Oj vilka reaktioner förra inlägget väckte. Det hade jag inte räknat med. Bra feedback från er. Men ibland känns denna moralpanik om barnomsorg…lite väl panikartad. Det är väl inte så att förskolan funkar som ett katt eller hundpensionat. Man låser väl inte in barnen i fem sex timmar om dagen och utfodrar dem genom en lucka? De har väl mänsklig kontakt? Det är väl typ bara i Sverige vi har möjlighet att vara så långtidslediga med våra barn. Mår då alla barn i andra länder mycket sämre rent psykiskt?
Jag tänker också på att vi är mycket mindre familjer här i norra Europa jämfört med övriga världen. Är det dåligt med för många syskon, mår inte barn bra av andra barn? Jag är ju ensambarn så jag vet inte.
Det är väl inte helt ovanligt att i länder på sydligare breddgrader är man är fyra till och med fem syskon i familjen. Kanske bor farmor hemma och en av de större barnen hjälper till med de mindre. Är det rent av ett skadligt beteende för den minsta i familjen innan 1,5 år? Gud vad hemskt i så fall. Någon borde upplysa dem. Kanske en svensk. Ja, jag har hört att vissa terapeuter rekommenderar två år för inskolning på förskola. Hoppas att det inte är en generell rekommendation utan baserat från fall till fall. Med eller utan syskon, ekonomiska förutsättningar etc.
Om det är så att Penny skadas av förskolan så brutalt att hon kommer lida och bli otrygg då ska hon VERKLIGEN inte börja nu i maj. Usch och fy. Man kanske inte alls tänkte på barnens hälsa när man satte en ett-års gräns eller rekommendation för förskola.
Jag trodde till och med att det kunde vara lite kul för henne, nu när hon har börjat uppskatta umgänge med andra barn. Jag tror vi har vett nog att avsluta de där 9-14 fyra dagar i veckan om det inte funkar.
Just det dumt att jag inte skrev det Calle kommer köra inskolningen och hämta lämna. Den kvarvarande dagen är jag hemma med Penny. Under hela föräldraledigheten har han varit hemma den dagen jag har jobbat. Men det har både han och jag känt har varit för lite. Calle har ju ett eget bolag sju anställda. Det gör det ju tyvärr inte möjligt för honom att vara hemma så mycket som han kanske vill. Synd men så är det för oss. Jag tycker han gör så gott han kan. Detta livspusslande är inte alltid helt lätt. Har svårt att plocka fram genuskortet här och säga bättre kan du. Jag förmodar om det var jag som hade den typen av bolag vore det tvärtom.
Kan inte ni som är eller ni som är gifta med hemmapappor höra av sig till mig: [email protected]
Jag var ensam med min son när han var liten och hans pappa var helt frånvarande. Tog hela föräldraledigheten själv, var ung och förstod inte riktigt reglerna hos försäkringskassan. Nåväl när sonen vart prick ett var dagarna slut. Jag var arbetslös och gick hemma men för att få min a-kassa var jag tvungen att lämna min storgråtande 1 åring för att sedan inte ha ett arbete att gå till. Det var så fruktansvärt att lämna min lilla lilla kille för att sedan gå hem alternativt åka till arbetsförmedlingen, ett besök som tog 1 timme. Efter ett halvår fick jag jobb, men kommer aldrig glömma känslan av att lömna bort sitt barn för att man måste.
Anitha och alla andra mammor – det är bara i Sverige i hela stora världen med miljarders invånare som vi har 480 dagars föräldraersättning. I ALLA andra länder så börjar barnen hos dagmamma/aupair eller har nanny/mor och farföräldrar som passar dem när de är 3-6 månader ifall båda föräldrar jobbar.
Dessa barn ser alltså sina föräldrar mindre på vardagarna än svenska barn. Är de olyckligare? Har de sämre kontakt med sina föräldrar? Högre självmordsstatistik? NEJ!!!! Kort och gott – HAPPY PARENTS MAKE HAPPY CHILDREN!
Om ni båda vill jobba och trivs med det så är det underbart. Ni är glada, era barn märker det och mår bra. Barn förstår att vuxna måste arbete, för trots att vissa svenskar tror att man inte behöver arbeta utan bidrag bara kommer till en så krävs det att man arbetar hårt och betalar skatt för att samhället ska gå runt, för att samhället ska bli mer jämställt och för att vi vuxna ska känna oss stimulerade och utvecklas och växa.
Föräldrar har i alla tider arbetat, för 100 år sedan slet våra förfäder på bondgårdar dygnet runt och såg knappt barnen som passades av far-och morföräldrar och syskon.
Så – arbeta med det ni tycker om, gör det passionerat, ha roligt. Och när ni kommer hem – försök koppla av och ägna er åt era barn.
Klart Penny ska börja på dagis om ni vill det. Klart hon kommer ha det bra där. Det handlar om er inställning. Dåligt samvete löser inga världsproblem.
Själv arbetar jag fulltid med två små barn och de är glada, självständiga, harmoniska barn. Och jag är övertygad om att deras framtida lycka ökar då de är hos underbar dagmamma istället för hemma med mig, som inte trivs som hemmamamma. Jag vill använda min hjärna och kreativitet professionellt, jag vill göra karriär, jag vill få betalt för min insats och bli en god förebild för mina barn. Jag älskar mina barn över allt annat och jag har inget som helst dåligt samvete. Happy mum – happy baby!
Folk påstår så mycket efter att ha läst några rader om anknytningsTEORI. Det går mode i olika teorier och nu verkar det vara modernt med just anknytning. Det finns dock massor av andra faktorer som spelar roll för hur ett barns liv blir och om det blir en glad eller ledsen vuxen av det till slut. Arv. Miljö. Tur. Otur. Nej, barn i andra länder skiljer sig nog inte så hemskt mycket från svenska barn och inte är demer störda i sina relationer som vuxna heller vad jag har märkt. Min son skall börja på förskola när han är 14 (efter att ha varit hemma med pappa ett bra tag, vi delar på föräldraledigheten, men herregud man kan ju inte vara ledig hur länge som helst heller). Blir det inte bra så tar vi den saken när den kommer. Tror dock att den kommer att gå bra, har stort förtroende för svenska förskolelärare allmänt.
Hej! Min dotter fyllde 1 år i januari och började även
på förskola i januari. Hennes pappa skötte inskolningen och det fungerade utmärkt. Dag 1-3 var han på förskolan
med henne 9-15 och dag 4-5 var hon själv 9-efter vilan.
Vecka två mån-fre 9-14.30. Helt problemfritt!
Pappan fick en bra insyn i verksamheten och fin egentid
med vår dotter, eftersom hon är mest van att han försvinner från hemmet (går till jobbet ) var det även enklast att vinka hejdå till honom på morgonen. Så har vi löst det i vår familj och kan varmt rekomendera det till andra. Är själv utbildad förskollärare och lärare. Penny kommer klara av det galant. Bättre några dagar i följd av flera timmar än små-duttande med några timmar här och där. I Sverige tar det 3,5 år att utbilda sig till förskollärare på Högskola, (längre än till ex.polis) så lite på personalen -det finns kunskap! Och andra barn skänker trygghet och glädje. Kram! Och tack för en otroligt bra blogg!
Skriv din Hej! Jag är 22 år och heter Mia. Min mamma har varit ensam med mig och därför fick jag börja dagis(hette det på min tid och säger det fortfarande haha) när jag vart bara drygt ett år. Loved it! Har alltid älskat dagis, aldrig velat gå hem. Fick korta inskolningstiden med en vecka för att jag inte ville vara inne med mamma utan ute med barnen. Så kör hårt! Dagis är fantastiskt, för både föräldrar och barn! Nu är självklart alla barn olika, dock tror jag att det beror mer på individen än på ålder. Puss!
Vad är en hemmapappa? En som har sagt upp sig från jobbet för alltid för att vara hemma till barnen är 15?
Eller en pappa som tagit hälften av föräldraledigheten och satt sin egen karriär lite åt sidan en kort period av livet? Får såna finns det väl mängder av!? Känner du inga blir jag lite rädd 😉
Altså, man skal jo ikke lenger enn til Norge før det er ganske store forskjeller på dette
!
Her i Norge får man 100% av lønnen i 46 uker, eller 80% av lønnen i 56 uker (9 av disse ukene er forbeholdt mor, 12 uker skal far ta).
Det vil si at her i Norge begynner de aller fleste barn i barnehage (=førskole) da de er 1 år. Noen er 10 mnd, noen er 18 mnd, og noen veldig få er 2år eller mer.
Og det er da jammen ikke forskjell på svenske og norske barn!
Litet konstigt bara att det nästan jämt är pappan som inte har möjlighet eller familjen har inte råd för att han är egenföretagare eller har ett högt uppsatt jobb som gör att pappan knappt är hemma. Hos oss är det tvärtom, det är jag som drar in den stora inkomsten till familjen så jag vara ”bara” hemma på heltid i 9 månader sedan körde vi halva tiden var (jobbade halvtid och var föräldraledig halvtid) fram tills dess att hon började på fsk vid 20 månaders ålder. Min man är egenföretagare och tack vare det kunde han styra över sin arbetstid fritt dvs vara föräldraledig på halvtid i 10 månader, heltid 1 månad (vi var helt lediga samtidigt en månad). Visst var det fattigt de månaderna då jag var hemma på heltid men det är det ju värt, den tiden kommer aldrig igen. Varför resonerar inte fler pappor på det viset? Jag tycker det är skräpigt av din Calle att inte ta mer ledigt för att vara hemma med Penny.
Kan dessutom slå ett slag för att dela på det som vi gjorde, det var den bästa lösningen- att både få jobba och få vara hemma. De flesta med flxibla arbetsgivare ställer nog upp på det!
@2barnsmor: Tror du verkligen att alla barn förrutom svenska lider av bristande anknytning till sina föräldrar? Trångsynt var ordet. Och om du inte märkte det så var rubriken ”Mår alla barn utom i Sverige dåligt?” så om du inte har någon erfarenhet om hur det funkar utanför Sveriges gränser så kanske du ska spara på krutet till en diskussion som handlar om hur det funkar i Sverige istället.
Tessan: Såklart ni tror att alla växer upp och är trygga, friska och normala. Det är ju inget du märker så lätt om en vuxen människa har en bristande anknytning till sina föräldrar.
Du verkar tyvärr inte vara så insatt och påläst om anknytning, leva i flock större delen av dygnet m.m
Jag bor i Spanien och här har man 4 månaders mammalediget, pappan får 15 dagar. De flesta par med barn som jag känner jobbar båda parterna. Jag upplever inte att Spanska barn skulle vara otryggare än Svenska. Känns som om Svenskarna har det lite för bra och har mycket tid att fundera, om 1,5 år eller 2 eller vad nu det är. Här får man 4 månader, går tillbaka till jobbet och funderar inte mer på det (självklart skulle de flesta vilja vara hemma längre men den valmöjligheten finns inte) och barnen växer upp som normala, friska och trygga vuxna. Ja just det, inskolning finns inte, man vet inte vad det är här men det går bra ändå…
Min man är hemmapappa för tillfället. Han har tagit ut ett års ledighet med båda våra barn. Jag tog första året och han tog andra året med våra döttrar. Och vi är två studenter.. vill man så går det! Jag ska ta ett tredje föräldraledigt år nu efter honom för att vår minsting ska hinna bli 3 år innan förskolan.
Det är pyssligt och kräver både extrainkomster och pusslande med dagar för att få ihop det. Men de flesta som är två föräldrar kan ju se till att en kan vara hemma med barnen om man vill och prioriterar det…
Oftast är det ju faktiskt så att i andra länder så stannar barnen hemma till skolstarten. Eftersom det är så dyrt med förskola så är en av föräldrarna hemma på heltid och sköter markservicen.
