Det finns få målgrupper som är så pekfingersvänliga som mödrar (sällan pappor) och gravida. När jag var gravid så var det helt ok att tillrättavisa mig face to face.
Jag var på en tillställning och drack ett glas alkoholfri bubbel. En överviktig kvinna kom fram – smaskandes på en kanapé – och berättade för mig ”hur fel det såg ut med med det där”. Hon pekade med kanapén på magen sen till glaset med bubbel. Om jag inte blivit så in-i-helvete mållös så hade jag sagt samma sak till den överviktiga kvinnan och pekat med glaset på hennes mage och kanapén. Varför är det okej att kritisera gravida hej vilt? Vad är så provocerande?
Jag inser att den här bloggen verkligen triggat igång ett och annat hos mammor. 95% av er är fantastiska och stöttande och fina. Men de sista fem procenten… Då är jag inte ens ute efter att medvetet provocera. Men har man själva inställningen från början att man ogillar mig så är det ju självklart otroligt lätt att jag bara matar hyenorna med det jag skriver. För ALLT blir plötsligen en provokation. Stör man sig så stör man sig. Så enkelt är det. Att lämna en kommentar avkräver ju ändå en del från tanke till handling:
1. Jag ska läsa.
2. Jag ska förstå och analysera innehållet.
3. Jag ska formulera en åsikt i huvudet baserat på det jag precis läst.
4. Jag ska överföra den i skrift.
5. Jag ska skriva in min mailadress och mitt namn. (Och hitta på fejk-namn)
6. Jag ska skriva en verifikationskod.
7. Jag ska trycka på ”Skicka kommentar”.
Det är sju filter för att förmedla sin åsikt. Då har man verkligen tänkt till och vill delge sin ståndpunkt.
Men jag blir verkligen helt chockad av vissa läsare som Mamas kommentars-moderator (inte jag) har valt att blockera kör vidare i Amandas blogg, ni måste verkligen läsa. De har liksom inte fått nog av sitt vanvett. DE ÄR URSINNIGA. De vet minsann hur vi har det.
Snälla ni ta hand om era egna barn och sitt inte framför datorn hela dagen. Gå ut i friska vädret, det ni håller på med är osunt. Eller är det kanske så att ni inte ens har barn? Ännu mer tragiskt i så fall.
Som ni förstår jobbar jag och Calle hårt på att döda Penny. Vi krökar ned oss på tre klunkar vin och ser till att hon fryser rejält genom att aldrig klä henne, jag är allmänt lat och jag jobbar för mycket?! Allt detta för att jag är adopterad, har dessa snillen kommit fram till via sin kurslitteratur i psykologi. Precis det där jag skrev i inlägget om trollen. Det är dom!
Jag och Calle skrattar väldigt mycket åt detta. Men galenskapen måste få slut någonstans, jo jag reagerar och har rätt att göra det. Det är min blogg. Skönt att jag har en sådan underbar och reflekterande och ventilerande man. LÄS HÄR!
Nu ska vi snart gå in och bada Penny. Kanske lika bra att passa på att dränka henne direkt?
Nu gör vi bokslut för idiotin och ser fram emot en ny härlig vecka.Imorgon ska ni få se en film på hur vår två-och-en halv-veckas en-månad-förtidigt-född lyfter och flyttar huvudet från ena sidan till den andra flera gånger om…äsch då.
Att du inte pekade på hennes mage och sa något dumt visar ju bara på att du är bättre än henne. Två fel gör ju inte ett rätt utan det är lik förbannat två fel!
Hallå!
Jag tycker det är helt sjukt med denna hetsjakt på nyblivna mammor som bloggar, har folk inget liv? hur fasen är deras egna ungar? Jag har två fullt friska tonåringar och jag tyckte det var jobbigt då min mamma och barnens farmor kom med råd jag inte bett om.. Du får ju värsta påhoppen. Jag tycker det är helt underbart att du delar med dig av ert nyblivna föräldraskap och att läsa och se er gör att jag minns tillbaks till då mina barn var små, så TACK för att du bloggar och delar med dig. Även fast det är svårt då man är nybliven förstagångsmamma med en massa hormoner så försök snälla du att skaka av dej elakheterna. Å glöm ALDRIG att DU är den BÄSTA mamma Penny kan ha 🙂 KRAM!
Hej Anitha!
Jag läser alla i familjen schulmans bloggar, men har aldrig tidigare lämnat en kommentar!
Jag tycker din blogg är superbra! Läser den flera gånger dagligen.
Sluta aldrig att blogga och pussa på din söta dotter Penny från mig!
/Anna
Jag tycker ni verka vara en skön familj. Jag läser inte Calles eller Amandas bloggar och tänker inte göra det heller. Jag började läsa din när du började här på mama. Det jag undrar är – Får man bara kommentera om man håller med dig? Vissa kommentarer är rent elaka, men dom flesta (i mina ögon) som vissa kallar ”supermorsor” tycker jag bara villa hjälpa dig och stötta dig när dom säger att håll ut, det blir bättre. Det handlar inte om martyrskap, att man är en bättre morsa för det. Oftast har dessa mammor också varit trötta, deppiga, ammat och känt sig instängda och låsta. Du skulle behöva prata med någon tror jag Anitha. BVC kan hjälpa dig att hitta lösningar i vardagen. Det tar lite tid att lära sig sin nya roll som mamma. En del tar sig ut på en gång med bebis, vare sig det gäller frisör besök, handla mat eca. Medans andra inte ”vet hur man gör”. Att man vill ge råd behöver inte vara nedlåtande på dig, för en dålig mamma är du inte. Fridens liljor!!!!
Snälla: Bry dig inte om dumma kommentarer och ”mata” dem inte med uppmärksamhet i bloggen.
Vi andra läser för nöjes skull, vackra bilder, ursöt unge, bra reflektioner av dig, vi som gått igenom bebisens första år känner igen det mesta! 🙂 Särskilt tanken/önskan om barnflicka, det vore bara toppen, ”it takes a village..”/det krävs en by för att uppfostra ett barn som talesättet säger, SÅ sant, vi är inte gjorda för att bära oron/våndan/maktlösheten/kärleken/frustrationen/glädjen ensamma med vårt barn i vår lilla familj!
En barnflicka, en mormor, en moster, nära vänner..etc. behövs för att barnet ska få en trygg miljö runt sig med en palett av olika människor, så barnet kan utvecklas och stimuleras. KRAM!
Jag vill bara säga heja Anitha, Calle o Penny!
Positiv feedback kommer man så mkt längre med än kritik.
Och bra kämpat ”Anna” som kommenterade i början av inlägget!
Jag blir otroligt fascinerad men också förfärad över den galla som man spyr över din och Amandas blogg. Att man så lätt kan sitta och döma andras sätt att leva men inte vågar träda fram med sitt eget liv. Jag tycker att alla som bloggar öppet och offentligt är modiga som vågar visa det bra men även det jobbiga – för livet är ju inte bara rosa. Jag har själv en 3 månader gammal dotter och har kommit ut ur bubblan efter ganska tuffa månader och hade inte pallat dessa kommentarer.
Jag hoppas att du fortsätter dela med dig av erat liv och få möjligheten att fortsätta följa Penny!
Lycka till.
Vad har det med saken att göra att kvinnan som sa åt dig var överviktig?!? Jag tycker det blir samma tjat på dig som med Katrin Zytomierska om barnflickor, vindrickande och tjockisar. Suck!
Undrar vad familjen Schulman tycker om att ha fått in en Katrin Z wannabe i släkten, för att du har henne som din absoluta idol blir allt tydligare…..
Vill man inte provocera kan man ju helt skippa att skriva att man dricker vin när man ammar, för även du Anitha vet att det är kontroversiellt. Ellerhur? Sluta hyckla, det finns naiva människor här som blir lurad och verkligen tror att du behöver försvaras.
Hahaha! Bra där! Och fy bubblan vad söt hon är, eran Penny!
Heja er, Anitha och Calle!
Förundras hela tiden av att folk bemödar sig att läsa och gå igenom alla de steg du beskriver, för att trycka ner någon annan. Alltså, varför ens läsa om man blir så uppretad ?!
Tycker du och Calle verkar ha ett väldigt bra liv tillsammans med väldigt vettiga värderingar, och er dotter är ju bara bedårande söt och kan skratta sig lycklig som fått så bra föräldrar.
Haha! Detta inlägget var riktigt roligt. Men det är synd att du överhuvudtaget ska behöva skriva det.
Hur orkar folk ha så mycket synpunkter på vad ni gör och inte gör. My God!
Det föds barn varje dag över hela världen och det är väl ändå varje enskilt barns mamma och pappa som vet vad som är bäst för det egna barnet.
Fortsätt njut av Penny och lita på ert eget omdöme.
Väl rutet. Det finns verkligen gränser. Förstår nu att de flesta kommentarer blockeras (av förklarliga skäl). Hoppas det blir bättre nu! Och ni vet ju att ni gör det ni gör bra, finns säkert andra som skulle må dåligt av sådana kommentarer.
Skriv din kommentar här!
hej anitha, penny och calle
jag tycker din blogg är bland de bästa, så kärleksfull, omtänksam och…bra, helt enkelt. jag har också förstått att det finns många som ser sig som gud själv i detta med moderskapet och hur det ska skötas. jag förundras, tittar stillsamt på. alla gör som de vill, det som är bäst för sin familj, vad gäller amning, vabb, föräldraledighet osv. det finns ingen mall som passar alla. och denna offerkofta som ofta åker på, ang ditt tidigare inlägg om den som klagar mest vinner, jag är såååå trött på sånt. frågar ofta om en person klagar mycket varför den inte gör något istället för att bara klaga. då blir det tyst… vi väntar redan vårt andra barn, vår son ska bli storebror vid 14 månader om allt går bra. jag har nu bestämt mig för ersättning och jag hoppas på ett snitt som går bättre denna gång. en lång historia att dra nu, men det gör mig inte till en sämre mor till mitt kommande barn. mår jag och övriga familjen bra så är det huvudsaken.
jag hoppas du fortsätter blogga så vi får följa ljuvliga penny och hennes liv.
kram!
anna
Hon är så underbart söt er lilla tjej! Min bebislängtan skenar när jag ser bilderna. Vii håller sen ett tag tillbaka på att försöka tillverka en till. Vi har redan två barn och är förstås oerhört tacksamma för det och inser också att det kanske inte går att få en till eftersom jag fyllt 41 men åååå vad vi vill ha en trea! Synd att man inte började tidigare… Pussa den där underbara lilla dockan från mig!
Ja, en del är idioter. Men väldigt många som kommenterar skriver fina och bra kommentarer. Kan inte den här eviga diskussionen ta slut nu? Varannat inlägg handlar om mammor som är dumma och kommenterar elakt osv. Skit i det nu. Här finns ju en hel kår med snälla läsare, kan vi glömma nötterna och gå vidare i livet nu?
Äsch, strunta i de där knäppa kommentarerna. Du är den bästa mamman för Penny! Mår du bra så mår Penny bra! Så är det bara. Tycker att du skriver superbra och det är så himla skojigt att ta del av erat nya lilla familjeliv. Så tack! Ha det gott! Kram
Hej. Jag tycker att du skriver jättebra! Pratade med min man häromdan om just det att vissa bara orkar lägga ned så mycket energi på att bli arga på vad folk skriver i sina bloggar. Det är ju bara att skippa o läsa dem eller kanske förstå att vi alla tycker olika om saker o ting. Jag eller ja vi ska snart få el liten tjej beräknad till den 15 maj och jag tycker din blogg är fantastisk och läsa! Så det så. Stora kramar /Tove
Alltså det är sanlöst va människor kan hålla på!!! Kan dom inte bara strunta i att läsa din blogg om dom nu stör sig på allt!!!
Jag tycker du skriver jätte bra och går in och läser varje dag! Och jag tycker du verkar göra ett underbart jobb med att hålla Penny vid liv 🙂
kram
Folk är inte kloka! Tack för att du väljer att dela med dig av livet som först gravid och nu nybliven förälder. För få vågar ta upp det som det verkligen innebär, mycket kärlek och lycka men också mycket mycket trötthet, tårar och rädslor.
Penny är så fin! Grattis till henne
Det är verkligen helt vansinnigt. Jag har ett barn på 2 år och har också fått min beskärda del av moralpredikningar från alla möjliga håll. Igår såg jag på Humorgalan och då slog det mig hur sjukt detta är. Det var inslag om små, föräldralösa barn, som bodde i skjul och varken hade mat eller vatten. De flesta barn i Sverige har allt de behöver materialistiskt och får kärlek så det räcker och blir över. Att sen lägga så mycket energi om man klär på sitt spädbarn som ligger och kramas med sin mamma och pappa i en mjuk säng eller andra idiotier. Helt osannolikt! Jag är övertygad om att de flesta föräldrar gör det som de och deras barn mår bäst av, dock behöver inte alla må bäst av samma sak.
Grattis Anitha till lilla Penny, hon ser ljuvlig ut!
Jag blir, precis som hela familjen Schulman, förfärad och ledsen när jag läser kommentarerna. Därför inner jag att jag måste försöka uppväga elakheterna med min åsikt. Det här är från botten av mitt hjärta!!
Tack för att vi får lov att följa ert nya liv som föräldrar. Tack för att ni inte låtsas att allt är fantastiskt och härligt. Tack för att ni visar att det inte finns något annat än ren och skär kärlek och lycka mellan alla tre trots att ni inte sover. Tack för att ni är mänskliga och inte hymlar med att det faktiskt är tufft att inte få sova. Tack för att ni visar att man faktiskt kan ta en sipp vin ibland. Nu har ju faktiskt undersökningar visat att det inte är farligt för barnet. Och det är ju inte direkt någon barrunda vi pratar om… Tack för att ni öppet pratar om att ta in en barnflicka även så här tidigt i Pennys liv. Min egna lilla analys säger att om fler gjorde det så skulle flera relationer överleva småbarnsåret. Om det bara handlar om några timmar i veckan så att man kan reboota sig själv och kanske sova eller fixa frillan eller äta kakor. Inte vet jag vad man behöver. Men en lycklig förälder får ett lyckligt barn.
Jag har människor i min närhet som tävlar om att vara bästa mamman hela tiden. Och det verkar så vansinnigt utmattande. Inte är de lyckliga av det heller. Och det smittar faktiskt av sig på barnen och det är så sorgligt att se.
Som avslutning så vill jag bara säga Anitha (Amanda också för den delen), du verkar vara en fantastisk mamma. Och vacker som få!! Skaffa barnflicka och gå till frisören och blås igenom barret. Drick vin och fira att… ja hitt på nåt. Avgör själv hur mycket kläder din söta unge ska ha på sig. För sen när jag sjlv får barn och alla dessa jävla åsikter kastas på mig (om än inte lika offentligt som för er) så kommer jag gå tillbaka hit och leta en del svar på mina egna funderingar. Du är den ”typ” av mamma som jag vill vara!
Först tänkte jag som många andra, att ni bara ska strunta i de elaka kommentaren. De vill ju bara ha en reaktion. Det är allt de är ute efter.
Men sen läste jag i Amandas blogg va vissa skriver. Det är ju helt sjukt. Fattar inte hur folk tänker. För att du är adopterad ska du ha svårt att anknyta dig till ditt barn!? sen skriver man i nästa inlägg att hon faktiskt inte vet någonting om dig. Sjukaste någonsin.
Bara för att man sitter anonym bakom sin skärm betyder det inte att man har rätt att skriva vafan som helst.
Men visst. Det enda man kan göra åt det, är ju att skratta. För att 95% av dina läsare vet ju bättre.
Vad är det för människor som läser denna blogg??? Man blir ju mörkrädd. Gick in och läste kommentarerna i Amandas blogg och det var riktigt otäck läsning. Rasisitiskt, missunsamt och direkt elakt. Vad får någon att skriva sådana kommentarer?
Men om 95 % är stöttande, kan du då inte strunta i resten som uppenbarligen är idioter? Det kommer alltid vara några som blir provocerade av dina inlägg, vare sig det är en mössa för lite på Penny eller om du tar en öl. Det är ändå du som bestämmer hur stor plats idiotiska kommentarer ska ta i din blogg. Om du väljer att älta dumma kommentarer så tillåter du att dessa människor tar över härinne. Och det vill inte vi som älskar din blogg. Vi vill att du skiter i dem och kör ditt race!
Det är lite svårt att ta till sig, men allt baseras helt enkelt på matematisk fysiologi. En mor måste vara dödligt påverkad av alkohol innan hon teoretiskt sätt skulle kunna skada sitt barn via bröstmjölken (även vid dessa nivåer är det högst tveksamt). Sedan finns det ju självklart humanitära och sociala nackdelar med att en förälder är dyngrak. Hur som helst; via bröstet får barnet inte ”tillräckligt” med alkohol för att skadas. Sorry men så är det bara. Se en enklare förklaring genom denna länk:
http://www.newsmill.se/node/3296
Oj, här var det hårda toner både från bloggskrivaren, hennes man och från somliga i kommentarsfältet…Dock – ingenstans vad jag sett skriver kommentatorerna att de är felfria, perfekta mammor! Var får ni det ifrån? Tycker återigen att man måste kunna kommentera t ex alkoholsyn utan att bli angripen å det grövsta/lägsta på just samma sätt som ni tycker att folk angriper Anitha. ”Skaffa ett liv.” ”NI är misslyckade”, ”barnlösa”, ”bittra” , ”dåre”, och ”troll” osv osv.
Jag är varken misslyckad, barnlös, bitter eller dåre men ser med rätt stor oro, och jag delar den åsikten med mängder av sjukvårdspersonal, bvc, alkoholläkare, alkohollinjer osv, på hur alkoholen glorifieras mer och mer i bl a småbarnsfamiljer. Det går inte att ha en dagisträff utan att vinet ska fram. Brännbollsturné – vin, lägerplanering för barnen – öl. Vad har hänt? Är inte DET ett tecken på ett misslyckat liv om något, när vi tycker att vardagen är så fruktansvärt oglamorös i sig (trots underbara barn ) att det måste drickas hela tiden? Man måste kunna tala om det utan att bli nedsvärtad. Sanna Lundell har gjort det med bravur i sin blogg bl a.
När jag skulle föda min yngsta talade barnmorskan och jag om detta. Hon sade, och hon representerar många inom hennes skrå: ”Tror du vi blev glada när de nya rekommendationerna kom om alkohol och amning? Tror du att vi som dagligen ser mammor (ofta hur framgångsrika som helst i vardagen) som dricker på tok för mycket innan de blev gravida och som fortsätter i nästan samma mönster senare eller efter att barnet fötts, nu får helt nya rön som sanktionerar deras livsstil? Nej, vi upplevde att det vi jobbat på så länge, nämligen en allmän restriktion som först och främst gynnar barnet (lätt glömd i allt prat om mammas rätt att få dricka), stjälptes över ända på en dag.”
Tjoho, fritt fram, hojtar de som inte är i riskzon. Tjoho, fritt fram, hojtar de i riskzon eller på väg in där. Tack för den passningen Socialstyrlesen och alkohollobbyn.
Väldigt få av oss skulle sätta oss bakom ratten när vi druckit ”några glas vin” som många här inne påstår är helt ok att konsumera ihop med spädbarn eller småbarn. Helt ok att bära, byta, trösta och sova intill en bebis men inte köra hem från festen. Hur går det ihop? Jag vill gärna gärna veta hur vi kan ha en så inbyggd säkerhetsreflex gentemot vissa faror men inte i förhållande till våra egna barn?
Visst kan vi diskutera ett rätt lavinartat symptom utan att omyndigförklara varandra? Och det betyder ju inte att Calle och Anitha dricker lavinartat men Anitha väljer ändå att tala rätt mycket om alkohol, liksom hennes svägerska. Då är det väl inte konstigt om läsare reagerar. Kan vi inte hålla diskussion ovanför slagpåsenivån?
Godnatt och grattis till ljuvlig flicka!
Ps. Kvinnan som undrade om avklädda Penny tycker jag hamnade i skottgluggen och raljerades över helt i onödan. Vad jag minns skrev hon väl bara att hon själv var gravid och undrade om det avklädda var av någon särskild anledning. Våra flickor var ofta nakenfisar sådär i spädbanrstiden och för oss handlade om att vi vill ha mycket hudkontakt, och fick den rekommendationen också.
Jag får krypa till korset o be om ursäkt för negativa kommentarer, ska inte kommentera mer eftersom det kan såra, man tänker inte på att det faktiskt sitter en människa med känslor där på andra sidan skärmen. Jag skrev den där teorin på Amandas blogg om adoptionen och anknytningen. Det var fel av mig och jag ångrar mig djupt. Förlåt.
Ja usch de där människorna som skriver om dig på Amandas blogg är verkligen inte kloka!
Vissa tjejer jag känner har varit helt fast framför datorn samtidigt som de ammar dag och natt. Deras kille sover i ett annat rum på nätterna och sticker till jobbet på morgonen. Kommer hem och då har tjejen inte ens hunnit duscha och sminka sig. Ja du fattar, du är ju där själv även om det är skillnad eftersom Calle har ett friare jobb. Skulle inte bli förvånad om vissa av de bittra kommentarerna kommer från mammor som har datorn som sin enda tråd ut i verkligheten.
För mig var boken Bitterfittan fantastisk läsning, den börjar bland annat med att för evigt krossa myten om att det bästa i alla lägen är att helamma. Den handlar om hur vi kvinnor blir bittra, och den väcker tankar om att vi borde släppa på kraven att vara perfekta morsor och istället dela mer på ansvaret, eftersom hela familjen blir lyckligare då.
Gillar att läsa om er fina lilla familj, och vilken underbart söt bebis Penny är, vilka kloka ögon!!!
Bra skrivet Anitha! Jag försökte försvara dig i Amandas blogg. Varför vet jag inte för det är knappast så att du behöver försvaras då du är en smart och stark och självständig kvinna. Jag antar att jag blev provocerad helt enkelt som jag ofta blir då jag läser kommentarer. Jag skrev inget opassanda bara något om att du bestämmer själv vad du vill göra och vad som är bäst för dig och din familj. Jag fick då kommentaren från någon (åtminstone tror jag att den var till mig) att jag verkar knäpp. Då kände jag bara trötthet och lite ledsamhet också faktiskt. Bara för att jag tycker att alla ska få bestämma själva och att jag inte kritiserar dig så är jag knäpp. Det tycker jag är tragiskt och jag beundrar både dig och Amanda som skriver så bra och står för dem ni är och orkar med all skit ni får ta. Ni är så bra!
Tycker ni verkar sköta er förjävla bra faktiskt. Penny kommer klara sig fint.
Om du värnar om din mentala hälsa så borde du byta bloggportal för detta är nog tyvärr vad du kommer att möta dagligen framöver, alla dessa felfria supermorsor som vet allt bättre än någon annan och älskar att vara som hökar över nya inlägg att såga jämns med fotknölarna.
