Penny har en överjävlig hosta så vi beslöt oss för en inomhus dag.
Nu ska jag ge er mina bästa filmtips om man vill ha sig en riktig kärleksmacka och avsluta med en rejäl gråtattack.
Ömhetsbevis: Scenen där mamman tar farväl av pojkarna på sjukhuset. Tror jag sett den 30 gånger och gråter lika mycket varje gång. Klarar inte av den.
Breaking the Waves: Usch och fan. Det tog ju en vecka innan filmen var ur kroppen. Det gör flertalet av von Triers rullar.
Höstlegender: Hopplös.
Indochine: Fan.
The Notebook: Klarade knappt av att se klart.
Dessa ser jag fram emot att få böla till:
Blue Valentine: har hört att den ska vara förträfflig.
En dag: Läste boken i somras usch. Filmen, kommer man kunna hålla igen?
Måste bara säga ”Finding Neverland”, tror aldrig att jag gråtit så mycket till en film. I vanliga fall tar ju gråten slut när filmen är slut, men inte till denna… nej, nej då tar det i ännu värre!
Blue Valentine är riktigt bra, känns lite dokumentäraktig och däremed mycket mer verklig än andra hollywood-rullar. Och så bra skådisar! Riktigt deppig dock.
Och som Jenny skrev, Beaches är ju den ultimata gråtfilmen efter Ömhetsbevis.
Av nån mycket konstig anledning gråter jag alltid i slutscenen till ”You got mail” – en romantisk komedi med Meg Ryan o Tom Hanks. Sååå romantiskt när han dyker upp där med hundet i parken…..;)
Varför nämner ingen BEACHES?!? Största gråtfilmen nånsin, måste ses. Bara Notebook som kommer upp i samma gråtnivåer…
Jag har precis lipat mig igenom filmen One Day med Anne Hathaway. Är nästan på väg att ringa min man för att säga hur mycket jag älskar honom. Får vänta tills jag slutat ful gråta…
Gud det är så skönt att tömma kanalerna till en film, Brokeback mountain är den värsta, den är så bra! Och filmen om hunden, Hachiko, så himla fin och sorglig, baserad på en sann historia.
Ha, jag grater till de flesta filmerna, och min man MASTE alltid titta pa mig nâr jag grater, lika förvanad varje gang, som om han inte kan fatta det. Mina favis-kärleksfilmer är:
Love actually
An officer and a gentleman
Notting HIll
Ghost
Tydligen maste jag se the Notebook, fÖr den har jag aldrig sett…
Jag gråter nästan aldrig till film, men för något år sedan såg jag om Landet för Längesedan (den första!). Jag grät som ett barn efter tio minuter och hela filmen ut. Historian, musiken och de fina teckningarna.
Det var dessutom på den tredje daten men min nuvarande sambo, som eftersom vi inte kände varandra satt och sneglade lite nervöst på alla dessa tårar. Han fann sig dock snabbt 😉 Världens finaste film, världens finaste man.
Blue Valentine är mycket bra. Det skadar heller inte att man får vila ögonen på Ryan GOSling.
Haha jag kom och tänka på när jag såg en film med Richard Gere och en hund härisist. Minns inte filmens namn. Hatchiku? Alltså jag GRÄT! Min sambo låg bredvid mig i sängen med datorn och fattade ingenting. (Jag är inte alls blödig vanligtvis). Men jag skämtar inte när jag säger att jag fick pausa filmen för att det blev för jobbigt. Sätta på för att återigen gråta som en nyförlöst. Jag skakade och hulkade. Dagen efter var jag helt svullen och trött.
Hallå du glømde den gaaaalet mysigt & härliga Love Actually! Perfekt nu med julen runt hørnet =)
Vi har med innedag då både jag & lillan (5mån) är førkylda. Så vi har bakat gooooda lussebullar!
Krya på er!
Gud, Blue Valentine. Jag blev så SJUKT arg när jag såg den. Hade jag sprungit på Michelle Williams samma dag jag såg den så hade jag nog, utan att tveka, slagit ner henne. Hon är en riktig jävla satmara i filmen.
Ryan Gosling, however, gör ju en förträfflig insats. Sjukt begåvad kille!
Blue Valentine är fantastisk. Men efter att jag fick Polly gråter jag till det mesta. Sist skvätten kom till plus. Plus! Galet. Så vad ville jag ha sagt med detta!? Se blue Valentine! Submarine är riktigt bra också!
En dag/One Day- Boken var helt fantastisk läste den i ett streck. Höll nästan pa att svimma da jag kom fram till slutet. Fick samma känsla av filmen PS I love you. One day kunda jag läsa klart men PS I love you har jag fortfarande inte sett klart, värker i hela kroppen-usch! Tarana bara sprutar…
One Day-Filmen var bra, men inget (of course som alltid) jämnförbar med boken. Fick inte samma känsla som med PS I love you att jag inte kunde se mer..Men def. du maste se den, ”Em & Dex, Dex & Em…”
Jag blir otröstlig när jag ser tunga filmer. Jag gråter som ett barn, med snor och utan luft du vet och sedan så går jag omkring och känner mig olycklig. Usch…
Blue Valentine var bra men nte toksorglig. Två filmer som sänker mig är filmen med Denzel W, där han har en son som blir hjärtsjuk och behöver ett nytt hjärta- HERREGUD! Den är ju inte klok. Jag grät mig igenom hela filmen.
Gladiator. Bästa, finaste, härligaste, vackraste och mest sorgsna filmen. Jag menar killen dör ju i slutet. När jag såg den första gången kom den som en chock och jag kunde inte sluta gråta, inte ens efteråt. En halvtimme senare började jag om då jag tänkte på den. Jag grät ut till min sambo som inte förstod att jag inte var färdiggråten: ”Men han fick ju aldrig vara lycklig!!!”