Vi har det ju väldigt bra på det sättet i sverige, som föräldrar, att VI kan välja. Men tyvärr går det ju ut över de minsta barnen. Då menar jag de som behöver gå långa dagar på förskolan och itne trivs. Det behöver inte vara ditt barn, hon kanske stormtrivs med 4 dgr i veckan 9-14….
Tänk vad bra det skulle vara om barnomsorgspengen ökade (mindre barngrupper, mer personal och förhoppnignsvis inte sämre mat än sjukhusmaten), omsorgen skulle vara kommunal (pengarna går inte till riskkapitalbolagen) och man kunde lämna barnen med gott samvete.
Tack Cicci!
Fast är det inte fascinerande att män som är egenföretagare inte kan/ har svårt för att vara hemma, medan det överallt finns kvinnor som vittnar om att ”det funkar ju så bra för mig att vara hemma lite längre/kombinera jobb och barn för jag är egenföretagare”.
Ni verkar ju längta efter syskon, hur gör ni då när båda nu är egna?
Jag fattar att du vill jobba igen, och tror inte heller att Penny får det dåligt i förskolan. Däremot är jag så trött på skevheten i uttaget av föräldradagarna. Vi ges ju alla möjligheter här i Sverige, varför tar vi dem inte? Och det ligger ju inte på dig alls Anitha. Bara din man.
Ok jag tog i när jag sa troll men VARFÖR måste man alltid tycka så mycket. Varför kan man inte bara låta bli. Det spelar ju ingen roll vad man väljer att göra för sitt barn. Supermammorna hittar fel på det mesta. Oavsett om det gäller barnvagn, amning, uppfostran eller dagis. Jag tror många trycker det är tröttsamt.
Hmm, vad jag kan se så är det inte de ängsliga prettomammorna som ägnar sig åt påhopp och skriker troll, pretto och sjuk till de andra kommentatorna…
I Sverige hyllas vår jämställdhet. Vi kvinnor har en karriär som vi satsar helhjärtat på och vi lever i ett jämställt förhållande. Tills vi får barn. Då kommer plötsligt kravet på oss, oftast från andra kvinnor, HUR vi ska vara som mammor. Vi förväntas att omfamna moderskapet, släppa vår tidigare identitet och älska att vara mamma, vara hemma. Att vara hemma kan vara skittråkigt, otillfredsställande och ensamt! Alla kvinnor tycker inte att det är kul att vara hemma länge och på heltid. Jag tillhör dom. Men jag dömer inte kvinnor som är hemma mer än 1,5 år, och som sätter sina barn på dagis när de är 3.
Nu bor jag i New York. Och vet ni vad: här respekteras INDIVIDENS EGNA VAL. Vissa är hemmafruar – fine! Vissa går tillbaka och jobbar efter 3 månader med Nanny – fine!
Om alla gör som de mår bäst av och inte bryr sig så mycket om vad andra gör, kan inte det vara en fin lösning? Att man RESPEKTERAR andra människors val och förusätter att de är smarta och empatiska människor som SER sitt barn och agerar därefter.
Min dotter började hos dagmamma när hon var 13 månader. Jag gruvade mig för alla lämningar med gråt och skrik. Men det blev inget med det. Hon gråter däremot ibland när vi ska hämta för hon gillar ju att leka och busa med andra barn.
I min umgängeskrets är det likadant. Alla har lämnat sina småttingar på dagis och hos dagmamma och de stormtrivs.
Ja skriver du om detta Anitha så måste du förstått att dom kommer tillbaka. Dom där supermorsorna och trollen, som ska lägga sig i och tycka och leka experter.
Tycker om din blogg och din dotter är så underbart söt ville jag säga också!
