Ny Krönika!
Kommentarer
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Comments are closed.
Anna Wii
Till Annas Wii's blogg
Anitha Schulman
Entreprenören Anitha Schulman är gift med Calle och mamma till Penny och Tom Allan. Hon arbetar som designer med sitt egna varumärke Anitha Schulman porslin och är i höst är aktuell med sin första bok "5:2 Enligt Anitha Schulman". Däremellan kan ni höra hennes åsikter i podcasts och på bloggen. Om ni har några frågor får ni gärna maila mig på [email protected]
Anitha, du har verligen 0 (zero, noll) självinsikt.
Du tycker att dina bloggläsare ska fokusera på det positiva, varför inte föregå med gott exempel och skriva en positiv krönika som omväxling. Alla går ju i samma negativa gnällton, trist. Och du, jag ska göra som du nyss uppmanade en av din bloggläsare, sluta läsa din blogg, för med din inställning till andra människor tappar man intresset. Vill man läsa en positiv blogg med härlig känsla så rekommenderar jag istället Amanda Schulmans!
Man behöver inte känna dig för att skönja ett dåligt självförtroende som övergår till förakt till dina läsare och även till människor i din omgivning..Varför frågar du hela tiden om råd, hela tiden osäker över ungen, håret och hemmet..Folk får väl skriva svar som dom vill, lika väl som du skriver av dig din ängslan.Vill du ha jasägare och bli stryken medhårs då är detta fel forum för dig, och det känns infekterat mellan dig och många av dina läsare, då du är blixtsnabb att kasta skit på dessa så fort dom inte säger rätt saker…Vila och fråga vänner istället om råd….
Herregud M. Till och börja med handlar krönikan om att TV gör människor till ”kännare” och kännare är ett lätt missunnsamt släkte. Alla är kännare och vi är missunnsamma mot varandra istället för positiva. Vet du vet att du behöver verkligen inte läsa bloggen och krönikor om du tycker att jag verkar vara en sådan fruktansvärd människa. Your free to leave any given moment….
/Anitha
Jag tycker du är riktigt känslig och överdriver. Nästan oförskämt mot dina läsare. Läs igenom dina kommentarer en gång till. 90 % är positiva och önskar lycka till och resterande 5 % ger några välmenande råd för man får intrycket att ni var lite nybörjare. Inte ser jag några otrevligheter. Varför är du så himla känslig?
Wow, den har du klämt fram i rent vredesmod, va? Gudars skymning så arg Du verkar vara, en riktig vulkan som hotar att brisera när som helst.
Jag läste ditt renoveringsinlägg med glädje och tyckte det skulle bli kul och spännande att följa det.
Jag tänkte till och med skriva en uppmuntrande kommentar, men hejdade mig då jag läste igenom de redan skrivna kommentarerna. Där fanns få kommentarer, så gott som alla med völmenande råd, och mindt en som jäste av bitter avund, det ska medges. Men så såg jag ditt svar, man kunde höra att du var arg. Du var så FÖRBANNAD. Hur vågade dessa människor ge DIG, Anitha, RÅD! Du som tänkt igenom allt så noga, hade kollpå varenda detalj! Du hade ju skrivit inlägget för att vi kommentatorer skulle…. Ja, vad skulle vi göra? Ja inte komma med några satans råd i alla fall!
Nej knipa käft, det skulle vi göra, KNIPA KÄFT!
…röt din gälla, arga röst. Du skrek, ett avgrundsvrål av hesaste, allra mest vitglödgade vrede.
Pennan är mitt vapen! Tänkte du. Och du skrev denna krönika. Fy fasen, du ÄGER oss, anitha! Vilken hämnd! Och vi såg den aldrig komma. Tjoff, den anföll som ett nackskott. Vi ylar, vrider oss som maskar under din oberäkneliga piska.
Anitha, Anitha, kvider vi, nååååd,nåååd! Men du svingar piskan, knölpåken, morgonstjärnan tills tystnaden lägger sig som ett vått täcke över våra sargade rester, resterna av vår existens.
Du reser dig. Plötsligt lugn efter det våldsamma crescendot. Tar ett djupt andetag, borstar av händerna och njuter av segerns sötma. Jag vann, tänker du. Jag vann. Och segern smakar så sött.
Fin
Ja, det här var bara en liten dramatisering av händelseförloppet som jag inpirerades att skriva. Tackar ödmjukast för att jag fick ta plats i etern.
Du är riktigt riktigt sjuk i huvudet och har alldeles för lite att göra. Gå ut i solen med dig istället eller sök dig till en amatörteater.
Puss/Anitha
Den måste vi läsa!
Bra skrivet!