Jag har flera gånger nu bjudit in till diskussion och vill ärligt ge er chansen till feedback på bloggen. Men då får jag veta att jag inte ska ta åt mig så hårt.
Jag har bloggat tidigare då jag blev ledsen av personangrepp jag valde att inte publicera och när mammatroll hetsade som värst.
Jag förstår att nu tror folk jag blir sårad för ALLT men så är det inte. Jag tycker diskussionen kring rökning är jätteintressant. Som ni kanske märkt så är det ju ni som många gånger ni som driver bloggen då era kommentarer föder upplägg för mig som blir nya inlägg. Så tyck på!
Det jag gör ibland är att jag inte håller med er. Precis som ni med mig. Inte värre än så.
Nu har vi ju faktiskt precis kommit till en sån grej att en inläggsdiskussion har uppmärksammats i Aftonbladet där den får eget och nytt liv. Kul!
http://www.aftonbladet.se/wendela/article13276504.ab
Kan inte länka från mobilbloggen.
Hej Anitha,
vill bara påpeka att det var första gången jag kommenterade på din blogg (detta är andra). Så hur mycket du än skulle vilja så spelar det ingen roll för mig vad du vill göra med ditt utseende. Och jag tycker att det var konstruktiv kritik jag skrev i nedan inlägg och inte ett ”påhopp”. Jag gillar ju din blogg, annars skulle jag ju inte läsa den. Men det är tråkigt när du tar åt dig så mycket av kommentarerna så du måste ägna inlägg efter inlägg till att upprört besvara dem.
Det är bara en åsikt, det är väl det kommentarerna är till för?
Öhhh nu förstår jag ingenting? Är det nu fel att skriva ett inlägg för att du ska må bra? Tolkar kanske fel,men med iaf mitt inlägg trodde jag att jag gjorde dig gott. Det var tanken iallafall! 🙂 Ha det.
OMG! Har du maaaage att vilja se snygg ut, nu är du mamma och allt du gör ska kretsa kring ditt baaaarn. Du ska äta sova andas bebis. Du har upphört att vara en egen individ, det ska lagas egna smakportioner, för då är du duktigare än de som köper burkmat, du ska bara tänka på att kläderna ska gå snabbt att slita av så inte din bebis skriker en sekund för mycket när det är dags för amning.
Skämt åsido: det tar tid att komma tillbaka, och kanske gör man det inte. Mår man dåligt är det väl bättre att göra något åt det än att gå runt och göra just det, må dåligt. Vem är en bra mamma om man inte mår bra i sig själv?! Och till dig Jennifer; VARFÖR lägger du din tid på den här bloggen om nu allt Anitha skriver gör dig irriterad? Varför lägga tid på något som stjäl ens energi istället för något som ger dig positiv energi? Själv läser jag för att jag tycker hon skriver intressant. Hade jag tyckt att hon var dum hade jag slutat läsa, det uppmanar jag dig att göra.
Ps. Miranda Kerr är i 20 års åldern, kroppen återhämtar sig fortare, man ska inte jämföra sig med 20 åringar när man är 30. Det är många som gör nämligen och därifrån kommer stressen. Det är dags att bryta de rådande normer och ideal tycker jag.
Ha ha, ja det stämmer verkligen med dubbelmoral. Alla vill gå ner i vikt men säger åt andra att de duger. Jag vill inte vara tjock men bryr mig inte om du är det. Det är väl en sund inställning iof men man kan ju inte idiotförklara någon annan som vill göra samma sak som en själv. Jag börjar mer och mer tröttna på mina bröst som har blivit näst intill obefintliga. Tyvärr kommer jag nog inte att operera dem för att jag är för snål om jag ska vara ärlig men börjar mer och mer känna att jag faktiskt skulle kunna tänka mig det.
Nä de som påstår att de inte bryr sig om någon ”hissar upp lökarna” gör nog just det för annars uttrycker man sig inte på det sättet.
Jag tycker att allt är okej, kroppen är inte vad man är van vid efter en förlossning och den kommer väl aldrig att bli detsamma egentligen, inte nog med att man fött barn så åldras man ju också. Så jag har en omvänd fråga: Varför gör man operationer egentligen istället för att acceptera att förändringar är en del av livet?
Jag menar inget negativt, men man kommer ju aldrig se ut som 20 igen när man fyllt 30 etc. Sen bryr jag mig egentligen inte vad man gör, det är upp till en själv.
Haha, du är så rolig.
Du skriver en blogg, blir ledsen/provocerad/upprörd över ”alla” negativa kommentarer. Sedan skriver dina positiva läsare att du inte ska ta åt dig så mycket, att du ska fokusera på de bra kommentarerna. Och då kontrar du med ett inlägg ”… men nu får jag veta att jag inte ska ta åt mig så hårt”. Jag förstår inte vad det är du vill? För mig så agerar du extremt barnsligt, känslig som en mellanstiadietjej. Tråkigt när man trodde att du var en relativt cool kvinna.
Och att bli publicerad i aftonbladet på grund av att ”alla” kvinnor har dubbelmoral ang. plastikoperationer/skönhetsingrepp är också ett
tecken på hur omoget du ser på diskussionerna i ditt kommentarsfält. Tror inte att någon bryr sig om du vill hissa upp lökarna, hur mycket du än vill det…
Fast Jennifer du skriver ju ganska ofta hur ointressant och ängslig jag verkar. Så om någon verkligen vill veta om jag tänker hissa upp lökarna eller inte så måste det ju vara du. Så du får vatten på din kvarn.
Puss/Anitha
Läste denna och – bra!!! Det är sådant hyckleri kring mammarollen. Kvinnor baktalar varandra och säger att man inte ska bry sig om kroppen men bantar ändå- Varför skulle det vara fel att träna med en PT – att sköta om sig borde väl vara en självklarhet! Varför kan man inte ta ett glas vin så länge man tar hand om sitt barn – dubbelmoral och elaka kvinnor som inte vill varandra väl – tråkigt 🙁 Det finns faktiskt en speciell plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra.