Efter ett tag så börjar den sakta utkristallisera sig problematiken och de stora skillnaderna mellan könen i relation med barnen. Det stora problemet i just föräldraledigheten är just ordet ledigheten. När Calle är pappaledig då syns det att han varit hemma med vårt barn. Små och stora spår av denna ”ledighet” gör sig påmind både här och där. Själv sopar jag igen mina spår så gott det går under dagen som sig bör det här är ju en del av mitt yrke men uppenbarligen inte Calles. Samtidigt känner jag att han är så ”duktig” när han är hemma med Penny och Calle känner sig nog ganska duktig. Jag skall under mina mammalediga dagar sköta all typ av praktisk marktjänst som rör hemmet. Allt ifrån mindre upphandlingar vad som gäller hemmets omsorg, till barnomsorg och föräldraomsorg/semester. Det ingår inte i pappas föräldralediga roll. Han är ju ”bara” föräldraledig med barnet. Eller?
Jag har alltså outtalat tagit huvudansvaret för vårt barn och den rollen fostrades jag in i från mödravården där barnmorskan pratade direkt till mig som det värddjur jag var. Då och då behagade hon sig slänga ett getöga på min man och förminskad till påsättare och betjänt bredvid. Cementerades våra roller där?
Jag minns första gången jag lämnade babyboet själv och gick ut och mötte väninnorna. Penny var väl knappt två månader gammal. Några män undrade var Calle var någonstans med lite höjda ögonbryn och jag svarade förläget i min skam över att vara ute utan koppel alldeles förtidigt. Men vem hade bestämt vad som var det? Han är barnvakt sa jag. Nej, han var inte barnvakt han var pappa. Männen godtog min förklaring och hastade vidare. Själv skämdes jag dubbelt så mycket över mitt okontrollerade kontrollbehov och förminskning av både mig själv och honom.
När det kommer till yrkesliv och hemliv förväntas den arbetande av någon anledning jobba i dubbla skift. Efter att Penny har ätit sin middag får jag ju nästan städa köket då förväntar ju jag som är hemma i vårt fall, att Calle som arbetat hela dagen lagar middagen till oss när han strax efter hennes måltid är intagen kommer hem. Jag trodde naivt nog i början att jag skulle hinna med båda. Men ytterst få gånger hinner jag slinka förbi affären och laga middag till alla runt bordet. Det är mer undantag än regel i vårt fall. Mitt ”skift” upphör ju aldrig däremot kan det bli avlastning ett par timmar per kväll. Calles nästan dubbleras, ansvar på jobbet och en halvtid i hemmet. Nu har ju inte jag varit fulltid på jobbet än och Calle varit pappaledig mer än några timmar varje måndag. Så saker kanske ändrar sig?
Men när det då kommer till förskolor. Så tycker jag fortfarande att barockt nog att det inte är en optimal arbetsplats för män. Men det får jag ju inte tycka i detta genus-Sverige. För då går jag emot mina egna principer och det möjliggör för män säga motsvarande om kvinnor inom andra områden. Samt att jag ökar könsklyftorna och diskriminerar männen.Jag kan ju inte vara arg på mödrarollens outtalade huvudansvar och samtidigt inte vilja ha 50% dagispappor. Det går ju bara inte. Kommer det någonsin bli rättvist eller är det redan det fast att man ”plockar poäng” på olika nivåer, Status Q
Som jag ser det är du en stark, begåvad, driven, kompetent och intelligent kvinna! Du ser ju också att det finns vissa roller ni tagit på er ”av gammal vana” som inte är riktigt rättvisa. Så kom igen, varför tar du inte nästa steg och ställer krav? Sätt er ner och diskutera igenom, vad ingår i att vara föräldraledig, dela upp sysslor och ansvarsområden etc. Det kommer inte av sig sjävl kan jag tala om, detta är enda vägen om du vill ha förändring. För om inte annat vill du väl inte heller att Penny ska växa upp och om trettio år eller så sitta i samma dubbelarbetande sits? Lycka till!
Jag ser faktiskt inte några större syftnings- eller grammatiska fel i texten förutom ngt komma som fattas. Men visst, efterfrågar Anithas läsare kortare texxter så kanske det är idé att ändra på det för att budskapet ska nå fram.