Skriv din kommentar här
Ängsliga prettomänniskor som klemar sönder sina barn. De lever inte i verkligheten. Vi har fantastisk barnomsorg i Sverige, det handlar inte om förvaring. Mina båda barn har älskat dagis där de lärt sig fungera i grupp och ännu viktigare, att göra sig hörda och stå upp för sig själva!
Susanna, min PERSONLIGA erfarenhet är att äldre barn inte gråter lika mycket. Och när de gråter så går det över fortare. Dock kan de protestera ljudligare, men inte för att de tar det hårdare utan för att de helt enkelt förstår mer av det som sker.
MEN, min erfarenhet är ju bara min. Alltså inte absolut.
Men det är inte farligt att gråta. Faktiskt. Det är inte det som är problemet med de små. Ett större barn har dock en helt annan förståelse än ett mindre barn. Man kan resonera med och förklara för en treåring. Det kan man inte med en ettochetthalvtåring.
Min egna dotter grät inte alls. Hon var tre bast och älskade det från start. Hon kunde uttrycka sina känslor och tankar kring starten. Det kan inte en ettåring. Inte ens en tvååring.
Jag försöker inte ge någon dåligt samvete, men man kan inte sopa den här diskussionen under mattan och låtsas som att små barn mår bra av precis allt man utsätter dem för. Att vara medveten om alla argument och perspektiv gör att man som förälder kan ta ett mer informerat beslut.
Anitha öppnar för diskussion och jag liksom flera andra svarar. Jag har en respektfull ton till skillnad från dig som kallar mig sjuk. Var kommer det ifrån? Varför gå till personangrepp?
Jag har så svårt att förstå varför du måste vara så spydig och sarkastisk så fort du får lite mothugg! Kan du inte förklara det? Har du inte lärt dig att diskutera på ett vettigt sett?
Hörrudu Lady D, som jobbat med barn, är det stor skillnad på barn som lämnas på förskolan vid 1 år, 2 år, 3 år? Gråter inte de flesta i början oberoende ålder? Så har jag uppfattat det bland mina vänner som haft barn som börjat förskolan i olika åldrar. Alla gråter efter mamma/pappa i början när allt är nytt, det är väl självklart?! Klart som fan också att barnen är glada när mamma/pappa hämtar, man är ju SJÄLV lika glad!! Oberoende om de är 12 mån, 18 mån eller 3 år när de börjar. Och oberoende ålder tar det inte lång tid förrän de typ inte vill gå hem utan stanna kvar och leka med kompisarna. Varför vill du moralisera och ge föräldrar, mammor och pappor, dåligt samvete? Som att det inte räcker med all den press som redan finns i samhället. Sen ska såna som du komma och ge indirekta ”tankeställare”. Du verkar så sjuk.
Anitha, det landet jag bor i, och de flesta andra länder (så som typ Frankrike och övriga Europa, USA mfl) går man tillbaka på jobb när barnet är 3-4 mån gammalt. Pappaledigheten är 3 dagar. Bara en parentes.
Och Anitha jag bara älskar din och Calles humor och jargong om Hen! Bilden från tidigare inlägget, ha ha ha 🙂
Vad menar du med länder i syd? I södra Europa föder ju kvinnorna färre barn än i tex Sverige. Italien o Grekland har superlåg nativitet. Många tror att det till stor del beror på att det INTE finns bra o billig barnomsorg samt att man som kvinna har extremt dåliga rättigheter på arbetsmarknaden.& i Schweiz har man rätt t 4mån föräldraledighet, därefter måste man börja jobba för att inte riskera jobbet.Barnomsorgen är svindyr o bekostas av dig själv, upp t 15-20000 i månaden. Är du inte extremt högavlönad väljer många att stanna hemma på heltid. Snacka stenålder! Jag tror dock barnomsorgen skulle behöva mer resurser, mer personal. 3 vuxna på 15 barn i
Min sons grupp m bara 1 åringar är lite, el hur? Tänk alla blöjbyten, mat, kläder mm när logistiken är avklarad vad blir det kvar av relation t barnen?
@La maman: Jag är ganska så väl inläst på komparativ välfärdspolitik, och har relativt goda kunskaper om olika länders lösningar på frågor och föräldraledighet och barnomsorg. Den variant du beskriver finns i länder med s.k. korporativistiska välfärdsmodeller – och för de som har råd. Vår värld består av en rad olika typer av länder, allt från växande ekonomier som Indien och Kina, till länder som Schweiz som först 2005 införde 15 v. föräldraledighet. (Schweiz är också ett ex. på ett land med oerhört dyr barnomorg där många kvinnor stannar hemma). Det finns stora skillnader över världen, men i de allra flesta länder, och för de allra flesta kvinnor innebär barnafödande att man stannar hemma.
Och för vem är det ”katastrof” med 1,5 års föräldraledighet? För barnet?
Jag förstår inte riktigt det här.
Min dotter är 18 månader nu och hon visar ingen skada från att vara på dagis.
Jag var tvungen att börja studera igen när hon bara var 6 månader. Det var inget jag ville men jag kom in på en utbildning som jag inte kunde tacka nej till. Min man studerade svenska samtidigt som jag studerade så min mamma var hemma med henne varje dag när vi var i skolan. När hon fyllde 1 började hon på dagis. Vilket jag tror var det bästa som någonsin kunnat hända henne! Hon fick kompisar, lär sig allt så mycket snabbare än vad hon gjorde förut. (hon var lite sen med utvecklingen pga förtidigt född)
Jag tror att allt har att göra med hur dagiset är uppbyggt och hur engagerade fritidspedagogerna är. Alla människor har rätt till olika åsikter men man ska inte klanka ner på dom som inte har möjligheten att stanna hemma, eller vara pappalediga. Man gör så gott man kan!!
Så om hittar ett dagis som känns bra och tryggt så varför inte? 🙂
Nej, alla barn utanför Sveriges gränser mar inte daligt. Och det finns ingen unsersökning eller statistik i världen som visar att svenska barn blir tryggare och bättre individer för att dom dom började pa dagis senare och gick kortare dagar an icke-svenska barn. Bor i ett europeiskt land dar jag har fött mina tva barn. Den ena började dagis vid 5,5 mander och den andra vid 6 mander. Inskolning har man oftast inte här utan forsta dagen far man stanna hogst en halvtimme sen maste man ga. Det gick galant och mina barn ar idag trygga, glada och sjalvsakra sma barn som alskar att ga i skolan mellan 08:45-17:15 varje dag. Det blir nog bra manniskor av dom ocksa.
Och nej Dalle, det ar inte manga som ”tvingas” vara hemmafruar i nagra ar eller har nannys/ au-pairer. Men till skilland fran Sverige sa finns det mest sma privata dagis med sma grupper dar dom aldsta barnen ar 3ar for sedan borjar dom skolan sa det blir aldrig hogljudt och stokigt. Maten lagas pa plats och inte i nagot storkok dar man slevar upp maten som tappats pa golvet och slanger i igen.
Även om jag hade haft valet att valja mellan det svenska systemet eller det som finns har sa hade jag latt valt det som finns har. Tycker det ar en katastrof med 1,5 ars mammaledighet.
Fast det är en brutal skillnad på en storfamilj och en förskola. I en familj så anknyts bebisen från början med alla medlemmar medans på förskolan så lämnas den med vuxna den saknar anknytning till. Idag skolar vi ofta in på tre dagar. TRE dagar.
Att människor mår dåligt världen runt är dock ett faktum. Vad det beror på är en annan fråga. I sverige så saknar vi familjegemenskap på samma sätt som många andra kulturer värnar om och det har ju en negativ påverkan. Här är vi ofta ensamma. Då är dagis ett tråkigt måste.
Men vi får inte inbilla oss att dagis kan ersätta en storfamiljskultur.
