansiktet.