Det är helt underbart att vara mammaledig. Jag älskar varje minut nu när jag är lite mer avslappnad i min mammaroll och förlikats med innebörden.
Jag gör saker på dagarna som jag bara skulle kunna drömt om tidigare. Manikyr, ena dagen, pedikyr den andra. Shoppar, fikar, promenerar, hälsar på vänner jag aldrig han träffa innan och uträttar diverse ärenden. Dessutom bidrar vädret en hel del till helhetsupplevelsen. Det känns som jag tar in eller igen all den där tiden man förlorat eller kanske aldrig haft. Livet ler och det där påståendet att det inte går att vara spontan med barn, är en myt det går visst. Bara att spontaniteten kräver lite mer tid. Jag kan inte springa ikapp tunnelbanetåget. jag får helt enkelt vänta in nästa. Men för det betyder det inte att jag inte kan göra saker på volley. Ge mig ett par minuter extra bara.
Jag är mycket nöjd med att få vårbebis, det ska vi ta till vara på inför produktionen av nummer tre. Även om det kommer dröja ett tag. Vi planerar nämligen att adoptera nummer två.
Vad har nu för erfarenhet av att ”blanda” syskon. Det är väl inga problem utan bara bra för dom, alla är ju lika önskade och älskade?
Måste bara inflika (har aldrig någonsin tidigare kommenterat en blogg i mitt liv tror jag 🙂 att det stämmer det du tror, att det inte är några problem. Har själv en adoptivbror och en biologisk, har aldrig märkt eller känt någon skillnad. Men ibland kommer det upp till ytan av olika anledningar och å är det nog viktigt för alla att inte strunta i faktumet utan prata öppet om det och hur alla känner kring det.
Lycka till med allt!
Jag är adopterad från Sri Lanka. Är mellanbarn i en familj på tre syskon, båda mina bröder är biologiska barn till mina föräldrar. Jag har alltid känt mig lika älskad som mina bröder, men jag har ändå upplevt ett utanförskap under hela min uppväxt. Jag har undrat mycket över mina biologiska föräldrar och känt en saknad. Jag har varit en ”sökare” i hela mitt liv, och känner fortfarande en rastlöshet i själen som jag kopplar ihop med min adoptivbakgrund. Jag har själv inga barn än, och är inte säker på att jag ens vill bli mamma (är 30 år). Om jag skulle bli mamma skulle jag definitivt inte adoptera. Jag kan inte förklara varför – det är bara så jag känner. Mina upplevelser finns dock förklarade i en hel del forskning, så läs på ordentligt om blandade familjer, innan ni sätter planerna i verket.
Hej Anitha. Min aldsta bror ar adopterad fran Thailand, sen blev mamma plotsligt gravid sa da kom mellanbrorsan och sist men inte minst fick de mig. Jag tanker aldrig pa att min bror ar adopterad. Men jag tror att det har gett mig ett perspektiv pa omvarlden som jag inte hade fatt lika tidigt annars.
Syskon ar i mina ogon det basta som finns och det finaste man kan ge sina barn!
Tack for en fin och rolig blogg.
Bra idé! Jag är övertygad om att man älskar sina barn lika mycket vare sig man adopterat eller fött själv. Och att det är samma för syskon. Men de enda som kan vara helt säkra på att de var planerade och önskade från början är faktiskt de adopterade.
Har kompisar som tänkte som ni och när de väntade på barnbesked upptäckte de att hon var oplanerat gravid. Så det blev nästan som att få tvillingar. 🙂
När jag var gravid var jag ensam men min bästa vän i världen klev in i bilden och blev pappa. Vi har sedan dess skaffat ett syskon till nr 1 men min sambo gör verkligen verkligen verkligen ingen skillnad. Jag är tusen procent säker på att han älskar dem precis lika mycket. Att vara förälder är mer än att tillverka barnet i begynnelsen. Det handlar om allting efteråt, att vyssja att vagga att älska att trösta, alla godnattsagor, alla plåster, all potträning, alla första orden, alla andra orden, alla gånger man ska stå ut med trots, alla gånger man får kramas, alla stora händelser studenter konfirmationer första killen första tjejen första skoldagen alla efterföljande himla skoldagar och kompisar läxor osv, ja hela livet! . Det är så galet mycket mer, och det är det ju oavsett hur barnet kom till dig som förälder tänker jag.
Jag har inga adopterade syskon men däremot adopterade kusiner, från Sydkorea. Jag kan säga att jag inte skulle vilja ha några andra kusiner, de är mina bästa vänner och jag tänker nästan aldrig en tanke på att de är adopterade. Gör jag det känner jag bara vilken tur jag har haft som fick just dehär människorna till min släkt. Tror inte att ”blandsyskon” tänker att de är just blandade, det handlar om att knyta band och växer man upp och lever med varandra så sker det naturligt, biologiska syskon eller ej 🙂
Den sista meningen som du skrev, underbara och fina Anitha, uppfattade jag som väldigt (undermedvetet?) motsägelsefull. Vad är det för familj du vill specialbeställa? Vadå ”blanda”? I en familj, där alla är lika önskade och älskade, finns väl inga kategorier som man mixar ihop? Vad är det som är ”bra för dom”? Får Penny och ev. syster/bror ett bättre liv av att dom kommer ifrån olika livmödrar? Genom att erkänna att det finns risk att det blir problem, ser du redan nu annorlunda på ditt biologiska barn och ditt adopterade. Schysst, eller? Äh, jag vet inte bäst, det vet självklart ni! Vill egentligen inte alls lägga mig i i hur du och Calle planerar er familj, men eftersom du frågade..
Jag tror att om du vill ge Penny och andra barn erfarenheter, kärlek och omtanke, kan ni likaväl bli fosterföräldrar eller öppna upp ett barnhem i Ukraina och flytta dit.
Stor kram!
Harligt Anitha! Jag har ocksa alltid velat adoptera ett barn, ar sjalv gravid i vecka 37 sa vi far se hur det gar. lycka till med allt!
Har läst din blogg från start Anitha. Jag har följt dig med spänning, vi har nämligen följts år med både graviditet och förlossning. Vår dotter kom på lördagen samma vecka som er lilla Penny. Brukar inte kommemtera, mem vill bara ge dig komplimanger till 1000, mycket också efter att jag läst calles blogg och jenny ös kronika. Själv hade jag aldrg pallat med dessa ”troll”, älskar att du kallar dem för det. Fortsätt vara så här stark som du verkar, ta aldrig åt dig, håll huvet högt, o gå på din egna magkänsla. Jag känner inte dig personligen , skulle gärna göra det, men jag gillar blogg-anitha starkt. Så, fortsätt vara precis som du är.
Tycker det låter som en fantastisk idé Anitha!
Vill först och främst säga tack för en underbar blogg! Läser den så fort jag sätter mig vid datorn!
Är själv adopterad från Vietnam, är 20 år och har själv tänkt att skaffa egna barn + att adoptera.
Och jag blir så glad av att se att det finns fler som tänker så!
Många i min ålder tänker inte på adoption alls, vilket jag tycker är synd.
Tycker du tänker helt rätt, jag vet att det inte är något problem med att ”blanda barnen” har en kompis som är adopterad och hennes bror är föräldrarnas biologiska barn.
Sen är det ju självklart att det blir lite skillnad på ”snacket” hemma, jag menar. Jag och min syster är båda adopterade så vi har ju en gemenskap som min kompis och hennes bror inte har.
Men det har inte skapat några problem alls.
Skit i alla negativa kommentarer, jag anser att de som inte är adopterade eller har adoptivbarn inte ska få yttra sig om något de inte har en aning om!
Alla barn är lika älskade och önskade. 🙂
Till alla er som skriver så elaka kommentarer, gå in på flashback och kräk av er så vi slipper er här. Till Anitha vill jag bara gratulera till ett otroligt fint barn. Jag är adopterad själv från Indien och har barn med svenska män och mina barn är precis som din härligt ”cocktail”. En vän till mig kallade blandbarn för cocktail, man får liksom den bästa mixen. Allt gott till dig och din man. Vill bara säga att det verkar vara en urläcker plan att adoptera nr 2. Grattis grattis grattis…. skit i idioterna som skriver anonyma elaka kommentarer.
