Calle och jag har lagt upp det som att jag tar nätterna såklart och han tar morgnarna. Det är ju en logisk fördelning.
Har hört om par där mannen får gå upp och hämta bebisen från vaggan för att lägga den vid kvinnans bröst. För att efter amning lägga tillbaka den. Detta spektakel sker mitt i natten. Snacka om att göra det svårt för sig. Tråkigt när alla är lika trötta på morgonen. Upplagt för trubbel.
Vi ger ju flaska som sista mål runt tio. Då går vi i regel och lägger oss ca en timme senare. Sen somnar jag Med en gång. Calle oftast en halvtimme till en timme efter mig. Nu är Penny förkyld så hon har två nätter i rad vaknat vid fyra för att sen vara vaken i en dryg timme. Sen vaknar hon igen vid sju råpigg och ska äta och leka.
Då ska ju Calle i regel gå upp med henne. Men nu har han semester. Sover gärna lite längre då. Klart han förtjänar det. Sliter som ett djur på jobbet säger han.
Han har gått upp sju hela våren. En timme till måste vara rimligt anser han. Jag har sett hur han sover räv. Andas onaturligt tungt och så runt sjuamningen. I morse frågande han vid halv åtta om jag och Penny kunde tänka oss att somna om så han kunde sova till nio.
Han brukar gå upp med henne och jag sover solo en timme till. Men nu har det blivit en förhandling.
Har han en poäng? Känner mig osäker på vad jag ska tycka i det här fallet.
Hur har ni det?
Barnet vaknar kl 06 eller 07. Då är det blöjbyte och välling. Sen somnar vi om till 09.30. Jag är hemma med dottern och maken jobbar. Alltså går jag upp med lillan. Min man jobbar ju och sliter hela dagarna. Jag kan ju faktiskt vila på dagarna när lillan vilar. Att jag sen aldrig gör det är mitt val. Under semesterns första 2v fick min man sova på mornarna. De två sista veckorna tog vi var annan morgon. Bra och rättvist tycker vi.
Ni verkar ha en fin relation. Pratar igenom hur ni skall göra. Har själv inga barn, men tror att min pojkvän absolut skulle vilja hjälpa till. Om han jobbade och jag hade varit hemma hade jag dock absolut försökt dela upp det så att han får sina sovtimmar han med… han sliter ju på arbetet, som du sa 😉
Man är ju två om ett barn, två i ett förhållande och två att hjälpa till. Varför då inte dela upp det och förhandla om schema.?
Sara; Jag hoppas du iallafall nollställer tiden när din sambo kommer hem från jobbet och att ni från och med då delar lika? Annars låter det som ett väldigt orättvist upplägg. Jag menar, hur blir det när din föräldrarledighet är slut och du återgår till jobb/plugg. Ska du också låta bli att ta hand om barnet då med hänsvisning till att du minsann jobbat/pluggat hela dagen? 🙂
Jag har förvisso aldrig kunnat amma min son, tyvärr, så jag och min karl har delat på det så gott vi kunnat. Jag brukade kliva upp på nätterna de få gånger lillen vaknade, sen tog min sambo hand om morgnarna. Nu är våran kille snart 1 år och sover 19-07 varje natt, men det är fortfarande min sambo som tar honom på morgonen, ger frukost och byter blöja, sen sticker han iväg på jobbet vid 8 o då får jag kliva upp. På helgerna kör vi var sin dag, jag kliver upp på lördagarna så att karln min får sova ut och vice versa. Vi har egentligen aldrig diskuterat hur det ska gå till utan det har skött sig själv. Är någon av oss extra trött av någon anledning får den andra kliva upp i stället helt enkelt.. Sen tror jag min sambo ser mornarna som kvalitetstid då han nästan bara hinner träffa våran son 2 timmar på vardagarna då han jobbar ganska sent.
jag är 20 år och precis fått barn för lite mer än 2 månader sedan. min man hjälper mig inte alls på varken natten eller morgonen så jag tycker att du ska vara lyckligt lottad som får så mycket hjälp över huvud taget eller så kanske bara det är jag som fått en nit lott :/
Ta varannan morgon så får båda sova ut, ni har väl båda semester? Så gör vi med vår 2½-åriga tjej eftersom hon vaknar tidigare på morgonen än vad vi vill gå upp. Funkar skitbra för oss!
