Det är helt sjukt hur fort det går. Det syns ju knappt att det är samma barn. Så sjukt.
Jag kände en tjej som födde barn på 23 minuter. I princip i ambulansen på väg till sjukhuset. Ja det låter ju inte som att det vore så konstigt, jo mest att det skedde i en ambulans. Men saken var den att hon inte visste att hon var gravid. Hon hade lyckats förtränga hela sin graviditet. Hon ringde ambulans på grund av magsmärtor. När ambulanspersonalen kom var hon redan öppen 9 cm. Då hade hon alltså gjort hela förlossningsarbetet själv hemma i lägenheten. Utan att veta om det. Idag har hon världens finaste dotter.
Men jag tycker ämnet är så vansinnigt intressant och jag får intrycket att det är vanligare än man tror. Nästan alla jag känner ”känner någon” som kom på att dom var gravida i vecka 30 eller liknande.
Inte för att jag knappt trodde det var möjligt innan. Men nu med facit i handen så ser jag det i princip som en omöjlighet att jag skulle kunna förträngt min graviditet. Med alla fysiska och psykiska förändringar. Visst går det säkert att föda barn utan en profylax och förlossningskurs men svullna vader och hormonflippar hör inte till min normala vardag.
Kan ni inte om ni känner någon eller själva varit med om detta. Berätta för mig hur det var hur förträngningen funkade, varför man inte förstod. Vad var historien innan. Vad hände när man förstod och hur är det idag?
Jag skulle så hemskt gärna vilja veta mer om det här ämnet, jag tycker det är så otroligt spännande.
Det hände även en bekant till mig. Hon var 14 år och märkte det inte förrän efter flera månader. Hon bantade hela tiden och trodde att det var hennes bantning som gjorde att inte mensen kom. Fast hon bantade blev hon hela tiden större så hennes mamma tog med henne till en läkare som konstaterade att hon var gravid och långt gången. Förmodligen förnekade hon det och därför skyllde det på bantning. Tror ändå att man någonstans inombords inser vad som är på gång. En liten rolig detalj är att hennes mamma hade precis fött barn så de var hemma samtidigt med sina barn 🙂
Slutade få min mens,undrade om jag var gravid.Tog tre grav.test vid olika tillfällen under tre månader,negativa allihop.Mådde illa och gick till doktorn som konstaterade att jag hade magkatarr,fick tabletter och illamåendet gick över.Min pappa dog,trodde det var en reaktion av det som gjorde att mensen inte kom…satt i soffan i lugn och ro och kände rörelser.Panik upp på MVC där jag fick göra ett grav.test som var väldigt positivt….jag fick ett sammanbrott och dem menade på att jag kunde inte vara så långt gången…jag var i v .26.
Sen föddes Edwin och jag kan ärligt säga att jag hann inte förbereda mig på livet som ensamstående mamma,men han är det bästa som hänt och alldeles underbar.
http://www.vf.se/hela-livet/det-var-ingen-mensvark-det-var-lilla-lykke
Jag fick reda på att jag var gravid i vecka 28. Hade precis startat upp en restaurang med min sambo och jobbade 15 timmar om dygnet så jag reflekterade inte alls över att jag var trött och inte fick min mens.
När allt lugnade sig lite gjorde jag ett läkarbesök för o se hur allt egentligen stod till (Trodde självklart mensen uteblev pga stress)
Läkaren tog prover och ringde några dagar senare och bad mig komma in. När han berättade var jag helt övertygad om att han fått fel provsvar.
Men icke, jag var gravid och 10 veckor senare kom vår lilla Alde. Helt i fel tidpunkt i livet men vi lärde oss att anpassa vårt liv efter henne, hon har växt upp i köket på vår restaurang och allt har gått så himla bra. Vackrare överraskning finns inte! Det är väl väldigt olika om man är medveten om sin graviditet och därmed kopplar varenda litet tecken till graviditeten. Vet man inte om det rycker man väl bara på axlarna även om man har symtomen…
Det enda jag kan känna är att jag inte fick njuta av någon graviditet, de få veckor jag visste om att jag var gravid gick mest åt till det praktiska i all stress o hast.
Gillar din blogg o känner så igen mig i er första period! 🙂
Jag är 30 år gammal och var i vecka 21 när jag fick veta att jag var gravid och då var det för att jag skulle röntga ryggen och här i Tjeckien gör man alltid graviditetstest innan röntgen. Jag började dock känna tydliga fosterrörelser någon vecka senare så jag hade tveklöst börjat undra då om jag inte vetat vad det var. Kan till’ägga att anledningen till att jag inte märkte att t.ex mensen uteblev är för att jag tagit p-spruta och varit mensfri de senaste 9 åren. Min graviditet uppstod troligtvis på grund av att skyddet slogs ut av demediciner jag fick i samband med att att jag opererades efter att ha brutit ryggen. Det blev en fruktansvärd chock att få reda på det så sent men nu har jag fem veckor kvar till beräknad förlossning och kunde inte vara lyckligare 🙂
Detta hände min kompis syskon. Hon hade haft mens precis som vanligt, gått upp något kilo men det syntes absolut inte att hon var gravid. Hon åkte in p.g.a. magsmärtor och födde. Helt sjukt!
Jag träffade på min mammas väninna som berättade om sin dotter. Hon sökte ett jobb som hon fick på fredagen o på lördagen ringde hon sin mamma, som kom dit o då låg hon i sin säng o hade fött sin dotter. Helt ovetandes om att hon varit gravid. Hon hade vaknat på morgonen (kom inte ihåg något mer sedan) fött barnet i duschen, klippt navelsträngen själv o knutit den o sen ringt sin mamma o ambulans några timmar senare i chock.
För mig verkar det helt osannolikt att man inte hade kunnat veta men tydligen inte. Hon var inte i ett förhållande, hade samma kläder bara märkt att hon var lite konstig i magen o trodde att det berodde på att hon börjat dricka te.
Min syster fick veta att hon var gravid i slutet av januari och i början på mars kom hennes lilla dotter.
Både hon och pappan var väldigt unga när hon blev gravid, den ena 14 och den andra 13. På grund av detta förträngde dom väl hela graviditeten. Dom åt mycket skräpmat och trodde viktuppgången berodde på det. I januari var det dock många som undrade om det inte var så att hon var gravid, vilket hon i och för sig förnekade helt – hon visste ju inte. Men till slut gjorde hon ett graviditetstest och fick veta att hon skulle få en liten bebis snart. Då hade hon hunnit fylla 15 år och pappan 14.
Håller med de föregående som skrivit att det var först då man märkte den otroliga skillnaden på magen. När förnekelsen släppte och hon accepterade sin graviditet, ja då växte magen verkligen fram! 🙂
Hej!
Du e ju så vacker så man blir avis! så kul o läsa om dig och penny, är själv gravid och så orolig över allt men men det kommer gå bra, en kollega till mig fick reda på att hon var gravid i 7 månaden, men hon hade inte den blekaste, trodde hon hade ätit lite mycket bara haha men det kanske är så att vissa inte känner av det :S! Helt underbart fin dotter ni har fått! lycka till med allt o ha det bäst!
Josefine
Jag rekommenderar att kolla på TLC’s program ”I didn’t know i was pregnant” som går på tisdagar kl.21!
Ditte Holm – Vilken underbar historia!
Vilka spännande svar! Har också funderat på det genom åren. Min man har en mamma som fick honom när hon var 40 (jättemycket på den tiden) och inte förstod förrän på slutet. Hon hade två barn som hon fått i 20-årsåldern och trodde nu att hon kommit i klimakteriet, med svettningar och mens som försvann. Lång är hon och min man var ganska liten när han föddes, så det syntes tydligen inte på henne. Men precis som någon skrev – när hon väl förstod det, med någon månad kvar, blev hon plötsligt jättestor. Konstigt…
Min mamma åkte in för hon trodde att det var fel på blindtarmen när hon var 18 år, två månader senare kom jag 😀
Kroppen är fascinerande. Det fungerar faktiskt så att ditt medvetande skapar symptom, samt kan skjuta ifrån sig dom. Exempelvis är det så att en kvinna – ovetande om sin graviditet – när hon får reda på den sätter igång kroppen på ett sätt så att magen kan skjuta ut från den dagen och växa i oerhört hastighet. Detta kan hända sent in i graviditeten, dvs en kvinna kan ha förträngt sin graviditet och inte ha någon mage till att sedan se höggravid ut på kort tid. Min väninnas mamma, som är överläkare, berättade detta. Jag tänker ofta på det här efter jag hört hur det fungerar, då det kan appliceras på många andra kroppsliga ting också. Sen kanske någon annan kan fylla i det psykologiska delarna.. Kram på dig!
