Det slog mig häromdagen att jag är mycket dyrare i drift än min man. Jag behöver en massa sorts pampering för att må bra som människa. Men är jag lyckligare än honom? Nej det tror jag inte men jag kanske är lika glad. Kolla här, det här kom jag fram till.
Jag går på manikyr en gång varannan vecka och pedikyr några gånger i kvartalet. Likaså med ansiktsbehandlingar ett par gånger i kvartalet. Till min psykolog går jag ett par gånger per år för att rensa skallen. Jag blåser ut håret en gång i veckan samt besöker min PT varje måndag och min osteopat ett par gånger i månaden. Jag går även till gymmet då och då. Massage blir det väl några gånger per år. Dessutom kanske jag gör någon liten ”estetisk förbättring” per år. Ja ni ser ju, det är en riktigt ordentlig nota, jag upplever nästan ett lätt själväckel när jag summerar det på det här sättet.
Men innan jag skaffade mig alla de här behoven var jag verkligen trasigare eller olyckligare då? Nej förmodligen inte. Jag har bara uppfunnit ett behov och täppt igen den luckan. Jag konstruerade alltså indirekt en olycka och blev lycklig när jag löste problemet. Gud så tragiskt. Men jag tror vi är alla skapar våra egna sorger och täpper igen hålen med olika typer av konsumtion. Om det nu är en healingkurs eller ett par diamantörhängen vi behöver för att bli lyckliga så motiverar vi oss på olika sätt. Men skulle jag vara lycklig idag ifall jag avslutade allt det här eller har behoven tagit makten över mig?
Snälla berätta för mig vad ni täpper igen era hål med.
Löshår, börjar bli seriöst deprimerad över att jag själv inte har långt och fint hår och så gelenaglar, grymt beroende framkallande!
kanske en och annan tulpanbukett, annars mest middag med vänner.
jag skulle nog få mycket hål av att stressa rundor med manikyr, pedikyr, pt osv. denna video med nick vujric borde vara mandatory i skolan: http://www.youtube.com/watch?v=H8ZuKF3dxCY .
du är inte nöjd med dig själv?!
Du kämpar verkligen hårt för att passa in
Kläder, kläder, kläder. Dyra hudvårdsprodukter, kläder, underkläder, skor, väskor, kläder, lite inredning, ännu mer kläder.
Kan ibland känna mig lite sugen på att skära ned på allt det där och vara nöjd med att gå ut med hunden och allt vad folk skriver här, men jag tror att det skulle ta lika mycket energi att kämpa emot sig själv som att bara följa sina lustar.
Går till frisören och köper dyra hårprodukter fast jag egentligen inte är i behov av varken det ena eller det andra. Varenda gång jag sätter mig i den där stolen så infinner sig något lugn, märkligt nog…
Jag har förut dämpat ångest, tristess och obehagskänslor med snabba ”fixar” såsom fest, god mat, shopping eller spontanresor men har nu vid 31 års ålder insett att det aldrig kommer att lösa några problem- utan bara skapa. Har lindrat mitt dåliga samvete genom att bidra till välgörande ändamål eller köpa en situation Stockholm. Patetiskt.
Numer unnar jag mig gärna men inte på samma destruktiva sätt, orkar inte bry mig om ytliga måsten längre och har börjat rensa- både i hemmet och i huvudet. Så. Jäkla. Skönt. Jobbar på Stureplan och kan ofta känna avsmak för allt köpande. Gick på NK idag och frestades av all REA men sket i allt och gick och fikade istället. Kanske missade jag ett ”kap”, kanske inte- skit samma, något man däremot kan ha ångest över att missa är en härlig kväll med människor man älskar, ett glas kall, torr champagne, god mat eller att kramas med någon man älskar.
lyxig badrock, dyra hud- och hårvårdsprodukter och mat från cajsa warg/urban deli/renee voltaire
God mat lite då och då vilket innebär typ en entrecote med pommes åt mig, ugnsbakade potatisklyftor till resten av familjen. Jag har inte köpt ett par trosor på säkert sju år, vi konsumerar i princip ingenting i vår familj. Vi lever i en stabil men mycket, mycket snäv budget.
Nä, jag har faktiskt tappat lusten att konsumera så mycket. Med fyra barn har jag inte heller råd, och det svämmar ju över av prylar härhemma som mest bara skapar stress. Istället försöker jag använda upp de kläder och grejer vi har. T.e.x tycker maken att jag borde skaffa en i-phone. Men jag vill inte skaffa en ny så länge moin gamla mobbe funkar. Däremot går jag på gympa 1-2 gånger i veckan, det ger mig energi. Och om jag verkligen vill unna mig nåt kan jag gå på spa nån enstaka gång.
anitha, tack för en välskriven och trevlig blogg! jag har ett önskemål, och det är om du kan skriva ett inlägg om brazilien blowout? blev du nöjd? hur var resultatet, hur länge höll det? var gjorde du det? osv. är lite nyfiken på att göra det själv nämligen.
Nu för tiden går jag regelbundet till frissan för klippning men that’s it. Har slutat med mina ”behov” som egentligen bara var lyxiga vanor. Livet ser annolunda ut idag så jag/vi vill använda pengarna på ett vettigare sätt. Är alltid hel, ren och fräsch men överkonsumerar ALDRIG längre. Det är grymt skönt att gå back to basic. Vara mer naturlig, mer sitt rätta jag. DET känns rätt för mig och rätt i tiden. Testa om du vågar 🙂
Jag använder ekologisk hårvård, håret får lufttorka och är helt obehandlat. Långt, friskt och glänsande. Har ekologisk hudvård som ger persikohy vilket gör att mascara och en liten dutt rouge är det enda smink som används.
Jag täppar mina hål med kläder och nagellack. Älskar lack i alla olika färger och ett snyggt lack kan göra mig sprudlande glad, och rätt outfit gör att jag känner mig lycklig och vacker.
All you need is love? Hmm, jo i en idealvärld så är det de. Men tyvärr har människan skapat sig beroende som de kräver nu, allt i från teknik, mat, outfits mm. Och kärleken övervinner inte allt, det krävs så mycket mer för ett lyckat äktenskap (kanske inte teknik och kläder men ni fattar)
Tror hon har hittat rätt man, annars inte giftemål och barn. Men som egen person har man behov och slutar inte behöva dem för att man blir kär.
All you need is love…. Täpp igen hålet med rätt man..;)
För att inte tala om alla fler skor, jackor och väskor som jag har mer än min man…. Eller antalet frisörbesök per år och då menar jag inte enbart klippning….
Clinique och scrapbook grejor täpper lite hål här och där
Jag shoppar, reser, sover, äter, jobbar … vet inte hur mycket det är att täppa igen hål, men en del av det är förstås det!
Tycker dina vanor låter dyra som tusan, men helt ärligt skulle jag gärna ägna mig åt alla ovannämnda om jag hade råd … förutom osteopaten då – vad gör han lixom?
Jag började mitt konsumtionsfria år den 15 aug förra året och det täpper till mina hål att jag och dottern använder de mängder med kläder vi har i stället för att köpa nytt. Det känns mycket bra:-)
Jag och min man har spa-dagar hemma.Vi tänder ljus överallt, lägger oss i ett skumbad och fixar och skrubbar varandra från topp till tå.
Jag skulle aldrig lägga pengar på manikyr eller pedikyr på salong. Mina naglar är finare än de flesta (om man får säga så) och jag målar och filar de själv. De är långa och starka.
Jag går på långpromenader med hunden. Det om något är bra för mig.
Jag har slutat fylla mina hål med prylar och dyra saker. Jag har förstått vad som är nyttigt och viktigt för mig för att jag ska må bra.
Jag tycker att det är mest befriande att INTE köpa saker. Det går åt så himla mycket tid till att planera inköp, införskaffa varan/tjänsten, underhåll av prylen, förvaring etc. Istället njuter jag av att rensa ut en massa saker hemma, för att få ett minimum av prylar, då vet jag precis var det är och mindre grejer = mindre tid åt att städa. Tiden som frigörs när jag har mindre prylar att sköta om kan jag lägga på det jag vill, vara ute med barnen, laga god mat, promenera, läsa bloggar =)
Jag går nu inte på t.ex manikyr men jag kan tänka mig att man är nöjd när det precis är nygjort, men sen när det börjat flagna på första nageln blir man lite missnöjd och kanske stressad, vill boka ny tid = måste planera in….jag vet inte om det stämmer?
Jag har skaffat hund. Som balsam för själen!
Skriv din kommentar här!
Mina älskade barnbarn är det bästa mot allt!!!
http://www.stumbleupon.com/su/2V8KwU/www.youtube.com/watch?v=Gc4HGQHgeFE
Hummer och Champagne fast vi faktiskt inte har råd… Men de känns så lyxigt och härligt för stunden. Inte så att vi mår dåligt efteråt, alls. Men det är liksom lite för lyxigt ändå, när det bara är en vanlig fredag…
Jag täpper igen mitt hål med min man. Kunde inte hjälpa det, Anitha.
kul blogg; roligt att läsa om er mitt i karriären och allt som skall hinnas med och göras samtidigt…(jag är 55:-)) så jag vet!
städade garderoben och blev förskräckt över mitt stora klädkonto och vad det också gjorde i garderoben; hittade ju aldrig något annat än det som hängde längst fram och överst i hyllorna.
rensade och gav bort till tonåringar och förutom att jag nu ser vad jag har i klädväg besöt jag mig för ett konsumtionsfritt år (när det gäller kläder). ser att även J i kommentar funderar på detta. jag mår superbra! och endorfiner framkallas av det här och inte då jag handlat…
jag har också lagt av med springet till manikyr och liknande; prova hemma! jättekul att ha eget spa hemma med champagne och god musik och dofter…kram
Som ”sjukpensionär” har jag inte råd med något av det du räknar upp. En långpromenad för reflektioner får vara mitt lufthål. Dessutom får jag värk överallt om jag inte rör mig dagligen. En djup sorg drabbade mig för tre månader sedan när min dotter avled och utan dagliga promenader när jag gråter ut skulle jag nog tappa allt förstånd. Så det finns ”gratishealing” med långa promenader . De dyra behandlingarna tror jag inte gör er ett dugg lyckligare de är bara en illusion men har ni råd så är det upp till er vad ni lägger pengarna på. Lycka kan inte köpas för pengar.
Intressant betraktelse, detta är faktiskt något jag själv reflekterat kring på sista tiden! Jag funderar på hur människor som lever ett ”mindre rikt” liv kan vara lyckliga och tillfreds. Och med ”mindre rikt” menar jag inte nödvändigtvis ekonomiskt, utan just det här att de nöjer sig med mindre. Jag gillar vardagslyx, för att använda ett slitet uttryck. Beställer hem fina böcker att bläddra i, dyra magasin köper jag på väg hem från jobb, inredning är en last och jag älskar kläder. Jag känner mig rofyllt när jag (som igår) köpt tre nya tröjor som passar perfekt in i min befintliga garderob. Skriver inköpslistor inför våren för att upplevelsen ska bli härlig redan innan jag köper sakerna. Planerar sommarens resor och längtar till nästa veckas spabesök. Går ofta på café och restauranger och unnar mig goda saker. Har jag ingenting att se fram emot, i form av resor, dagsutflykter eller att träffa vänner, så blir jag rastlös och finner ingen mening. Jag ”kräver” rätt så mycket för att stimulera mig själv. Men jag blir även gladare, lugnare och mer rofylld på så sätt.
Jag shoppar, kläder och skor och smink i största allmänhet. Vill jag muntra upp mig själv köper jag något extra dyrt och lyxigt, något från Chanel eller något sött och dyrt (chokladpraliner eller macaroons).
Självinsikt
Ärligt skrivet! Självutlämnande med självinsikt. Jag köper kläder… Och skor. Men har nu påbörjat ett inköpsfritt år. Varför? Lite äckelvarning när jag rensa garderoben. Lite skam över masskonsumtionen. Och så fundera jag såklart va det va för hål jag ville fylla. Inga svar än men jag tycker det är oväntat svårt att inte köpa. Dvs det va i rätt läge att ta en paus i köpandet.
Skriv din kommentar här!
Jag köper kuddar. Våra skåp bågnar av kuddar, men så fort jag är lite låg vill jag ha flera. Fan vet varför.
Jag respekterar dina grejor för att må bra. Har bara undrat över din ständiga pedikyr. Det är ku ingen som ser tånaglarna på vintern, och det är tämligen lätt att kleta på lite färg själv. Så det förbryllar mig. Annars är jag med.