Anitha Schulman

Gud vad det var kul och spännande att läsa era kommentarer. Det känns som jag känner er och känner MED er. Och var roligt att det var ett sådant brett åldersspann, bra livsinsikter har ni också.

Det ÄR svårt att vara ärlig mot sig själv alla gånger. Men det är i alla fall min livsinsikt att minimera självbedrägeriet. Jag har tidigare levt i en relation där det enda jag gjorde var just det. Jag bedrog mig själv på så många nivåer. Självkänslan var i botten och allt kändes fel men det bedövades med en flamboyant livsstil.

Vardagen var lika med problem och tråkig. Det var då man tog konsekvenserna av då man var ”på topp”. Vardagen var förenat med bråk och anklagelser av vem som gjort vad, då man var på topp. När man var på topp så spenderade man. När man var låg så spenderade man för att man tyckte synd om sig. När man var på topp så festade man. När man var låg så festade man för tyckte synd om sig. Helt plötsligt fanns det inte ens svart eller vitt bara en grå sörjig gegga av misär och svek.

Man hade misslyckats på alla plan.

Jag vet att jag kunde verkligen förkovra mig i andras livsstil och relationer. Analysera det och komma fram till att det inte var bra. Att de inte kunde vara lyckliga. Utan att för ett ögonblick reflektera över min egen situation. Blev jag någonsin ifrågasatt så hade jag tusen och en anledningar och ursäkter att det var jag visst det. Fast i magen gjorde allt ont hela tiden.

Spiralen spann bara fortare och fortare, som en borr rakt in i kaklet. När strömmen äntligen drogs ur var man redan inne vid betongen. Men det var så skönt att landa om än hårt. Det tog ett tag att resa sig men det gick det fortare än jag trott. Jag var starkare än någonsin och jag kände mig så ren i hjärta och själ. Magvärken var borta och livet kom tillbaka med full kraft.

Jag vet inte vad som är bra eller dåligt. Jag vet bara vad jag inte vill och inte tycker om.

Det finns en jättebra bok som handlar om att man ska bara bygga på det man redan är bra på och bygga mindre om inte alls på det man är mindre bra på. Jag tror det är en bra målsättning. Jag löser ytterst få gånger problem i privatlivet längre och det är så skönt att inte ta med sig jobbet hem, då jag var projektledare 24 h om dygnet förr. Det finns ingen plats i livet jag trivs bättre i än hemma i vardagen idag.

När jag tittar på Penny så symboliserar hon en sån seger på så många sätt. Hon är en kapsel av kärlek. Hon är konsekvensen av ett liv utan självbedrägeri.

Ha aldrig ursäkter bara den här veckan eller den här månaden. För de där veckorna blir fort till ett dåligt mönster och dåliga mönster blir snabbt till år av ens liv. Om en normalitet föskjuts lite, lite varje dag mot onormalt är det svårt att märka när övergången sker. Men helt plötsligt är din roliga anekdot en ganska sjuk historia. Magen ljuger aldrig. Men den kan lätt förvillas med olika sannings-förskönare.