Fokusera på er härliga lilla familj och låt inte dessa människor ens för en microsekund rubba er lycka.
Estetica:
Den himmelska treenigheten personifierad???!!! WTF?! Scary….
Lisa 22:10:
Jag har tom vågat bo och jobba i både Spanien och Grekland 🙂 ,men tycker ändå inte man behöver dricka vin när man ammar. Det gör inte kvinnorna i dessa länder heller. De håller sig till kaffe, medan männen sörplar vin. Svenska kvinnor dricker mer än kvinnor i många andra länder. Här håller de ju jämn takt med männen….
Ja dessa perfekta tokar som anstränger sig så hårt för att hitta något att klaga på. Förfasa er gärna över mig som är en långt sämre människa än rara anitha, jag har nämligen unnat mig både ett och två glas vin under min graviditet. Och jag tycker det ska bli jättehärligt att dricka bubbel i sommar när min bebis är född. På något sätt tycker jag att man kommer rätt långt med sunt förnuft. Berättade för min sambo om dessa hysterikor som inte missar ett tillfälle att framhålla sin egen förträfflighet och han sa: ja det är ju samma människor som inte törs åka till Skåne av rädsla att bli överfallen av ”snapphanar”. Det tyckte jag var roligt och jag uppskattar ändå den underhållning de här dårarna så gärna bjuder på.
Till Anna:Måste bara säga att ååh vad duktig du är som klarade dig igenom förlossningsdepressionen!Känner med dig hur det är när barnen är föda tätt och panikångesten kryper på!Bor själv i England med min man,så jag har ingen släkt i närheten,och min mans släkt är inte alls stödjande!!Det är så viktigt med god support i ryggen,oavsett om det kommer från barnflicka eller släkt.Man måste finna ”andrum” inte bara vara ”duktiga” mamman hela tiden.Vi är människor vi med!!!Vilken tur att ni fick hjälp och att de hittade vad hon var allergisk mot,så att du kan njuta ordentligt av att vara mamma till två fina!Bra kämpat!!!!!
Som mamma till en kille på 4 månader tycker jag att det är så jäkla skönt & befriande att läsa din blogg. Den första tiden är riktigt omvälvande. Fortsätt vara du!
Jag tror så här,va!Vi kvinnor är ett sårat folk.Gått igenom en graviditet som vi kanske inte har njutit av som vi skulle ha gjort.Fött barn på ett sätt vi inte önskade att det skulle bli på.Känner oss utelämnade,instängda.Fula.Dålig självkänsla som ibland medföljer efter att man fött barn.Hängbrösten,degmagen,tidsbristen,pengabristen.Desperata av bekräftelsebehov JAg LED OCKSÅ.O.s.v.Småbarnsmor som längtar efter att få en kram och ett ” bra jobbat”..Det väcker en sådan bitterhet att man går in på datorn och klankar ner på andra,få ut sin frustration….Oerhört tråkigt och tragiskt!
En av anledningarna till att män inte fungerar så är för att ni inte bär eller föder barn.Ni kommer aldrig förstå hur intimt det är,hur känsligt det är.att bära på ett barn och att föda fram det.Ansvaret och ensamheten det medföljer….Det är inget som kvinnor vågar prata om,att livet inte är svartvitt.Det är inte BARA underbart att vara mamma.Övervägande underbart,javisst!Men det är som om vi inte vågar erkänna svagheten man känner,vilket är helt okej.Instängda känslor väcker bitterhet och hat.Sticka ut ögonen på de som verkar ha det lättare.
Skit i idiotkommentarerna! Det finns dumhuvuden överallt! Tyvärr. Jag tycker ni gör ett suberjobb, vilket de allra flesta föräldrar ju gör. Befriande också att läsa om era våndor, tvångstankar och grubblerier. Jag kände likadant (sonen nu 2 år gammal), och jag önskar att jag, när han var nyfödd, fått läsa om någon som tänkte lika tokiga saker som jag (var också livrädd för rulltrappor, i mina ögon var de stup som jag och vagnen coh bebben skulle falla handlöst utför). Hade jag läst din blogg då hade jag absolut känt mig mindre ensam och orolig.
Puss!
Jag tror att påhoppen skrivs av mindre lyckligt lottade ensamma morsor..!
Anitha Calle o Penny är den himmelska treenigheten personifierad..!
Den vackra känslovarma lilla familjen vars enda intresse är underverket Penny…är naturligtvis provocerande..!
Lyckans lilla ost som fått förmånen att växa upp i Schulmanklanen!!!
