Anitha Schulman

Vi var på förhandsvisningen av Katinkas Kalas . Filmen jag spelade in förra juni på Gotland. Alltså jag var så stirrig, muntorr och handsvettig innan visningen. Om Krogkommissionen hade varit där hade jag blivit intagen på stickprov definitivt. Jag var liksom konstigt nervös. Dels var jag orolig för att filmen inte skulle vara bra nog samt att jag inte skulle vara bra nog. Det var ju ändå väldigt mycket repliker då det är en ensamblefilm. Och tänk om det skulle vara uppenbart att jag var den enda (förutom Aron Flam, men han jobbar ju ändå med preformance) som inte är skådis till yrket!

Men jag hade inget att oroa, filmen var fantastisk! STOR eloge till Lisa Östberg (manus), Levan Akin (regi/manus) och Erika Stark (producent) som gjort ett sånt hästjobb och fick till det. Och till det otroligt jävla jättebra!

Det måste varit bra för ibland kom jag på mig själv att jag stundom glömde bort att det var jag som spelade Anna och blev tagen av handlingen. Kan erkänna att det är ganska svårt när man vet historien bakom varje scen, hur kronologin är förändrad och exakt vilka scener som är bortklippta etc. Så då har dom verkligen lyckats. Men man måste nog se den minst en gång till. För att verkligen ta in hela filmen som en film och helt sluta tänka på att det är en själv man ser och allt annat man vet ”bakom kulisserna”.

Hon är väldigt komisk min karaktär, alla känner ”en Anna”. Det var mycket skratt i salongen också det gillar man ju, Samt en hel del knarr från lädret i biostolarna när folk skruvade på sig. När det blev obehagligt. Precis så som det skulle vara. Jag är mycket stolt över insatsen och jag tyckte det var jättesvårt att öva in repliker. Kunde man dom som ett rinnande vatten på den platsen man hade övat in dom. Så var dom som bortblåsta på film-set när miljön var förändrad. Jag har den djupaste respekt för skådespelare efter den här erfarenheten.

När jag tackade ja till rollen gjorde jag det med motivationen att det kan vara kul för framtida barn att ha ett sådant roligt tidsdokument av mamma. Då jag inte har jobbat med skådespeleri professionellt förut. Trodde då inte jag skulle ha en dotter ett år senare ”på premiären”. Rörande. Dessutom är ”Anna” gravid i sjätte månaden.

Det ska erkännas att det var en ganska svindlande känsla att se sitt namn på 100 kvm duk. Jag förstår verkligen kicken. Benny Andersson var där och tittade. Nu vet han vem jag är och han vet vem jag är för att han har sett mig på film. STORT!