Anitha Schulman

Detta hände för massor med år sedan. Jag var med min relativt nya pojkvän på middag hos ett par av hans vänner. Då han (min pojkvän) är lite lustig och full av bus och hyss så bad han mig, när värdparet gått , ut i köket att skämta med värden och gömma hans mobiltelefon som låg på bordet i min väska. Nja tveksam var jag först men så till slut – ok då. Sagt och gjort. Tog mobilen och la i min väska, sedan glömdes det bort och mitt under middagen så började det ringa i min väska och såklart hörde värden att det var hans telefonsignal. Lite pinsamt att plocka upp telefonen, stammande, rodnande förklara att det var ett skämt och vi skulle försöka driva med honom. Undrar om värdparet trodde på den, iallafall, hur som helst, så blev vi aldrig mer hembjudna till detta par. Förmodligen räknade de matsilvret och kollade smyckesskrinen efteråt. Vi fick dock oss ett gott skratt då vi gått därifrån med tanke på deras miner när jag plockade upp telefonen.

Sitter på middag med min ny pojkvän och hans föräldrar, bör även nämnas att det är första gången jag träffar svärföräldrarna. Middagen flyter på bra med trevligt samtal och god mat. Min pojkvän sitter mitt emot mig och under middagen får jag för mig att tåflörta lite med min pojkvän, vilket jag gör. Det jobbiga är bara att hans pappa plötsligt utbrister; – annelie, är det du som tåflörtar med mig!? Ett stort skratt utbröt i rummet men Jag skämdes ihjäl och ville bara sjunka under jorden.

Det var länge sedan – 23 år sen då min man sen 20 år tillbaka skulle hem till mina föräldrar på middag för första gången.
Min mamma är inte så bra på att laga mat men skulle göra sig till och fixa lite spagetti & Köttfärssås.
Spaggetin gick bra men med köttfärsen så glömde min nervösa mamma allt utom stekt köttfärs..
Det blev inte gott och mycket pinsamt…
Så nu får jag krydda såsen hos mamma!

Måste dela med mig av min historia även fast jag jobbar på fredag och inte har möjlighet att gå.

Nyårsafton 2009 spenderade jag och min pojkvän i Paris. Vi hade hittat en rätt fin restaurang och bokat bord där på nyårsafton för att lyxa till det lite. Vi hade kollat igenom menyn på deras hemsida och tog med oss ca. 140 euro som vi trodde skulle räcka gott och väl och lämnade plånböckerna hemma. När vi väl hade tagit oss till rätt tunnelbanestation så irrade vi runt i 20 min för jag hade så klart skrivit ner fel adress men till slut hittade vi rätt.

När vi slog oss ner serverades första rätten direkt, en amuse bouche. Jag upptäckte då att det stod ett kuvert på bordet med en fyrarätters-meny och vi började bli lite nojiga och diskutera om det verkligen var en bestämd meny som serverades till alla gäster eller om vi skulle få beställa själva för den menyn kostade 140 euro/person och så mycket hade vi ju inte med oss. Vi var för fega för att fråga så vi bestämde oss för att om förrätten kom ut direkt efter vi ätit upp aptitretaren så skulle pojkvännen åka tillbaka till hotellet och hämta mer pengar. Och självklart så serverades förrätten direkt efter. Pojkvännen ursäktade sig och åkte tillbaka till hotellet som låg 15-20 min därifrån och jag satt och rullade tummarna. Kvinnan som satt vid bordet bredvid oss hade kollat rätt mycket under vår lilla diskussion och det visade sig att hon var dansk så hon hade väl förstått allting.

45(!) minuter senare kom pojkvännen tillbaka. FYRTIOFEM MINUTER. Han hade åkt fel med tunnelbanan tre gånger innan han kom rätt och det var inte jag som upptäckte först att han var tillbaka utan det var den danska kvinnan bredvid mig som viskade till sin man att ”nu kommer han”. (Under de 45 minuterna hade hovmästaren och servitörerna haft ett litet möte och sneglat mot mig som satt och spelade Tower blocks på min gamla mobil.) En amerikansk kvinna som satt vid bordet snett framför mig slog ut sina händer och utbrast ”Thank God! I was getting a bit worried there!” och hennes man log stort mot mig och gjorde tummen upp. När pojkvännen satte sig ner med ett stort leende på läpparna och sa ”Fan, vad snabbt det gick!” utan att vara det minsta ironisk så var min respons inte lika glad.

Det tråkiga är att maten inte ens var god och en rätt stor del av reskassan försvann för man är ju inte svinrik när man fortfarande pluggar på gymnasiet och bara jobbar helger och dessutom hade bokat resan på impuls = inga sparade pengar att ha med sig.

Den kvällen var inte så rolig men nu kan vi inte tänka tillbaka på den utan att roas över hur snett allt kan gå.

Jag skulle träffa mina vänners vänner på en middag hos en av tjejerna jag inte kände. Jag hade mått lite illa under eftermiddagen men hade sett så mycket framemot det så gick dit ändå.

När vi sedan ätit middag, och alla hade druckit lite vin, drog några av tjejerna fram ett shot-spel. Själv hade jag druckit väldigt lite under kvällen, med tanke på illamåendet, men ville inte vara den som var den och var med i leken ändå.

Det skulle jag inte gjort. När det senare blev min tur kände jag hur shoten rörde sig runt i magen, tills den till slut kom upp. Över min kompis-kompis. I det läget befann jag mig i chock, visste inte vad jag skulle göra utan satt bara där som ett fån, medan den andra tjejen sprang in på toaletten. Eftersom alla hade dragit slutsatsen att jag var för full började de städa efter mig, trots att jag erbjudit mig. Jag kan också tillägga att det var väldigt långt hem.

Några dagar senare fick jag veta att jag hade magkatarr. Men det gjorde det inte lättare att förklara mig. Jag är dock mycket god vän med de tjejerna idag!

Fredag! Premiär! HURRA!