Svar till Calle Schulman:
Löjligt känslig du har blivit då. Mår du inte bra? Det är väl inget att bry sig om vissa kommentarer bara eller varför inte godkänna dem? (men då har ni inget att skälla på förstås…) Minns du en mobbingsajt som hette 1000 apor?….. Jag kan hjälpa dig på traven. Du och din bror drev den sajten där ni utsatte alla möjliga människor för små ”roliga” skämt. Men det är väl så… De värsta mobbarna tål inget själv. Svagt!
Till mamaredaktionen: Tvinga Anitha att börja godkänna kommentarer. Det här blir för mycket pajkastning från båda håll och ”trolltrams”. Det förstör mama.nu tycker jag.
Svar till E.
Herregud. Finns du på riktigt? Eller är din kommentar ett skämt?
För det du skrev var nog det dummaste jag någonsin läst. Inte bara dummaste – det var ondsint också. Vad lever du i för värld?
Jag försöker hitta en enda mening eller bisats som är vettig. Men det går inte. Allt är så genomdumt. Du borde visas upp i parkerna.
Jag kan så klart inte säga hur det kommer bli i erat fall men jag känner en familj som jättegärna vill eh abarn men det gick inte. Till sist adopterade dom och ca 2 veckor efter att adoption hade accepterats blev frun gravid. De fik deras adoptivbarn två månader innan deras eget barn föddes. Det har ALLTID varit rivalitet mellan dessa två barn. Det biologiska barnet har, engligt oss i umgångskretsen, ofta favoriserats.
Det är så kalrt vad man gör det till, men tror du inte det är svårt att älska ett biologiskt barn och ett adoptiv barn på samma sätt när man faktisk har båda? Och kan det inte bli känsligt mellan barnen? ”Varför ser du ut som mamma o pappa och inte jag?”
Ni är vettiga människor och jag är säker på att ni redan tänkt dessa tankar. Lycka till med allt!
Lite förstår jag faktiskt vad E menar även fast det uttrycks lite hårt. Fakta är att det är vanligare att det uppkommer ett behov av sociala stödinsatser i hem med adopterade barn. Oftast dröjer det tills barnet kommer upp i tonåren. Men det är vanligare att adopterade barn då familje/ungdomshemsplaceras pga motsättningar inom familjen. Det är också vanligare att adopterade får psykiska problem i vuxen ålder, så helt lätt är det faktiskt inte. Om det är någon skillnad med dessa problem vad gäller om det är bara adopterade barn i familjen eller blandat med biologiska låter jag vara osagt. Min personliga erfarenhet genom mitt yrke handlar om familjer med bara adopterade barn iallafall.
Bra bra erfarenheter!
Du/ni kanske redan har koll på detta MEN om inte så bli för guds skull medlem i en adoptionsorganisation omedelbart, köerna att få skicka sina papper är långa till de flesta länder och tiden i den ”inom-svenska” kön hänger ju ihop med hur länge man varit medlem. Därefter kan det ju dessutom vara kö i det land man väljer att skicka sina papper till. Lycka till!
Kommentar till E: väldigt märkligt skrivet. Kan ju inte jämföra ett adopterat barn med en produkt av våldtäckt eller oönskat barn, mycket obehagligt. Måste ju tänka lite på vad man skriver. Själv tror jag att det är en superbra ide! Att få se barn växa upp och påverka är lika underbart vare sig de är biologiska eller adopterade barn:)
Bättre att göra barnen själv,men arbetsammare m.m.Efter ett tag kan Du märka undrbara drag av Dig själv och Calle i Penny ,dina fötter,Calles tår,Ditt temperament ,Calles resonomang i olika synsätt m.m.Som en rolig Lek är det och som förgyller vardagen väsäntligt ,även när motsättningar uppstår och problem fyller dagen blir det MYCKET lättare att se ,förstå och lösa dem om man har någon -t att relatera till .Det blir inte så kompakt avsides långt bort annorlunda konstigt och skrämmande barnet kan nästan upplevas som en fiende inom hemmet det finns ingen att relatera tillman förstår inte .Man kan inte följa barnets uppväxt lika trevligt och skönt som när det är ens eget kött och blod.Så gjorde jag som barn och även mina barn .När det är andras kött och blod blir det liksom ett vakum i förståelsen och samarbetet ,det är inget man kan arbeta bort det följer med en hela livet .Samm sak om man är en produkt av en våldtäckt eller ett oönskat barn i jämförelse med ett kärleksbarn eller ett efterlängtat barn ,det har man också med sig i livet.Därför tror jag på abort en av anledningarna det finns fler argument.