Jag tänkte dock bara skriva att jag förstår dina tankar och har liknande, det är en kamp att slitas mellan dde äldre starkt cementerade rollerna och nya tankar om jämställdhet.
För det första förstår jag inte alls hur du kan tycka att män inte ska arbeta inom förskolan.
För det andra är det inte konstigt att du tar på dig merparten av ansvaret för hem och barn när det endast är du som är föräldraledig. Om ni skulle dela lika är jag säker på att det skulle ändras.
akvarius skriver: januari 12, 2012 kl. 12:42// DU skrämmer mig enda in i själen, vilka vidriga snedvridna fördomar! Bra sagt Sussi.
Till Akvarius: det finns många som liksom du hävdat att män rent biologiskt saknar omvårdnadsdrift och fingertoppskänsla. Tänkte bara upplysa dig om att forskning visat att män är precis lika bra som kvinnor på att känna igen sina barn endast mha händerna bara ett par timmar efter att det fötts och att även män genomgår hormonella förändringar både under graviditet och när de blir föräldrar. Dessa förändringar liknar kvinnans på många vis och gör mannen till en lika bra vårdnadshavare som kvinnan. Och detta är ju endast biologi, tänk bara så mycket sociala normer kan påverka! Om inte du och liktänkande prompt måste sätta sig på tvären.
Att arbeta som pedagog i förskola och skola är inte det samma som att vara förälder. Det är ett yrke som kräver utbildning. Enligt din åsikt, Akvarius, skulle man kunna dra slutsatsen att alla män även är underkända som föräldrar.
Sussi, vad du skriver skrämmer mig in i själen. I feministiska kretsar kallas det ”mansfjäsk”. För mig är det en fråga om att våga se verkligheten som den är.
Men för H-VETE om man inte förstår el hänger med så behöver man väl inte påpeka det varenda J-LA gång!!
Jag har INGA som helst problem med att förstå budskapet och jag känner igen mig i EXAKT det Anitha skriver! Jag upplevde det också som att jag arbetade när jag var mammaledig och min man var ledig när han var pappaledig! Vi har diskuterat detta men pga att vi är så olika och har olika höga krav på hur städat , rent el organiserat vårt hem ska vara så kommer vi aldrig att göra lika mycket hemma. Det innebär såklart inte att min man inte gör saker el hjälper till – vi ser bara olika på vad som behövs göras, hur ofta de ska göras och när det skall göras.
Så skönt att höra att man inte är ensam om att känna så! Fortsätt att skriva och vara precis som du är Anitha!
KRAM
Anitha, det du beskriver är inte skillnader mellan könen. Utan skillnader mellan dig och Calle.
Akvarius – människor som du skrämmer mig in i själen. Jag har jobbat med ett antal manliga pedagoger genom åren, som alla haft mer fingertoppskänsla för omvårdnad än många av våra kvinnliga kollegor. Toppenpedagoger som har lärt mig mycket! Påståendet att män skulle vara mer benägna att begå brott som pedofili och därmed kategoriskt ska uteslutas ur barnomsorgen är ett helt sinnessjukt påstående. Sinnessjukt!
Sen har jag funderat över en sak… Anitha har ju vid några tillfällen försökt belysa problematiken med genusdebatten och likaså har Amanda Schulman. Kommentarsfältet har då rasat med påståenden om att de har missförstått genus helt och hållet. Men kan det inte vara så enkelt att detta behov av att kritisera och analysera genus och jämlikhetsdebatten bottnar i att de själva besitter åsikter som faktiskt inte rimmar helt med det som genus och jämlikhetsförespråkare söker påvisa? Om man faktiskt tycker att snickra och mecka i hemmet är typiskt manliga egenskaper och att sminka sig och vara mjuk och öm och omvårdande är typiskt kvinnliga, samt att i förlängningen manifesteras detta i åsikter som att man faktiskt inte tycker att barnomsorgen är en optimal arbetsplats för män, så kanske genus och jämlikhetsdebatten känns lite…obekväm? Som om man inte passar in där?
Bara en tanke.
För mig är moderlighet något kvinnligt som jag värderar jättehögt. Jag tror att ett barn som inte omgärdas av moderlighet kommer att lida av osäkerhet och rädsla i sitt liv. Moderligheten kommer från kvinnan och är hennes säregenskap. Därför är kvinnor lämpliga som barnmorskor, förskolepedagoger och barnskötare ty dessa yrken härleds från moderskapets kärna. Empati, fingertoppskänsla, mjukhet – moderskapets grundpelare. LIksom ledarskap, organisation och struktur. Jag vidhåller, jag skulle inte låta en manlig förskollärare ta hand om mina barn med tanke på den manliga förvirring som råder i vårt samhälle och som ger uttryck för pedofili, incest och andra vidriga sexuella övergrepp.
Jag vägrar tro att ni menar allvar i att män inte skulle göra ett lika bra jobb som förskollärare/barnskötare som kvinnor?! Förstod jag rätt?
Det behövs mer än någonsin manliga pedagoger. Vi lever i ett samhälle där tyvärr väldigt många barn inte lever med sina pappor/mammor halva tiden, där föräldrarna jobbar mer än någonsin och där tiden på dagis och fritids bara blir längre och i.o.m.d så är det väl helt underbart om det både fanns tillgång till manlig och kvinnlig tröst, lek och omsorg.
Anitha, snälla vidareutveckla. Ett sådant statement kräver nästan sin förklaring, för mig är detta ofattbart.
Detta inlägg handlar inte i första hand om genus utan om sunt förnuft. Att sätta alla män i ett fack som ”2:a sorteringens förskollärare”- ni kan inte ha mer fel!
Akvarius: Tänk om, tänk rätt!
1) Varför är du emot män i förskolan?!
Om du oroar dig för övergrepp så kan man inte vara helt säker bara för endast kvinnor arbetar i en förskola. Förutom sexövergrepp, som tyvärr även kvinnor begår, är misshandel och kräkningar lika vanligt bland kvinnor & mammor. Och kommer ni ihåg barnporr härvan tidigare, Dalarna tror jag det var. En massa äldre kvinnor som bla. tagit nakenfoton på sina egna barnbarn i syfte att tillfredsställa en man som de sexchattade med på nätet. Ergo, man ska inte tro att allt är frid o fröjd ens hos en mormor. Sorry to break the news.
2) Du o Calle kan bestämma över ert liv. Men du o han måste komma överens om hur ni ska leva. Verkar som ni har en bit kvar där. Klassiskt syndrom när barnen kommer, man inser hur olika inställning man har, hur mkt man tar för givet och sen funkar det ändå inte. Ställa krav är enda lösningen. Stenhårt.
3) Svårt svårt att läsa dina långa texter. Skriv kort, funkar mkt bättre. Visst, det är ju din blogg, men texter som dessa är nästan obegripliga.
Jag tror att det behövs fler män på förskolorna. Innan min son började förskola så hade jag aldrig träffat en man inom det yrkesområdet innan. Mannen som jobbar på min sons förskola är fantastisk med barnen! Jag stör mig mer på de kvinnor som jobbar i förskolan och försöker ta till sig barnen genom att ”ta över” mammarollen, dvs kalla barnen för ”sina älsklingar” och vara onödigt kärleksfulla. Nu tycker jag förstås att barnen ska känna sig både älskade och trygga när de är i förskolan, men jag känner mig inte bekväm med att förskolefröken ropar ”hejdå min lilla älskling” eller säger ”åh vad jag älskar dig, x” till MITT barn. Tröst när barnet är ledset, eller närhet när barnet känner sig otryggt räcker. Jag vet inte om det är tramsigt av mig att tänka såhär, men jag vet att det finns många som håller med mig i att det blir jobbigt när det ”går så långt”.
Skriv din kommentar här!
Anitha!
Jag förstår precis vad du menar. Det blir dubbelt det där att redan från början ta huvudansvaret och samtidigt irritera sig på det.
Tänk att du är bra nog och våga släpp kontrollen.
Andras förväntningar eller åsikter kan du faktiskt strunta i.
Jag blir förvånad över att så få här inne förstår den råda tråden. Jag tycker den är glasklar.
Linda
kamm stavas med två m 🙂
akvarius: Det var den jämställdheten det! Fantastiskt duktigt av dig att på bara några rader rasera något som de flesta kämpar för och dessutom dra alla män över en kam. Stort grattis!