Jag har en 7-veckors och jag har tagit honom hela nätterna, morgnarna och dagarna sedan han föddes. Sambon jobbar med sitt jobb, jag jobbar som mammaledig. Ibland blir jag irriterad för att jag gör allt, men å andra sidan har jag inget jobb jag behöver gå till på morgonen och vara pigg. Jag kan ju dega hemma hela dagen sen om natten varit tuff. Just nu är det 2 amningspass på natten (för att jag vägrar gå upp vid den andra amningen som brukar vara mellan 6-8 någongång, annars hade det bara varit 1 amning).
Håller med om att den som är föräldraledig tar nätterna och faktiskt även de flesta av alla morgonpass också- så länge det inte är helg eller semester för den arbetande parten, då delar man. Varannan natt och morgon. Jag menar, varför ska Calle ha semester men ditt ”jobb” pågå tjugofyra timmar om dygnet, sju dagar i veckan?
Från och med att man får barn finns det inte längre någonting som heter semester. Man tar hand om sitt barn helt enkelt. Jag tycker det är så fult när pappor som arbetar skyller på det för att få sova ut. Vad ska den som är föräldrarledig skylla på för att få sova ut då? Det låter alltid bättre och finare att vara den dom arbetar. ”Jag jobbar ju” Men egentligen är det ju den som drog vinstlotten i vileriet. Barnfria toalettbesök, barnfria luncher, barnfria fikaraster, barnfria telefonsamtal, barnfria polareträffar, bara strosa omkring på jobbet och tänka på sig själv, sticka ner till kiosken om ciggen är slut. Utan att behöva klä på barn och dra med sig en vagn. Och utöver detta, när mannen sedan kommer hem kan han alltså använda sig av arbetet som en frisedel för att slippa göra dittan och datten.”Jag arbetar ju medan du ”bara går hemma och kan vila när du vill” ( jo tjena ) Som föräldrarledig får man på något vis både ha barnet och den som arbetar på sitt samvete.Det är så himla fult och fuskigt. ”Han har gått upp sju hela våren” Japp så är det! Och det är inte ditt fel Anitha. Gå inte och grubbla på det. Så är det att vara förälder helt enkelt. Och ni är BÅDA föräldrar.
Om du går upp med Penny under natten är det väl i första hand du som behöver få sova nån extra timme på morgonen? Om han har fått sova hela natten. Dessutom är inte kl en så pass otroligt tidigt tid, det är hanterbart jämfört med bebisar som vaknar redan vid fem eller kanske ännu tidigare. Det är dessutom sommar nu, ljust och fint, jag tycker det känns acceptabelt att gå upp då om man fått sova från kl 23-24. Ni kan kanske räkna vem som sover flest timmar?
Samsov och liggammade så jag behövde knappt vakna på nätterna i början. Första månaderna kunde vi också somna om nästan så länge vi ville för det är ju vad små spädisar vill: äta, sova, ligga tätt. När dom blev större och sov mindre var det nog mest jag som tog mornar och nätter. Hade behövt någon tydlig överenskommelse och uppdelning men det blev liksom inte av. För trött och det blev istället mest tjafs. Inte bra.
Jag tar vår dotter både natt och morgon men det funkar väldigt bra då jag helammar. Hon var väldigt sjuk första veckorna av sitt liv och vi har tvingats bo på familjerum på Neo och sedan haft permission nätter på från barnavdelningen där hon medicinerats morgon och kväll.
Sedan en dryg månad är vi äntligen hemma. Vår dotter sover gärna länge på mprgonen fast hon vaknar för att äta halv 7 när min man åker till jobbet. På helgen låter jag min man sova ut. Däremot tar han ut vår tjej ett par timmar efter jobbet och ett par timmar lördag, söndag. Då kan jag läsa lite, sova en stund eller raka benen:). Det funkar bra för mig. Han städar och tvättar. Jag sköter matlagning och disk. Vilket jag tycker är kul resp. avkopplande. Nu är vår tös snart 4 månader. tiden får utvisa hur fördelningen blir i framtiden.
