Nytt år vänner.
Ett år fattigare men ett också ett rikare. Vågar man ge sig själv några löften? Nyårslöften hålls ju i bästa fall en månad sedan har man glömt bort dom. Däremot har jag lovat mig att våga satsa på mig själv i år. I år är mitt år har jag bestämt, mitt och min familjs. Förra året var ju fantastiskt med bröllop, bebis och lägenhet. Kommer inte gå att toppa på något sätt så det är ingen idé att utmana det. Men man får helt enkelt försöka göra en annan typ av resa då.
I flera år har jag varit en fegis och jobbat för andra men nu ska jag jobba 100% för mig själv. Göra mina egna grejer. Testa i alla fall, mer än så kan man ju inte göra. Det här tiden i livet handlar ju om självförverkligande på olika sätt det här är mitt.
Vad ska ni göra med det här året?
TL: Din kommentar gjorde min afton, och det ska du ha ett jättetack för! =)
Lena och Leila! Satan i gatan vad inspirerad man blir av er beslutsamhet och nu jävlar mentalitet. Lycka till båda – kommer gå alla tiders. Har man väl bestämt sig, satt sig i förarsätet av sitt eget liv så blir resan bra,…just av den enkla anledningen att ni bestämt er. Ni kommer se till att det blir så genom alla beslut ni tar along the so called way. Säkert lite upp och ner (herregud det drabbar ALLA så ingen drama i det..) men har man väl bestämt sig så är man på väg. Kör hårt, be om hjälp stöd och stöttning och var ödmjuka! Det är ert år nu!
Mona – jag tänker inte mäniskor som äpplen där man kommer till ett slut – en skrutt.
Jag tänker på människor som komplexa, som månghörningar, mer som diamanter. Anitha kommer aldrig bli ett äppelskrutt. Anitha är för mig en intellektuell person som vågar står för sina åsikter, som bloggar och är med i debattprogram just för att röra om i debatten i känsliga frågor. Det behövs fler som Anitha. Hon inspirerar mig. Därför är hennes åsikter intressanta för mig – speciellt i en sådan känsligt ämne som mor&dotter relationen.
Jag ska sluta röka för gott i år och så ska jag bli hälsosam och aktiv mamma på riktigt umgås med vänner bjuda in som någon annan nämnde här. Jag tror att det blir ett positivt år för mig, även jag vill satsa på mig själv och min familj.
Tycker Isa är väldigt personlig i sitt inlägg, lite för personlig. Ingen människa är en ö och alla har olika personligheter så kan vi inte bara detta år bestämma oss för att respektera våra olikheter. Vissa är ensamvargar och andra otroligt sociala. Och vad vet vi? Anitha väljer att blogga o dela med sig av det hon önskar, kan vi inte bara nöja oss? Måste vi skala av henne likt ett äpple tills vi bara har en skrutt kvar? Bättre o lägga vikt vid sina bekanta och familj, det är det som är på riktigt ju.
Det här året ska jag verkligen försöka leva i nuet, njuta av vad jag har och inte hela tiden blicka framåt. Sen ska jag bli duktigare på att bjuda hem vänner på fika, lunch, middag, parmiddag, spelkvällar etc. Det är något vi varit riktigt dåliga på.
Hej Anitha,
Spännande med att köra eget – känns som du blir inspirerad av Amanda & Hanna- härligt. Håller tummarna, ska bli kul att följa dig.
Jag vet att du ett par gånger förr skrev om din relation ill dina föräldrar. Du beskrev det väldigt ärligt, både om hur jobbigt det kunde vara när de sov över på helgerna, istället för att ta in på hotell, hur dina självständiga föräldrar helt plötsligt inte ens kunde ta sig i Stockholm från punkt A till punkt B utan instruktioner mm, hahaha det var så stor igenkänning i det hela tyckte jag. Minns även ”paradigmskiftet” när man själv skulle bli mamma, även det stor igenkänning. Jag är din ålder och vi har en dotter på två år.
Nu när det har varit ”jullov” har vi haft morfäldrarna boendes här tio dagar (!!!) , en fet julafton med 25 släktingar och massor av följande kalas och firanden. Jag följer många bloggar, och när jag kikar in hos dig så tycker jag att det är så lite ”släkt och familj” för er del, speciellt för dig. Nu förstår jag att du väljer ut en liten del att blogga om och vi läsare bara ser 10 procent och resterande behåller ni för er själva. Men du skriver ändå om vänner, Calles familj, presenter som Penny får av dina vänninor mm. Aldrig en fika bild med dina föräldrar, inte en rad om presenter som Penny har fått från mormor och morfar. Under din föräldrarledighet verkar du knappt ha hälsat på dina föräldrar. När jag var föäldrarledig åkte jag då och då och hälsade på mina föräldrar och bodde hos dom i 5 dagar åt gången.
Du har beskrivit bara senaste tiden vid olika tillfällen att födelsedagar och julen inte är höjdpunkterna i ditt liv. Jag tycker väldigt bra om dig och menar absolut inte som att kritisera dig, tvärtom, nyfiken på hur du klarar dig så ”ensam”. Du har massor av vänner, din egen lilla famillj och din mans familj. Men då du inte har några syskon, så kunde man tänka sig att du kom ännu mer nära dina föräldrar nu när ni har fått barn. Vore intressant och läsa om hur du ser på det hela, om du saknar en riktigt nära mor&dotter relation mellan dig och din mamma, hur du tänker dig Penny och mormor och morfar relationen, hurdan mor & dotterrealtion du tänker att du & Penny ska ha, drömmar, tankar, lärdomar, ja du förstår. Du är klok och jag läser gärna hur du tänker =)
Jag ska göra som du – köra själv! Är liksom Leila här nedan less på att vara i arbetslöshetsförnedringskarusellen så nu skiter jag i a-kassa, arbetsförmedling, jobbcoacher och hot om indrag och löften om ”snart blir det bättre” – nu startar jag eget, på mitt sätt och det SKA gå bra – jag kommer hur som helst att ha kul!
Min första och största prioritet är att hitta ett jobb så att jag kan känna lättnad över att kunna betala hyra och räkningar i tid utan att hamna i en ond cirkel. Det är både en önskan och ett löfte, att inte ge upp och tro på mig själv. Det här kommer bli ett bra år, det vet jag! 🙂