Folk undrar varför du tar åt dig. Det är ju inte så konstigt. När man just har fått barn och dessutom ammar är man ju väldigt sårbar, och tar gärna åt sig av all uttalad eller outtalad kritik. Internet är bra på många sätt, men en nackdel är att man får veta vad andra tycker i alltför hög grad. Det har väl i alla tider funnits besserwissermorsor som tyckt att de vetat bäst och gärna gett sig på andra, men med dagens teknik får de så mycket längre räckvidd än tidigare. Att bara säga att du ska strunta i dem är nog lättare sagt en gjort….
Du Anitha borde ta dig en allvarlig funderare på varför du har dragit på dig folks ogillande, och varför du utsätts för ”mobbing”. Jag läser Amanda Schulmans blogg dagligen och den är väldigt trevlig. Har aldrig sett några otrevliga kommentarer i den?!? Inte på någon annan blogg här på mama heller för den delen. Som man bemöter blir man bemött antar jag…. Gäller Calle också. 🙂 Ett tips! Börja godkänna kommentarerna.
Älskar dig, din man, din svåger och din svägerska och jag är så jävla avis på att inte jag är del av en familj som er!
Det råder inga som helst tvivel i världen om att ni A) avgudar er Penny och B) är åtminstone hyfsat normalfungerande människor och jag tycker väl att det räcker rätt väl för att fastslå att ni kommer hantera och behandla Penny på absolut, för hennes, bästa vis.
Jag har läst din blogg väldigt länge, men aldrig kommenterat. Jag är inte mamma men jag älskar din blogg och ser det som ett intro till den dag då jag får egna barn. Jag förstår inte dessa bitterfittor, som antagligen inte är särskilt lyckliga med sin egen tillvaro och måste då dra skit över din som en rykande gödsel filt, att dem har ork att vara så eleka och okänsliga!
Jag säger bara, keep it up! Du är fantastisk!
Det är bra Anitha. Härligt att läsa din blogg och se hur du står upp för dig själv. Jag ser upp till dig för du är så jäkla bra, på alla vis. Klok, vacker och säger ifrån, precis som Amanda. jag är själv 24 och fick mitt första barn för 8 månader sen. Det har minst sagt varit ett jäkla liv om alla som vet så jävla mycket bättre, jag trodde de var för jag är någorlunda ung. Uppenbarligen inte, de verkar ju faktiskt bara vara så att folk känner för att trycka ner andra genom att ”minsann visa hur de ska göras”. Dom kan dra åt he*vete. Jag har världens gladaste och goaste unge, punkt.
Ni är jätte fina, stort grattis igen! kram på er
Det är bara att strunta i vad folk säger! Gäller i princip allt här i livet. Det kommer alltid att finnas så mycket sjuka människor, alla typer av idioter, människor som mår dåligt osv. Det är ju deras problem? Deras osäkerhet? Dom som mår dåligt? Vad har det med dig att göra? Hade det inte drabbat dig så hade det drabbat någon annan så det har inget med dig att göra. Fråga dig själv: Hade man själv skrivit så till någon? Nej. Varför inte? För att man är en snäll människa/man mår bra/man vill sprida glädje. Folk som håller på sådär mår ju dåligt, är bittra, eller har andra typer av problem. En människa som mår bra vill ju inte göra andra illa. Eller hur? Så det är väldigt enkelt att förstå hur människor som håller på sådär mår.
Du skulle absolut ha gjort samma sak mot den överviktiga! Tyvärr så kommer man ju oftast på efteråt vad man skulle gjort. En gång så attackerade en kvinna mig. Hon bara dök på mig för att jag pratade i mobiltelefon samtidigt som jag hade mitt barn med mig (!). Fruktansvärt var det. Hon sa något i stil med: Ditt barn vill ju ha sin mamma sluta prata i telefon. Först blir man helt chockad och ställd. Men sen exploderade jag och jag sprang i kapp henne! Jag jagade henne 🙂 Jag var tvungen. Det bara kokade i mig. Det kokade i mig så mycket att jag hade kunnat lyfta ett hus 🙂 Hon hade hund med sig. Så då sprang jag i kapp henne och sa jag något liknande: Din hund vill ju ha sin matte varför tar du inte hand om den. Sen sa jag en hel del annat också 🙂 Folk är överlag inte kloka. Och det är så det är. Inget man kan göra åt. Bara att skita i! Fast det var jävligt skönt att jaga i kapp den där kvinnan också 🙂
Men du Caroline verkar ju isåfall inte fatta att det i sig är jävligt stört! Om det är så som du säger att man medvetet driver med och ironiserar så undrar jag.Vem har behov av det?Att driva med en nybliven mamma?Om man själv varit det så vet man hur oerhört känslig och sårbar man är och hur lätt man tar åt sig.Varför skulle man vilja driva med någon som just fött?