jag fick veta att jag var gravid nån gång i vecka 25 typ…
anledning till att jag inte fattade var att att jag var 19 år nygift precis kommit till ett nytt land och trodde att jag spydde hela tiden för att jag inte gillade smaken på de nya råvarorna y det ”nya” landet.
flyttade fårn chile hit pga kärlek. hade alltid haft oregelbundet mens och jag hade lite blödningar som ”vanligt” annars.. spydde och grät varje dag för att jag saknade min familj och inte fattade jag att jag var gravid förrän jag kom till barnmorskan och de sa du ska ha barn!!!
//Pam
Intressant historia på temat är en kurskamrat till mig som hade en lång relation med en kvinna. De gjorde slut och han träffade en ny.. de hade varit tillsammans i sju månader när hans föredetta plötsligt födde barn. Hon var ganska kraftig och märkre inget förrän det var dags. Och där stod han med en ny kvinna som han hunnit bli sambo med och blev plötsligt pappa till ett barn med en annan kvinna.
En klasskompis till mig när vi gick andra året på gymnasiet födde barn efter en utekväll.
Vi hade varit ute och festat och hon kände sig hängig, hade ont i magen och var trött. Åkte in akut med pojkvännen för att hon trodde det var blindtarmen.
Då var hon öppen 9.5 cm och ut kom en liten kille efter tre krystvärkar. Chocken var total. Tänk er, gymnasietjej och plötsligt småbarnsmorsa.
Hon hade spelat handboll hela graviditeten, gått upp 5 kg och haft blodblandade flytningar hela tiden (hon tolkade detta som mens).
De är fortfarande tillsammans och har nu tre barn till.
Min styvdotter fick reda på att hon var gravid i vecka 32-33. Jag ”såg”, ”anade” redan två veckor tidigare (är fyrbarnsmamma själv och kopplade ihop hennes symptom).
Styvdottern S är 22 år gammal och har haft P-stav i flera år. Hon är normalt byggd och väldigt lång. Hon började få symptom som restless legs, svårt att andas, gaser i magen, kände sig lite överviktig mm. Hon började äta naturläkemedel mot restless legs och magproblemen (som ju var sparkar) började banta lite mot övervikten, huh. Men tillsist sökte hon läkare på vår lilla ort för andningssvårigheterna och magproblemen. Då kom det fram att hon var gravid. Efter ett ultraljud hos min gynekolog i stora staden fastslogs att hon var i vecka 32.
Hon och hennes pojkvän bodde hos oss (sin pappa), pojkvännen är 19 år och hade precis fått ett vikariatjobb på fabriken här i orten.
De två som utöver att vara unga, bostadslösa, hade skyddat sig, var i början på sitt förhållande, skulle nu ha barn inom 8 veckor!
Varför magen inte syntes så sent i graviditeten var för att barnet låg väldigt långt upp och långt bak, plus att S klädde sig som vanligt och mer eller mindre tryckte in/upp barnet med sina byxor. Lustigt var att veckan efter ultraljudet, då hon slappnade av och erkände sin graviditet, hade hon fått enriktig gravid-mage.
Febril aktivitet startade inom familjen och släkten med att ordna bostad, babysaker, mm. Vanliga föräldrar har ca 8 månader på sig att anpassa sig själva och sitt liv till en ny familjemedlem och ofta har de försökt aktivt och då kommer ju graviditeten inte som en överaskning. S och S fick mindre än 8 veckor på sig att anpassa sig själva och hela sitt liv till denna nya situation som inte ens var önskad.