Jag har jobbat inom förskolan ett par år och sett de små när de gråter förtvivlat och oförstående. När de är trötta och inte orkar med tempot. När de längtar efter mamma och pappa. Den nästintill panikartade desperata glädjen när mamma äntligen kommer. (och tillika uppgivelsen när de lämnar)
De flesta pedagogerna försäkrar; jo men det är ju normalt att de gråter! Det är inget farligt! Det går över! Jo… men, är det verkligen ok? Varför tycker man att det är helt i sin ordning att barn är ledsna och förtvivlade bara för att det är ”naturligt” eller ”normalt”? Men det kan vi ju inte säga till ”er”. De flesta föräldrarna gör så gott de kan. De flesta vill inte lämna sina små tidigt och skuldbeläggande gör inte saken bättre.
Nej, Penny kommer inte få men. Barn är nämligen överlevare och återhämtar sig från de flesta jobbiga händelserna.
Men skola in henne, det är drar val. Men mästra inte andra och håna för att de inte gör samma val som du Anitha.
Så. Jävla. Bra
Hej Anitha, bra med debatt och diskussion! I de allra flesta länder som inte har lång föräldraledighet så tvingas ju mammor att vara hemmafruar några år, alternativt tar mormor/farmor hand om barnet. Det är inte så att alla dessa barn börjar förskola vid 3 månaders ålder, även om sådana länder också finns. Nannys/barnflickor är också vanligare i andra länder, än vad det är här. Där är ju fördelen att barnet slipper stressen/höga ljudnivåerna på förskolan. Oavsett så får vi ju vara glada att vi slipper dessa alternativ i Sverige.
Sen förstår jag inte det här med ”moralpanik”? Jag, och de flesta av mina vänner, har skolat in våra barn runt 18 mån-2 år. De flesta väntar tills efter separationsfasen vid 18 månader. Vi har inte alls panik. Innan jag fick barn kunde jag ingenting om sådana här saker. Jag läste på, pratade med vänner, och kom fram till att 2 år var en bra tid att börja, en tid som rekommenderades av många såväl pedagoger som barnpsykologer. Så vi körde på det. Inte panikartat på ngt sätt.
Sen förstår jag er situation, som ni delar med andra egenföretagare. Jag har flera egenföretagare i bekantskapskretsen, och många av dem har svårt att vara föräldralediga en längre tid. Det tycker de alla är tråkigt, men i gengäld så har de ofta flexibla scheman och ser till att ta igen det på andra sätt! Precis som ni säkert också gör.
Lycka till med förskolestart och inskolning till våren!
Ja vi har kommit längre än resten av värden vad gäller barnens välbefinnande och rättigheter. Men det är dokumenterat även att dagis är bra, dock för lite större barn. I Polen t.ex. så börjar man inte förskolan innan man är 3 år gammal. Det finns barnomsorg för mindre barn men den används av de som verkligen inte har annat alternativ. Så allt är inte svart eller vitt ute i Europa heller. Jag tipsade om en bok i inlägget innan och kan även tipsa om att läsa på om anknytningsteorier om du verkligen är intresserad. Ibland känns det dock som att du bara är ute efter att skapa en konflikt, vi mot dem, här i din blogg. Det blir så destruktivt. Alla vill det bästa för sina barn och alla gör utifrån sina egna förutsättningar.
Du är så klok Anitha! Det är klart Penny ska börja på förskolan och få umgås och stimuleras av andra barn och pedagoger! H O N (Penny alltså) kommer älska det!
Ibland blir jag rädd när jag läser kommentererna på denna blogg, bor de så många ointelligenta (i brist på bättre ord) i Sverige?! Hu!
Stå på dig! Alla måste vi göra som passar oss bäst. Min kille är också egenföretagare och kommer inte kunna vara hemma lika mycket som jag med vår son. Han ör bara två månader men oj vad vi redan fått pikar om att vi minsann inte kommer få del av jämställdhetsbonus osv. Trist att folk inte hajjar att man gör så gott man kan utifrån de förutsättningar man har. Ingen vill väl sin unge illa.