Jag håller med Anitha om att förskolor inte är en optimal arbetsplats för män. Män saknar den fingertoppskänsla för barns behov och känsloliv som kvinnor har. Denna känsla är grunden till säkerhetstänkande och förståelse för barnets behov. Vidare utför män pedofili, incest och andra former av övergrepp vilket är ytterst ovanligt att kvinnor gör. Därför skulle jag inte låta en man ta hand om mitt barn på förskola och därför känner jag mig trygg eftersom det endast är kvinnor som arbetar på mina barns förskola.
Linda 08:54: Så fint skrivet! Kram till dig!
Intressant att du förutsätter att din och Calles sätt att leva skulle representera könen i stort. För att kunna ”utkristallisera problematiken och de stora skillnaderna mellan könen i relation med barnen” krävs nog en lite bredare undersökningsunderlag.
Tycker det är så tråkigt att inte alla ska ha rätt att uttrycka sig. Jag är själv som Anitha när det gäller det skrivna språket. Jag särskriver, jag gör syftningsfel, bygger upp meningar felaktigt, stavar fel och kan vara otydlig och ostrukturerad. Detta gör vi troligen pga av vår dyslexi. Jag själv har inga problem att hänga med när Anitha svävar ut och hoppar mellan ämnen osv. Jag förstår vad det är hon vill få fram. Sen om detta inte kommer ut på ett grammatiskt rätt sätt är det så himla provocerande? Ska inte människor med dyslexi eller läs och skrivsvårigheter få kunna uttrycka sig utan att behöva en svenskalärare som är framme med den röda pennan? Vi som har detta problem har det inte för att provocera er som har förmågan att uttrycka er korrekt. Vi gör det för att det är så vi fungerar. Vi lever och har levt med detta ”problem” i hela vårt skrivna liv. Många av oss har säkert fått plågat sig genom skolåren och fått mer eller mindre hjälp, andra har kunnat leva med problemet utan att påverkas nämnvärt. Hur det än är så är det ett litet handikapp, inte speciellt farligt handikapp tycker jag. Något som är väldigt enkelt att leva med, tycker jag, men jag stöter ofta på att andra har problem med detta vilket för mig är märkligt. Detta är en blogg. Den är personlig. Den som skriver bloggen måste få använda sitt språk för att uttrycka sig. Tänk vad världen vore slätstruken om allt var perfekt!
Som tur är ser jag att många med mig har rreagerat på ditt obegripliga sätt att uttrycka dig i skrift. Fruktansvärt dåligt språk och ingen som helst logik. Jag har kommenterat detta tidigare, men då raderade du mina inlägg. Jag skrev då i princip det som Emma kl.18:59 skriver. Det är häpnadsväckande att sajten mama släpper igenom denna typ av smörja. Finns det inget som helst krav på kvalitet (att stava rätt, att behärska svensk grammatik eller att kunna argumentera för att blogga på sajten?). Skulle vara jätteintressant att veta varför ingen korrläser, eller varför man inte vill höja ribban för de diskussioner som du uppenbart vill föra?
Jag förstår preciiis vad du menar Anitha! Fan vad du sätter ord på många bra saker som blir när man får barn! Tack. Puss
Inte vet jag men du verkar behöva semester.. könsroller cementeras på mvc? eh.. inte tidigare tror du? vet du öht vad genus är? sorry men det verkar som du försöker skriva akademiskt eller nåt men tyvärr, det blir bara pannkaka. du får nog ta och sova på saken och utveckla detta en annan gång så vi förstår.
Håller med om att inlägget var lite rörigt och svårt vad din poäng för ena sidan tycker du att den lediga drar hela lasset och sen i nästa stycke är det den som arbetar som sägs jobba dubbelt? Men det första var både bekant och klockrent beskrivet på min egen vardag just nu. Gillar din blogg och din ärlighet kring allt!
Jag fattar ingenting.
Att försöka läsa dina inlägg gör mig helt sinnessjuk. Du hoppar hit och dit, kastar ur dig obegripliga meningar och slutar mitt i ingenstans.
Beställ genast Holmberg, ”Det kallas kärlek”. AdLibris för en billig peng. En fantastisk bok som får er att begripa sakernas tillstånd. Varje par och kanske speciellt varje man borde läsa den. Susanne Alakoski höjer den till skyarna och menar att den räddat hennes förhållande och öppnat ögonen på mannen. Jag håller på dig Anitha, du är en pärla.
