Det som är så jäkla tråkigt med att banta är att aldrig vara nöjd. Man känner sig absolut fokuserad och motiverad men aldrig nöjd. Aldrig riktigt tillfreds. Men när jag tänker efter så lyckas jag ju alltid hitta något att aldrig vara helt nöjd med. Problemet flyttar liksom bara runt och byter liksom plats.
När jag väl gått ner mina kilon så kommer jag väl hitta något nytt att störa mig på. Det svåraste som finns att uppnå är fullständig tillfredsställelse. Det är alltid något som skaver på insidan.
Skapar man inte sina egna olyckor vad de än må vara så kommer dom i form av sjukdom eller att någon i ens närhet är olycklig eller sjuk.
Är vi ämnade till olycka eller är det tiden vi lever i som gör oss mindre tacksamma?
Vad är egentligen sorgligast:
Att banta hela livet och aldrig vara nöjd med sig själv. Eller äta god mat hela livet och alltid ha ångest för vad man stoppar i sig?
Jag tror det är plus minus noll. Det enda man kan göra åt sig själv är att se det som en kul grej. Att banta och inte bara se det som en målsättning att gå ner i vikt utan utmana sig själv. Växa lite som människa på kuppen. I made this myself, fan vad bra jag är.
Samma gäller för den som frossar i god mat. Njut för fan. Ha ingen ångest när du äter. Unna dig det här. Säg att du är värd det här, ett av livets stora skatter. God mat är presenter från Gud. Imorgon kan du väl springa en runda så du kan äta gott igen.
Medierna och andra maktfaktorer uppmanar och påstår allt möjligt inkonsekvent. Man kan välja bort eller välja till.
Antingen kan man kolla på mästerkockar, toppmodeller eller de största förlorarna, kanske allihopa? Det de alla tre symboliserar är ju en sorts resa mot ett mål. Det är ju just i den resan lyckan ligger. Aldrig i målet självt. Så det bästa man kan göra mot sig själv är att passa på att ha kul på vägen.
Summan av lasterna är alltid konstant.
Åh vilken fin bild på er! Gosunge!
Tack. Just det där behövde jag idag. Ingen vikthets men väl annat som skaver på insidan. Hoppas att det tar slut så småningom. 🙂
Du är så vacker! Njut av det. Njut av livet. Tror att man aldrig riktigt blir nöjd oavsett hur mycket man än filar på fasaden. Därför är det bättre att vara i nuet, acceptera läget helt enkelt och göra det bästa av det. Brukar tänka mycket på Trinny & Suzanna (de brittiska stylisterna) som endast genom hår, kläder och make up får den tröttaste att de fab ut. De säger jämt att man ska jobba med det man har.
Vad gäller dagisgrejen så är det ju upp till er. Vi kände att vår tjej var för liten (mognadsmässigt) vid 1 års ålder så det blev förskoledebut vid 1,5 års ålder och det har gått finfint. Hon var mogen nu och stortrivs. Vi arbetar båda heltid nu, dock arbetar jag natt vilket gör att vår lilla är på förskolan 3 dagar i veckan. Det känns väldigt lagom för vår familj. Hitta er lösning genom att känna efter och testa er fram. Kram
Det här har jag också funderat mycket på. Jag tror att man är som lyckligast när man strävar mot något. Livet går ju ut på att sätta upp mål och uppnå dem. Det är bara synd att man inte kan inse det just då.
Bra skrivet føör det är sååå sant! Upplever exakt likadant..
Höga krav & målsätningar på mig sjalv och när dem sedan fylls så är jag inte nöjd iaf.
Konstigt hur man fungerar men galet irriterande på samma gång. Men att lära sig att vara nöjd ngon gång måste vara det svåraste ever.
Snart i form efter min prinsessa kom men vad gör jag då liksom? Heheh.. Vet precis hur d blir..Tur jag har en FANTASTISK & underbar Darling som pratar lite vett i mitt lilla huvud =)
Ha en fin dag!
Glöm alla dieter och LEV istället!
