För några månader sedan var det ingen match att klä på Penny men det var ganska jobbigt att göra saker med två händer få hon helst skulle hänga som en liten nyfiken degklump på armen hela tiden.
Likaså att duscha själv innan hon var stabil och rörlig nog att duscha med mig som hon är nu.
Nu är det ju otroligt härligt med att hon kryper runt obehindrat i lägenheten och inte panikar ifall jag är längre bort än två meter.
Nu kan hon t.o.m. ett par minuter leka i sitt rum själv och vill hon umgås direkt kryper hon till mig.
Fast det går knappt att byta blöja utan en bajsfest, för hon vägrar ligga still och klä på kläder är inte heller en promenad i parken. Alla sladdar ska det tuggas på och hon är en allmän livsfara, så fort det blir tyst är det något djävulstyg på gång.
Någon lyckoforskare konstaterade att barn ”tar lika mycket som dom ger” så resultatet blir 0 på lyckoskalan. Vet inte om det stämmer men det kan nog ligga något i det ur ett större perspektiv.
Tittar på dig på tv nu Anitha. Så himla bra du är. Jag håller helt och hållet med dig i allt du säger. Jag kunde inte sagt det bättre själv 😉 Kram
Gud vad du är vacker på tv!! Ta åt dig, du bara lyser i rutan.
Hoppas du har vett att be om ursäkt för alla hån när du träffar ”Lady Dahmer”.
Jättesnällt om du länkar till programmen. Och vad roligt med Lady Dahmer! Kände inte till henne alls innan jag läste om henne på din blogg och undrade vad detta var för en märklig person. Men nu har jag börjat läsa hennes blogg ibland och kommit på att jag då ofta får mig en tankeställare… Smart tjej, känns det som. Och påläst. Vad bra det är att vi är olika! Kram och lycka till!
Hon är ju bara så otroligt söt!
Visst är det underbart när de utvecklas och lämnar ett stadium för ett annat… tills man upptäcker hur bekvämt det var när de låg stilla och inte drog ner lampor via sladdarna och river ner stället med eldgafflar vid braskaminen… 😉
Penny är ju så fantastiskt söt att jag avlider lite!
Då ska jag se på det imorgon, och så ser jag fram emot att lyssna på er hos Cissi.
Söt som en bakelse!
Du är klok Anitha och jag gillar det jag läser.