Ledsen men dina längre texter saknar helt och hållet en röd tråd. Du hoppar fram och tillbaka mellan ämnen där några oftast inte alls är relevanta för det du skriver om.
Du gör väldigt många syftningsfel och bygger ihop för långa meningar fulla med en mängd olika grammatiska fel.
Du använder även ord och uttryck som inte passar in pga att de har annan betydelse än vad du tror. Detta tillsammans med övriga grammatiska fel gör att det oftast inte ens går att förstå vad du vill ha sagt!
Dina kortare inlägg är dock jättebra.
FEL!! Calles jobb må vara nåt annat än föräldrarledig just nu men ditt jobb är ju att ta hand om ert gemensamma barn. Med andra ord jobbar ni båda två. Så ser jag och min man på det hemma.
När jag var mammaledig så såg vi det som ett jobb. Jag behövde också sömn för att kunna vara en så god förälder som möjligt till mitt barn. Därför delade vi på nätterna. Var jag trött så sket jag i att plocka undan efter mig, det kunde min man lika väl göra sen osv.
Mat, disk, tvätt osv delade vi också på. På kvällarna var vi ju båda klara med vårt ”dagliga” jobb och på kvällar/helger var vi ju en familj/föräldrar som gemensamt tog hand om vårt barn, vårt hem och vår tid.
Hänger du med?
Förstår du vart jag vill komma.
Du får väl säga vad du vill i det här landet, men det vore väldigt intressant att höra varför du inte tycker att en förskola är en lämplig arbetsplats för män? Det rimmar ju ganska dåligt med ditt övriga resonemang menar jag.
Du måste ju förklara v a r f ö r du inte gillar att män jobbar på dagis..? Värsta harangen om det andra men du förklarar inte just den biten. Skulle vara intressant att veta!
Förskolan är ingen optimal arbetsplats för män? Skämtar du eller??? De om något behövs inom både förskola och skola!
Det där med middagen har jag & min man löst så att vi lagar mat varannan kväll, både under föräldraledigheten och efteråt när båda jobbar. Den som inte handlar & lagar maten får plocka undan och ta bort disken. Funkar bra! Kommer dessutom bli lättare för er när Penny börjar äta samma mat som ni så du/ni slipper fixa specialmat till henne.
Den som är hemma tycker jag borde ha det största ansvaret så länge den andre är på arbetet. När det gäller all annan tid så jämlikt som möjligt. Det viktigaste är ändå att båda föräldrarna är föräldralediga under en längre sammanhängande period. För då får båda möjlighet att ta det största ansvaret för hemmet och barnet under den perioden. Detta handlar givetvis bara om man vill ha ett jämlikt förhållande o jämlikt ansvar över barnet. Men den föräldern som inte är föräldraledig har nog svårt att förstå hur det är att vara ”ledig” hela dagarna. Tyckte själv att det var väldigt trevligt att vara föräldraledig men allt var ju inte roligt! Det är ju betydligt mindre jobbigt att vara på jobbet en hel dag än att vara hemma och vara föräldra”ledig” en dag.
jag förstår inte riktigt Anitha..
Mina pojkar älskar sin manliga förskolepedgog. De skäl som vägde tyngst när vi valde förskola var att där fanns manliga pedagoger, samt att det även var en man som var kock i köket. Detta för att jag tror att det är oerhörtviktigt att mina pojkar ser att även män kan ha traditionellt kvinnliga yrken, likväl som att flickor kan ha traditionellt manliga yrken. Samt att jag tror att det är viktigt för dynamiken på en arbetsplats med mix mellan könen.
Varför ska män inte få arbeta på förskolor? Den bästa ”läraren/fröken” jag hade på min förskola var Lars. Trivdes som fisken i vattnet med honom, och jag tror det är väldigt nyttigt att barn får umgås med män på förskolor med. Speciellt för alla de barn som kanske inte har någon pappa att umgås med hemma.
Men varför tycker du inte att man bör arbeta på förskolor? Det måste du utveckla.
Ingen kan svamla som du. Så spretigt och obegripligt! Poäng?