Jag går ammar vår 5 månaders en gång runt kl 05, när sambon går upp runt kl 07 tar han blöjan och lägger henne sedan i vår säng. Där mornar vi oss till kl 10 och hon ammar när hon blir sugen. Harmoniskt och vi får sova minst 8 timmar:)
Den som är föräldraledig tar hela nätterna, sen turas man om med morgnarna. Båda föräldrarna måste ju få sovmorgon.
Vår dotter är 11 veckor och jag har förstått att vi har det väldigt enkelt då hon är nöjd mest hela tiden. I början sov hon dock bara två timmar i sträck och var vaken 1-1.5 timme emellan på natten. Jag har tagit allt på nätterna och även på morgonen men har känt mig rätt utvilad ändå. Jag har legat i sängen i ca 12 timmar varje natt även om jag inte har sovit hela tiden. Det har gjort att vi har stigit upp vid 10-11 först, men då har jag fått mycket vila. Jag har heller inte haft så mycket bestämt på dagarna så att allt får ta den tid det tar. Nu har min sambo semester men nu har vi en sådan tur att vår dotter, sen 2-3 veckor tillbaka, sover från ca 23-07, efter det ligger hon lite pigg ett tag men somnar sedan om till 10. Vi har inga rutiner (mer än detta) och hon får äta när hon vill, vilket är ca med två timmars mellanrum bara på dagarna, och sova när hon vill men det är bara ca 40 min lite då och då på dagen. Jag ammar henne bara. Är ni båda trötta tycker jag absolut att ni ska dela på det! Det är ju inte bra med två trötta föräldrar eller att bara den ena är pigg hela tiden. Jag är väldigt beroende av sömn och mitt humör styrs väldigt mycket av hur trött eller pigg jag är. Hittills har det gått bra och jag hoppas att det fortsätter så. Hoppas du får dina sovmorgnar, Anitha! Sömn är viktigt!
He,he…om jag ska vara både lite krass och kanske elak (?) så borde Calle oxå somna tidigare. Annars får han skylla sig själv….har man barn så är det bara att anpassa även sovmönster….iallfall typ 80-90 procent av tiden, för annars funkar det inte för HELA familjen. Det är det som är den stora skillnaden mot tiden före. Och att kärleken får så många andra dimensioner.
Vår dotter samsov med oss det första året, så under de första månaderna när jag kunde amma så var det aldrig något snack om vem som skulle gå upp och hämta, desstuom jobbade min man natt. Efter 3 månader kunde jag inte amma längre och då hjälptes vi åt om nätterna de nätter maken var ledig, jobbade han så tog han dottern på morgonen när han kom hem och var uppe med henne i dryga 2 timmar och då sov jag ut, sedan gick han och lade sig. Nu när hon är större turas om vi om, varannan helg är det sovmorgon.
Det här med män som säger att de jobbar och sliter om dagarna och förtjänar/behöver därför mest sömn köper inte jag. Det kan vara riktigt slitsamt att vara den som är hemma med barn hela dagarna och dessutom vara den som förväntas sköta hela hemmet med allt det innebär.
Jag har alltid tagit nätterna men vi har haft det ganska lätt där till skillnad mot andra som har det jobbigt på nätterna. Därefter har vi delat på mornarna men visst om jag ska vara ärlig har väl jag tagit några fler mornar men teoretiskt sett kan jag sova på dagen till skillnad mot min man som jobbar då. Förutom nu under semestern förstås men då delar vi som det känns bäst. Lyssna på varandras behov tror jag är det bästa. Någon kanske behöver sova mer någon period och så skiftar det.