Snälla ni sluta med det eviga bantandet och ät och må bra den korta tid som vi har på jorden!Har det sista året förlorat fyra familjemedlemmar , unga mellan nyfödd till 48 år, och det gör att man inser att några kilon hit eller dit är totalt oviktigt! Åt det ni känner för och rör er när ni känner för det och var nöjda med hur ni ser ut och ha inte dåligt samvete för en chokladkaka eller glass när ni vill! Ta livet som det är : ljuvligt och unna er vad ni vill ha för det är så kort!
Vet inte riktigt varför det är antingen eller på ngt sätt..?
MEN… du skrev förut att du skulle gå på en ”håll käften- cellulitbehandling” (typ maj..?) och det var E-AWT som du pratade om och att vi skulle få se resultat! Och nu har du visat ngn efterbild på ditt lår men att det var Lypo Cryo..jag förstår inte riktigt. För det är inte riktigt samma sak samt att du kan väl inte bara ha gått 2ggr..?
Jag frågar för jag är intresserad och passar ju bra in här nu 😉
Tacksam för svar!
Varför står det mellan att banta och vara missnöjd, och att äta onyttigt och vara glad? Fel inställning som inte leder till något gott!
Istället kan man äta sig mätt på god och nyttig mat, träna något som man tycker är kul, känna och se resultaten. Formar man sitt liv på längre sikt har man större chans att känna sig ”lycklig”. Vill man bara stressa fram en ”quick fix” så tror jag man gör sig själv en otjänst. Det handlar inte om att vara perfekt, eller att bli perfekt. Man ska veta vad man stoppar i sig och vad ens val har för konsekvenser.
Visst handlar det om resan till målet, men den resan är full av delmål, och slutmålet ändras och formas om på vägen.
Tror det handlar om att bara vara nöjd där man är just för tillfället och det är en konst… vissa verkar vara ’lyckliga’ och avundsvärda oavsett var de befinner sig, på väg in i/inne i/på väg ut ur förhållanden tex vilket är en av de största ”lyckobyggstenarna” folk brottas med. Tror det även har med mognad och bagage att göra, har man vart med om värre s.a.s. så kanske man tackar sin lyckliga stjärna för där man är och lättare accepterar att det alltid kommer vara något som behöver fixas till. För det finns det ju, och fler saker blir det med tiden, särskilt med barn. Rätt skönt att släppa kontrollen också och det är nog där skatten är gömd, slappna av och acceptera och därmed kunna njuta av där man är. Men svårt är det! Man tar inte den där komplimangen från sin partner på ett optimalt sätt för man vet ju att man eg borde ha liiite smalare rumpa för en sån kommentar eller man stressar bort sig o barnen för man vill ju nån jäkla gång ha ordning och fint hemma! Det fåniga är att tittar man på bilder av sig själv som 20 så var ju t.ex den rumpan helt ok men då hade man ju ångest för nånting annat och jämförde sig med andra (ouppnåeliga) mål. Så önskar dig lite ro att ”släppa” och njuta! Sen kan ju många tillfixarbehov vara roliga projekt ändå, gärna med lite mindre ångest bara. Kram!
Jag känner igen det där mycket väl. Jag gick igenom en gastric bypass-operation i början av 2010 då jag vägde extremt mycket och inte gick ner något även fast jag tränade och åt rätt.
Sedan operationen har jag gått ner över 60kg. Jag vet, en hel människa! Och jag ska ner mer. Självklart är jag glad över min viktnedgång, men… Jag har så mycket löst skinn att opererar jag bort det så förlorar jag minst ytterligare 15 kg till.
Jag ska väl vara nöjd med att det lösa skinnet inte är fullt med fett, men det är jag inte. Det är ju som att fortfarande vara extremt överviktig.
För mig handlar det inte om att vara pinnsmal, utan det handlar om att vara nöjd och inte skämmas. Får jag till med operationer som tar bort skinnet så vet jag att jag kommer bli nöjd.
Jag äter lite vad jag vill utan att springa en extra runda och utan att ha dåligt samvete. Priset för det är att jag alltid kommer att väga fem kilo mer än vad jag vill och då får det väl vara så då. Orka bekymra sig om vikt eller att vara jättesmal. Jag har vackert hår och fina ögon, det får räcka så. Så länge jag kommer i kläder jag gillar och har så god kondition att jag utan problem kan göra det jag vill, som att ta en jättejättelång och rask promenad en fin dag eller bära tunga saker utan att det är jobbigt, så är jag helnöjd.