Jag har också vuxit upp i en familj med både biologiska och adopterade syskon. Syskon är en fantastisk gåva, oavsett om de kommer från livmodern eller ett annat land. All lycka!
Jenny: Jag undrar vad poängen med din kommentar är? Är det bara ett allmänt påstående eller insinuerar du att Anitha inte ger sitt barn tillräckligt med stimulans och ro?
Jag personligen tycker att det låter underbart att ha det som Anitha beskriver. Att få barn betyder ju såklart att livet ändras och man får nya prioriteringar. Men jag tror på att inkludera barnet i den livsstil man vill leva istället för att ändra livsstil totalt. I det stora hela är man ju samma människa som innan barnet kom till världen… och jag tycker att man gott kan fortsätta göra de saker man tycker om och mår bra av. För mår föräldrarna bra mår också barnet bra.
Sedan menar jag inte att man ska köra på i samma tempo som innan. Barnen är och ska vara prio ett, men för den sakens skull behöver inte allting annat i livet sättas på paus.
Jag tror att alla själva avgör bäst hur man vill leva. Är man en person som gärna skrotar runt hemma och inte vill hitta på så mycket, då får man absolut göra så. Men tycker man om att vara social, gå ut och fika, träffa kompisar, shoppa eller vad det nu kan vara, då ska man göra det…. Vi är ju alla olika som individer och då måste man också få hitta sitt egna sätt att leva, som får både föräldrar och barn att må bra.
Gud vad skönt ni verkar ha de! Det var inte många veckor sedan du hade halvt panik att du inte kunde göra något alls, hahaha! Du har ju landat i mamma-land:) Hur blir det med nanny? Är det fortfarande aktuellt? Ang adoption så har jag tyvärr dålig erfarenhet då min syster (svensk) kom till mamma och pappa på tok i för sen ålder (5-6 år). Försök få ett så litet barn som möjligt, helst före 1 år. Annars tycker jag det verkar en bra id´e.
ditt inlägg påminner mig väldigt om då jag precis fått min första son, han var ett par dagar gammal och sov i princip hela tiden. Jag och min man tog lååååååånga sovmorgnar, hade mysiga frukostar ihop, massa tid och inga direkta måsten. Det var då vi även tittade belåtet på varandra och undrade ”hur kan folk säga att det är jobbigt med barn, det är ju huuuuur lugnt som helst” hahahahahahahaha
Även ett nyfött barn ”som bara ligger” kan bli understimulerat om mamman bara ägnar tid åt sig själv. Man ska vara närvarande ändå med barnet. Sen mår även små barn bra av rutiner. Inte att flänga runt överallt. Skapar stress även hos de minsta faktiskt.
Ja!! Det klart ni ska adoptera! Det bästa av två världar 🙂
Som så många andra sagt, ställ er i kö nu. Kram och lycka till!
Min sambo är en adopterad sladdis. Han syster och bror är alltså hans föräldrars biologiska.. Där har det funkat jättebra och alla lika älskade! Så som det borde vara =)
Härligt att du känner att du kan vara spontan!! Jag säger som några andra, ställ er i kö NU om ni har tänkt adoptera, tar lååååååång tid!
I en väns familj är barn nr 1 adopterat, barn nr 2 biologiskt och barn nr 3 adopterat. Alla är precis lika älskade och önskade men det har varit väldigt problematiskt för hela familjen. Trots stöd från engagerade föräldrar och duktiga terapeuter blir inte syskonrivalitet direkt förenklad av att ha olika utgångslägen, eller vad man ska kalla det…
Men sen finns det säkert familjer som det funkar superbra i också!