Vi gjorde som du beskrev, tog varannan natt med första barnet, men då bytte pappan även blöjor på natten. Mornarna gick vi väl upp ungefär samtidigt vill jag minnas. Med tvåan kör jag både nätter och mornar själv medan pappan går upp med vår 1,5-åring som sällan sover längre än till 06-07. Vår yngste sover ofta till 09-10 men numera är min sömn så rubbad att jag ändå aldrig klarar av att somna om efter 06. Synd. Men rätt mysiga mornar har vi ändå.
Vi hade ett sådant ”spektakel” som du beskriver bitvis, inte ett dugg svårt faktiskt. Detta för att jag så lätt kom upp till ytan och fick svårt att somna om om jag både hämtade, ammade, lade tillbaka i spjälsängen. Min man däremot somnar som en sten på några sekunder oavsett antalet avbrott under natten. Fuskigt, men skönt för honom som går upp 05.20 varje morgon.
Vi har nog varit rätt jämställda med det där, med betoning på hänsyn till mig. Har förstått att många kvinnor som har arbetande män låter dem sova hela nätterna ”för att de ska upp och jobba”. Men jag tycker att kvinnan som är hemma har minst lika mycket jobb, om inte mer kan alla intyga som är hemma fem år i rad med två barn barn, som jag varit. Så vi har gått upp båda två, varit lika slut och trött, men försökt turas om på helgen. Men jag har nog varit rätt bortskämd, inte i klass med dig och Amanda och fått frukost på sängen etc, med att jag fått sova ut efter en galen amnings- och snuttningsnatt.
Har ju heller inte kört med ersättning alls och då är det ju kvinnan som utan tvekan kör mesta jobbet med barnet. NI som kör flaska anar inte vilken skillnad det är när mannen kan ta vissa pass. Det framstår som lyx för mig. Men det var mitt val att amma länge (15 mån) och jag ångrar inget.
Lycka till!
Mellan klockan 21-22 får min dotter sista målet(ibland ersättning om det känns att bröstena är tomma) då sover hon till 02-04 och sen till 06-08. Jag tar hand om henne hela natten förutom att jag får väcka min sambo så han får tända sin lampa så de inte blir för ljust i rummet;) men när hon vaknar och är pigg på morgonen då tar han hand om henne, ibland lägger han sig i vardagsrummet så att jag får sova ut, de är toppen!
Vi försöker prioritera vad som är viktigt för just personen ifråga. Jag sover bäst om jag får sova solo en stund på morgonen. Min man vill lägga sig sent, gå upp tidigt och somna om en stund på förmiddagen. Jag är bättre på nätterna om det ska ammas men han är bättre om det ska ges flaska. Osv.
Man diskuterar, tittar från olika håll och försöker få det ”att funka” just nu. Kom ihåg att allt ändras ändå om sisådär 2-3 månader till (Penny kanske får nytt sovschema, nattningsrutin, ammningsrutin etc)… och förhandlingarna börjar om 🙂
Vi har haft det uppdelat så här, att den som jobbar får sova på vardagarna för att orka jobba och så får den som är hemma sova ut lite på helgen. Nu på semestern har vi tagit varannan morgon. Så jag tycker du ska få sova solo ibland också!
Vi kör varannan dag när det gäller morgonen och på nätterna – ja sambon vaknar inte riktigt lika lätt som jag så jag tar mer regel än undantag nätterna..
har hört med par som har milimeterrättvisa och jag tror som du att man bara gräver sin egen grav.. Hade några vänner då hon väckte honom när det var dags för nattamningen för att hon inte ville vara vaken själv…
Ni måste ju helt enkelt komma överens så att det passar er båda.
Min man är ganska morgonpigg så han tar alltid morgonen, vi samsover med vårat barn så inte behöver någon av oss gå upp och hämta för nattning, däremot så hämtar min man flaskan eftersom bröstmjölken är slut medan jag vaggar vårat barn och lugnar. Får också frukost på sängen varje helg sen jag var gravid och nu varje dag på semestern, jag är lyckligt lottad.
Tycker att man ska unna varandra att sova ut.
Trist att båda ska vara jättetrötta.
Turas om att gå upp på mornarna!
Vänj er vid att gå och lägga er tidigare när ni har barn.
Sömn är viktigt annars blir man knäpp.