Det är för mig obegripligt och väldigt okänsligt!
Caroline: Vad är du för uppblåst människa? Vare sig det är ironi eller inte så är det inte det minsta roligt. Har du barn själv? Att sitta och skriva massa löjliga tillrättavisande kommentarer till personer som är föräldrar och faktiskt bjuder oss andra på trevliga och fina inblickar är så sjukt intolerant. Skaffa lite ödmjukhet.
Dom där besservissermorsorna har alltid funnits.Dom njuter av att trycka till en och ner en.Jag vet inte vad som driver dom.Jag har fem barn varav den yngsta är tolv och jag tycker mig ha varit förföljd av dessa käringar som haft åsikter om antal barn och i vilken ålder man ska föda dvs inte vid 20 och ej heller efter 40.Jag har gjort båda så jag har bara genom min uppenbarelse varit provocerande.Nu finns dessa galna tanter även på internet och dom måste ju vara barn till dom jag stött på då:-)Kör ert race och fortsätt bara älska eran lilla Penny så blir allt bra!Alla mina bebisar har varit nakna och ingen enda av dom frös ihjäl och alla lever ännu i denna dag:-)Penny är sååå söt och fin och hon är eran!Det är det enda som betyder något!
Va ledssen man blir =( Alla ni mammor som kastar skit på Anitha kan dra åt hel….. Alltså Anitha försrök att inte ta åt dej.. De värsta är ju att man tar åt sig av allt i början. =( Men skit i dessa loosers. Hur du å calle tar hand om Penny är helt rätt. Ingen annan ska bestämma hur ni ska göra.
Njut för fullt nu och skriv här när du känner dej frustrerad å lessen å så så ska vi peppa dig =)
Jag tycker du verkar vare en helt otrolig mamma och calle en fantastisk pappa. Din ärlighet i bloggen uppskattas! Låter som en superide med barnflicka. En glad mamma är en glad unge. Er familj verkar så jäkla mysig.
Kram på er!!
….fast det du inte verkar fatta (och många med dig) är att de flesta av dessa ”rabiata” och ”allvetande” morsor ironiserar. De DRIVER med dig Anitha när de kritiserar dig för att dricka vin osv osv!!!! Du tar ju åt dig så lätt så därför är det kul. Hahahaha!!!
Hej Anitha!
Jag hade först tänkt att maila dig eftersom det är så lätt att kommentaren ”försvinner” bland alla andra, men jag hoppas du läser det här!
Jag fick barn väldigt tätt (12 månader mellan). Jag hade alltså i praktiken redan en bebis hemma när jag fick min dotter. Dottern skrek och skrek och skrek (dygnet runt) och jag höll på att bli tokig. Sambon gick tillbaka till jobbet efter de 10 pappadagarna men det var ohållbart så han gick hem igen när dottern var två månader. Jag blev deprimerad, men man får ju inte bli ledsen när man precis har fått barn för det är ju så UNDERBART och fint och bra. Men jag blev det, jag blev så ledsen, jag grät och grät hela tiden. Dottern ammade jämt, 3-4 gånger i timmen dygnet runt. Vi provade ersättning men då skrek hon ännu mer. Självklart berättade jag ingenting för någon, jag liksom höll fasaden uppe. En dag när min sambo inte var hemma så gick jag ner med dottern för trappan och var så arg på henne för att hon skrek, och jag var SÅ nära att bara släppa greppet om henne. Då insåg jag att något var fel, så jag ringde direkt till sambon och sa att han var tvungen att komma hem. Då ringde vi till BVC och fick hjälp. Jag hade drabbats av en förlossningsdepression, fick det liksom svart på vitt och då blev allt mkt bättre. Mormor/farmor/moster och kompisar hjälpte oss, de var ute och gick med dottern så vi fick sova, de avlastade oss på nätterna så vi fick sova.
Det här blev ett rörigt inlägg, det jag ville få fram var att ni ska självklart ta den hjälp ni vill ha. Har ni inte släktingar som kan hjälpa så är det ju kanon med en barnflicka! Det kan vara räddningen. Hade vi fått hjälp direkt så hade jag nog inte mått så dåligt som jag till slut gjorde…
Dottern slutade skrika vid sex månaders ålder, efter att jag tjatat och tjatat på sjukvården om allergitester. Hon är multiallergisk mot födoämnen, så hon skrek för att hon hade ont i magen.
Kram till dig 🙂
Lästa nu en del av kommentarerna… herre jösses. Man blir ju mörkrädd. De som skriver den värsta skiten måste vara väldigt, väldigt misslyckade människor. Tror nog mycket handlar om avundsjuka.
Lyssna inte på trollen, Anitha. Låt de inte beröra dig det minsta.