Passa på att vara spontan medan Penny ”bara ligger”, jag lovar dig att det inte är lika enkelt sedan när hon kryper runt bland prylarna hos fot-och handfolket…Jag hade barnvakt(pappan) för att få en tid till mina fötter. Det var två år sedan, haha. Nu filar jag dem själv. Får väl behandla kroppen när de börjar skolan…
Härliga bilder!
Först utredning=ca ett år. Väntan på barnet 2-4 år. Om ni ens funderar lite på adoption så ställ er i kö nu! Ett adoptiv barn kräver mer jobb med anknytning osv, så det är kanske inte en bra ide att skaffa nr 3 tätt inpå. Mycket att tänka på med tanke på hur mycket svårare det blir att skaffa biobarn efter 35. (om ni nu önskar ha 3 barn) många länder kräver oxå att man varit gift minimum 5 år.
Ja, säkert dags att ställa sig i kö strax då, för jag har förstått att det är väldigt långa köer och tar låååång tid att få ett adoptivbarn idag. Inte så lätt alltså, + att ev. alla de som inte alls kan få biologiska barn kanske går före i kön (eller jag vet inte?). Jag vet många som ställt sig i kö redan under ev. IVF-process för att det sedan vips kan bli för sent för att adoptera annars. Men du är ju inte så gammal än i och för sig! Bara ett råd alltså om man inte vill ha för långt mellan syskonen, plus att det inte verkar vara så många länder som man kan få sitt barn så tidigt ifrån (för att det tar sådan tid och är så onödigt trögt med det administrativa så barnet ofta hinner bli långt över ett år innan det kan komma hem). Att blanda syskon går säkert utmärkt tror jag (har några fina exempel nära mig), beror väl som vanligt på hur bra och smidiga föräldrar man har! Lycka till!
<3 fick gåshud!
Va kul att då får tid till saker! NJUT!!!
¨
För på riktigt så är det inte omständigt hela tiden! På riktigt är det omständigt ibland och helt lugnt annars.
Första tiden när de bara ligger där man lägger dom så hade jag massa tid att göra saker, sen börjar de vilja röra sig och då finns det inte alls lika mycket tid, sen kommer de in i en period där de faktisk lyssnar när man ber dom sitta lugna en stund.
Njut av allt som är njutningsfullt och ha det fint!
Ja, se, lyssna och lär nu alla mammor! Det ÄR inget omständigt ALLS att ha barn. Livet förändras ju inget alls i princip så vad gnäller alla tusentals mammor om som inte får tiden att riktigt räcka till. 😉 Det finns gott om tid för manikyr, pedikyr och allt vad det nu var. Hihihihi.
Vilken underbar plan!
Jag har ingen erfarenhet av adopterade syskon eller barn. Jag ville bara säga att jag tycker det verkar vara en fantastisk idé. Och att du verkar vara en fantastisk mamma! All lycka till dig och din fina familj! 🙂
Kul att du verkar må bättre och kan njuta mer nu men var lite försiktig med vad du säger… T ex om spontanitet. Vill gärna höra dig säga det sen när bebis börjar bli stor och ha egen vilja och ska äta mat o sova middagar och du inte kan sitta på en manikyr med en krypandes bebis…
Fortsatt lycka till er!
Jag är uppvuxen med ett biologiskt och ett adopterat syskon. Själv gjorde jag ingen skillnad på dem, så klart. Folk kan kommentera det, men vem bryr sig om folk?
Lycka till med alla barnplaner 🙂
Min storasyster är adopterad från Sri Lanka och jag har en biologisk lillebror. Våra föräldrar har aldrig gjort någon skillnad på oss och min storasyster ÄR min syster även om vi inte har samma blod så har vi på något sätt samma själ och samma tänk. Vi är ju uppfostrade av samma föräldrar i ett hem fullt av kärlek. Sen hände det såklart att jag kallade henne ”bajskorv” och hon kallade mig ”blekfis”.
Jag älskar båda mina syskon lika mycket!!
TACK!! Puss