Men idag har de en älskad T som nu är snart 10 månader, de bor jättebra och pojkvännen har fått behålla sitt arbete. Det är den lyckligaste finaste lilla familj som går att hitta. De lyckades snabbanpassa sig och är värda allt beröm. Lilla T är så söt. Runt familjen finns massa mormor, morfar, 2 st ”plast” sådana, två farmor och farfar samt flera syskon, som älla älskar vår nya familjemedlem.
Det var en tuff resa för dem (och oss) men att vi fick valuta för mödan!
Detta har inte med förträngande av gravidittet att göra, utan om snabba förlossningar.
Jag har en lillasyster som är 9 år yngre än jag och när hon föddes gick det fort. Jag minns det än idag som en av de största dagarna i mitt liv. Till att börja med gick mamma två veckor över tiden med min lillasyster. Dessutom vände hon sig aldrig utan föddes med rumpan först.
Värkarna började vid 8-9 tiden på kvällen, mamma satt i min säng och läste godnattsaga. Hon sa att snart är det dags, snart blir d storasyster. Jag trodde vi skulle åka in till sjukhuset direkt men mamma ville vänta. Så jag somnade gott i sängen och vaknade först av att min styvpappa väckte mig kl 2 på natten. Då satt mamma halvt påkläddd i vardagsrummet och vi väntade på min morbror som skulle köra oss till B:B. Jag fattade ingenting! Men vi satte oss i bilen och strax kom vi till en rondell med två alternativ. Antingen köra direkt till B:B och ta med mig, eller svänga av och lämna av mig hos min moster. Efter ett extra varav beslutade de att köra direkt Vilket var tur. Det var snöstorm den natten och mamma och jag satt i baksätet. Mamma hängde i de där handtagen som sitter ovan för dörrarna och pressade sig mot ena fönsterrutan, den där jag satt så klart. Med ansiktet tryckt mot fönstret försökte jag, med hjälp av Klimax och Bimbos (i tre Kronor) profylaxkurs hjälpa min mamma att andas rätt. När vi kom fram till BB efter 15 minuter i bilen stod barnmorskorna berädda med bår utanför för att hämta upp oss. Vi hade ringt och förvaranat att det var akut! Mamma hoppar upp på båren och börjar redan utanför dra av sig skor och ner med byxor och de springer in mot förlossningssalen. Jag och min morbror parkerar snabbt bilen och springer in och väntar i väntsalen. Jag hör hur mamma skriker och krystar en gång. Min morbror frågar om jag vill ha soppa från en automat. Jag tackar nej, han vankar fram och tillbaka och då kommer en barnmorska och säger att det är över nu. Från det att vi kom fram till B:B och mamma hoppade upp på båren, till att min lillasyster är född, naturlig väg med rumpan först gick det 8 minuter!!
Bästa dagen i mitt liv! kort där efter fick jag komma in och hälsa på henne. Jag var 9 år och fick min egna livs levande docka. Idag har hon vuxit upp och är påväg att bli en självständig ung kvinna!
/Stolt stora syster!
Min mosters väninna (som jag även träffat sedan barnsben) åkte in för ho hade intensiva smärtor i ryggen, och fick reda på att hon skulle föda.
Hon har alltid varit stor och kraftig, och barnet låt väldigt långt in, så hon blev inte förändrad i kroppen. Kände inget illamående eller andra tecken som hon kunde koppla till graviditet. Hon blödde till och med under graviditeten, så inte ens det vanligaste tecknet fick hon.
Hon fick i varje fall en liten dotter som idag är 14-15år och bortskämd som fasen.
Anledningen till att jag inte märkte min graviditet förrän i 3 månaden då ett test togs var att jag inte hade några symtom alls. Min kropp har alltid varit annorlunda, ingen regelbunden mens utan det kunde gå 2-3 månader emellan eller 2 veckor…alltså var allt som vanligt när mensen inte kom efter 28 dagar. Inga humörsvängningar heller utan var som vanligt. Men sen hade jag inte kunnat missa min graviditet för jag blev enormt stor på relativt kort tid efter månad 4…nepp det hade inte gått, inte heller att sova på mage.